The Ballad of Wallis Island

Titel: The Ballad of Wallis Island
Genre: Komedi/Drama/Musik
Land: Storbritannien
År: 2025
Regi: James Griffiths
I rollerna: Tim Key, Tom Basden, Carey Mulligan, Sian Clifford

Handling: En excentrisk lottovinnare som bor ensam på en avlägsen ö försöker förverkliga sina drömmar genom att få sina två favoritmusiker att uppträda hemma hos sig.

Omdöme: Charles (Tim Key) välkomnar Herb McGwyer (Tom Basden) till den avlägsna ön där han bor. Charles visar sig ha erbjudit stora pengar för en privat spelning av sina favoritmusiker McGwyer Mortimer. Herb utgör ena halvan, den andra är Nell Mortimer (Carey Mulligan) som anländer med sin make Michael (Akemnji Ndifornyen).


© Focus Features

Herb är allt annat än glad när han får reda på att Nell också är inbjuden. De var ett par en gång i tiden, men de bröt upp för snart tio år sedan och Herb har satsat på en solokarriär. Charles, som blivit rik som lottovinnare, drömmer om en privat spelning på stranden för att återförena McGwyer Mortimer. Han är trots allt ett superfan och betalar bra med pengar, men frågan är om duon kan komma överens nu när de väl återförenats på ön.


© Focus Features

Charles är inte van vid att ha gäster och han uppträder något excentriskt vilket till en början avskräcker Herb. Det får även sägas att Herb beter sig lite som en egocentrisk diva och är inte alls ödmjuk inför uppgiften. Fast det visar sig ha mycket att göra med var han är i sitt liv just nu. Han är helt enkelt inte lycklig med sig själv eller sin musikkarriär vilket gör att han blivit en olycklig och bitter person.


© Focus Features

Charles menar väl även om han har en tendens att prata för mycket och säga konstiga saker. Han påminner faktiskt en hel del om karaktären Del Griffith från Planes, Trains and Automobiles (1987). I båda fallen är det ensamma själar som pratar för mycket, älskar och saknar sin hustru väldigt mycket och har ett stort hjärta.


© Focus Features

Filmen uppvisar mycket hjärta och värme när vi kommer längre in i filmen. En film som verkligen växer på en en bit in när McGwyer Mortimer återförenas. Gamla minnen väcks till liv och de inser varför Charles egentligen tagit dit dem för spelningen. Det är lika mycket ett fint och varmt drama som det är en komedi som får en att skratta. Och på det en del finstämd musik av McGwyer Mortimer.


© Focus Features

Landskapet och skådeplatsen på ön påminner om den i The Banshees of Inisherin (2022) fast i en modern nutida miljö. Det är fridfullt och gemytligt, långt bort från det stressiga storstadslivet. Det är en plats som inte minst kan få Herb McGwyer att hitta tillbaka till sitt gamla jag, mycket tack vare Charles som blir svår att ogilla.


© Focus Features

Filmen har en hel del smart humor och man känner att det är en grupp filmmakare och skådespelare som ligger bakom filmen som haft mycket kärlek för projektet. Även låtarna är bidragande till värmen som filmen och historien förmedlar, något som bara blir tydligare ju längre in man kommer. Svårt att inte gilla det här. En feel good-film vars hjärta och värme får höga poäng.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.4

The Life of Chuck

Titel: The Life of Chuck
Genre: Drama/Fantasy/Sci-Fi
Land: USA
År: 2024
Regi: Mike Flanagan
I rollerna: Tom Hiddleston, Chiwetel Ejiofor, Karen Gillan, Mark Hamill, Mia Sara, Jacob Tremblay, Nick Offerman (röst)

Handling: En livsbejakande, genreöverskridande berättelse i tre kapitel som handlar om en vanlig mans liv vid namn Chuck Krantz.

Omdöme: Filmen presenteras i tre kapitel och inleder med det sista kapitlet för att sedan jobba sig bakåt i tiden. I det första kapitlet träffar vi läraren Marty Anderson (Chiwetel Ejiofor) som precis som alla andra oroas över vart världen är på väg. Inte vad som väntar i framtiden utan vad som sker här och nu. Jordens undergång är nära och hans enda tröst är att ensam titta på gamla filmer och ta till flaskan. Han har även en vänskaplig relation till ex-frun Felicia (Karen Gillan) som han oros över när internet och telefonerna slås ut.


© Neon

Det andra kapitlet handlar om Chuck Krantz (Tom Hiddleston) som hyllas överallt med reklam på billboards, radio och tv för sina 39 år. Men vem är Chuck? Ingen verkar ha hört talas om honom. Chuck kommer visa sig ha en upplevelse han och de som bevittnar det sent kommer att glömma. Chuck är nämligen en rackare på att dansa även om han till vardags ägnat sitt liv åt siffror som revisor.


© Neon

I det tredje kapitlet backar vi bandet ytterligare för att följa Chuck som ung där han uppfostras av sin farmor Sarah (Mia Sara) och farfar Albie (Mark Hamill) efter att föräldrarna omkommit i en bilolycka. Hos dem lär sig Chuck ett och annat, inte minst kärleken för dans som han får av sin kära farmor Sarah.


© Neon

En film av Mike Flanagan som tidigare bl.a. gjort Doctor Sleep (2019) och det bygger på en korthistoria av Stephen King. En film som på sina håll hyllats som en modern It's a Wonderful Life (1946) och en feel good-historia. Riktigt så långt skulle jag inte vilja gå. Inte bara att den inte når upp i samma klass som nämnda klassiker utan även att det inte är samma varma feel good-upplevelse.


© Neon

Det är en film som har sina ljusglimtar med fina ögonblick. Flera av de fina stunderna kretsar kring Chucks förkärlek för dans. Även berättarrösten av Nick Offerman funkar bra när den är med och berättar Chucks livshistoria. Visst är det på sina håll en feel good-historia, men det kombineras även med sorg, olycka och vad som verkar vara den stundande apokalypsen.


© Neon

Kombinationen mellan hopp och förtvivlan tillsammans med den genreöverskridande berättelsen och det faktum att man väljer att berätta historien baklänges gör att den har något som sticker ut. Kanske är det dock lite för mycket mörker som hindrar filmen från att ge den rätta feel good-upplevelsen. Dessutom lämnar den en del av fantasy- och sci-fi-elementen lite väl outforskade och oförklarade på sina håll. Hade den gjort ett bättre jobb med att få ihop den biten hade det med största sannolikhet höjt filmen till något mer.

3 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.4

Rocket Gibraltar

Titel: Rocket Gibraltar
Genre: Drama
Land: USA
År: 1988
Regi: Daniel Petrie
I rollerna: Burt Lancaster, Suzy Amis, Patricia Clarkson, Bill Pullman, John Glover, Kevin Spacey, Macaulay Culkin, David Hyde Pierce

Handling: En åldrande patriark samlar sin familj för att fira sin 77-års dag. Hans barn älskar honom men förstår honom inte. Men han har mycket bra kontakt med sina barnbarn som lovar att fullfölja hans minst sagt ovanliga önskan, något som ska göras efter hans död.

Omdöme: Levi Rockwell (Burt Lancaster) ska fylla 77 år och det ska givetvis firas. Den pensionerade änklingens hela familj samlas hos honom ute på Long Island, New York. Hans fyra vuxna barn och deras familjer, inklusive ett antal av Levis barnbarn har kommit för att fira honom. Levi är glad att träffa sin stora familj men hans hälsa är inte den bästa och han är ofta trött vilket leder till en rad tupplurar under dagen.


© Columbia Pictures

Eftersom det är sommar och det finns mycket att förbereda inför födelsedagsfirandet, har barnen fullt upp med sitt medan barnbarnen hittar ett projekt att hålla på med tillsammans. Efter att deras kära far- och morfar Levi berättat en historia för dem nere vid vattnet om vikingar, får hans yngsta barnbarn Cy Blue (Macaulay Culkin) en idé. De ska fixa till en gammal övergiven skuta kallad för "Rocket Gibraltar" till ett vikingaskepp och ge det i present till Levi.


© Columbia Pictures

En smågemytlig liten film som samlat flera kända namn och ansikten. Det känns även upplagt för ett fint familjedrama med diverse intriger. De vuxna är dock inte av så stort intresse som de borde vara. Främst visar de sig vara självupptagna och har fullt upp med att försöka övertyga sig själva om hur bra de är. De glömmer liksom bort att kolla hur Levi har det, hur han mår och vad han vill.


© Columbia Pictures

Istället blir det barnbarnen som förstår Levi bäst. I synnerhet är det Cy Blue som har ett speciellt band till sin morfar. De andra barnbarnen kallar honom synsk då han verkar veta saker de andra inte känner eller vet. Projektet de jobbar på visar deras kärlek och de vuxna är helt ovetandes om vad deras barn har för sig då de själva är upptagna med sitt.


© Columbia Pictures

Vill gilla filmen mer än jag gör då den borde kunna vara mer än ok. Den borde vara mysigare, ge mer sommarkänsla och greppa tag i en. Känns dock som det saknas ett och annat för att lyfta historien. Visst har den ett budskap och relationen mellan Levi och barnbarnen är oftast fin, men det når inte fram fullt ut. Dessutom är det lite av en snyfthistoria istället för en feel good-historia som trots allt hade varit att föredra. Särskilt då den inte tar tillvara på intrigerna som de vuxna hade kunnat stå för.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.5

Highest 2 Lowest

Titel: Highest 2 Lowest
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 2025
Regi: Spike Lee
I rollerna: Denzel Washington, Jeffrey Wright, Ilfenesh Hadera, A$AP Rocky

Handling: När en titan inom musikindustrin blir måltavla för en kidnappningskomplott med lösensumma, hamnar han i ett livsavgörande moraliskt dilemma.

Omdöme: Efter att nyligen ha sett om Inside Man (2006) av Spike Lee och uppskattat den, var det med viss förhoppning att denna nyversion av Akira Kurosawa-klassikern High and Low (1963) kunde vara värd en titt. Det blev för övrigt första samarbetet mellan Spike Lee och Denzel Washington sedan just nämnda Inside Man (2006).


© A24

Vi befinner oss i New York där David King (Denzel Washington) lever flott. David är en musikmogul som äger och driver ett skivbolag han startade för 25 år sedan. Han bor högst upp i sin penthouse-lägenhet i en skyskrapa med frun Pam (Ilfenesh Hadera) och deras 17-årige son Trey (Aubrey Joseph).


© A24

Denna dag blir inte som andra. David är i full färd med att köpa ut sin affärspartner vilket innebär full kontroll över skivbolaget som annars kommer säljas. Men plötsligt förändras allt när han får ett telefonsamtal om att sonen Trey blivit kidnappad och en lösensumma på $17.5m begärs. Det visar sig dock inte bara vara Trey som är försvunnen då Davids personlige chaufför och vän Paul (Jeffrey Wright) är desperat att få tag på sin son Kyle (Elijah Wright) som också försvunnit från basketträningen han var på med Trey.


© A24

Inte så mycket mindes med originalet High and Low (1963) men en viktig twist mindes och det var ju lite synd. Fast som det visar sig avslöjas detta relativt tidigt i historien och leder till ett moraliskt dilemma för David King. Kidnappningen fortlöper och polisen kopplas in för att hantera planeringen inför kidnapparens krav.


© A24

De tre poliserna som sköter utredningen känns inte helt professionella, varken i hur de kommunicerar med familjen eller hur de sköter sina jobb. Dessutom hamnar deras utredning lite för mycket i bakgrunden och vi får inte ta del av deras polisarbete. Man borde helt klart gett utredningen mer utrymme och även haft med tyngre namn bland skådespelarna i rollerna. Som det är nu känns det lite för amatörmässigt på alla håll och kanter.


© A24

Filmen funkar någorlunda väl under första tredjedelen, kanske halva filmen. Kidnappningshistorien är en bra grund och det hela är upplagt för en nervig thriller. Men någonstans längs vägen börjar filmen dribbla bort sig själv. Ta t.ex. överlämningen av lösensumman som borde vara en av filmens höjdpunkter och tätare sekvenser. Vad gör man? Jo, man låter det utspela sig på Puerto Ricos dag med horribel puertoricansk jazzig livemusik som spelas under denna sekvens. Det blir allt annat än nervigt, ja om man inte talar om hur extremt oljudet går en på nerverna.


© A24

Vet inte riktigt vad tanken var med filmen då den går från att vara vad som borde vara en tät kidnappningsthriller till att bli något annat. Det blir utdraget och många scener kunde klippts bort. Till slut blir det smått olidligt när scen efter scen läggs på som bara känns som utfyllnad när filmen för länge sedan borde varit slut. En hood-version på en gammal klassiker vilket inte alls faller väl ut. Den borde och kunde varit mer lik Inside Man (2006) i sitt genomförande men så blir inte fallet. Det blir två hängiga mungipor i betyg.


© A24

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 6.4

Borgo

Titel: Borgo
Genre: Drama/Kriminalare
Land: Frankrike
År: 2023
Regi: Stéphane Demoustier
I rollerna: Hafsia Herzi, Moussa Mansaly, Louis Memmi, Michel Fau

Handling: Melissa är en erfaren och exemplarisk fängelsevakt. Men en farlig spiral sätts i rörelse när hon flyttar från fastlandet och börjar jobba på ett korsikanskt fängelse, där hon tar emot hjälp och beskydd från fången Saveriu. När han friges kontaktar han Melissa för att be henne om en tjänst.

Omdöme: Melissa (Hafsia Herzi) har flyttat från Paris på fastlandet till Korsika med sina två barn och sin make Djibril (Moussa Mansaly). Medan Djibril ska utbilda sig till snickare har Melissa fått en tjänst på Borgo-anstalten som fängelsevakt. Hon hade samma tjänst i Paris och får nu jobba på en avdelning bestående av endast korsikanska fångar.


© Le Pacte

Klivet från livet i storstan är stort men det är vad de varit ute efter. Omställningen blir dock inte så smidig då korsikanerna inte är särskilt välkomnande vad gäller de från fastlandet och dessutom får de problem med en granne. Men efter att Melissa talat om detta för en av de intagna, Saveriu (Louis Memmi) som hon känner sedan tiden på Paris-anstalten, får hon och maken Djibril en hjälpande hand.


© Le Pacte

Melissa, som alltid försöker ge en hjälpande hand till de intagna, blir omtyckt på anstalten. Hon vill inte ha något för det, det är bara så hon är. Men när Saveriu blir utsläppt söker han upp Melissa och ber henne om en tjänst. Hon blir nu indragen i potentiellt farliga saker men istället för att välja att inte ge informationen som efterfrågas, går hon med på att ta reda på informationen...


© Le Pacte

Filmen, som är inspirerad av verkliga händelser, inleder med att ett dubbelmord skett på flygplatsen. Samtidigt som vi följer Melissa i hennes vardag på anstalten och i privatlivet får vi se polisens arbete med att utreda dubbelmordet. Till en början lunkar det hela på men temperaturen höjs sakteliga då man förstår att informationen Melissa ombetts att tillhandahålla kan ha att göra med händelserna på flygplatsen.


© Le Pacte

Något av en slow burner men även en känsla av festivalfilm där vi följer en hårt arbetande tvåbarnsmamma som har ett tufft yrke som fängelsevakt. Men hon gillar sitt yrke och att vara där för de intagna. Problemet är ju bara om hon kliver över gränsen och börjar göra tjänster utanför jobbet. För om dessa individer gör dig en tjänst, kommer de kräva en gentjänst eller två som kommer sätta dig i en svår situation. Det är precis vad som sker med Melissa.


© Le Pacte

Filmen hade kunnat vrida upp nerven och spänningen lite mer för att få ut det mesta från potentialen. Men det är inte alls tokigt och lite intressant att se en film utspela sig på Korsika och ta del av korsikanerna som känns som något av franska motsvarigheten till sicilianare. Det kan både vara fint och hjärtligt men samtidigt ogästvänligt och fientligt, något Melissa och hennes familj blir varse om. Hennes val och gärningar är inte alltid helt enkla att förstå då man inte riktigt vet vad hennes motiv är. Gör hon det för spänningens skull? En sak är säker och det är att det leder henne in på en osäker och farlig väg.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.0

She Rides Shotgun

Titel: She Rides Shotgun
Genre: Kriminalare/Drama/Thriller
Land: USA
År: 2025
Regi: Nick Rowland
I rollerna: Taron Egerton, Ana Sophia Heger, Rob Yang, John Carroll Lynch

Handling: Nyligen frigiven från fängelset och dödsmärkt av obevekliga fiender, måste Nate nu skydda sin 11-åriga dotter Polly till varje pris. Med knappa resurser och ingen att lita på, skapar Nate och Polly ett starkt band när han visar henne hur man kämpar och överlever - och hon lär honom vad villkorslös kärlek verkligen innebär.

Omdöme: 11-åriga Polly (Ana Sophia Heger) väntar på att hennes mamma ska hämta upp henne från skolan. Istället dyker hennes far Nate (Taron Egerton) upp. Nate har inte varit en del av sin dotters liv eftersom han suttit i fängelse. Nu har han kommit ut men det är ingen artighetsvisit han gör. Istället plockar han med Polly för att försöka hålla henne säker då någon är ute efter de båda.


© Lionsgate

Polly kommer nu tas med på en färd som innebär osäkerhet och fara, men även en chans att spendera tid med sin pappa och skapa ett starkt band när de försöker hålla sig undan. Dels är det en farlig grupp som kallas för Aryan Steel som dödsmärkt far och dotter eftersom Nate trampat dem på tårna inne i fängelset. Dels är det polisen som misstänker Nate för mord och kidnappningen av sin dotter.


© Lionsgate

Ingen mainstreamfilm från Hollywood utan snarare något av en indie- och festivalfilm. Ganska skönt som omväxling ibland där tempot är lite lägre och man får en mänsklig historia att följa. Det blir inte särskilt svårt att känna för inte minst Polly då Ana Sophia Heger spelar rollen bra. Hon uppvisar naturliga känslor som karaktären går igenom men även en styrka som krävs med tanke på situationen de hamnar i. Ibland kommer faktiskt unga Natalie Portman från Léon (1994) upp i tankarna.


© Lionsgate

Taron Egerton, som bl.a. setts i Kingsman-filmerna, visar en lite annan sida här. Man märker att han gått in för rollen och med tanke på att han varit med och producerat filmen har den nog betytt en del för honom. Han sköter sig också bra och man känner att han har ett fint samspel med sin unga motspelerska.


© Lionsgate

Filmen skapar god stämning nästan från början och det håller sedan i sig när Nate och Polly ger sig ut på vägarna. Bra musik är alltid viktig och det får man här. En sak som man sitter och tänker på under filmen är om den kanske kommer kännas för lång då speltiden är på runt två timmar. Men det känns inte direkt så även om den ibland tar lite längre tid på sig för att berätta sin historia. En historia som för övrigt bygger på en bok.


© Lionsgate

Är det något som håller tillbaka filmen en aning från något mer så är det framförallt två saker. Den ena stavas Rob Yang i rollen som polisdetektiven John Park. Han är något svagare än de övriga och kan inte matcha de två i huvudrollen vilket är lite synd. Det andra är att filmen tappar en aning under andra halvan. Intressant nog i samband med att Park får större utrymme. Vägen fram till upplösningen kunde också varit bättre även om filmen avslutar ganska starkt. Gillar en hel del med filmen men den klarar inte en svag fyra p.g.a. nämnda saker, vilket främst är andra halvan till sista tredjedelen av filmen.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2

F1

Titel: F1 / F1: The Movie
Genre: Action/Drama/Sport
Land: USA
År: 2025
Regi: Joseph Kosinski
I rollerna: Brad Pitt, Damson Idris, Kerry Condon, Javier Bardem, Kim Bodnia, Shea Whigham

Handling: Sonny Hayes var Formel 1:s mest lovande stjärnskott på 90-talet, tills en olycka på banan nästan satte punkt för hans karriär. Trettio år senare är han en kringflackande hyrbar racerförare när han kontaktas av sin tidigare lagkamrat Ruben Cervantes, ägare till ett kämpande Formel 1-stall på randen till kollaps. Ruben övertalar Sonny att göra comeback i Formel 1, en sista chans för att rädda teamet och bli världsmästare.

Omdöme: Sonny Hayes (Brad Pitt) är en duktig racerförare som kommit upp en bit över 50-års strecket. Han lever i sin van och tar en dag i taget. Han kör inte för pengarnas skull eller för att stå i rampljuset utan för att han älskar racing. En dag blir han uppsökt av Ruben Cervantes (Javier Bardem). Ruben var en tidigare stallkamrat till Sonny när de båda körde Formel 1 på 90-talet. Numera äger Ruben ett Formel 1-stall som är i behov av hjälp.


© Warner Bros./Apple Original Films

Ruben ger Sonny en chans att återvända till F1-cirkusen och avsluta det han påbörjade för 30 år sedan. Stallet har en lovande nykomling i Joshua Pearce (Damson Idris), men de behöver en veteran som kan agera som mentor. De har halva säsongen på sig, nio lopp, att vinna ett lopp. Om inte riskerar Ruben att förlora sitt stall tack vare en klausul i kontraktet.


© Warner Bros./Apple Original Films

Sonny ställer upp för sin gamle vän och börjar genast jobba med stallet för att göra ändringar på bilen. Sonnys stil ses av många som arrogant, inte minst stallets tekniska direktör Kate McKenna (Kerry Condon) som är ansvarig för designen och tekniken. Men hon och de övriga värmer inför vad Sonny har att erbjuda när de märker att han faktiskt kör för teamet och inte bara för sig själv.


© Warner Bros./Apple Original Films

Demonproducenten Jerry Bruckheimer kan det här med storfilmer och hans namn är lite av en garanti på att man får en storslagen film med extra allt. Han har tagit hjälp av Hans Zimmer för att ge filmen den rätta stämningen och det lyckas han med. Zimmers musik håller bra klass, men den borde använts klart mer än den gör. Istället används flera låtar som inte alltid håller högsta klass så varje gång Zimmers musik är med höjs nivån.


© Warner Bros./Apple Original Films

Storyn med de två rivaliserande stallkamraterna där vi har en nykomling och en veteran känns något krystad redan från början. Sonny och Joshua har båda stora egon och har därför svårt att vinna ens sympatier med hur de är. Två karaktärer som på sätt och vis är varandras raka motsatser även om de lär sig att samarbeta för stallets bästa. Det betyder dock inte att de lyckas få en att gilla dem och de känns inte alltid direkt proffsiga, varken på eller utanför banan.


© Warner Bros./Apple Original Films

På sätt och vis känns filmen faktiskt lite som en modern Days of Thunder (1990), även det en Jerry Bruckheimer-produktion och där Hans Zimmer också gjorde musiken, deras första samarbete för övrigt. Filmen lär mycket riktigt ha varit föreslagen som en uppföljare till nämnda film så likheterna finns helt klart där.


© Warner Bros./Apple Original Films

Något man var lite orolig över var om filmen skulle använda sig av en massa CGI-effekter för själva racingen och annat. Det ser dock äkta ut då man har använt sig av riktiga bilar och filmat på plats på banorna runt om i världen. Trots det saknas något. Racingkänslan finns till stor del där men filmen har lite svårt att engagera fullt ut. Kanske för att man inte riktigt bryr sig om karaktärerna och deras metoder känns inte direkt trovärdiga. De skulle bli diskvalificerade och utslängda om de höll på som de gör. Så det är lite synd att filmen inte försökt hålla en högra trovärdighetsfaktor, speciellt när de trots allt använt sig av riktiga F1-förare runt dem.


© Warner Bros./Apple Original Films

Personligen hade jag velat se historien utspela sig under 90-talet. Tiden som man får se ett par gånger i form av drömmarna Sonny har från en olycka. Man hade också kunnat få med flera förare och karaktärer att följa istället för endast de två i stallet. På så vis hade man kunnat skapa något större och kanske fått en att bry sig mer om de olika personligheterna. Plus att det hade blivit mer kännbart och gripande med olyckor och annat då sporten inte var lika säker på 90-talet.


© Warner Bros./Apple Original Films

Sammanfattningsvis hade man trots allt hoppats på något mer. Det är en klart välgjord racingfilm och man hade kanske inte kunnat kräva mer av just den aspekten. Samtidigt är karaktärerna inte tillräckligt intressanta eller sympatiska för att engagera en i storyn med ett manus som är ganska ordinärt får sägas. Det är inte den bästa racingfilmen som setts men visst är den sevärd. Man kan dock kräva lite mer och den allra högsta nivån når den inte, även om den får till det på sina håll.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.9