Dead Ringers

Titel: Dead Ringers / Dubbelgångare
Genre: Drama/Thriller/Skräck
Land: Kanada
År: 1988
Regi: David Cronenberg
I rollerna: Jeremy Irons, Genevieve Bujold, Heidi von Palleske, Shirley Douglas

Handling: Bröderna Mantle är framstående gynekologer och identiska tvillingar. Den ene av dem har dock ett mycket bättre självförtroende och lyckas alltid förföra de kvinnor han möter. Men när han tröttnar på dem, låter han sin bror överta dem, dock utan deras vetskap.

Omdöme: De identiska tvillingbröderna Mantle (Jeremy Irons) är framstående forskare och gynekologer i Toronto, Kanada. Ända sedan barnsben har de haft intresse för anatomi och insidan av människokroppen. Efter att ha utbildat sig tillsammans har de bestämt sig för att fokusera på kvinnokroppen och hjälpa sina klienter med fertiliteten.


©Astral Films

Elliot är storebror och den dominante av de två. Det är han som är mer social, håller tal och gärna tänjer på de etiska reglerna med de kvinnliga patienterna. Han är inte sen med att ta dem till sängs. Men som den gode brodern han är, delar han med sig så lillebror Beverly också får ta del av kakan. Eftersom folk har svårt att skilja dem åt, är det lite av ett fult knep de tar till för att dela på kvinnorna.


©Astral Films

En dag efter att ha undersökt skådespelerskan Claire (Genevieve Bujold), börjar tvillingbröderna dejta henne. Eller rättare sagt, Elliot går till sängs med henne och lämnar sedan över stafettpinnen till den något blyge och känslosamme Beverly. Claire märker att något inte riktigt stämmer vilket blir startskottet på trubbel för inte minst Beverly. Han har fått känslor för Claire och hans mentala tillstånd i kombination med pillerknaprande börjar sätta sina spår.


©Astral Films

Detta var en film som hade setts en gång i tiden. Kom inte ihåg så mycket mer än grundhandlingen och att Jeremy Irons spelar en dubbelroll. Mindes även att filmen var ok men inte så mycket mer. Frågan var vad som höll den tillbaka från att uppskattas mer.


©Astral Films

David Cronenberg gillar det här med body horror och detta är inget undantag. Det hela inleder dock som ett renodlat drama med tvillingbröderna som forskar och jobbar med kvinnors fertilitet. De hyllas och livet rullar på. Det hela hamnar senare i en nedåtgående spiral med Beverlys hälsoproblem som Elliot försöker få bukt på.


©Astral Films

Filmen gör ett bra jobb med Jeremy Irons dubbelroll då tvillingbröderna helt smärtfritt visas tillsammans. Det kräver också en bra skådespelare för att få det att funka och Irons är en av de bästa i branschen. Tvillingbröderna har olika personligheter vilket gör det ganska enkelt att skilja dem åt, men inte alltid. Med flit går de båda karaktärerna ibland ihop då de inte visar sina karaktärsdrag. Man frågar sig efter ett tag vem av de två som egentligen är farligare, som är kapabel till mest ondska. Det lutar åt ett håll tidigt men efter ett tag är det inte lika självklart.


©Astral Films

Jeremy Irons blir till slut filmens behållning då han rakt igenom kräver ens uppmärksamhet då han balanserar de båda tvillingbröderna på ett slående sätt. Desto svagare är det med hans motspelerska Genevieve Bujold som känns lite mer ojämn. Likväl blir filmen något svagare ju längre in man kommer då det blir lite för mycket fokus på människans psyke och tvillingbrödernas självdestruktiva beteende. Hade föredragit om de blivit något i stil med Jack the Ripper istället, men då hade det givetvis blivit en helt annan film av det hela.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.2

Blood & Gold

Titel: Blood & Gold
Genre: Action/Drama/Krig
Land: Tyskland
År: 2023
Regi: Peter Thorwarth
I rollerna: Robert Maaser, Marie Hacke, Alexander Scheer, Jochen Nickel

Handling: I slutet av andra världskriget försöker en tysk soldat återvända till sin dotter medan en SS-trupp letar efter en guldskatt.

Omdöme: Tyske soldaten Heinrich (Robert Maaser) har fått nog av kriget och försöker återvända hem till sin dotter. Han jagas dock av en SS-trupp ledd av den barbariske von Starnfeld (Alexander Scheer) som inte visar någon barmhärtighet för en soldat som deserterar, även om andra världskriget lider mot sitt slut. Den hårde von Starnfeld är även ute efter en guldskatt som sägs finnas i en liten by.


©Netflix

Samtidigt som von Starnfeld och hans SS-trupp letar efter guldet i byn, har Elsa (Marie Hacke) räddat Heinrich från en säker död och tagit honom till sin bondgård utanför byn. När SS-truppen får nys om att Heinrich lever och befinner sig där, måste han och Elsa slå tillbaka och försöka förhindra SS-truppen från att komma över guldet.


©Netflix

Direkt under inledningen när Heinrich jagas av SS-truppen går tankarna till finska Sisu (2022). Tack och lov är denna bättre och mer trovärdig, även om den också har en del humor längs vägen. En annan film som kommer upp i tankarna är Quentin Tarantinos Inglourious Basterds (2009). Detta är dock en tysk film där tyskar ställs mot tyskar, eller nazister. Är något lockande med det och tillräckligt seriöst och välgjort för att hålla intresset uppe.


©Netflix

Hade kanske förväntat en mer actionfylld historia från början till slut, men då hade det lätt kunnat bli kaka på kaka vilket ofta gör att man tappar intresset efter ett tag. Filmen gör därför rätt i att ta det lite lugnare till en början. På sina håll får det hela nästan mer likheter med Sergio Leones spaghettivästerns än nämnda Quentin Tarantino-film. Lite av en kombination mellan de två utan att kännas som en rip-off.


©Netflix

Filmens utan tvekan bästa karaktär blir von Starnfeld som är en övertygad naziofficer som tänker strida tills nationen segrat eller till döden. Vid sidan om honom finns väl ingen annan karaktär som direkt sticker ut. Heinrich och Elsa kämpar för sin överlevnad och hamnar i diverse prekära situationer när de ställs mot SS-truppen. Detta leder till några actionladdade uppgörelser och närstrider som är välgjorda och höjer filmen. På det stora hela är det värt en titt. Inte i närheten av Inglourious Basterds (2009), men lite åt det hållet om man vill se mer av det stuket.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5

Movies-Noir Oscars - 1948

1948 har gott om utmanare för bästa film och inte lätt att välja ut vilken som faktiskt är favoriten. Däremot fanns ingen värdig internationell film att plocka fram.



UTMANARNA FÖR BÄSTA FILM:
Cry of the City
Rope
Sorry, Wrong Number
The Treasure of the Sierra Madre




BÄSTA FILM:
The Big Clock







BÄSTA INTERNATIONELLA FILM:
-



UTMANARNA:
-





BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
Ray Milland (The Big Clock)



UTMANARNA:
Richard Attenborough (Brighton Rock)
James Stewart (Call Northside 777)
Richard Conte (Cry of the City)
Edward G. Robinson (Night Has a Thousand Eyes)
John Wayne (Red River)
Montgomery Clift (The Search)
Burt Lancaster (Sorry, Wrong Number)
Humphrey Bogart (The Treasure of the Sierra Madre)





BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
Jane Wyman (Johnny Belinda)



UTMANARNA:
Ida Lupino (Road House)
Olivia de Havilland (The Snake Pit)
Barbara Stanwyck (Sorry, Wrong Number)





BÄSTA MANLIGA BIROLL:
Walter Huston (The Treasure of the Sierra Madre)



UTMANARNA:
Charles Laughton (The Big Clock)
Edward G. Robinson (Key Largo)
Walter Brennan (Red River)
Montgomery Clift (Red River)
Richard Widmark (Road House)
Richard Widmark (The Street with No Name)
Richard Widmark (Yellow Sky)





BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Hope Emerson (Cry of the City)



UTMANARNA:
Claire Trevor (Key Largo)

The Hit

Titel: The Hit
Genre: Kriminalare/Drama/Thriller
Land: Storbritannien
År: 1984
Regi: Stephen Frears
I rollerna: Terence Stamp, John Hurt, Tim Roth, Laura del Sol, Fernando Rey, Jim Broadbent

Handling: Gangsterveteranen Willie Parker ser sin chans till ett nytt liv när polisen erbjuder honom immunitet mot att han anger sina "kollegor". Han har levt gömd i Spanien i tio år när det förflutna hinner ikapp honom. Den brutale yrkesmördaren Braddock och den unge skyddslingen Myron kidnappar Parker för att ta honom till Paris, där rättvisa till slut ska skipas.

Omdöme: Innan brittiske regissören Stephen Frears kom över till Hollywood och gjorde fina filmer som Dangerous Liaisons (1988), The Grifters (1990) och High Fidelity (2000), gjorde han denna lilla film. En film som till stor del utspelar sig i Spanien och är något av en road movie.


©Palace Pictures

På 70-talet var Willie Parker (Terence Stamp) med i en gangsterliga och var delaktig i diverse rån som förare. Efter att ha vittnat mot de övriga i ligan får han immunitet och bosätter sig någonstans i Spanien. 10 år senare lever han ett lugnt liv på den spanska landsbygden, ända fram till att hans förflutna hinner ikapp honom.


©Palace Pictures

Den utsände yrkesmördaren Braddock (John Hurt) och unge lärlingen Myron (Tim Roth) lokaliserar och fångar Willie. Tanken är att de ska föra honom till Paris där deras arbetsgivare väntar på att få träffa Willie och straffa honom för att han tjallade på honom för tio år sedan. Men vägen till Paris kommer inte bli så enkel. Männen tvingas göra ett stopp i Madrid där de plockar upp hetlevrade unga spanjorskan Maggie (Laura del Sol) samtidigt som de har polisen efter sig.


©Palace Pictures

Under resan de gör kommer Willie uppvisa överraskande gott humör trots att han hittats och är väl medveten om att han förs till sin död. Detta psykar den unge Myron som är på sitt första uppdrag och inte kan förstå Willies positivitet under omständigheterna. Braddock är desto mer erfaren och slipad vilket gör att Willies spel för galleriet inte biter på honom. Men även Braddock kommer ställas inför ett och annat dilemma längs vägen som han måste ta ställning till.


©Palace Pictures

En film som när den en gång i tiden sågs förväntades vara en tät och hårdkokt thriller. Istället är det alltså något av en road movie som både har gott om humor och blir dialogdriven. Inte direkt fartfylld får man säga då det blir diverse stopp på vägen som leder till situationer som kan gå lite hur som helst. Det är egentligen dessa situationer som blir mest fascinerande att följa, inte minst samspelet mellan Terence Stamp, John Hurt och Tim Roth som alla är klart bra i respektive roll.


©Palace Pictures

Filmen har valt att ha klassiska spanska toner vad gäller musiken, något som förvisso är lite passande med tanke på att det utspelar sig i Spanien. Problemet är att det inte är särskilt bra och känns snarare udda än att det skulle höja filmen. Lite synd då det hade varit intressant att se (och höra) hur filmen hade varit med bra musik. Men som sagt, kan förstå valet eftersom det ger filmen en distinkt spansk känsla.


©Palace Pictures

Vad som till slut gör att filmen skiljer sig en del från en mer medioker film i genren är att den, förutom bra prestationer, har ett bra manus som bjuder på en del överraskningar och plötsliga skiftningar i storyn. Det finns gott om scener som sticker ut och liksom höjer insatserna för de inblandade. Något som är lite synd är att filmen ibland har ett lite lägre tempo då resan som ska ta oss till Paris fastnar lite för länge i Spanien. Det andra är ett val som Braddock gör mot slutet som ger lite huvudbry då det inte känns rätt.

4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0

Road House

Titel: Road House
Genre: Action/Thriller
Land: USA
År: 2024
Regi: Doug Liman
I rollerna: Jake Gyllenhaal, Daniela Melchior, Billy Magnussen, Conor McGregor, Joaquim de Almeida

Handling: F.d. UFC-fightern Dalton tar ett jobb som utkastare på en bar i Florida Keys, bara för att upptäcka att detta paradis inte är allt det verkar.

Omdöme: Hollywood har gjort det igen. Istället för att komma med något nytt, gör de saken enkel för sig med en remake på en film som inte behöver en remake. Originalet i fråga är Road House (1989) med Patrick Swayze i huvudrollen. En film som har sin skara fans även om det kanske inte är mer än en ok film, om ens det. Då är förvisso möjligheten att göra en nyversion som bräcker originalet desto högre, men fortfarande helt onödigt.


@Amazon MGM Studios

Dalton (Jake Gyllenhaal) är en f.d. UFC-fighter i behov av pengar. Han blir erbjuden ett välbetalt jobb som utkastare på en bar i Florida som ägs och drivs av Frankie (Jessica Williams). Efter att Dalton hoppat på erbjudandet och tagit sig ner till Glass Keys i Florida, bekantar han sig med de lokala och påbörjar sitt jobb som utkastare på baren "Road House".


@Amazon MGM Studios

Snart upptäcker Dalton vad de lokala redan vet. Det är ett fint ställe beläget vid stranden men har problem med inte minst en lokal MC-liga som gillar att ställa till med stök och bråk varje gång de kommer till "Road House". Det är just för detta Dalton anlitats och han visar genast vad han går för. Ordet sprids till Ben Brandt (Billy Magnussen) som tagit över sin fars skumma affärsverksamhet och vill nu hitta en väg att ta över "Road House".


@Amazon MGM Studios

Ok, med tanke på att originalet Road House (1989) inte var någon höjdare borde man inte förvänta sig så mycket här. Men det är trots allt en Jake Gyllenhaal-film och genom åren har filmer med honom sällan gjort en besviken. Därför var ändå förhoppningen att han tillsammans med regissören Doug Liman, som bl.a. hade gjort sevärda filmer som Swingers (1996), Go (1999), The Bourne Identity (2002) och Edge of Tomorrow (2014), skulle kunna göra något sevärt av det hela.


@Amazon MGM Studios

Tyvärr är detta inte värt att spendera två timmar av sitt liv på. Till att börja med finns inte ett manus som skulle få det att funka. Högst ordinärt med Dalton som har mardrömmar om sin tid som UFC-fighter och en massa barslagsmål som snarare gör en sömnig än att få adrenalinet att pumpa. På det trött och svag musik som spelas av de olika husbanden som uppträder på "Road House" under slagsmålen som äger rum.


@Amazon MGM Studios

Den enda anledningen till varför man verkar ha valt att göra filmen är att visa upp den riktiga UFC-fightern Conor McGregor. I sin filmdebut introduceras han halvvägs in i en blinkning till hur Arnold Schwarzenegger introducerades i The Terminator (1984), alltså gående naken på en bakgata innan han plockar på sig kläder han tar från en man på gatan. Lite småkul introduktion får man säga, men McGregor i rollen som Knox är något av en pajas som skickas att läxa upp Dalton.


@Amazon MGM Studios

Det får sägas att filmen är en besvikelse, trots att det inte förväntades något särskilt på förhand. Karaktärerna och relationsdramat som man ändå försöker bygga upp under filmens gång har inte någon vidare effekt. Actionscenerna med slagsmålen och någon båtjakt etc. förstörs av cgi-effekter. En sak filmen lyckas med är att göra en lite sugen på att se om Miami Vice (2006) med tanke på att det utspelar sig i Florida och en del båtscener som gör en påmind om den icke perfekta men långt mycket bättre Michael Mann-filmen.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 6.2

Sneakers

Titel: Sneakers
Genre: Komedi/Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1992
Regi: Phil Alden Robinson
I rollerna: Robert Redford, Sidney Poitier, Dan Aykroyd, David Strathairn, River Phoenix, Mary McDonnell, Ben Kingsley, James Earl Jones

Handling: Martin Bishop är efterlyst av CIA. Han lever under falskt namn och hemlig identitet på grund av sin bakgrund som datahacker. Han har dock lämnat sitt kriminella liv bakom sig och driver nu en firma med vännerna Crease, Mother, den blinde Whistler och elektronikgeniet Carl. En dag blir Martin kontaktad av två agenter som hävdar att de arbetar för regeringen och att de känner till Martins hemliga identitet. De ställer Martin inför ett ultimatum. De vill att han ska hjälpa dem att få tag i en elektronisk uppfinning och knäcka den svåraste koden av alla, nämligen den som öppnar vägen till den största och viktigaste av alla databaser. Om han inte hjälper dem kommer de att avslöja hans tvivelaktiga bakgrund...

Omdöme: Första gången denna film sågs förväntades inte en något lättsam film vilket nog spelade in varför den inte gick hem som mer än en ok film. Phil Alden Robinsons föregående film var trots allt den finstämda Field of Dreams (1989). Med vetskapen om att det är en lite lättsammare film var förutsättningarna nu annorlunda och med tanke på att inget mindes från filmen var det upplagt för en trevlig filmstund.


©Universal Pictures

År 1969 begick två unga män inbrott och dataintrång. En av dem åkte fast medan den andre kom undan. Martin Bishop (Robert Redford) har nu hållit sig undan i över 20 år med ny identitet. Han är också en framgångsrik säkerhetsexpert som jobbar med att blotta och säkerställa företags säkerhetsbrister. Detta gör han tillsammans med sitt team bestående av f.d. CIA-agenten Crease (Sidney Poitier), teknikern Mother (Dan Aykroyd), den blinde telefonexperten Whistler (David Strathairn) samt unge hackern Carl (River Phoenix). Till gruppen ansluter även Martins ex-flickvän Liz (Mary McDonnell) som hjälper dem med deras senaste uppdrag.


©Universal Pictures

Uppdraget går ut på att komma över en s.k. svart låda som en briljant matematiker tagit fram. Exakt vad den svarta lådan består av och är kapabel till är till en början oklart. Martin har dock rekryterats av två män som utger sig för att vara NSA-agenter och behöver Martin och hans team för att komma över den svarta lådan innan den hamnar i ryssarnas händer.


©Universal Pictures

Faktiskt lite av en gammal hederlig storfilm som man har trevligt med. Det räcker att bara titta på skådespelarlistan så inser man att man har hela åtta Oscarsnominerade varav tre av dem är Oscarsvinnare. Och i princip alla känns de rätt för respektive roll. De leds av Robert Redford, vilket är passande då filmen har flera blinkningar till Three Days of the Condor (1975) där Redford också spelade huvudrollen och blev inblandad i skumma affärer som de amerikanska säkerhetstjänsterna hade för sig.


©Universal Pictures

Vid sidan om nämnda Three Days of the Condor (1975) har filmen även lite inslag av The Conversation (1974), Stakeout (1987) och varför inte Spy Game (2001) där Redford återigen fick leka spion. Kul nog känns filmen även som något av en föregångare till Mission: Impossible (1996) under filmens andra halva. Detta då teamet planerar och iscensätter en vågad kupp på en svårpenetrerad byggnad. Likheterna är faktiskt ganska stora och det är kul att filmen går denna väg.


©Universal Pictures

Det är en film som är lättsam och underhållande men även seriös och allvarsam när det behövs. Det är liksom på allvar men med gott om humor inom teamet när de likt en familj tjafsar och retas med varandra. Humorn är välkommen, även om vissa inslag är lite på gränsen då det nästan spårar ur när teamet är mitt uppe i sin svåra operation. Möjligen tappar filmen en aning längs vägen, men det är överlag en trevlig film som uppskattades mer nu än första gången den sågs.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.1

The World's End

Titel: The World's End
Genre: Komedi/Action/Sci-Fi
Land: Storbritannien/USA/Japan
År: 2013
Regi: Edgar Wright
I rollerna: Simon Pegg, Nick Frost, Paddy Considine, Eddie Marsan, Martin Freeman, Rosamund Pike, Pierce Brosnan

Handling: Fem vänner återförenas i ett försök att toppa en episk fylla de hade för 20 år sedan, bara för att ofrivilligt bli mänsklighetens sista hopp för överlevnad.

Omdöme: Gary (Simon Pegg) bestämmer sig för att samla ihop killgänget som för 20 år sedan hade som mål att under en kväll besöka 12 pubar i den lilla staden de växte upp i. De stupade innan de lyckades fullfölja planen, men nu är det tänkt att de ska lyckas med en episk barrunda.


©Universal Pictures/Focus Features

Förutom Gary består de fem vännerna av Andy (Nick Frost), Peter (Eddie Marsan), Steven (Paddy Considine) samt Oliver (Martin Freeman). Dessutom ansluter Olivers syster Sam (Rosamund Pike) som både Gary och Steven varit förälskade i sedan ungdomsåren.


©Universal Pictures/Focus Features

Barrundan blir en återförening som ger vännerna en chans att snacka gamla minnen och reda upp både det ena och det andra. Andy har t.ex. inte druckit alkohol på 16 år efter en olycka som Gary orsakade. Gary är den drivande och efter ett tag undrar vännerna om återföreningen inte bara är en ursäkt så att Gary ska kunna supa sig full.


©Universal Pictures/Focus Features

Kvällen kommer visa sig bjuda på skratt och gråt för vännerna. Vad de inte räknat med är att något inte är som det skall. Något har förändrats i staden och vännerna kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Inte förrän Gary konfronteras av en ung kille på toaletterna på en av barerna. En konfrontation som kommer vända upp och ner på vännernas tillvaro och få dem att kämpa för sin överlevnad.


©Universal Pictures/Focus Features

Efter filmerna Shaun of the Dead (2004) och Hot Fuzz (2007) kom detta att bli tredje filmen där regissören Edgar Wright och skådespelarna Simon Pegg och Nick Frost samarbetade. Brittiska actionkomedier som till stor del underhåller och levererar. Om man sett de föregående nämnda filmerna vet man ungefär vad som väntar. Men om man inte vet vad filmen går ut på blir man fortfarande något överraskad.


©Universal Pictures/Focus Features

Filmen inleder som en komedi där killgänget återförenas efter 20 år för en barrunda. Gary drar med de övriga och ställer till med pinsamma situationer. De övriga vill helst avsluta och bege sig hemåt, men då går filmen in i en ny fas som kommer oväntat. Plötsligt får filmen en sci-fi vändning som för tankarna till Invasion of the Body Snatchers (1956), dess remake Invasion of the Body Snatchers (1978) samt The Stepford Wives (1975).


©Universal Pictures/Focus Features

Första halvan till två tredjedelar av filmen funkar bäst. Då är det oftast roligt att följa vännerna och vändningen gör att det hela tas till en ny nivå. Dock gör man inte tillräckligt med vändningen som mest utmynnar i en rad actioninslag som känns lite upprepande efter ett tag. Förvisso är det en actionkomedi så man ska kanske inte förvänta sig för mycket, men med tanke på att sci-fi vändningen kom som ett trevligt inslag, hade filmen kunnat få till det bättre under sista tredjedelen. Nu tappar man istället intresset en del längs vägen eftersom det blir för mycket av det hela. När man blickar tillbaka har man trots allt haft en ganska trevlig filmstund under resans gång.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9