Titel: White House Down
Genre: Action
Land: USA
År: 2013
Regi: Roland Emmerich
I rollerna: Channing Tatum, Jamie Foxx, Joey King, Maggie Gyllenhaal, James Woods, Jason Clarke, Richard Jenkins
Handling: John Cale har just nekats sitt drömjobb, att skydda president James Sawyer på Secret Service. För att inte göra sin dotter besviken med den dåliga nyheten tar han med henne på en rundtur i Vita huset. Samtidigt omringas byggnaden av en tungt beväpnad paramilitär grupp. När det utbryter kaos och tiden innan landets regering faller blir knapp, är det upp till Cale att rädda sin dotter, presidenten, och landet.
Omdöme: John Cale (Channing Tatum) är en f.d. marinsoldat som numera jobbar åt den federala polismyndigheten med att skydda talmannen i USA:s representanthus Eli Raphelson (Richard Jenkins). Han vill dock göra sin dotter Emily (Joey King) stolt över sin far och söka till Secret Service eftersom dottern är besatt av politik, presidenten och Vita huset.
©Sony Pictures
John tar med dottern till Vita huset när han ska på intervju för en tjänst inom Secret Service. Intervjun är med Carol Finnerty (Maggie Gyllenhaal) som är den näst högst rankade Secret Service-agenten som ansvarar för presidentens beskydd. Intervjun går inget vidare men innan John och Emily lämnar Vita huset sker en attack mot Vita huset som intas av en paramilitär grupp.
©Sony Pictures
President James Sawyer (Jamie Foxx) måste föras i säkerhet vilket högst rankade Secret Service-agenten Martin Walker (James Woods) ansvarar för. Då de tungt beväpnade terroristerna tar över Vita huset, separeras John och dottern Emily. John måste nu ta saken i egna händer för att finna sin dotter och samtidigt skydda presidenten.
©Sony Pictures
Ju mer man tänker på det, ju mer har filmen försökt efterlikna Die Hard (1988), en av de ultimata actionfilmerna som gjorts. Finns faktiskt flera referenser och blinkningar till filmen med den stora skillnaden att det i den filmen utspelar sig i en skyskrapa och här alltså i Vita huset. Fast den stora skillnaden är - i princip allt.
©Sony Pictures
Filmen kom samma år som Olympus Has Fallen (2013) och har en liknande premiss. Kände att denna kunde vara något bättre än den och den verkade inledningsvis lite lovande. Men när man har en regissör som Roland Emmerich som bl.a. gjort Independence Day (1996), Godzilla (1998) och The Day After Tomorrow (2004) kan man inte förvänta sig något underverk. Det är mer av samma vara här. Fast han gjorde faktiskt The Patriot (2000) som höll sig mer i kragen och funkade bra.
©Sony Pictures
Det hela är inte så tokigt under sisådär första halvan av filmen. Visst tar den kanske lite för lång tid på sig att bygga upp det hela men hellre det än att dra på för fulla muggar med en gång. För det kommer bli gott om action under filmens gång. Karaktärerna etableras och vi vet ungefär vad som kommer hända. Vi vet dock inte varför, vad motivet är och hur långt de faktiskt är villiga att gå.
©Sony Pictures
Tyvärr har filmen svårt att hålla sig i kragen. Det känns som den ändå försöker vara någorlunda seriös och trovärdig, men ju längre in man kommer, ju mer frångår man detta. Istället blir det överdrivet och hjältemodigt på ett sätt som nästan blir skrattretande. Förvisso blir det lite allvarligare när det blir prat om kärnvapen, men det tas inte tillvara på som det kunde ha gjort.
©Sony Pictures
Det är lite intressant att man nog ska heja på hjälten John Cale, hans dotter Emily och presidenten. Men det blir ju tvärtom när filmen är som den är. Istället vill man för en gångs skull bli överraskad och bjudas på något annorlunda, något lite mer vågat där det inte går exakt som väntat. En film som Air Force One (1997) funkar t.ex. klart bättre för att man bryr sig mer, har bättre skådespelare och då det känns seriösare överlag.
3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 6.3
