fredag 23 februari 2024

Movies-Noir Oscars - 1943

1943 var ett svagt år vad gäller bra filmer. Ingen given favoritfilm och endast två utmanare. Inte heller någon kvinnlig biroll. Vad gäller bästa internationella film är det även bästa film för året.



UTMANARNA FÖR BÄSTA FILM:
The More the Merrier
Shadow of a Doubt




BÄSTA FILM:
Le corbeau







BÄSTA INTERNATIONELLA FILM:
Le corbeau (Frankrike)



UTMANARNA:
-





BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
Humphrey Bogart (Sahara)



UTMANARNA:
Franchot Tone (Five Graves to Cairo)
Don Ameche (Heaven Can Wait)
Joseph Cotten (Shadow of a Doubt)





BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
Jean Arthur (The More the Merrier)



UTMANARNA:
Anne Baxter (Five Graves to Cairo)
Teresa Wright (Shadow of a Doubt)





BÄSTA MANLIGA BIROLL:
Charles Coburn (The More the Merrier)



UTMANARNA:
Erich von Stroheim (Five Graves to Cairo)
Charles Coburn (Heaven Can Wait)





BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
-



UTMANARNA:
-



torsdag 22 februari 2024

The Strange Affair of Uncle Harry



Titel: The Strange Affair of Uncle Harry / Om tankar kunde döda
Genre: Drama/Film-Noir
Land: USA
År: 1945
Regi: Robert Siodmak
I rollerna: George Sanders, Geraldine Fitzgerald, Ella Raines, Moyna MacGill

Handling: Ungkarlen Harry är en kläddesigner på en textilfabrik som bor tillsammans med sina två systrar i en liten stad. När han för en gångs skull träffar en kvinna på jobbet motsätter sig hans ena syster deras förhållande.

Omdöme: Släkten Quincey var en gång i tiden förmögna, men depressionen tog hårt på dem. De tre sista i släkten Quincey är syskonen Harry (George Sanders), Lettie (Geraldine Fitzgerald) samt Hester (Moyna MacGill). De bor tillsammans i ett hus i New England utanför Boston. Harry är den som drar in pengarna genom att jobba som kläddesigner på en lokal textilfabrik. Eller rättare sagt, det är han som designar olika mönster på textilerna, något som är enformigt men ger tillräckligt bra betalt för att kunna livnära syskonen.


©Universal Pictures

En dag anländer Deborah Brown (Ella Raines), en ung designer från kontoret i New York. Hon visar tidigt intresse för Harry som inte är van vid kvinnligt sällskap då han är för upptagen med att ta hand om sina systrar. Deborah blir dock en frisk fläkt för Harry som liksom börjar komma ut ur sitt skal och inser vad han saknat här i livet. Det blir en chans för honom att börja leva ett liv som inte bara kretsar kring jobbet och att vara hemma med systrarna.


©Universal Pictures

Medan den äldre systern Hester är glad för Harrys skull har den yngre systern Lettie svårare att acceptera förhållandet. Frågan är om hon känner att Deborah inte är rätt för sin bror Harry och vill skydda honom från att begå ett misstag om han gifter sig med henne eller om något annat ligger bakom. Kan det vara så att Lettie inte vill förlora sin bror till en annan kvinna?


©Universal Pictures

Upplägget är inte så tokigt där den snälla Harry kanske är lite för godtrogen och tror det bästa. George Sanders passade egentligen bäst när han fick spela lite mer onda eller bestämda män, men funkar trots allt i en lite annorlunda roll för honom. Istället är det de båda kvinnorna som har de smaskigaste rollerna att spela. Ella Raines som kärleksintresset Deborah och Geraldine Fitzgerald som systern Lettie har båda potential att vara femme fatales vilket gör att man inte kan vara helt säker på vem som menar väl och vem som har något lurt i baktanke.


©Universal Pictures

Filmen bygger på en Broadwaypjäs som lär ha varit smått chockerande för sin tid. P.g.a. censuren och produktionskoden på den här tiden var det lite knepigt att få grönt ljus att producera filmen så som pjäsen var. Man godkände till slut ett acceptabelt slut men i sista stund ändrade man på detta genom att lägga till ett alternativt slut som liksom fegade ur.


©Universal Pictures

Under filmens första halva är det ett drama som följer syskonen Quincey och hur de påverkas av Deborahs ankomst. Det hela utvecklar sig sedan till något av ett triangeldrama som mer och mer övergår till att bli en film-noir om en man som liksom slits mellan två kvinnor. Det blir till slut lite småtrevligt även om det aldrig är en noir som når de gastkramande höjderna som filmer i genren i sina bästa stunder kan nå.


©Universal Pictures

Slutet kommer helt plötsligt från ingenstans. Även om det kommer som en rejäl överraskning funkar det inte för helheten som haft en helt annan ton. Man har lite svårt att köpa det hela då det inte funnits några indikationer på att det kan ligga till så som det gör när man kommer till det pålagda slutet. Iofs alltså något man inte såg komma men eftersom det inte alls var tänkt att sluta på det viset känner man sig lite lurad. Helt enkelt en konstig avslutning som ger en udda känsla när filmen slutar.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7

onsdag 21 februari 2024

Death Ship



Titel: Death Ship / Spökskeppet
Genre: Mysterium/Thriller/Skräck
Land: Kanada/Storbritannien
År: 1980
Regi: Alvin Rakoff
I rollerna: George Kennedy, Richard Crenna, Sally Ann Howes, Nick Mancuso, Saul Rubinek

Handling: Kapten Ashland för befälet över en stor lyxkryssare. Ashland kommer att ersättas på nästa kryssning av kapten Marshall, som befinner sig ombord med hustru och två barn. Ute till havs närmar sig ett spökskepp...

Omdöme: En lyxkryssare har snart nått sin slutdestination och kapten Ashland (George Kennedy) ska lämna över befälet till blivande kaptenen Marshall (Richard Crenna). Ashland är grinig för att han förlorar befälet och är inte särskilt pigg på att umgås med passagerarna under avskedsmiddagen ombord.


©AVCO Embassy Pictures

Vad kapten Ashland och de övriga inte kan ana är att de är på kollisionskurs med ett mystiskt fartyg som från ingenstans dyker upp på deras radar. Det visar sig vara ett övergivet gammalt tyskt fartyg från andra världskriget som rammar lyxkryssaren. Endast ett fåtal överlever och lyckas ta sig i säkerhet - ombord dödsskeppet som rammat dem.


©AVCO Embassy Pictures

I vad som numera anses vara en kultfilm har gamla godingar som George Kennedy och Richard Crenna sålt sig till djävulen. Så känns det åtminstone när man tar sig igenom denna undermåliga skräckfilm. Den inleder dock mer som The Poseidon Adventure (1972) och det lutar åt att man kan få en gammal hederlig katastroffilm på köpet. Det var något som inte bara var populärt runt den här tiden, George Kennedy hade även varit med i ett par av dem.


©AVCO Embassy Pictures

Efter att de överlevande tagit sig ombord dödsskeppet sker en del konstigheter och även om de tidigt förstår att de har att göra med ett gammalt tyskt fartyg, vet de inte vilka mörka hemligheter som döljer sig ombord. Fartyget börjar "tala" med Ashland på tyska och får honom att bli besatt av tanken att ha befälet medan de övriga hamnar i livsfara, en efter en.


©AVCO Embassy Pictures

Det är alldeles för sunkigt för att bli något bra av det hela. Allt håller en undermålig nivå om man ska vara ärlig. En kanadensisk-brittisk samproduktion som klarar sig från ett totalt bottenbetyg tack vare George Kennedys och Richard Crennas medverkan plus någon scen som funkar. Tänker inte minst på den blodiga duschscenen som är lite creepy och en del annat som mer känns smått obehagligt än något annat.

2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
2 - Foto
--------------
10 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.0
IMDb: 4.8

tisdag 20 februari 2024

Kupla / Bubble



Titel: Kupla / Bubble / Bubblan
Genre: Drama/Komedi
Land: Finland
År: 2022
Regi: Aleksi Salmenperä
I rollerna: Stella Leppikorpi, Tommi Korpela, Minna Haapkylä, Amos Brotherus

Handling: En snöig nyårsafton upptäcker 16-åriga Evelina att hennes mamma har en affär med en kvinna. Med alla till buds stående medel försöker hon hålla ihop familjen - osäker på om hennes föräldrar vet sitt eget bästa. Steg för steg tar hon till med mer och mer drastiska metoder. Det är en omtumlande tid med stora beslut, ungdomskärlek och vuxenkärlek - som kanske inte skiljer sig så mycket åt.

Omdöme: Evelina (Stella Leppikorpi) har nyligen fyllt 16 år. Hon är en bra student och en god dotter som inte skapar något trubbel för sina föräldrar. Tillsammans med sina kompisar trotsar de ofta det kylslagna vintervädret med att leta upp diverse fester. Evelina får upp ögonen för Joni (Amos Brotherus) som hennes kompisar ser som något udda, men hon ser något i Joni som är trummis i ett band.


©Rabbit Films

En vinterkväll när Evelina är ute med sina kompisar får hon syn på sin mamma Tupu (Minna Haapkylä) som kliver in i en bil och kysser en kvinna. Evelina blir givetvis tagen på sängen och hela hennes värld kommer nu kretsa kring detta. Hon vill ta reda på vem kvinnan är och försöka ta reda på vart hennes mamma tar vägen när hon ofta ger sig iväg på kvällarna. Dessutom tar hon ett snack med sin pappa Teuvo (Tommi Korpela) som är lärare på skolan där Evelina går. Han är glatt ovetandes om sin frus otrohetsaffär och tar det mesta med ro.


©Rabbit Films

Det blir en ganska trevlig filmstund med denna finska film. Den låter en följa den till stor del förnuftiga tonåringen som delvis förändras i och med hennes mammas otrohetsaffär. Hon gör vad hon tror är bäst för sina föräldrar och för att familjen ska hålla ihop. Det innebär en och annan vit lögn som förr eller senare dock kommer hinna ikapp henne. Sen var det ju det här med Joni. Kanske kan hon få en hjälpande hand av honom när det behövs som mest.


©Rabbit Films

Det som uppskattas med filmen är att den är allvarlig och tar upp ett par småjobbiga ämnen om att växa upp men samtidigt har den en del humor och värme. Dessutom känns karaktärerna trovärdiga och även om ingen direkt känns perfekt menar de flesta väl. Och mitt i allt står Evelina som får gå igenom både det ena och det andra under en viktig del i hennes liv där hon lätt påverkas av vad som händer runt henne.


©Rabbit Films

En coming of age-historia som har lite av den där festivalfilms-känslan som kan vara mysig. En film som från början till slut funkar och där man får ihop historien på ett bra sätt när man når filmens upplösning. Även om filmerna skiljer sig åt en del går tankarna lite till Girl Picture (2022) som är en annan finsk coming of age-film, även om den följer tre tjejer istället för en som det är här.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0

måndag 19 februari 2024

The Animal Kingdom



Titel: Le règne animal / The Animal Kingdom
Genre: Drama/Äventyr/Sci-Fi/Skräck
Land: Frankrike/Belgien
År: 2023
Regi: Thomas Cailley
I rollerna: Romain Duris, Paul Kircher, Adèle Exarchopoulos, Tom Mercier

Handling: En far och son kämpar för sin överlevnad i en mardrömslik värld där allt fler människor långsamt börjar förvandlas till djur. De drabbade plågas av mutationer som gradvis förvandlar dem till fåglar, lejon, björnar eller apor. Dessutom tvingar myndigheterna dem att lämna hem och familj för att placeras i speciella sjukhus. François gör allt för att rädda sin fru som drabbats av detta mystiska fenomen. När situationen förvärras tvingas han, tillsammans med sin 16-årige son Émile, ut på ett sökande som för alltid kommer att förändra deras liv.

Omdöme: François Marindaze (Romain Duris) och tonårssonen Émile (Paul Kircher) har sett hur frun tillika mamman muterat till något djurliknande. När hon attackerade Émile blev hon omhändertagen av myndigheterna och satt på en sjukhusanläggning för observation. Då fenomenet med mutationerna bland människor är relativt nytt vet man inte vad behandlingsmetoderna ger för resultat.


©StudioCanal

Far och son bestämmer sig för att flytta närmare den nya anläggningen dit mamman kommer föras. François, som är kock, tar anställning på den lokala restaurangen där de fixar boende i en stuga. Émile börjar i ny skola och blir genast utfrågad av de nyfikna eleverna. Han håller det dock hemligt att hans mamma är en mutant, en s.k. creep.


©StudioCanal

Folk har lite olika åsikter gällande de muterade människorna. De flesta är rädda för dem, vill att de hålls fångade alternativt jagas och dödas. Andra ser dem fortfarande som människor och att människor och mutanter ska kunna leva tillsammans. François och Émile som är personligt drabbade tillhör den andra gruppen. Men vad händer när en transport med mutanter är med om en olycka och flera av dem försvinner i närheten av skogen i området där François och Émile bor?


©StudioCanal

Två saker slår en under filmens öppningsscen. Den etablerar direkt vad vi har att göra med när far och son får syn på en tillfångatagen människa som muterat till en fågel. Dock är det med uppenbara specialeffekter när mutanten flyger genem luften. Filmen sätter tonen, på både gott och ont. Det blir nämligen lite filmens tema där den mystiska stämningen är välkommen men där de långt ifrån tillfredsställande specialeffekterna lämnar en del att önska.


©StudioCanal

En av karaktärerna vi får följa börjar genomgå en mutation. Tankarna går här lite till The Fly (1986) med badrumsscenerna, naglarna och transformationen som sakta men säkert förändrar personen i fråga. Istället för att uppsöka hjälp hålls det hemligt från omvärlden. Personen dras till skogen där mutanterna som lyckas fly transporten håller sig gömda. Personen i fråga börjar alltmer förlora de mänskliga egenskaperna och får svårare att hålla det hemligt från omvärlden.


©StudioCanal

Får sägas att det är en intressant idé som möjligtvis inte är helt originell men ändå tillräckligt för att känna att filmen bjuder på något annorlunda. Det mesta är egentligen välgjort med mutanterna och mutationerna. Likväl är det bra prestationer, inte minst av Paul Kircher som sonen Émile.


©StudioCanal

Vad som drar ner helhetsupplevelsen en del är dels de nämnda specialeffekterna, främst runt muterade fågelmannen Fix (Tom Mercier). Det blir mer komiskt än något annat att se hans försök att flyga eftersom effekterna tyvärr är undermåliga. Dels är det filmens sista 20 minuter som blir något utdragna där det hela liksom stannar upp istället för att komma med en nervig, emotionell och mer fartfylld final som det trots allt byggts upp för. Själva slutet är inte dåligt och passar bra, men kvarten innan dess kunde varit starkare.


©StudioCanal

Allt som allt är det en tillfredsställande film även om det fanns mer att få ut om specialeffekterna varit bättre och om man hade finslipat manuset lite grann. Det känns som filmen har mer på gång än vad den till slut levererar. Uppfyller helt enkelt inte potentialen den uppvisar fullt ut även om resan man tas med på inte alls är tokig.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.9

söndag 18 februari 2024

Land of Bad



Titel: Land of Bad
Genre: Action/Thriller
Land: USA/Australien
År: 2024
Regi: William Eubank
I rollerna: Liam Hemsworth, Russell Crowe, Milo Ventimiglia, Ricky Whittle

Handling: En drönarpilot inom flygvapnet ger understöd till ett operationsteam när de försöker vända ett uppdrag som gått snett till en räddningsoperation.

Omdöme: Drönarpiloten som går under namnet Reaper (Russell Crowe) gör sig redo för ett nytt arbetspass. Denna dag kommer Reaper inte vara glad och utsättas för stressfulla situationer när han måste balansera sitt privatliv med jobbet. Han sitter i lokalerna på en arméflygbas i Las Vegas samtidigt som hans höggravida fru kan föda när som helst. En Russell Crowe som här kul nog ibland starkt påminner om John Goodman.


©The Avenue

På andra sidan jordklotet gör sig en liten grupp amerikanska Delta Force-soldater redo för en räddningsoperation i den filippinska djungeln. Reaper och hans kollega kommer ge dem understöd genom att vara deras ögon i luften och skicka iväg missilerna när saker och ting hettar till på marken.


©The Avenue

Kinney (Liam Hemsworth), som går under operativnamnet Playboy, är den som sköter kommunikationen med Reaper. Han är ny i Delta Force-gruppen då den han ersatt har blivit tillfångatagen och det är honom de nu ska försöka lokalisera och befria. Kinney är något av en gröngöling i sammanhanget och måste snabbt lära sig och anpassa sig i stridens hetta.


©The Avenue

William Eubank, som tidigare gjort The Signal (2014) och Underwater (2020), har här skapat en film som kavlar upp ärmarna och menar allvar. Åtminstone blir det så ute på fältet i djungeln. För när man följer Reaper är det lite lättsammare och inte alltid helt seriöst, något som nog är medvetet för att lätta upp stämningen en del. Tyvärr är det en del av filmen som gör att det inte alltid blir helt trovärdigt.


©The Avenue

Skulle vilja dela in filmen i tre delar. Den första delen när Delta Force-teamet är på väg in och hamnar i närstrid får pulsen att öka och är genomgående bra, klart bra. Så pass att det bådar gott. Lite överraskande avverkar man denna del och går in i en ny fas där det kommer att handla om överlevnad. Nu blir Reapers uppgift ännu viktigare då Playboy behöver alla ögon och all hjälp han kan få från skyn. Och så har vi den sista delen där allt får sin upplösning. Här blir trovärdighetsfaktorn ifrågasatt både en och två gånger.


©The Avenue

Vad man måste ge filmen är att den är underhållande, hårdslående, stämningsfull och välgjord. Den har en intensitet som inte släpper taget och det känns inte som en typisk Hollywood-film. Kanske har det att göra med att filmen spelades in i Australien och var med och producerades där.


©The Avenue

På sätt och vis är filmen lite som 13 Hours (2016) i kombination med The Covenant (2023). Vad som till slut skiljer filmerna åt är trovärdighetsfaktorn som här har en tendens att ibland välja bort det. Det är mest synd eftersom filmen lyckas bra med en hel del i sitt genomförande. Därför känner man att den hade vunnit på att göra det lite mer trovärdigt överlag. Gillar ändå filmen tillräckligt mycket som den är tack vare dess höga produktionsvärde och intensitet som gör det till en underhållande och sevärd film.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.5

lördag 17 februari 2024

Double Blind



Titel: Double Blind
Genre: Thriller/Skräck
Land: Irland
År: 2023
Regi: Ian Hunt-Duffy
I rollerna: Millie Brady, Akshay Kumar, Brenock O'Connor, Diarmuid Noyes

Handling: Efter att en experimentell läkemedelsstudie gått snett möter testpersonerna en skrämmande bieffekt: om du somnar dör du. Instängda i en isolerad anläggning uppstår panik när de försöker fly och på något sätt hålla sig vakna.

Omdöme: Claire (Millie Brady) är en av sju personer som valts ut att vara med i en experimentell läkemedelsstudie. Det hela ska ta fem dygn och sker i en underjordisk anläggning. Testpersonerna måste hålla sig på anläggningen under de fem dygnen. Dr. Burke (Pollyanna McIntosh) är ansvarig på plats och övervakar de sju. Men även hon och hennes kollegor är ovetandes om vad det är för läkemedel som testas. Detta kallas för ett "double blind" test.


©FailSafe Films

De flesta av de övriga är veteraner som testpersoner men samtliga är relativt unga och har behov av snabba pengar. Claire, som har en del att tänka på med sin mor, är den som håller sig för sig själv så gott det går. Men det blir stört omöjligt då en av de andra tjejerna i gruppen konstant söker sig till henne för en pratstund.


©FailSafe Films

Vad ingen av dem kan ana är att läkemedlet kommer visa sig ha en oväntad bieffekt. De kommer inte kunna få mycket sömn, något som kommer ta experimentet i en annan riktning. De tvingas nu hålla sig vakna resten av tiden och om de lyckas kommer läkemedelsbolaget belöna dem med klart mycket mer pengar än vad de först blev lovade. Men det hela har sitt pris, något Claire tidigt misstänker även om hon inte vet vad.


©FailSafe Films

Tycker det är kul med sådana här okända mindre filmer som man inte riktigt vet vad man ska förvänta sig av. När det dessutom handlar om något slags experiment öppnar det upp möjligheterna till vad som är möjligt. Så länge det inte flippar ur och känns som en drogodyssé så kan det bli spännande och stämningsfullt. Till stor del blir det så här då filmen aldrig förlorar greppet.


©FailSafe Films

Tänker lite på kanadensiska filmen Come True (2020) som är en lite liknande film där en tjej går med på att delta i en sömnstudie vilket leder till skrämmande resultat. Här är det istället en irländsk produktion och huvudpersonen tillsammans med de övriga är alltså med i en läkemedelsstudie som går snett. Oftast stämningsfullt tack vare musiken och fotot vilket ger en lite krypande obehaglig känsla av att något inte står rätt till, precis som man vill ha det med andra ord.


©FailSafe Films

När man kommit en tredjedel in i filmen befarar man att filmen kanske bränt sitt krut och att det kommer gå utför. Ett tag blir det lite så då man kanske fyller ut tiden lite grann, men det hela tar sig snart och blir en kamp mot klockan och för deras överlevnad. Vad som egentligen saknas är ett klockrent slut, ett sånt där slut som höjer och gör att man blir överraskad. Det är sådant som skiljer en film från att vara minnesvärd och en snackis och en film som håller intresset uppe filmen igenom utan att gå ut på topp. Med det sagt gör filmen det överlag bra och lämnar en inte besviken.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.4