Red Eye

Titel: Red Eye
Genre: Thriller
Land: USA
År: 2005
Regi: Wes Craven
I rollerna: Rachel McAdams, Cillian Murphy, Brian Cox, Jack Scalia

Handling: Lisa Reisert hatar att flyga, men hennes flygrädsla har lite att göra med den mardrömsfärd som väntar henne när hon stiger ombord på nattflyget till Miami. Det hela börjar dock bra för Lisas del. Till sin förtjusning upptäcker hon nämligen att hon fått platsen bredvid Jackson Rippner, samme man som hon just småflirtat med över en drink i flygplatsens bar. Men det som först verkar som ett ödesmättat sammanträffande, visar sig snart vara noggrant planlagt. Bara minuterna efter att planet lämnat startbanan visar Jackson upp sitt rätta jag...

Omdöme: Lisa (Rachel McAdams) har varit i Dallas på sin mormors begravning. Nu ska hon flyga tillbaka till Miami med nattflyget. Då flyget är försenat och hon är flygrädd, beger hon sig till baren för en drink. Där flirtar hon lite med en annan passagerare, Jackson (Cillian Murphy) som verkar vara charmig men även lite småfarlig.


©DreamWorks Pictures

Ombord planet visar sig Lisa hamna bredvid Jackson. Vad som verkar vara en trevlig slump visar sig vara planerat då Jackson behöver Lisas hjälp. Lisa är nämligen manager på ett hotell i Miami och en politiker som ska checka in morgonen därpå är en måltavla för Jackson och hans medbrottslingar. Flygresan blir en mardröm för Lisa som hamnar i Jacksons ondskefulla grepp.


©DreamWorks Pictures

Wes Craven, med filmer som inte minst Nightmare on Elm Street (1984) och Scream (1996), gjorde här en något annorlunda film än vad man kanske förväntar sig av honom. Den faller helt enkelt inte i skräckgenren, även om den har gott om spänningselement och potentiella rysligheter. En anledning till varför filmen skiljer sig en del från flera av hans andra filmer är att han inte skrivit manuset.


©DreamWorks Pictures

En film som sågs runt tiden när den kom men det var som att se filmen för första gången, vilket är skönt. Något som är lyckat är valet av Rachel McAdams och Cillian Murphy då filmen under långa stunder hänger mycket på deras prestationer ombord flygplanet. Rachel McAdams tillhör bland de mest stabila skådespelerskorna från sin generation och Cillian Murphy passar smått perfekt. Han har ett speciellt utseende med sina ögon som gör att han har det där småäckliga en bad guy ska ha.


©DreamWorks Pictures

Filmen funkar som bäst när vi är ombord flygplanet där Jackson visar sitt rätta ansikte och hans plan avslöjas för Lisa som tvingas spela med. Eller gör hon det? Hon försöker streta emot och slingra sig ur situationen på något sätt, trots att det innebär livsfara för henne, folk på planet och hennes närmaste. Men det är ju en del av filmen, annars skulle hon bara ringa samtalet Jackson ber henne att ringa och så skulle vi ha en kortfilm istället för en långfilm.


©DreamWorks Pictures

Skulle definitivt säga att filmen funkar som bäst under första timmen när handlingen utspelar sig ombord planet. Sedan vänds det på steken lite för mycket då Lisa får övertaget. Det är fortfarande ok eftersom det ger filmen en lite annan dynamik. Men för att det skulle ha blivit något bättre hade filmen gärna fått ha en mörkare avslutning på det hela. Värt att notera att Carl Ellsworth, som här skrev sitt första manus, senare skrev manusen till Disturbia (2007) och Unhinged (2020), två andra thrillers som har vissa likheter med denna vad gäller stilen och känslan i spänningen.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5

Timebomb

Titel: Timebomb
Genre: Action/Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 1991
Regi: Avi Nesher
I rollerna: Michael Biehn, Patsy Kensit, Richard Jordan, Robert Culp

Handling: Eddy Kay tillhör ett urspårat CIA-experiment där futuristisk hjärntvätt skapat själlösa mordagenter. Kay lyckas ta sig till en psykiatriker men då går mördarjakten efter honom.

Omdöme: Efter att urmakaren Eddy Kay (Michael Biehn) hjältemodigt räddat två personer från en brinnande byggnad, hamnar han på nyheterna. Överste Taylor (Richard Jordan) får syn på honom under nyhetsinslaget och verkar ha sett ett spöke. Eddy Kay ska ju vara död. Det visar sig att Eddy Kay var med i ett topphemligt experiment som överste Taylor lett och tagit fram mördarmaskiner. Eddy Kay var den bästa av dem alla och nu när det visar sig att han lever måste han elimineras.


©MGM

Eddy Kay, som inte har en aning om sitt förflutna, blir en natt attackerad i sitt hem. Polisen viftar bort det som ett inbrottsförsök, men Eddy är övertygad om att mannen var där för att döda honom. Incidenten triggar att han börjar få konstiga visioner och mardrömmar under dagtid. Då polisen inte tror på honom, vänder han sig till Dr. Anna Nolmar (Patsy Kensit). Hon är en psykiatriker som kanske kan hjälpa Eddy med hans konstiga mardrömmar. Men hon blir även indragen i Eddy Kays kamp mot de utsända mördarna som ska tysta honom.


©MGM

Det kan inte påstås att man gick in med höga förväntningar på denna film med tanke på relativt svag kritik. Faktum är dock att den är bättre än kritiken och betygen den fått, åtminstone för egen del. Det är inte en storfilm med allt vad det innebär, men den har en trevlig premiss och underhåller på gammalt hederligt sätt. Lite av en actionrökare med sci-fi inslag vilket gör det hela till en något överraskande trevlig filmtitt.


©MGM

Kommer att tänka på lite olika filmer under filmens gång. Vi har The Terminator (1984) där ju Michael Biehn också spelade och här har han en liknande roll, även om Eddy Kay inte är medveten om vem han faktiskt är till en början. Vi har The Bourne Identity (2002) då det i båda fallen handlar om ett hemligt projekt inom en underrättelsetjänst med att utveckla en superagent/mördarmaskin. Sen tänker jag även på en annan B-film i form av Eve of Destruction (1991) där man förvisso tagit fram en icke-mänsklig mördarmaskin som man nu försöker jaga rätt på och eliminera. Dessa båda kan ses som exempel på actionrökare som funkar till den grad att de är klart underhållande även om de inte är utan sina brister.


©MGM

Michael Biehn och Patsy Kensit är tyvärr något svaga i de två huvudrollerna vilket man inte kan blunda för. Nu förstör det inte så mycket i en sån här film som om det vore en storfilm där man kräver en högre standard. Trots det är det inte något man kan ignorera. Filmen har även någon svacka under filmens andra halva när Eddy och Anna finner en hemlig anläggning där de börjar pilla på saker.


©MGM

Något man inte kan klaga på är underhållningsnivån och actionscenerna som mestadels håller en bra nivå. En del bra stunts och högt tempo i princip filmen igenom, förutom en mindre svacka som nämnts. Avslutningen blir sedan fartfylld igen och ganska explosiv utan att det skulle tappa greppet och balla ur som det ofta kan bli i actionbaserade filmer. Definitivt bättre än sitt rykte, om man kan ha överseende med de svaga huvudrollerna och någon svacka. Men det kan man ta då stora delar av de övriga 90 minuterna ger god underhållning för stunden.

2 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 5.4

Ricochet

Titel: Ricochet
Genre: Kriminaldrama/Thriller/Action
Land: USA
År: 1991
Regi: Russell Mulcany
I rollerna: Denzel Washington, John Lithgow, Kevin Pollak, Ice-T

Handling: Några människor är födda till att hata. En sådan är Earl Talbot Blake och finns det en man han hatar mer än någon annan så är det mannen som satte honom bakom galler för sju år sedan. Precis hur mycket Blake hatar honom kommer han mycket snart att bli varse om.

Omdöme: Australiensaren Russell Mulcahy, mest känd för Highlander (1986), gjorde förutom denna film även filmer som bl.a. Razorback (1984), The Real McCoy (1993), Silent Trigger (1996) samt Resurrection (1999). Samtliga underhållande och sevärda på sitt sätt utan att vara toppfilmer. Med en bakgrund som musikvideoregissör har det visuella alltid haft en framstående roll i hans filmer.


©Warner Bros.

För sju år sedan, år 1984, var den juridikstuderande Nick Styles (Denzel Washington) en patrullerande polis som tillsammans med partnern Larry Doyle (Kevin Pollak) grep mördaren Earl Talbot Blake (John Lithgow). Gripandet skedde under uppmärksammade omständigheter och filmades av ett vittne till det hela.


©Warner Bros.

Medan Blake åkte in i fängelse med ett sönderskjutet knä, blev Styles en omskriven hjälte. Sju år senare jobbar Nick Styles åt distriktsåklagaren och står inför en lång och framgångsrik politisk karriär. Blake har inte glömt Styles. Tvärtom har han inte kunnat tänka på något annat och planerar sin hämnd. Först måste han ta sig ut ur fängelset, sen kan den ljuva och grymma hämnden börja.


©Warner Bros.

Trots att filmen hade sett åtminstone två gånger tidigare, mindes i princip endast inledningssekvensen när Styles och Blake gör upp första gången. Det var därför lite som att se den för första gången efter de inledande 10-15 minuterna. Det visar sig vara en ganska brutal film på sina håll där Blake är en renodlad psykopat som när han fått för sig något tänker fullfölja det till varje pris.


©Warner Bros.

Denzel Washington, som hade vunnit en Oscar för Glory (1989), har en självklarhet i rollen som den unge och hungrige Nick Styles som går efter vad han vill ha. John Lithgow blir en bra motpol då han funkar klart bra som psykopaten Blake. En roll man sett honom spela förr, men här känns han mer genomond än han brukar vara. De båda höjer sig utan tvekan över resterande skådespelare som är desto mer mediokra.


©Warner Bros.

Tycker filmen funkar ganska bra som popcornrulle som sticker ut en del från mängden. Det blir speciellt kul att se hur Blake iscensätter sin hämnd på Styles och hur Nick Styles ifrågasätts av alla i hans närhet. Från början lär manuset för övrigt ha varit skrivet som en Dirty Harry-film, men Clint Eastwood kände att den var för mörk.


©Warner Bros.

Tyvärr tappar filmen under sista 15-20 minuterna. Det blir liksom ett skifte som går från att Blake har full kontroll på situationen till att Styles lurar in honom i en fälla. En fälla som är alldeles för overklig och överdriven får sägas. Det gör att filmen tappar sitt grepp under upplösningen. Fram till dess är filmen och nosar på en stark trea. Sista kvarten får dock alltså inte till det och p.g.a. det landar betyget på knappt en trea.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2

The Settlers

Titel: Los colonos / The Settlers
Genre: Drama/Västern
Land: Chile/Argentina/Storbritannien//Taiwan/Tyskland/Sverige/Frankrike/Danmark
År: 2023
Regi: Felipe Gálvez Haberle
I rollerna: Mark Stanley, Benjamin Westfall, Camilo Arancibia, Sam Spruell

Handling: Chile 1901. Den rike markägaren José Menéndez anlitar tre män för att märka upp gränserna för hans enorma ägor och säkra en väg till Atlanten för hans får. De tre männen består av en tystlåten ung chilenare med blandat ursprung, en hetlevrad amerikansk legosoldat och en sargad brittisk löjtnant. Deras uppdrag tar en skoningslös vändning under resan över det vidsträckta Patagonien.

Omdöme: Det var en gång en skotte, en amerikan och en halvindian. Det låter som början på en dålig historia. I själva verket har vi Alexander MacLennan (Mark Stanley) som är en f.d. soldat i brittiska armén, Bill (Benjamin Westfall) som är en amerikansk legosoldat från Texas samt Segundo (Camilo Arancibia) som är en halvindian från Chile som plockas med av MacLennan då han är en god skytt och känner till området.


©MUBI

De tre männen ska år 1901 utforska marken åt en markägare som sträcker sig mellan Chile och Argentina. Resan de tre männen gör tillsammans kommer bli allt annat än en dans på rosor. Internt skapas spänningar och längs vägen stöter de på faror som kan ta deras liv på ett ögonblick. Därför måste de vara på sin vakt i en tid där varje dag är en kamp för överlevnad.


©MUBI

Detta var en film som på förhand kändes som det kunde vara en träff eller miss. Chiles Oscarskandidat för året även om runt hälften av dialogen är på engelska eftersom MacLennan och Bill huvudsakligen står för dialogen. Segundo får större utrymme allt eftersom och blir central för historien. Detta då de onda, vita utlänningarna ger sig på de lokala indianerna. Segundo har sympatier för båda sidor men känner sig naturligt nog närmare de lokala än utlänningarna.


©MUBI

En slags västern som har en lite speciell känsla som relativt tidigt förtäljer att det kan bli en både mörk och stämningsfull film att följa. Musiken har västerntoner men är samtidigt något okonventionell vilket skapar en lite kuslig atmosfär. Skådeplatsen fångas bra med hjälp av fotot som mestadels är fint även om det utspelar sig på en hård och tuff plats runt sekelskiftet.


©MUBI

Vad som verkade kunna bli en engagerande och spännande film i stil med de desto bättre The Revenant (2015) och Brimstone (2016), visar sig tyvärr inte vara en film i samma klass. Nu hade det inte förväntats att filmen skulle vara på den nivån, men så som filmen inleder finns förhoppningarna på något liknande som skulle uppskattas. Istället blir filmen mest ett konstant mörker och tappar bort sig längre in. Inte minst blir sista halvtimmen som en annan film och gör att man till slut tappar intresset.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 7.0

Junkyard Dog

Titel: Chien de la casse / Junkyard Dog
Genre: Drama/Komedi
Land: Frankrike
År: 2023
Regi: Jean-Baptiste Durand
I rollerna: Raphaël Quenard, Anthony Bajon, Galatéa Bellugi, Dominique Reymond

Handling: I en liten by i södra Frankrike har Dog och Mirales en konfliktfylld vänskap. Den sätts på prov när Elsa anländer till deras by, en tjej som Dog kommer att bli kär i.

Omdöme: Bästa vännerna Mirales (Raphaël Quenard) och Dog (Anthony Bajon) har känt varandra ända sedan de var 12 år gamla. I 15 års tid har de varit oskiljaktiga i byn utanför Montpellier i södra Frankrike. Mirales är den pratglade av de två medan Dog är mer tystlåten. Det gör att Mirales tar varje tillfälle i akt att driva med Dog och försöka provocera fram reaktioner.


©Bac Films

Medan Dog mest gillar att spela TV-spel, har Mirales sin hund och marijuanaförsäljningen att ta hand om. En dag plockar Dog upp liftaren Elsa (Galatéa Bellugi) som ska till byn. Det visar sig att hon ska stanna i en månad. Dog blir kär och vänskapen med Mirales får sig en törn. Detta då Mirales känner sig åsidosatt av sin bästa vän som inte längre har tid att umgås när det passar Mirales.


©Bac Films

Det är ett relativt lugnt och händelsefattigt liv vännerna Mirales och Dog lever. Frågan är vad Dog skulle göra utan Mirales som är den drivande och får saker att hända. Vi följer dem i deras vardag som förvisso är lite smårolig när Mirales driver med Dog, men i och med Elsas entré hamnar hon mellan de båda vännerna. Detta skapar friktion som gör vänskapen ansträngd.


©Bac Films

Filmens bästa egenskap är Mirales och hunden. Även det faktum att han inte ska underskattas. Han må vara en drogförsäljare av marijuana, men han är inte korkad. Han är helt enkelt inte en stereotyp av vad en sån här karaktär vanligtvis brukar vara. Däremot är Mirales inte särskilt snäll gentemot bästa vännen Dog. Det är en sak att provocera och driva med sin vän, det är en annan att vara elak och förödmjuka honom framför andra.


©Bac Films

Mirales beteende triggas av Elsa. Man vet inte riktigt om det bara är för att Mirales är avundsjuk på Dog för att han skaffat flickvän eller om något mer ligger bakom. Det framgår dock en del ledtrådar som gör att man kan tyda Mirales agerande som så att han är beskyddande och bara vill det bästa för sin vän Dog. Förvisso kanske själviskt till viss del, men samtidigt känner han på sig att Elsa inte är rätt för Dog.


©Bac Films

Lite svårt att analysera denna film då det är ett drama, nästan en coming of age-historia med en del humor som ligger under ytan. Inte helt lätt att tolka relationen mellan Mirales och Dog med tanke på hur Mirales behandlar Dog. Mirales säger dock att de inte är vänner utan bröder. Han ser helt enkelt Dog som sin bror som han alltid kommer finnas där för, något som blir tydligt när Dog som allra mest behöver sin bästa vän. Allt som allt är det inte dåligt men det skapas inte tillräckligt med känslor för en sån här film.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.0

The Goldman Case

Titel: Le procès Goldman / The Goldman Case
Genre: Drama
Land: Frankrike
År: 2023
Regi: Cédric Kahn
I rollerna: Arieh Worthalter, Arthur Harari, Stéphan Guérin-Tillié, Nicolas Briançon

Handling: Berättar om rättegången mot Pierre Goldman, en fransk vänsterrevolutionär som stod åtalad för flera rån, mord och mordförsök.

Omdöme: Rättegångsdrama om Pierre Goldman (Arieh Worthalter) som dömts för ett flertal rån och även mord. En ny rättegång äger rum år 1976 när Goldman redan avtjänat sex år i fängelse. Han har hela tiden erkänt sig skyldig till rånen han anklagas för, men inte rånmordet som skedde på ett apotek i december 1969. Han har även skrivit en bok under tiden i fängelset där han hävdar sin oskuld.


©Ad Vitam

Goldmans försvarsadvokat Kiejman (Arthur Harari) och hans kollegor har svårt att tygla den frispråkige Goldman som är en intelligent och kvicktänkt man som dock har en tendens att vara hetlevrad. Han anklagar inte minst polisen för att vara rasister och att mordanklagelserna mot honom fabricerats av polisen. Det blir en minst sagt tryckt stämning i rättegångssalen där Goldman har stöd av vänsteraktivister då han själv tillhör den grupperingen.


©Ad Vitam

Ett rättegångsdrama som helt och hållet följer vittnesuppgifterna från åklagarsidan och försvarssidans försök att slå tillbaka anklagelserna. Vi kan bara gå efter vad vittnesmålen och bevisen säger, även om det är svårt att tyda hur det faktiskt kan ligga till. Det är trots allt verklighetsbaserat där stora delar av dialogen från rättegången plockats från den verkliga rättegången som ägde rum.


©Ad Vitam

Pierre Goldman är inte helt lätt att tycka om. Han har trots allt varit vänsterrevolutionär i Latinamerika innan han återvänt till Frankrike där han fortsatt med sina politiska aktiviteter, tagit till våld och begått ett antal rån som han erkänt. Samtidigt verkar han vara en principfast man som vill att rättegången ska handla om fakta kring rånmordsåtalet och inte göra det till en rättegångscirkus om himmel och jord.


©Ad Vitam

Ett klart realistisk rättegångsdrama där ingen musik används och inte heller några tillbakablickar eller liknande som skulle visa vad som hänt på brottsplatsen. Det har därför en dokumentär stil som för det mesta funkar bra och låter oss vara med som åskådare när bevisen och förklaringarna läggs fram. På sina håll blir det lite småjobbigt att se Goldman använda raskortet och skylla på att han är jude. Han har trots allt en stark övertygelse i sina politiska åsikter vilket även innefattar hans föräldrars judiska härkomst.


©Ad Vitam

Filmen är bättre när religion och politik läggs åt sidan och man kan koncentrera sig på fakta för att försöka komma fram till om Pierre Goldman faktiskt är skyldig till mord eller inte. Givetvis blir politik och religion en del av försvaret inte minst han själv väljer att trycka på, så det är svårt att slippa det. Men då håller man sig inte till fakta, något Goldman själv var så mån om.


©Ad Vitam

När filmen slutar och text avslöjar lite om efterspelet känns det som det fanns mer att berätta om Goldman-historien. Man har dock endast valt att helt fokusera på rättegången vilket i sig funkar, men efterspelet hade varit minst lika intressant att ta del av. Detta får man istället läsa sig till och spekulera i på egen hand.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.1

When Evil Lurks

Titel: Cuando acecha la maldad / When Evil Lurks
Genre: Skräck
Land: Argentina/USA
År: 2023
Regi: Demián Rugna
I rollerna: Ezequiel Rodríguez, Demián Salomón, Silvina Sabater, Luis Ziembrowski

Handling: I en avlägsen by hittar två bröder en man som är besatt av en demon och nära att föda fram ondskan själv. De bestämmer sig för att göra sig av med mannen, men lyckas bara sprida kaoset.

Omdöme: De två bröderna Pedro (Ezequiel Rodríguez) och Jimi (Demián Salomón) har hört skott i närheten och beger sig ut för att ta reda på vad som händer. De finner en död man som kapats på mitten. Han har haft med sig ovanliga verktyg och dokument avslöjar att han var på väg till eller från en gård i närheten. När de anländer till gården finner de att ondskan kommit till deras lilla by.


©Shudder

Ondskan har besatt en man och hans familj hade tillkallat en slags exorcist som skulle döda honom. Men han blev alltså dödad innan han nådde fram till gården. Bröderna bestämmer sig tillsammans med mannen som äger gården att flytta på den besatte mannen. Tanken är att köra iväg honom och dumpa honom långt från byn och på så vis göra sig av med problemet. Men det visar sig inte vara så enkelt och innan de vet vad som händer sprider sig ondskan genom människorna och djuren vilket får dem att göra oväntade och ondskefulla saker mot varandra och sig själva.


©Shudder

Denna argentinska skräckfilm plockar verkligen fram ondskan och mörkret när en elak demon inte tänker släppa greppet. Man har förvisso sett det förr i The Exorcist (1973) fast på ett lite annat sätt. Här kan vem som helst smittas av en person eller ett djur som är besatt. Vem som helst kan bli besatt och ingen kan känna sig säker. Med tanke på att både vuxna, barn och djur blir besatta, lurar verkligen faran runt varje hörn.


©Shudder

Det bjuds på en del lyckade scener och ögonblick där det oväntade sker. Detta etableras relativt tidigt och gör att man inte vet vad som ska ske härnäst. Allt är liksom tillåtet och det leder till scener som minst sagt sticker ut. Besattheten har inga begränsningar, alla medel är möjliga vilket gör det mer skrämmande.


©Shudder

Filmen är dock inte så lyckad som den kunde ha blivit. Detta är främst för att den är bättre under dess första halva än andra. Det mesta av det bästa sker under första halvan av filmen då flera minnesvärda scener avlöser varandra. Det blir något temposvagt halvvägs in när bröderna anländer till Mirtha (Silvina Sabater) som tar in dem och ger dem tak över huvudet.


©Shudder

Även om det är en skräckfilm som har en del unika scener som sticker ut är det som helhet inte något som går hem fullt ut. Det räcker inte bara att känna ondskan och ha en del minnesvärda scener. Det blir inte så stämningsfullt som man skulle kunna kräva och storyn hade man gärna sett varit mer genomarbetad och smartare. De sju reglerna som det pratas om hade t.ex. gärna fått få större utrymme. Känns helt enkelt som idén fanns på plats men genomförandet lämnar en del att önska.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.0