Titel: Mikey
Genre: Thriller/Skräck
Land: USA
År: 1992
Regi: Dennis Dimster
I rollerna: Brian Bonsall, Josie Bissett, John Diehl, Mimi Craven
Handling: Mikey är en liten pojke som varit i ett flertal fosterhem. I samtliga fosterhem har föräldrarna råkat ut för "olyckor" och omkommit...
Omdöme: Mikey (Brian Bonsall) är en 9-årig pojke som blivit adopterad. Hans föräldrar och lillasyster börjar så smått misstänka att något inte står rätt till med honom. Det får Mikey att känna att de inte längre älskar honom vilket triggar hans psykotiska sida. Så pass att han dödar hela familjen genom diverse olyckshändelser. När polisen utreder fallet säger Mikey att han såg en okänd man lämna huset just när han kom hem. Ingen har en anledning att misstänka honom.
© Imperial Entertainment
Mikey hamnar snart hos en ny familj som adopterar honom, utan att de vet något om hans bakgrund eller mörka historia. Neil (John Diehl) och Rachel (Mimi Craven) är paret som adopterar honom då de själva inte lyckats få barn. De är överlyckliga och Mikey känner sig älskad vilket får honom att agera som den perfekta sonen.
© Imperial Entertainment
Allt är frid och fröjd till en början även om Mikeys nya lärarinna tillika Rachels väninna Shawn (Ashley Laurence) blir misstänksam tack vare Mikeys beteende i skolan. Mikey kommer också bli förälskad i sin grannkompis storasyster Jessie (Josie Bissett). En förälskelse som kommer medföra ett par obehagliga ögonblick när Mikey börjar visa sin rätta sida.
© Imperial Entertainment
När man börjar titta på en film är man givetvis förhoppningsfull att det ska vara en bra film eller åtminstone något som tilltalar en. Ibland har man högre och ibland lägre förväntningar. Förväntningarna var låga på denna men kanske kunde den underhålla en del. Av någon anledning visar det sig att jag sitter med ett leende och småskrattar mig igenom stora delar av filmen. Kanske var det bara rätt film vid rätt tillfälle eller så har den något som liksom smittar av sig.
© Imperial Entertainment
Redan från början känner man att det är något av en B-film. Tidigt 90-tal med lite TV-films känsla vad gäller frisyrerna, modet och hela inramningen. Öppningssekvensen där vi får träffa Mikey och se vad han är kapabel till när han dödar hela sin adoptivfamilj är inte helt lätt att ta på fullaste allvar men samtidigt är det ganska grafiskt. Mikey är en ond liten pojke som menar allvar. Till råga på allt verkar han filma sina dåd med videokamera. Det är alltså planerat och inte bara något impulsivt.
© Imperial Entertainment
Mikey visar sig vara en högintelligent psykopatunge. Han är bra på att manipulera, vet hur han ska bete sig och bryr sig egentligen inte så mycket om att bli upptäckt om han t.ex. ritar konstiga teckningar. Hans nya föräldrar älskar honom och det är allt som räknas. När det börjar ske diverse olyckor har de ingen anledning att misstänka honom men det har hans lärarinna som sakta men säkert börjar gräva i hans förflutna.
© Imperial Entertainment
Alltså, det är en B-film och det hela är inte direkt trovärdigt när Mikey går bärsärkagång, men det är högst underhållande. Samtidigt som man ler och skrattar infinner sig ett visst obehag. Det är sällan den kombinationen uppstår men det gör den här. Visst är det mer kul än nervkittlande men det funkar faktiskt över förväntan.
© Imperial Entertainment
Svårt att inte "charmas" av Mikey som är ett av de elakare barnen man skådat. Brian Bonsall i rollen som Mikey är ganska svag men det hör liksom till och är en del av att det blir roligt och underhållande. Detsamma kan sägas om de övriga, det blir lite "campy" som i gamla slasher-filmer, men det kanske bara höjer filmupplevelsen, hur konstigt det än låter. Vissa filmer tilltalar en helt enkelt och denna har man kul med, så är det bara. Man kan inte ta den på för stort allvar trots att den nog försöker vara seriös.
© Imperial Entertainment
2 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 5.7