Step Brothers

Titel: Step Brothers
Genre: Komedi
Land: USA
År: 2008
Regi: Adam McKay
I rollerna: Will Ferrell, John C. Reilly, Mary Steenburgen, Richard Jenkins, Adam Scott, Kathryn Hahn, Seth Rogen

Handling: Brennan och Dale är två bortskämda killar som blir konkurrerande styvbröder när deras föräldrar blir tillsammans och gifter sig.

Omdöme: Brennan (Will Ferrell) och Dale (John C. Reilly) lever bekymmersfria liv utan åtaganden eller ansvar. Brennan lever med sin mor Nancy (Mary Steenburgen) och Dale lever med sin far Robert (Richard Jenkins). Efter att Nancy och Robert träffats under ett seminarium och blivit förälskade, gifter de sig. Det innebär att Brennan och Nancy flyttar in hos Dale och Robert.


©Columbia Pictures

De nyblivna styvbröderna ogillar varandra skarpt med en gång. Detta främst då det innebär en stor förändring i deras, i deras ögon, så perfekta liv. De måste dela rum med varandra och snart står det klart att de kommer skapa en massa huvudvärk för sina föräldrar.


©Columbia Pictures

Någonstans mitt i allt bråk inser de att de faktiskt har en hel del gemensamt och kan vara bästa vänner istället. Detta inkluderar Brennans lillebror, den framgångsrike och självgode Derek (Adam Scott) som får båda styvbröderna att gå upp i varv. Det gör inte saken bättre för föräldrarna som vill kunna gå i pension och drömmer om att segla, något de inte kan göra så länge Brennan och Dale bor hemma.


©Columbia Pictures

Brennan och Dale agerar som två jättebebisar i vuxna kroppar. De är vana vid att få som de vill och utnyttjar det faktum att deras föräldrar tar hand om dem trots att de är vuxna män runt 40. Mentalt befinner de sig dock i de yngre tonåren. Nästan så man känner att Will Ferrell och John C. Reilly spelar rollerna som smått förståndshandikappade. I vissa avseenden känns det som det går till överdrift men samtidigt har de valt att bara ha kul med det vilket leder till en del barnsligt roliga situationer.


©Columbia Pictures

Något man måste säga är att Will Ferrell och John C. Reilly funkar bra ihop och är på samma nivå, vilket bara gör det roligare. Hade den ena sjunkit till en lägre mental nivå och den andra inte hade känts lika övertygande med det hade det inte funkat lika bra. Även viktigt att föräldrarna spelas av två duktiga skådespelare i Mary Steenburgen och Richard Jenkins. Deras samspel med styvbröderna och deras uppenbara frustration hade inte blivit effektfull med svagare skådespelare.


©Columbia Pictures

Filmen tappar väl en aning efter runt en timme då styvbrödernas agerande påverkar föräldrarnas relation negativt. De efterföljande 15-20 minuterna är nog filmens svagaste, kanske för att tonen blir lite mörkare och humorn inte kommer fram på samma sätt som tidigare. Filmen avslutas dock bättre och på det stora hela har filmen tillräckligt med humor och roliga scener för att bli en helt ok komedi. Ibland tar den ut svängarna vilket ger blandat resultat men det får man ta.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9

Flirting with Disaster

Titel: Flirting with Disaster
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1996
Regi: David O. Russell
I rollerna: Ben Stiller, Patricia Arquette, Tea Leoni, Josh Brolin, Richard Jenkins, Mary Tyler Moore, George Segal, Alan Alda, Lily Tomlin, David Patrick Kelly

Handling: Mel Coplin är en neurotisk ung man i New York som en dag får reda på att han blivit adopterad som liten. Han kontaktar adoptionsbyrån för att ta reda på vilka som är hans biologiska föräldrar.

Omdöme: Mel Coplin (Ben Stiller) har fått reda på att han är adopterad. Då han och frun Nancy (Patricia Arquette) inte kunnat bestämma vad de ska döpa sin nyfödde son till, känner Mel att han behöver träffa sina biologiska föräldrar innan de kan ta beslutet. Adoptionsbyrån lokaliserar Mels biologiska mamma i San Diego, Kalifornien vilket betyder att de behöver ta sig dit från New York. Med sig får de den inte helt kompetenta Tina (Tea Leoni) som följer med från adoptionsbyrån i utbildningssyfte.


©Miramax

Jakten på Mels biologiska föräldrar uppskattas inte direkt av Mels adoptivföräldrar Pearl (Mary Tyler Moore) och Ed (George Segal), men de förstår att Mel behöver göra detta för att få reda på varifrån han kommer. Längs vägen kommer Mel, Nancy och Tina stöta på en rad problem och udda karaktärer i jakten på ett möte med hans biologiska föräldrar.


©Miramax

Innan David O. Russell blev flerfaldigt Oscarsnominerad för regi och manus visade han potential med denna film. Han har lyckats samla en rad kända namn i rollistan vilket gör att man får en film som hela tiden är i rörelse. Vare sig de tre huvudkaraktärerna är ute på road trip eller träffar någon dyker det upp flera bra karaktärer längs vägen.


©Miramax

Filmen är lite som ett par andra Ben Stiller-komedier i form av Meet the Parents (2000) och dess uppföljare. På ett liknande sätt får hans karaktär en hel del att tänka på och försöka ta sig igenom. Äktenskapet får sig en törn, han lockas av en annan kvinna, får problem med sina adoptivföräldrar respektive potentiellt biologiska föräldrar. För givetvis ska det inte gå smärtfritt i jakten på Mels biologiska föräldrar då det blir ett och annat missförstånd och misstag under resans gång.


©Miramax

Även om det är småroligt blir det sällan riktigt roligt. Trots en del lite vågade situationer kunde filmen gott tagit ut svängarna lite mer för att ge mer effekt. Det som istället blir filmens behållning är de många kända ansiktena som dyker upp och avlöser varandra. Rutinerade rävar som får ganska bra karaktärer att jobba med i birollerna. Men som sagt, filmen blir inte riktigt så rolig och trevlig som önskat även om den funkar helt ok.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7

White House Down

Titel: White House Down
Genre: Action
Land: USA
År: 2013
Regi: Roland Emmerich
I rollerna: Channing Tatum, Jamie Foxx, Joey King, Maggie Gyllenhaal, James Woods, Jason Clarke, Richard Jenkins

Handling: John Cale har just nekats sitt drömjobb, att skydda president James Sawyer på Secret Service. För att inte göra sin dotter besviken med den dåliga nyheten tar han med henne på en rundtur i Vita huset. Samtidigt omringas byggnaden av en tungt beväpnad paramilitär grupp. När det utbryter kaos och tiden innan landets regering faller blir knapp, är det upp till Cale att rädda sin dotter, presidenten, och landet.

Omdöme: John Cale (Channing Tatum) är en f.d. marinsoldat som numera jobbar åt den federala polismyndigheten med att skydda talmannen i USA:s representanthus Eli Raphelson (Richard Jenkins). Han vill dock göra sin dotter Emily (Joey King) stolt över sin far och söka till Secret Service eftersom dottern är besatt av politik, presidenten och Vita huset.


©Sony Pictures

John tar med dottern till Vita huset när han ska på intervju för en tjänst inom Secret Service. Intervjun är med Carol Finnerty (Maggie Gyllenhaal) som är den näst högst rankade Secret Service-agenten som ansvarar för presidentens beskydd. Intervjun går inget vidare men innan John och Emily lämnar Vita huset sker en attack mot Vita huset som intas av en paramilitär grupp.


©Sony Pictures

President James Sawyer (Jamie Foxx) måste föras i säkerhet vilket högst rankade Secret Service-agenten Martin Walker (James Woods) ansvarar för. Då de tungt beväpnade terroristerna tar över Vita huset, separeras John och dottern Emily. John måste nu ta saken i egna händer för att finna sin dotter och samtidigt skydda presidenten.


©Sony Pictures

Ju mer man tänker på det, ju mer har filmen försökt efterlikna Die Hard (1988), en av de ultimata actionfilmerna som gjorts. Finns faktiskt flera referenser och blinkningar till filmen med den stora skillnaden att det i den filmen utspelar sig i en skyskrapa och här alltså i Vita huset. Fast den stora skillnaden är - i princip allt.


©Sony Pictures

Filmen kom samma år som Olympus Has Fallen (2013) och har en liknande premiss. Kände att denna kunde vara något bättre än den och den verkade inledningsvis lite lovande. Men när man har en regissör som Roland Emmerich som bl.a. gjort Independence Day (1996), Godzilla (1998) och The Day After Tomorrow (2004) kan man inte förvänta sig något underverk. Det är mer av samma vara här. Fast han gjorde faktiskt The Patriot (2000) som höll sig mer i kragen och funkade bra.


©Sony Pictures

Det hela är inte så tokigt under sisådär första halvan av filmen. Visst tar den kanske lite för lång tid på sig att bygga upp det hela men hellre det än att dra på för fulla muggar med en gång. För det kommer bli gott om action under filmens gång. Karaktärerna etableras och vi vet ungefär vad som kommer hända. Vi vet dock inte varför, vad motivet är och hur långt de faktiskt är villiga att gå.


©Sony Pictures

Tyvärr har filmen svårt att hålla sig i kragen. Det känns som den ändå försöker vara någorlunda seriös och trovärdig, men ju längre in man kommer, ju mer frångår man detta. Istället blir det överdrivet och hjältemodigt på ett sätt som nästan blir skrattretande. Förvisso blir det lite allvarligare när det blir prat om kärnvapen, men det tas inte tillvara på som det kunde ha gjort.


©Sony Pictures

Det är lite intressant att man nog ska heja på hjälten John Cale, hans dotter Emily och presidenten. Men det blir ju tvärtom när filmen är som den är. Istället vill man för en gångs skull bli överraskad och bjudas på något annorlunda, något lite mer vågat där det inte går exakt som väntat. En film som Air Force One (1997) funkar t.ex. klart bättre för att man bryr sig mer, har bättre skådespelare och då det känns seriösare överlag.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 6.3

Absolute Power

Titel: Absolute Power / Absolut makt
Genre: Kriminalare/Drama/Thriller
Land: USA
År: 1997
Regi: Clint Eastwood
I rollerna: Clint Eastwood, Gene Hackman, Ed Harris, Laura Linney, Scott Glenn, Dennis Haysbert, Judy Davis, E.G. Marshall, Richard Jenkins, Mark Margolis

Handling: Inbrottstjuven Luther Whitney bryter sig in i miljardären Walter Sullivans villa. Där bevittnar han ett möte mellan Sullivans hustru och USA:s president. Deras tilltänkta kärleksstund slutar med att kvinnan dödas. Allt sker framför ögonen på Luther som snart är jagad av Secret Service som måste tysta honom för gott.

Omdöme: Luther Whitney (Clint Eastwood) är en åldrande juveltjuv som inte åkt fast på 30 år. Hans senaste måltavla är en lyxvilla tillhörandes miljardären Walter Sullivan (E.G. Marshall). Eftersom villan står tom då Sullivan med personal är bortresta på deras årliga resa till Bermuda, har Luther villan för sig själv. Men är han verkligen ensam?


©Columbia Pictures/Sony Pictures

Under tiden som Luther länsar stället på dess juveler och stora summor pengar, får han oväntat besök. Han tvingas gömma sig i ett hemligt utrymme med en envägsspegel där han ser en man och en kvinna ha en romantisk träff i sovrummet. Innan Luther vet vad som händer hamnar det berusade paret i ett gräl som slutar med att kvinnan skjuts ihjäl av två Secret Service-agenter.


©Columbia Pictures/Sony Pictures

Luther, som lyckas komma undan, får även med sig bevismaterial från brottsplatsen. De två Secret Service-agenterna Bill Burton (Scott Glenn) och Tim Collin (Dennis Haysbert), tillsammans med Vita husets stabschef Gloria Russell (Judy Davis), måste hitta inbrottstjuven och tysta honom innan det är för sent. De skyddar trots allt sig själva och i synnerhet landets president Alan Richmond (Gene Hackman) som var med kvinnan. Mordutredaren Seth Frank (Ed Harris) börjar luska i det fascinerande fallet samtidigt som Luther försöker säga farväl till sin dotter Kate (Laura Linney) då han är medveten om att han måste försvinna för gott.


©Columbia Pictures/Sony Pictures

En trevlig Clint Eastwood-film som har en del likheter med No Way Out (1987) som är ännu vassare. I båda fallen sker ett mord på en kvinna som är involverad med en högt uppsatt politiker i Washington. I båda fallen är Gene Hackman skurken och i båda fallen blir huvudpersonen ett jagat vittne till det hela. I det fallet spelad av Kevin Costner, i det här fallet Clint Eastwood.


©Columbia Pictures/Sony Pictures

Det är en film som gör ett bra jobb med att bygga upp grundpremissen där man inte stressar sig fram. Istället låter man en tredjedel av filmen etablera brottet och vad som leder fram till det. Sedan lyckas den på ett bra sätt bygga upp karaktärerna och ge dem mycket att jobba med. Skulle vilja säga att man får runt åtta bra och starka karaktärer som får stort utrymme att utvecklas under filmens gång.


©Columbia Pictures/Sony Pictures

Lite intressant att Clint Eastwood, som gillade bokens premiss och karaktärer, bad manusförfattaren William Goldman att inte döda karaktärerna tittarna skulle gilla och sympatisera med. Detta sker nämligen på sina håll i boken som filmen bygger på. Även om det är förståeligt att göra så, hade det varit intressant att se hur filmen blivit om den hållit sig mer till boken vad gäller detta. Hade nog kunnat bli en helt annan udd på filmen och desto mer överraskande. Fast gillar den till stor del så som den är och förutom grundpremissen mindes jag inte så mycket från filmen från tidigare tittar.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.7