onsdag 31 januari 2024

The Belko Experiment



Titel: The Belko Experiment
Genre: Thriller/Skräck
Land: USA
År: 2016
Regi: Greg McLean
I rollerna: John Gallagher Jr, Tony Goldwyn, Adria Arjona, John C. McGinley, Michael Rooker

Handling: En grupp amerikanska medarbetare i en byggnad i Bogotá, Colombia, tvingas att delta i ett dödligt spel.

Omdöme: Välkommen till Bogatá, Colombia. Det statliga amerikanska företaget Belko Industries har ett av sina kontor här med runt 80 amerikanska medarbetare. Denna dag kommer inte bli som en vanlig dag på arbetsplatsen. Det börjar med att det utförs striktare säkerhetskontroller vid grinden och att endast de amerikanska medborgarna släpps in, de inhemska medarbetarna skickas hem.


©Orion Pictures

När arbetspasset börjar verkar det mesta vara som vanligt. Ansvarig chef på plats är Barry Norris (Tony Goldwyn) och han kommer tillsammans med avdelningschefen Mike Milch (John Gallagher Jr) få fullt upp med att försöka behålla lugnet när kaoset börjar. Någon tar nämligen kontroll över byggnadens säkerhetssystem vilket innebär att samtliga fönster och dörrar automatiskt seglas med stålluckor, telefonerna och internet slås ut.


©Orion Pictures

En röst informerar via högtalarsystemet att medarbetarna ska följa direktiven som ges för att förhindra att folk dör. Det börjar med att de får direktiv om att döda två av sina medarbetare annars kommer det bli konsekvenser. De flesta tror att det är ett sjukt skämt, men de kommer snart bli varse om att det är på blodigt allvar. En situation som kommer eskalera och urarta när nya direktiv ges efter att medarbetarna bjudits på ett smakprov på vad som sker om de inte gör som de blir tillsagda.


©Orion Pictures

Tankarna går lite till Mayhem (2017) där det är ett virus som sprids i en kontorsbyggnad och får medarbetarna att ge sig på varandra. Här får man ett blodigt experiment på liv och död vilket ger lite samma resultat. Det blir ett blodbad där inne när medarbetarna delas i två läger. Vissa vill försöka tillkalla hjälp och hoppas bli räddade medan andra inte ser någon annan utväg än att börja döda för att följa direktiven som getts och se till att inte fler än vad som behövs dör.


©Orion Pictures

En sak som gör att det inte blir så tokigt är att det inte går efter en mall där man vet vem eller vilka som kommer att klara sig. Lite de farhågorna har man ett tag då ett par av karaktärerna lite smått börjar gå en på nerverna och ska agera som hjältar. Inget fel i det men det finns olika typer av hjältar på film. Vissa gillar och hejar man på, andra vill man ska stryka med så fort som möjligt. Lyckligtvis har man ett manus som kommer ta hand om det mesta av det vilket gör att man får vara nöjd med den biten.


©Orion Pictures

Överlag får man säga att filmen lyckas ganska bra i genren. En del skulle kanske likna filmen med hyllade japanska Battle Royale (2000). Det må delvis vara ett liknande upplägg, men den filmen funkade inte för egen del och var mest en besvikelse när den sågs. Fast i det fallet fanns förväntningar vilket inte fanns här, så det spelar kanske också in en del. Hur det än ligger till blir detta tillräckligt sevärt och välgjort för att bli en underhållande film för stunden. Trea till stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2

tisdag 30 januari 2024

Mystery Train



Titel: Mystery Train
Genre: Drama/Komedi
Land: USA/Japan
År: 1989
Regi: Jim Jarmusch
I rollerna: Yûki Kudô, Masatoshi Nagase, Nicoletta Braschi, Elizabeth Bracco, Steve Buscemi, Tom Noonan

Handling: Tre historier sammanvävs i Memphis. Ett ungt japanskt par är på besök i staden för att uppleva dess musikaliska historia, en kvinna på väg hem till Italien med sin makes likkista tvingas mellanlanda i staden och några lokalbor rånar en spritbutik.

Omdöme: Att kalla Jim Jarmusch för en favoritregissör skulle vara långt ifrån sanningen. Ibland får han till det och det är väl det som gör att nyfikenheten finns där att ta sig an en och annan av hans filmer. Detta var en av hans tidigare, hyllade filmer som inte hade setts. Ingen direkt orsak varför den inte hade setts men kanske var det det faktum att det skulle handla om tre historier som inte lockade nämnvärt.


©JVC Entertainment Networks/Orion

Handlingen utspelar sig i Memphis dit två japanska turister anländer med tåg. Det är Mitzuko (Yûki Kudô) och hennes pojkvän Jun (Masatoshi Nagase) som båda är stora Elvis Presley fans. Tanken är att de ska besöka studion där Elvis och många andra kända artister spelat in musik och Graceland. Stora delar av tiden med dem spenderas dock på hotellrummet.


©JVC Entertainment Networks/Orion

Den andra historien handlar om italienskan Luisa (Nicoletta Braschi) som ska övernatta i staden innan hon flyger hem till Rom. Efter att ha blivit hustlad av en svindlare (Tom Noonan), delar hon rum med Dee Dee (Elizabeth Bracco) på samma hotell som japanerna bor på. Hon har precis gjort slut med sin pojkvän och har ingenstans att ta vägen innan hon ska lämna Memphis med tåg.


©JVC Entertainment Networks/Orion

Och så har vi den tredje och avslutande delen som handlar om frisören Charlie (Steve Buscemi) som blir indragen i en fyllenatt av sina två vänner som precis förlorat sina jobb och vill dränka sina sorger. Precis som i de övriga delarna leder deras väg till hotellet som drivs av en skön nattportier och trött hotellpiccolo.


©JVC Entertainment Networks/Orion

Vad som uppskattas med filmen är att det visar sig att de tre historierna vävs samman. Det gör att det efter ett tag blir lite kul att följa detaljerna som sammanlänkar historierna även om de olika karaktärerna mestadels är ovetandes om varandra. Så på så vis lyckas filmen hålla intresset uppe även om historierna i sig inte är direkt speciella.


©JVC Entertainment Networks/Orion

Det är ett något sävligt tempo då det mest lunkar fram, särskilt de två första historierna. I den tredje sker en del saker lite mer plötsligt och här är man också mer medveten om att allt är ihopkopplat vilket gör att nyfikenheten ökar lite grann. Däremot är det inte en film som går hem fullt ut eller skapar en stämning som skulle få mig att känna att det är en film jag gärna vill återbesöka, även om den kanske ses om en vacker dag. Överlag är det en helt ok film som åtminstone är värd en titt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.5

måndag 29 januari 2024

Continental Divide



Titel: Continental Divide / Kalla mig Örnie
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1981
Regi: Michael Apted
I rollerna: John Belushi, Blair Brown, Allen Garfield, Carlin Glynn

Handling: Tidningsreportern Ernie skickas ut i vildmarken för att göra ett reportage om fågelexperten Nell. Ernie och Nell förälskar sig i varandra, men de hamnar snart i konflikter så att fjädrarna ryker...

Omdöme: Ernie Souchak (John Belushi) är en slipad tidningsreporter i Chicago som för tillfället specialiserar sig på att gräva fram diverse smaskig information om en korrupt politiker. När situationen eskalerar bestämmer sig Ernies chef och vän Howard (Allen Garfield) att skicka iväg honom på något helt annat. Ernie, som är en typisk storstadsbo, skickas till Klippiga bergen i Wyoming där han under två veckor ska skriva om Nell Porter (Blair Brown). Hon är en av de ledande fågelexperterna i landet och studerar örnar högt uppe i bergen.


©Universal Pictures

Ernie har svårt att få en story med Nell som vägrar att en story skrivs om henne. Men eftersom Ernie är fast uppe i bergen hos henne i minst två veckor innan en guide kan hjälpa honom att komma ner, får Ernie följa med Nell när hon ger sig ut för att studera sina fåglar. Sakta men säkert uppstår en ömsesidig respekt för varandra och för Ernies del mer än så. Frågan är hur en storstadsbo och en från vildmarken ska kunna leva ihop. Eller är det bara en kortsiktig romans som blommar mellan de två?


©Universal Pictures

Efter den kortare introduktionen i Chicago förflyttas stora delar av handlingen till Klippiga bergen där det desto lugnare livet i princip helt och hållet endast kretsar kring Ernie, Nell och örnarna. Lite småtrevligt med den bildsköna naturen, men det leder inte till något särskilt sevärt. Det blir lite av en parningslek mellan Ernie och Nell. Sen är det dags för Ernie att återvända till Chicago och vardagstristessen sätter in igen.


©Universal Pictures

John Belushi var mest känd som en komiker som dog i ung ålder år 1982, endast 33 år gammal. Detta blev hans näst sista film innan sin död och enligt vännen Dan Aykroyd var han ren från droger när han gjorde denna film, något som inte var fallet på nästa, den sista filmen. Många anser att han kanske gjorde sin främsta prestation i denna film. Utan att vara särskilt bekant med hans filmografi kan det konstateras att han är mer nedtonad och återhållsam än i andra filmer man sett med honom.


©Universal Pictures

Filmen är skriven av Lawrence Kasdan som innan dess hade skrivit manusen till Star Wars: Episode V - The Empire Strikes Back (1980) och Raiders of the Lost Ark (1981) plus skrivit och regisserat Body Heat (1981). Steven Spielberg var med och producerade efter att ha varit tänkt att regissera innan han istället valde att göra nämnda Raiders of the Lost Ark (1981).


©Universal Pictures

Till slut blir det en film vars sista tio minuter visar sig vara de bästa med filmen. Det är då den romantiska komedin verkligen kommer till sin rätt. mycket tack vare en mysig tågtur. Men föregående 90 minuter är tyvärr inte tillräckligt bra för att det ska bli något att ta med sig. Glad för de sista tio minuterna som gör att filmen åtminstone slutar på topp. Det är dock inte tillräckligt för ett högre betyg med tanke på resten av filmen.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.2

söndag 28 januari 2024

Radical



Titel: Radical
Genre: Drama
Land: Mexiko
År: 2023
Regi: Christopher Zalla
I rollerna: Eugenio Derbez, Daniel Haddad, Jennifer Trejo, Danilo Guardiola

Handling: En ny lärare i en mexikansk gränsstad full av försummelse, korruption och våld försöker sig på en radikal ny metod för att låsa upp elevernas nyfikenhet, potential - och kanske till och med deras geni.

Omdöme: Denna verklighetsbaserade historia utspelar sig i en mexikansk gränsstad mellan åren 2011-2012. Det är ny termin på grundskolan och mellanstadieklassen får en ny lärare i form av Sergio Juarez (Eugenio Derbez). Skolan har uppvisat de sämsta siffrorna bland elevernas testresultat och rektorn Chucho (Daniel Haddad) har fått grönt ljus att motivera lärarna med en bonus om de får upp siffrorna vid nästa årliga testskrivning.


©ViX/3Pas Studios

Sergio har ingen lätt uppgift framför sig. Skolgången är gratis fram till sjätteklass men redan under det skolåret brukar stora delar av eleverna hoppa av eller inte återvända. En del av anledningen är att de inte har råd att fortsätta, en annan är den höga kriminaliteten med drogkartellerna som rekryterar ungdomarna runt den här perioden i deras liv.


©ViX/3Pas Studios

Det visar sig tidigt att Sergio har en smått radikal approach till hur han lär ut vilket drastiskt skiljer sig från de övriga lärarna. Han lägger över stora delar av kontrollen till eleverna och låter dem bestämma vad de ska lära sig. På så vis hoppas han motivera dem och få dem nyfikna istället för att säga åt dem när och hur de ska lära sig. Rektorn Chucho och de övriga lärarna är förbryllade och frågan är om Sergios metoder ger önskat resultat och är hållbart.


©ViX/3Pas Studios

Genom åren har det gjorts diverse skolfilmer om inspirerande lärare som på ett eller annat sätt får ta hand om problemelever i tuffa områden och liknande. Det här är egentligen ingen skillnad även om eleverna är relativt städade redan från början. Tillvägagångssättet från läraren Sergios sida gör dock att han väcker eleverna till att tänka själva och vilja lära sig sådant som de är nyfikna på. Längs vägen lär de sig även det som är viktigt att kunna tack vare Sergio.


©ViX/3Pas Studios

Eugenio Derbez i huvudrollen som läraren Sergio Juarez hade kul nog setts i den amerikanska komedin The Valet (2022). Här visar han att han kan spela en seriösare roll utan problem. Han får även gott sällskap av ungdomarna som genomgående funkar i små som stora roller.


©ViX/3Pas Studios

Filmen väljer att förutom Sergio även följa tre av eleverna lite extra med deras privatliv vid sidan om skolan. Dessa ger historien lite mer djup och förståelse för deras hemmiljö, deras drömmar och vad de står inför. Det hela når en topp med runt 20 minuter kvar då händelser gör att man känner att filmen nu är upplagd för en stark och gripande final. Men så blir det inte riktigt. De sista 20 minuterna får inte riktigt till det lika bra. Visst ska det vara en inspirerande historia vilket det på sätt och vis blir, men det är synd att den inte lyckas fullfölja mot slutet.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 8.1

lördag 27 januari 2024

Bod obnovy / Restore Point



Titel: Bod obnovy / Restore Point
Genre: Kriminalare/Drama/Sci-Fi/Thriller
Land: Tjeckien/Slovakien/Polen/Serbien
År: 2023
Regi: Robert Hloz
I rollerna: Andrea Mohylová, Matej Hádek, Milan Ondrík, Václav Neuzil

Handling: I centrala Europa år 2041 utreder en kvinnlig polisdetektiv fallet med ett mördat par där ett restaureringsteam kan väcka en av dem till liv.

Omdöme: Året är 2041 och vi befinner oss mitt i centrala Europa där ett forskningsinstitut lyckats ta fram en restaureringsteknik som gör det möjligt att återskapa människor som dött. Detta är möjligt då folk kan göra backup-kopior av sin hjärnkapacitet som sparas i en databas på institutet och vid behov kan användas för en restaurering. Det har blivit extra användbart då våldsbrotten ökat och en terroristgrupp som kallas för "River of Life" utfört en rad terrordåd på senare tid.


©Film Kolektiv/XYZ Films

Ett par hittas döda utanför sin bil och polisdetektiven Emma Trochinowska (Andrea Mohylová) börjar utreda fallet. Kvinnan har blivit strypt medan mannen blivit skjuten till döds. Mannen visar sig vara David Kurlstat (Matej Hádek) och var en av de ledande forskarna på institutet. Kvinnan var hans fru Kristina (Katarzyna Zawadzka). Överraskande nog visar det sig att ingen av dem hade gjort en backup de senaste 48 timmarna, något som krävs för att en hållbar restaurering ska vara möjlig.


©Film Kolektiv/XYZ Films

Emma, som förlorade sin make då "River of Life" utförde ett terroristdåd, får upp ett spår som pekar mot en medlem i terrorgruppen. Hon får hjälp av David Kurlstat som lyckats bli restaurerad av institutet tack vare en gammal backup som gjordes för sex månader sen. Det innebär dock att han inte har något minne av de sista sex månaderna och måste försöka pussla ihop vad som skedde innan han och hans fru dödades. Dessutom är hans restaurering instabil eftersom man använt sig av en gammal backup som inte synkar fullt ut med hans hjärna.


©Film Kolektiv/XYZ Films

En kul idé och ovanligt med en tjeckisk sci-fi. I grunden är det dock en ganska ordinär mordhistoria som utspelar sig i en nära framtid. Det intressantaste med filmen visar sig helt klart vara detaljerna kring de futuristiska prylarna och liknande. Man märker att det lagts ner tid och energi på detta då det är genomtänkt och smart. Finns en rad olika småsaker man lägger märke till filmen igenom som ger filmen en snygg futuristisk touch.


©Film Kolektiv/XYZ Films

Man har hållit sig undan att göra för mycket sett till effekterna. En del futuristiska byggnader får man och de smälter in bra med resten så det finns inget att invända mot vad gäller effekterna. Det är bra att man håller det på en nivå som man klarar av med tanke på att det inte är en påkostad storfilm. Istället har man alltså valt att jobba efter tesen "less is more" och göra det välgjort.


©Film Kolektiv/XYZ Films

Vad som är lite synd med filmen är att det saknas bättre djup bland karaktärerna och historien i stort. Det blir liksom aldrig något som hettar till ordentligt så att man ska bli helt indragen. Det är lite synd då den nämnda detaljrikedomen med en del saker man nog aldrig sett i andra filmer hade kunnat tagits tillvara på bättre.


©Film Kolektiv/XYZ Films

Till stor del skulle man lite lätt kunna säga att storyn lika gärna skulle kunna vara tagen från ett TV-avsnitt eller liknande och det är där filmen hade behövt lite mer. En annan sak är alltså djupet som saknas vilket är en kombination av manuset, ok till mediokra skådespelare och ett digitalfoto som inte ger den äkta filmkänslan man skulle vilja ha. Fotot funkar och effekterna som används likaså, men det är inte så snyggt och genomtänkt som med de futuristiska prylarna som funkar desto bättre.


©Film Kolektiv/XYZ Films

På sätt och vis kommer Steven Spielberg-filmen Minority Report (2002) upp i tankarna under filmens gång. Det är liksom en lite liknande typ av film fast i mindre skala och inte lika påkostad. Man skulle även kunna nämna Blade Runner (1982) som influens även om den har mer djup och stämning vilket denna saknar. Trots allt lite kul och mestadels är det lyckat men bara delvis. Synd att man inte känner sig mer engagerad i händelseförloppet då det nu mest lunkar på när man följer Emma och David som tillsammans försöker lösa mysteriet. Med tanke på att det är en långfilmsregidebut av Robert Hloz får man ändå säga att det är en klart solid regidebut.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7

fredag 26 januari 2024

Reckless



Titel: Reckless / Rebellen
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1984
Regi: James Foley
I rollerna: Aidan Quinn, Daryl Hannah, Adam Baldwin, Cliff De Young, Dan Hedaya

Handling: En rebellisk tonårig idrottsman faller för cheerleader-tjejen Tracy. De kommer från olika sociala bakgrunder och varnas av vänner och familj att det inte är någon mening med förhållandet. Men Johnny kämpar ändå för att vinna Tracys kärlek.

Omdöme: Johnny Rourke (Aidan Quinn) bor med sin alkoholiserade far då hans mamma lämnade dem för några år sen. Ända sedan dess har Johnny gått från att vara en normal kille till att bli rebellisk och mest hålla sig för sig själv. Han bor i en stålstad och i gymnasiet spelar han amerikansk fotboll där stjärnan är Randy Daniels (Adam Baldwin) som är ihop med cheerleadern Tracy Prescott (Daryl Hannah).


©MGM

Tracy kommer från en välbärgad familj och är den perfekta dottern. Hon borde vara nöjd så som det är, men något drar henne till den mystiske Johnny Rourke. Så när de båda lottas att gå på en skoldans tillsammans får de en chans att lära känna varandra bättre, något som Randy genast är svartsjuk över.


©MGM

Johnny är besluten att göra Tracy till sin vilket leder till en passionerad kärleksaffär. Men frågan är om Tracy vågar bryta sig loss från sitt inrutade liv och falla för Johnny eller om hon väljer att återgå till det trygga hon känner till, inklusive Randy.


©MGM

Det är en regidebut av James Foley som senare skulle komma att göra trevliga och sevärda filmer som At Close Range (1986), After Dark, My Sweet (1990) och Glengarry Glen Ross (1992). Nu är inte denna i nivå med dessa filmer men det är trots allt en stabil regidebut. Det var även debutmusik av Thomas Newman som senare kom att bli flerfaldigt Oscarsnominerad. Dessutom var det Aidan Quinns filmdebut och en tidig roll för Daryl Hannah. De funkar båda bra även om de känns något för gamla för att spela gymnasieelever.


©MGM

En film som får en att tänka lite på Thief of Hearts (1984) från samma år där också en mystisk och potentiellt farlig ung man fångar en ung kvinnas hjärta och de inleder en het romans. I båda fallen har man inte de starkaste manusen då det efter ett tag mest blir att följa Johnny och Tracy som rullar runt i sänghalmen. Speciellt efter runt halva filmen blir det extra mycket fokus på just detta. Kanske inte så konstigt att James Foley senare kom att göra Fifty Shades Darker (2017) och Fifty Shades Freed (2018).


©MGM

Absolut inte en film som vinner några priser eller liknande men det är trots allt något smått magiskt med 80-tals filmer av det här slaget. De plockar fram sina diverse tricks för att skapa den där stämningen som andra årtionden inte kan mäta sig med. För även om manuset inte är något speciellt kan man inte låta bli att ryckas med och få en småmysig filmstund. Musiken och nostalgin spelar in men även hur det är filmat och presenterat. Ibland är det exakt vad själen behöver för stunden.

3 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.2

torsdag 25 januari 2024

Ferrari



Titel: Ferrari
Genre: Drama/Sport
Land: USA/Storbritannien/Italien/Kina
År: 2023
Regi: Michael Mann
I rollerna: Adam Driver, Penélope Cruz, Shailene Woodley, Patrick Dempsey

Handling: Året är 1957. Enzo Ferraris imperium är i kris, och han måste pressa sig själv och sina förare till det yttersta inför Mille Miglia, ett förrädiskt tusenmilarace runt Italien.

Omdöme: Ett projekt som lär ha varit på gång i 30 år för Michael Mann. En budget på $110m med många finansiärer och producenter gjorde att filmen till slut blev av. Från början var Christian Bale tänkt att spela huvudrollen, sedan Hugh Jackman innan det till slut blev Adam Driver som axlar rollen som Enzo Ferrari.


©STX Entertainment/Forward Pass/Storyteller Productions

Året är 1957 och sportbilsmärket Ferrari står inför en ekonomisk kris. Enzo Ferrari (Adam Driver) och hans hustru Laura (Penélope Cruz) är affärspartners och Enzo behöver hennes godkännande för alla stora beslut. Hans passion är motorracing och det är dit stora delar av pengarna går, något som är ohållbart i längden. Fast om de kan börja vinna prestigefulla tävlingar garanterar det en drastisk ökning av säljsiffrorna.


©STX Entertainment/Forward Pass/Storyteller Productions

Samtidigt som Enzo är fullt fokuserad på racingen, att försöka slå inhemska konkurrenten Maserati och få ekonomiskt stöd från Ford eller Fiat, har han fullt upp med att försöka balansera det med sitt privatliv. Han har nämligen två kvinnor i sitt liv. Dels frun Laura vars gemensamma son Dino dött, dels älskarinnan Lina Lardi (Shailene Woodley) som han har en tioårig son med, något han hållit hemligt från Laura.


©STX Entertainment/Forward Pass/Storyteller Productions

Det första man måste ta upp är det faktum att en film om italienare i Italien görs på engelska där skådespelarna pratar med brytning. Det känns per automatik fel och i en perfekt värld hade filmen varit en påkostad italiensk produktion av en italiensk regissör och ha italienska skådespelare. Men nu är det en Hollywood-film och då får man ha lite överseende med detta, även om det speciellt till en början är svårt att komma in i filmen p.g.a. detta.


©STX Entertainment/Forward Pass/Storyteller Productions

Adam Driver är en duktig skådespelare och sköter sig. Inget häpnadsväckande men det är inte hans fel. Penélope Cruz är inte dålig i rollen men problemet är att hennes karaktär är väldigt otrevlig mest hela tiden. Varken hennes Laura och Enzo Ferrari vinner många sympatier då de helt enkelt inte framställs som några bra människor.


©STX Entertainment/Forward Pass/Storyteller Productions

Filmen väljer att till stor del syna triangeldramat som uppstår mellan Enzo, Laura och Lina. Tyvärr får man säga att detta tar upp alldeles för mycket plats då det aldrig blir särskilt bra. Det finns liksom ingen intrig att jobba med som skulle göra det särskilt dramatiskt, väcka känslor eller för den delen alltså sympatier för karaktärerna. Det känns helt enkelt lite platt kring familjen Ferraris privatliv.


©STX Entertainment/Forward Pass/Storyteller Productions

Desto bättre funkar racingscenerna som inleder lite lätt med diverse testkörning innan man vrider upp temperaturen med Mille Miglia-tävlingen. Det är en 1000 km lång tävlingen som sträcker sig genom Italien på landsvägar i hög fart. Helt klart är det så att filmens bästa sekvens kommer under denna tävling. Det gör också att man känner att filmen utan tvekan borde valt att göra det hela till mer av en renodlad racingfilm. Där tävlingarna och förarna borde fått mer utrymme och fler intriger kunde skapats runt detta, inklusive familjen Ferrari.


©STX Entertainment/Forward Pass/Storyteller Productions

Även om racingscenerna är bra och oftast välgjorda, speciellt motorljudet och det oftast närgående fotot så att man får följa med bilarna på banan och inte bara från avstånd, finns något som är mindre bra kring detta. Det är CGI-effekterna vid krockarna och olyckorna som inte håller måttet. Med tanke på att vi har att göra med en påkostad film borde detta fått högre prioritet för att göras mer verklighetstroget. Nu är det mer som ett dataspel under olyckorna, inte minst när bilarna onaturligt flyger högt upp genom luften.


©STX Entertainment/Forward Pass/Storyteller Productions

Lite blandade känslor med filmen. Manuset är inte tillräckligt bra för att ge dramat kring familjelivet någon vidare spets. Racingscenerna är desto bättre, men effekterna drar alltså ner upplevelsen på sina håll. Hade gärna velat ha sett en nervig och underhållande racingfilm istället då det är uppenbart att det hade funkat klart mycket bättre än vad det gör nu när familjedramat känns uddlöst.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8