Midway

Titel: Midway
Genre: Krig/Action/Drama
Land: USA/Kanada/Kina/Hong Kong
År: 2019
Regi: Roland Emmerich
I rollerna: Ed Skrein, Patrick Wilson, Woody Harrelson, Luke Evans, Mandy Moore, Dennis Quaid, Aaron Eckhart

Handling: Den sanna historien om en underbemannad amerikansk flotta och de marinsoldater och piloter som segrade över en mäktig motståndare. Med demokrati och frihet på spel besegrade de den japanska flottan vid slaget om Midway, en av de mest anmärkningsvärda striderna som bar de allierade mot seger i Stilla havet under Andra världskriget.

Omdöme: Efter Japans attack mot Pearl Harbor i slutet av 1941 kliver USA in i Andra världskriget. Det leder till slaget om Midway som är en strategiskt viktig militär plats i Stilla havet. Amiral Chester W. Nimitz (Woody Harrelson) för befälet och är ansvarig för operationen. Hans högra hand blir underrättelseofficer Edwin Layton (Patrick Wilson) som tillhandahåller viktig information om japanernas positioner och planer.


©Lionsgate

Ute till havs är piloten Dick Best (Ed Skrein) flygesset som leder flyganfallen. Han har inte stigit i graderna eftersom han är känd för att ta stora risker och inte alltid följa regler och order, även om det ger resultat. Vice amiral William "Bull" Halsey (Dennis Quaid) är befälhavare ombord USS Enterprise varifrån stridsflygen opererar.


©Lionsgate

Roland Emmerich är kanske främst känd för katastroffilmerna Independence Day (1996) och Day After Tomorrow (2004). Två överdrivna filmer med gott om specialeffekter. Detta var något som befarades med denna verklighetsbaserade film. Men där emellan gjorde han The Patriot (2000) som funkade bättre. Denna film får sägas får det att funka någorlunda väl då den inte förlorar greppet även om den är effektbaserad vilket krävs för alla stora slag.


©Lionsgate

Under den inledande attacken mot Pearl Harbor känns det som det kanske kommer bli för mycket specialeffekter. Fartyg och flyg beskjuts, sprängs och brinner i ett inferno som mer känns som i en sci-fi film än något som bygger på verkliga händelser. Det går lite till överdrift med specialeffekterna helt enkelt, men det är inte heller dåligt gjort. Skulle vara svårt att återskapa med äkta vara eller modeller.


©Lionsgate

Själva slaget om Midway blir bättre. För även om det blir stora slag så känns det inte som det blir för mycket på en och samma gång som det var under inledningen med Pearl Harbor. Det blir även ganska intensivt med flera flyguppdrag som visar upp hur de amerikanska stridspiloterna likt kamikazepiloter dyker rakt ner mot de japanska stridsfartygen för att försöka komma så nära som möjligt för att ha en chans att träffa målet med fallande bomber.


©Lionsgate

En viktig sak som gör att filmen får lite mer tyngd och inte blir för enformig är att man valt att även följa den japanska sidan av historien. Nu gör det att speltiden sträcker sig en bit över två timmar men det är befogat att ha med dessa scener. Det blir intressant att följa den japanska mentaliteten och inställningen bland befälhavarna som varvas med de amerikanska motsvarigheterna.


©Lionsgate

Med tanke på vem regissören är var förväntningarna lite lägre på filmen. Tycker filmen nog överträffar förväntningarna en del då den ändå engagerar och håller intresset uppe. Visst blir det kanske lite upprepande på sina håll med attackerna, men det visar också på uppoffringarna båda sidorna gör och viljan att slåss för sina länder. Eftersom det också bygger på verkliga händelser slipper man de överdrivna inslagen från några av regissörens tidigare filmer.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.7

White House Down

Titel: White House Down
Genre: Action
Land: USA
År: 2013
Regi: Roland Emmerich
I rollerna: Channing Tatum, Jamie Foxx, Joey King, Maggie Gyllenhaal, James Woods, Jason Clarke, Richard Jenkins

Handling: John Cale har just nekats sitt drömjobb, att skydda president James Sawyer på Secret Service. För att inte göra sin dotter besviken med den dåliga nyheten tar han med henne på en rundtur i Vita huset. Samtidigt omringas byggnaden av en tungt beväpnad paramilitär grupp. När det utbryter kaos och tiden innan landets regering faller blir knapp, är det upp till Cale att rädda sin dotter, presidenten, och landet.

Omdöme: John Cale (Channing Tatum) är en f.d. marinsoldat som numera jobbar åt den federala polismyndigheten med att skydda talmannen i USA:s representanthus Eli Raphelson (Richard Jenkins). Han vill dock göra sin dotter Emily (Joey King) stolt över sin far och söka till Secret Service eftersom dottern är besatt av politik, presidenten och Vita huset.


©Sony Pictures

John tar med dottern till Vita huset när han ska på intervju för en tjänst inom Secret Service. Intervjun är med Carol Finnerty (Maggie Gyllenhaal) som är den näst högst rankade Secret Service-agenten som ansvarar för presidentens beskydd. Intervjun går inget vidare men innan John och Emily lämnar Vita huset sker en attack mot Vita huset som intas av en paramilitär grupp.


©Sony Pictures

President James Sawyer (Jamie Foxx) måste föras i säkerhet vilket högst rankade Secret Service-agenten Martin Walker (James Woods) ansvarar för. Då de tungt beväpnade terroristerna tar över Vita huset, separeras John och dottern Emily. John måste nu ta saken i egna händer för att finna sin dotter och samtidigt skydda presidenten.


©Sony Pictures

Ju mer man tänker på det, ju mer har filmen försökt efterlikna Die Hard (1988), en av de ultimata actionfilmerna som gjorts. Finns faktiskt flera referenser och blinkningar till filmen med den stora skillnaden att det i den filmen utspelar sig i en skyskrapa och här alltså i Vita huset. Fast den stora skillnaden är - i princip allt.


©Sony Pictures

Filmen kom samma år som Olympus Has Fallen (2013) och har en liknande premiss. Kände att denna kunde vara något bättre än den och den verkade inledningsvis lite lovande. Men när man har en regissör som Roland Emmerich som bl.a. gjort Independence Day (1996), Godzilla (1998) och The Day After Tomorrow (2004) kan man inte förvänta sig något underverk. Det är mer av samma vara här. Fast han gjorde faktiskt The Patriot (2000) som höll sig mer i kragen och funkade bra.


©Sony Pictures

Det hela är inte så tokigt under sisådär första halvan av filmen. Visst tar den kanske lite för lång tid på sig att bygga upp det hela men hellre det än att dra på för fulla muggar med en gång. För det kommer bli gott om action under filmens gång. Karaktärerna etableras och vi vet ungefär vad som kommer hända. Vi vet dock inte varför, vad motivet är och hur långt de faktiskt är villiga att gå.


©Sony Pictures

Tyvärr har filmen svårt att hålla sig i kragen. Det känns som den ändå försöker vara någorlunda seriös och trovärdig, men ju längre in man kommer, ju mer frångår man detta. Istället blir det överdrivet och hjältemodigt på ett sätt som nästan blir skrattretande. Förvisso blir det lite allvarligare när det blir prat om kärnvapen, men det tas inte tillvara på som det kunde ha gjort.


©Sony Pictures

Det är lite intressant att man nog ska heja på hjälten John Cale, hans dotter Emily och presidenten. Men det blir ju tvärtom när filmen är som den är. Istället vill man för en gångs skull bli överraskad och bjudas på något annorlunda, något lite mer vågat där det inte går exakt som väntat. En film som Air Force One (1997) funkar t.ex. klart bättre för att man bryr sig mer, har bättre skådespelare och då det känns seriösare överlag.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 6.3

The Patriot [Extended Cut]

Titel: The Patriot / Patrioten
Genre: Drama/Action/Krig
Land: USA
År: 2000
Regi: Roland Emmerich
I rollerna: Mel Gibson, Heath Ledger, Jason Isaacs, Tom Wilkinson, Tcheky Karyo, Chris Cooper, Joely Richardson

Handling: Benjamin Martin visade en gång i tiden prov på stort hjältemod under kriget mot fransmännen och indianerna. Därefter drog han sig tillbaka, köpte en gård och gifte sig med en kvinna som han bildade en stor familj med. När hans älskade hustru dog gällde det bara att leva i fred, fostra barnen och sköta den blomstrande plantagen, vilket är anledningen till att han bestämt vägrar ge sig ut i krig igen när konflikten med britterna tilltar år 1776.

Omdöme: Under Amerikanska frihetskriget år 1776 dras Benjamin Martin (Mel Gibson) ofrivilligt in i kriget. Han har lagt stridandet bakom sig efter att ha slagit sig ner på en gård och skaffat familj. Nu är han en ensamstående far till sju barn och familjen är prioriteten. Men när hans äldste son Gabriel (Heath Ledger) strider i kriget och familjen dras in i konflikten med britterna, tvingas Benjamin ta saken i egna händer.



©Columbia Pictures

Medan Benjamin och Gabriel ger sig ut för att strida sida vid sida, lämnas de övriga barnen i säkerhet hos Benjamins svägerska Charlotte (Joely Richardson). Men när konflikten trappas upp går ingen säker. Överste Tavington (Jason Isaacs), som leder de brittiska marktrupperna, skyr inga medel för att stoppa Benjamin och hans män, även om det innebär att ge sig på deras familjer.



©Columbia Pictures

Mel Gibson gjorde själv klassiska storfilmen Braveheart (1995) ett par år tidigare och även om det är en bättre film finns det en del likheter mellan filmerna. I det här fallet är det Roland Emmerich som stått för regin efter filmer som Universal Soldier (1992), Stargate (1994), Independence Day (1996) och Godzilla (1998). Med den vetskapen kan man inte förvänta sig så mycket, men detta visar sig vara en desto seriösare film och förmodligen hans främsta film.



©Columbia Pictures

Den nästan tre timmar långa filmen handlar alltså om Amerikanska frihetskriget. Det visar sig vara bättre än Amerikanska inbördeskriget. Kanske för att det inte är nord mot syd utan istället olika nationaliteter som strider men även en lite annan känsla över tidsperioden. Filmen visar sig också vara mörkare och mer brutal än väntat, speciellt med tanke på vem regissören är och att det då förväntades bli en mer familjevänlig ton.




©Columbia Pictures

En film som utspelar sig runt denna tid är Michael Manns minnesvärda The Last of the Mohicans (1992) där fransmännen och indianerna strider runt 20 år innan denna historia utspelar sig. Precis som i den är det lite småtrevliga miljöer och det bjuds på gott om närstrider när de båda sidorna gör upp. Att se marktrupperna traska fram mot varandra och i lugn och ro plocka fram sina vapen och skjuta mot varandra från vad som verkar vara några meter är helt sanslöst. Snacka om en mass-rysk roulette. Visar bara på hur sinnessjukt krig är.



©Columbia Pictures

Nämnda filmerna The Last of the Mohicans (1992) och Braveheart (1995) kan ses som storebröder till denna film då båda är minst en klass bättre. De hade också duktiga regissörer som fick ut mycket av materialet. Här gör Roland Emmerich så gott han kan och överträffar sig själv. Han får även hjälp av John Williams som står för musiken och även om den bitvis är bra är det en bra bit upp till legendariske John Barry som hade varit det optimala valet för en sån här film.



©Columbia Pictures

Filmen är som nämnts mörkare än väntat med tanke på vem som regisserat. Det fanns även farhågor om att det skulle bli mycket flaggviftande och att patriotismen skulle dominera. Tack och lov slipper man det till stor del. Ända fram till sista halvtimmen, det sista stora slaget då allt släpps loss på en och samma gång. Förstör tyvärr helheten en del då den lyckats hålla sig i skinnet i nästan två och en halv timme. Men överlag är det trots allt en välgjord och ganska sevärd film.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2