The Magic of Belle Isle

Titel: The Magic of Belle Isle
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 2012
Regi: Rob Reiner
I rollerna: Morgan Freeman, Virginia Madsen, Emma Fuhrmann, Boyd Holbrook, Kevin Pollak

Handling: I ett försök att finna sin ursprungliga talang, flyttar en rullstolsburen författare till en lantlig stad där han blir vän med en ensamstående mamma och hennes tre barn, som hjälper honom att få tillbaka sin passion för att skriva.

Omdöme: Livet är inte vad det en gång brukade vara för författaren Monte Wildhorn (Morgan Freeman) efter att han mist sin fru som gått bort. Nu har hans brorson tagit honom till Belle Isle över sommaren. Där är det tänkt att han ska få tillbaka skrivlusten men först måste han få tillbaka lusten att leva. Han har nämligen tagit till flaskan på senare tid för att dränka sina sorger.


©Magnolia Pictures

Monte märker per omgående att han inte kommer lämnas i fred av de lokala. Inte minst grannarna i form av familjen O'Neil kommer bli en del av hans liv. Charlotte (Virginia Madsen) är en nyskild trebarnsmamma som flyttat ut till Belle Isle permanent för att bo i familjens sommarhem. Med sig har hon sina tre döttrar Willow (Madeline Carroll) som är äldst och helst vill bo hos pappa i stan, Finnegan (Emma Furhmann) som är den mest nyfikna och så Flora (Nicolette Pierini) som är yngst.


©Magnolia Pictures

Finnegan, eller kort och gott Finn, är den som besöker Monte mest och får honom att lära henne ett och annat om att skriva och använda sin fantasi. Monte är dock bitter till en början men får snart tillbaka sin livsglädje tack vare O'Neil-tjejerna på Belle Isle.


©Magnolia Pictures

En relativt sockersöt historia men trots allt i regi av Rob Reiner vilket inte bör underskattas. Han har en förmåga att skapa en gemytlig stämning och få en att bry sig om hur det ska gå. Det är också gott om humoristiska ögonblick, inte minst tack vare Monte när han kommunicerar med hunden som han tar hand om åt husägaren.


©Magnolia Pictures

Morgan Freeman funkar bra som bitter västernförfattare som förändras till att bli lite av en mysfarbror. Hans röst passar ju bra när Monte berättar historier och hela inramningen där på Belle Isle är trevlig. En del sommarkänsla får man också även om det fanns utrymme för ännu mer. Man hade gärna velat utforska Belle Isle mer, men det är trots allt en feelgood-film som funkar tack vare Montes och O'Neil-tjejernas växande vänskap.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.9

The Rainmaker

Titel: The Rainmaker / Regnmakaren
Genre: Drama
Land: USA
År: 1997
Regi: Francis Ford Coppola
I rollerna: Matt Damon, Danny DeVito, Jon Voight, Claire Danes, Danny Glover, Mickey Rourke, Mary Kay Place, Teresa Wright, Virginia Madsen, Roy Scheider, Dean Stockwell

Handling: Den nyblivna advokaten Rudy Baylor ger sig ut på djupt vatten när han tar sig an ett riktigt prestigefall. Mot sig har han en hel armé av slipade jurister, ledd av Leo F. Drummond. Med sig har han Deck Shifflet, en bitsk "halvadvokat", vars specialitet är att bli underkänd på sluttentan. Rudys chanser att vinna målet är i stort sett obefintliga, ända tills han stöter på ett spår som leder honom till en korruptionshärva och kanske det enda som kan få honom att gå segrande ur striden - sanningen.

Omdöme: När nyutexaminerade advokaten Rudy Baylor (Matt Damon) börjar jobba hos J. Lyman "Bruiser" Stone (Mickey Rourke) har han två klienter. Den ena är gamla änkan Miss Birdie (Teresa Wright) som vill skriva om sitt testamente och den andra en familj som vill stämma ett försäkringsbolag då de vägrat täcka försäkringen på deras son som drabbats av leukemi.


©Paramount Pictures

Medan Rudy flyttar in i gäststugan hos Miss Birdie och hjälper henne med diverse arbeten på tomten, paras han ihop med biträdande juristen Deck Shifflet (Danny DeVito). Deck har misslyckats med att bli licensierad advokat men kan de flesta tricksen som han lärt sig av Bruiser som visar sig ha FBI efter sig.


©Paramount Pictures

Rudy och Deck ställs mot ett juristteam lett av Leo F. Drummond (Jon Voight) som försvarar försäkringsbolaget med alla medel. Rudy får ett mycket svårt första fall och tillsammans med Deck måste han lära sig snabbt under förberedelserna och rättegången. Samtidigt försöker Rudy hjälpa försvarslösa Kelly Riker (Claire Danes) som är gift med en kvinnomisshandlare.


©Paramount Pictures

Baserat John Grishams roman i regi av Francis Ford Coppola och intressant nog producerad av Michael Douglas. En Michael Douglas som en gång i tiden producerade One Flew Over the Cuckoo's Nest (1975) med Danny DeVito i en av birollerna.


©Paramount Pictures

Det tar inte särskilt lång tid för filmen att lägga grunden. Samtidigt har den flera bollar i luften som balanseras på ett sätt som ger historien ett bra flyt. Filmen har ibland en något lättsammare ton när Rudy och Deck är i farten, inte minst tack vare Danny DeVito som har en skön stil. Deck må ha misslyckats med att få sin licens med han bör inte underskattas då han jobbar hårt i bakgrunden och kompletterar Rudy bra. Rudy å sin sida är bra på att snacka och är fortfarande en oförstörd advokat då han värdesätter den mänskliga sidan och inte bara girighet som de mer erfarna advokaterna.


©Paramount Pictures

Ett stabilt rättegångsdrama som alltså har mer än så att erbjuda. Den kombinerar även de lättsammare scenerna mellan Rudy och Deck med det desto mer gripande leukemifallet och vänskapen som uppstår mellan Rudy och familjen. Dessutom lite romantik och spänning vad gäller Rudys relation med Kelly Riker.


©Paramount Pictures

Till slut blir det ändå rättegångsdramat som bjuder på ett par vändningar och bra karaktärer som t.ex. domare Tyrone Kipler (Danny Glover), vittnet Jackie Lemancyzk (Virginia Madsen) och försäkringsbolagets VD Wilfred Keeley (Roy Scheider). Ett gäng duktiga skådespelare i stora som små roller som tillsammans lyfter filmen när det behövs.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2

Slam Dance

Titel: Slam Dance
Genre: Kriminalare/Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA/Storbritannien
År: 1987
Regi: Wayne Wang
I rollerna: Tom Hulce, Mary Elizabeth Mastrantonio, Harry Dean Stanton, Virginia Madsen

Handling: C.C. Drood är en serietecknare. Hans liv är en enda röra, och hustrun har lämnat honom. Plötsligt blir han bortförd av okända män och blir huvudmisstänkt för mordet på sin älskarinna...

Omdöme: Los Angeles-baserade serietecknaren C.C. Drood (Tom Hulce) hamnar i en soppa. Två män misshandlar och för bort honom och vill veta vad han fått av kvinnan. Drood har ingen som helst aning vad männen pratar om eller vilken kvinna. Han lyckas hoppa ur bilen och komma undan. Han tar sig till polisen och förhörs av polisdetektiven Smiley (Harry Dean Stanton) som inte vet om Drood är ett vittne eller en misstänkt. Detta då en ung kvinna vid namn Yolanda Caldwell (Virginia Madsen) hittats mördad.


©MGM

Drood kände Yolanda då hon var hans älskarinna, men han verkar inte ha varit medveten om att hon är död. Samtidigt som polisen håller koll på honom, får Drood återigen påhälsning av en av de två männen som vill ha något som Yolanda kan ha gett Drood. Drood måste försöka ta reda på vad han kan ha fått av henne och vad det är som är så värdefullt för någon. Dessutom måste han försöka lappa ihop äktenskapet med sin fru Helen (Mary Elizabeth Mastrantonio) som han älskar och har en liten dotter med.


©MGM

Denna neo-noir har ett par saker som talar för den och ett par som talar emot den. En av sakerna som talar för den är fotot som genomgående är elegant och stiligt. Fotot står Amir Mokri för och det noterbara är att detta var hans första långfilm som filmfotograf. Han fotade senare bl.a. Lord of War (2005) och Anon (2018), två filmer som också har ett foto som sticker ut i positiv bemärkelse. En annan sak som filmen får till bra är dess stämning. För även om filmen är något ojämn överlag har den en stämning som vid sidan av fotot gör att nyfikenheten bibehålls.


©MGM

Vad som funkar lite mindre bra är att filmen känns något ofokuserad. Även om själva handlingen inte är så tokig och har en del på gång, har filmen ibland en tendens att lunka fram utan att det händer särskilt mycket. En del av filmen berättas i form av flashbacks och för det mesta funkar det bra, men i vissa lägen blir det desto mer onödiga inslag. Tänker inte minst på någon sekvens som visar C.C. Drood när han är på nattklubb som spelar punkmusik av något slag och där folk dansar "slam dance" på dansgolvet. Detta går ut på att de stöter till varandra likt knarkare som har spasmer.


©MGM

Musiken är av blandat slag där det blir lite blandad kompott. Punkmusiken är inte min smak och då är det tyvärr svagt. Där emellan är det mer passande spänningsmusik som hjälper till att skapa stämningen filmen mestadels har. Filmen är något udda får man säga vilket är på gott och ont. Den blandade musiken och tonen spelar helt klart in. Tänker lite på en film som After Hours (1985) och att den möjligen kan ha agerat som inspiration till denna. Även om det är en lite mer komisk film än vad denna är, är det lite liknande stämning och med en huvudperson som dras in i en konstig soppa.


©MGM

När man läser lite mer om produktionen kommer det fram att regissören Wayne Wang ville ha sitt namn borttaget från filmen efter det att producenterna la sig i vilket gjorde att slutprodukten inte blev som han hade tänkt sig. Det kan förklara varför det ibland känns lite konstigt och rörigt på sina håll. Blir sällan bra om en film har flera kockar som ska in och ändra. Överlag funkar det ändå någorlunda, främst tack vare fotot och stämningen.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.2

Creator

Titel: Creator / Inte utan kärlek
Genre: Komedi/Drama/Romantik/Sci-Fi
Land: USA
År: 1985
Regi: Ivan Passer
I rollerna: Peter O'Toole, Vincent Spano, Virginia Madsen, Mariel Hemingway

Handling: Harry är en vetenskapsman vars högsta önskan är att återuppväcka sin sedan länge döda fru. Experimenten utför han i trädgårdsskjulet. Samtidigt ska han vara handledare för en lättpåverkad student som inte riktigt är med på noterna.

Omdöme: Av omslaget att döma och om man läser handlingen skulle man kunna tro att det blir en film i stil med Re-Animator (1985). Till viss del stämmer det, men endast delvis. Vi har nämligen en lite galen vetenskapsman i form av Dr. Harry Wolper (Peter O'Toole) som är en universitetsprofessor i biologi. Men hans vetenskapliga tester på universitetet är inte tillräckligt för honom. Dessa är endast ett sätt att finansiera och skaffa utrustning till sitt passionsprojekt som han håller på med hemma i trädgårdsskjulet.


©Universal Pictures

För sitt privata projekt behöver han en lovande student som är villig att göra vad som krävs utan att ifrågasätta. Denna student visar sig bli Boris Lafkin (Vincent Spano) som av misstag hamnar hos Harry som snabbt rekryterar honom från en kollega. Boris i sin tur nappar på erbjudandet eftersom det är en chans att lära känna studenten Barbara Spencer (Virginia Madsen) som fångat hans hjärta. Harry behöver dock hjälp med en till sak till sitt projekt och det är ägg från en kvinna. Kvinnan i fråga blir Meli (Mariel Hemingway) som är en frigjord ung kvinna.


©Universal Pictures

Harry och Boris blir snart ett radarpar som hjälper varandra. Harry behöver hjälp med att återuppväcka sin döda fru som gick bort för 30 år sedan. Boris behöver Harrys hjälp med att få reda på vem biologistudenten är som fångat hans hjärta. Snart är de på god väg att båda få sin kärlek. För det är kärlek de båda är ute efter med sin respektive drömkvinna.


©Universal Pictures

Det är något oskyldigt över en 80-tals film av det här slaget. Hade filmen gjorts tidigare eller senare hade det inte varit samma sak. För även om det är en komedi i grunden, är det minst lika mycket en smått charmig romantisk film med hjärtat på rätt plats. Det visar sig även att den väcker en del känslor längre in som gör att allvaret känns av. Helt enkelt inte så enkelspårig som man hade kunnat tro när filmen drar igång.


©Universal Pictures

En sak som blir tydlig under filmens gång är att de fyra huvudpersonerna ger filmen lite olika dynamik. Peter O'Toole som vetenskapsmannen Harry som blint försöker återuppväcka sin döda fru funkar helt ok utan att bli överdriven. Vincent Spano som Boris är inte direkt naiv, men han ser det mesta positivt och tror verkligen på kärleken. Han må inte vara den bästa skådespelaren man sett men passar för rollen och hans scener med Virginia Madsen som Barbara är för det mesta mysiga och så där oskyldiga som man sällan ser utanför 80-talet. Den som inte riktigt synkar med övriga är Mariel Hemingway då hennes Meli är frigjord och frispråkig på ett lite småjobbigt sätt ibland. Till slut funkar hon dock även om en del scener med henne runt mitten av filmen är svagare.


©Universal Pictures

Även om filmen har ett något tillrättalagt slut blir vägen dit tillräckligt trevlig för att man ska få en relativt mysig filmstund. Ibland rolig, ibland romantisk och ibland ganska gripande. Hade inte förväntat mig att den skulle väcka så pass mycket känslor som den gör men det är något med 80-tals magin som lyckas få till det trots att det inte borde gå. Hade tonläget varit lite annorlunda, lite off, hade det inte alls funkat. Nu är det tillräckligt charmigt och alltså något oskyldigt över det hela som överlag får det att funka.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.1

Fire with Fire

Titel: Fire with Fire
Genre: Drama/Romantik/Action
Land: USA/Kanada
År: 1986
Regi: Duncan Gibbins
I rollerna: Craig Sheffer, Virginia Madsen, Jon Polito, D.B. Sweeney

Handling: Pojkarna på en öppen anstalt inbjuds till en dans på en katolsk flickskola. Där blir Joe och Lisa kära, men deras fängelseliknande miljöer hindrar dem från att träffas.

Omdöme: Ah, ljuva 80-talet. För även om långt ifrån alla filmer från 80-talet var bra, har de allt som oftast något mysigt över sig och detta är inget undantag. Vi följer Joe Fisk (Craig Scheffer) som ska avtjäna ytterligare 9 månader på en öppen ungdomsanstalt.


©Paramount

En dag när Joe och andra från ungdomsanstalten är ute och springer i skogen, får Joe syn på en tjej i en liten damm. Tjejen i fråga är Lisa (Virginia Madsen) som håller på att fota sig själv flytande i dammen. Hon får syn på Joe innan han tvingas springa vidare.


©Paramount

För Joes del var det som en uppenbarelse att se Lisa flyta i vattnet i sin vita klänning. Hans vän misstänker att hon kan komma från den närliggande katolska flickskolan och att Joe borde glömma henne. Joe och Lisa kommer se varandra på nytt på en bio i stan. Rätt vad det är har flickskolan bjudit in pojkarna från ungdomsanstalten till en dans, något som får Lisa och Joe en chans att äntligen lära känna varandra.


©Paramount

Det är lite si och så med storyn får man säga. Men det är inte direkt helt korkat och som tur är funkar en del annat som gör det till en ganska trevlig film. Mycket är tack vare känslan som skapas, den där typiska avslappnade 80-tals känslan. Sedan när dansen drar igång är man såld då flera sköna 80-tals låtar dyker upp som inte bara Joe och Lisa dansar till och lär känna varandra utan även andra finner varandra.


©Paramount

En ung Virginia Madsen är trevlig att se i rollen som Lisa. Hade förvisso sett henne i en del andra roller under 80-talet men här sticker hon ut i en stor roll. Detsamma kan sägas om Craig Scheffer som tidigare hade setts i ett par 80-tals filmer och ibland har något i stil med Patrick Swayze. Sen får man inte glömma Joe Polito i rollen som Mr. Duchard. Han passar ganska bra som elaking som bossar över ungdomsanstalten.


©Paramount

Filmen funkar som bäst när Joe och Lisa försöker ta reda på vem den andra är och finna sätt att träffas och spendera tid med varandra. Det innebär drygt första timmen. Under den sista halvtimmen övergår filmen till att bli något lite annorlunda. Handlingen förflyttas till en stuga i skogen och det romantiska ungdomsdramat övergår lite överraskande till något mer actionfyllt. Intressant nog spelades dessa scener in på samma plats i Kanada som First Blood (1982) och en del av avslutningen får en faktiskt att tänka på en del scener där Rambo jagas vid klippan.

3 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3