Youngblood

Titel: Youngblood
Genre: Drama/Romantik/Sport
Land: USA
År: 1986
Regi: Peter Markle
I rollerna: Rob Lowe, Patrick Swayze, Cynthia Gibb, Ed Lauter, Keanu Reeves

Handling: 17-årige Dean drömmer om en proffskarriär som ishockeyspelare. Han blir antagen till Hamilton Mustangs, men upptäcker att det krävs mer av honom än att bara spela hockey.

Omdöme: Det kan vara sista chansen att uppfylla drömmen om att bli professionell ishockeyspelare för Dean Youngblood (Rob Lowe). Han hjälper sin bror och far på gården men nu har han erbjudande om att bege sig norrut till Kanada då ett juniorlag har en plats öppen inför slutspelet.


©MGM

Dean är kvick och duktig men han märker snabbt att han kommer bli testad fysiskt och psykiskt av större och starkare spelare som vill bryta ner honom. Han får kämpa för att vinna tränarens och spelarnas respekt, men hans talang är obestridlig. Du kommer dock inte långt på bara talang, du måste också vara villig att jobba hårt och göra det lilla extra som krävs för att klara påfrestningarna och utmaningarna du ställs inför.


©MGM

Dean kommer träffa Jessie (Cynthia Gibb) som visar sig vara dotter till tränaren Murray Chadwick (Ed Lauter). Deras relation komplicerar saker och ting då Chadwick är allt annat än glad över att en spelare går ut med dottern. Dessutom måste Dean och lagets kapten och stjärna Derek Sutton (Patrick Swayze) försöka samarbeta istället för att bara tänka på sig själva.


©MGM

Inget direkt märkvärdigt med storyn utan det är snarare inramningen som gör att det blir ganska trevligt att följa Youngblood. Man märker att den tagit en del inspiration från den allra främsta ishockeyfilmen genom tiderna i form av Slap Shot (1977). Detta vad gäller en del av sakerna som äger rum på isen med diverse fula knep och slagsmål, men även det faktum att målvakten är fransk-kanadensare vars engelska är rolig. I det här fallet en ung Keanu Reeves, som kul nog ju är kanadensare och växte upp spelandes just i positionen som målvakt.


©MGM

Filmen gjordes ett par år efter USA:s framgångsrika OS-guld 1980 och då var det nog enklare att få grönt ljus med produktionen. En film som trots allt håller det på en relativt trovärdig nivå på isen även om det givetvis överdrivs på flera håll. Det hjälper dock att regissören och manusförfattaren Peter Markle själv spelade ishockey och kunde dra från sina egna erfarenheter från tiden som ishockeyspelare.


©MGM

Den har sina ögonblick både på och utanför isen. Även om intrigerna inte har ett jättestort djup funkar de tillräckligt bra för att man ska bry sig en del. Vissa saker hade kanske kunnat utforskas mer men det är trots allt en ungdomsfilm i grunden så man håller det på en lite lagom nivå. Det blir inte för sockersött eller hjältemodigt, även om sådana inslag också finns så klart. Det hör ju liksom till en sportfilm för att vara inspirerande.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2

Ballerina

Titel: Ballerina / From the Book of John Wick: Ballerina
Genre: Action/Thriller
Land: USA
År: 2025
Regi: Len Wiseman
I rollerna: Ana de Armas, Keanu Reeves, Ian McShane, Anjelica Huston, Gabriel Byrne, Catalina Sandino Moreno, Norman Reedus

Handling: Eve Macarro, en ung kvinnlig dansös, blir tränad till lönnmördare av sin mentor Nogi. Eve söker hämnd mot människorna som dödade hennes familj. Men ingen går emot The High Table.

Omdöme: Först trodde jag detta skulle vara en amerikansk remake på koreanska filmen Ballerina (2023), något som inte direkt hade lockat. Istället visar det sig vara en spin-off på John Wick-filmerna. Så pass att den på vissa håll kallas för "John Wick 3.5" eftersom historien äger rum mellan den tredje och fjärde filmen.


©Lionsgate

Eve Macarro (Ana de Armas) växer upp efter en traumatisk upplevelse som ung då en grupp mördare dödade hennes far när hon var en liten flicka. Nu 12 år senare har hon växt upp efter att ha tagits hand om sin nya "familj" kallad för Ruska Roma, gruppen hennes far var med i. Där har hon tränats upp som ballerinadansös som ung och nu som mördarmaskin som vuxen.


©Lionsgate

Efter att hon blivit varm i kläderna och sänts på diverse uppdrag, känner hon sig redo att finna sin fars mördare och konfrontera dem i en blodig uppgörelse. Ruska Romas direktör (Anjelica Huston) avråder Eve från att ta sig an denna personliga vendetta med den farliga sekten ledd av sektledaren (Gabriel Byrne). Eve lyssnar dock inte på direktörens råd och är redo att påbörja ett krig, kosta vad det kosta vill. Även om hon tvingas ställas mot självaste legenden i branschen - John Wick (Keanu Reeves).


©Lionsgate

Det är bara att bänka sig och vara redo för två timmar av i princip nonstop action. Så pass att det känns som man lagt på extra mycket action bara för att. När man läser lite om produktionen så var Len Wiseman regissör, men producenterna var inte nöjda med resultatet. Det tvingade dem att gå in och göra ändringar och spela in en massa nya scener med hjälp av producenten Chad Stahelski som själv regisserade John Wick-filmerna. Känns ganska uppenbart att en massa extra actionscener lades till.


©Lionsgate

Resultatet vi ser är actionspäckat och det är oftast snyggt att titta på. Det känns som man lagt ner tid på det visuella, att presentera ett snyggt paket. Vi tar oss även till en del fina platser i Europa som funkar bra som skådeplats för de många actionscenerna som avlöser varandra. Frågan är dock om det inte blir för mycket?


©Lionsgate

Renodlade actionfilmer har oftast svårt att inte kännas ytliga. Detta är inget undantag. Djupet saknas och storyn är så där. Man får väl ha lite överseende med det då det trots allt ska vara en actionfilm som underhåller och stillar blodtörsten hos actionfantasterna. På tal om blodtörst blir det faktiskt lite som en zombiefilm när Eve ställs mot en armé med sektgalningar som försöker döda henne. Lite småkul men ibland mer som ett spel vilket gör att det blir för mycket och går till överdrift


©Lionsgate

Detta funkar för stunden och eftersom det oftast är snyggt att titta på hjälper det att täcka över en del av svagheterna. Filmen är dock inte direkt trovärdig, vilket man ändå köpt mer med John Wick-filmerna då de har lite mer finess över det hela. Faktum kvarstår att det är mer yta än innehåll så man ska inte förvänta sig mer än en renodlad, om än snygg, actionfilm utan så mycket mer.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.1

Permanent Record

Titel: Permanent Record / Sista lektionen
Genre: Drama
Land: USA
År: 1988
Regi: Marisa Silver
I rollerna: Keanu Reeves, Alan Boyce, Jennifer Rubin, Richard Bradford

Handling: När en begåvad och populär high school-elev plötsligt begår självmord, tar hans bäste vän över ansvaret för många av hans sysslor, från skolarbete till omsorg om hans familj, bara för att efter ett tag finna att han också känner hur betungande allt ansvar är.

Omdöme: Bästa vännerna David (Alan Boyce) och Chris (Keanu Reeves) går sista året på high school och spelar i ett band tillsammans. De kämpar med betygen och försöker skriva klart ett par låtar. Under tiden övar de med de flesta andra eleverna på skolan inför skolmusikalen där David fått ansvaret att skriva dess sångnummer.


©Paramount Pictures

Vad ingen kan ana är att pressen David känner blir för mycket. Skolans rektor Leo Verdell (Richard Bradford) ger även David goda nyheter om att han kommit in på en prestigefull musikskola. Men David reagerar inte som väntat. Istället är han panikslagen och ångestfylld innan han inser att det inte är förrän nästa år han ska börja. Det är dock ett tecken på att David känner pressen på sig från alla håll och kanter.


©Paramount Pictures

När David en kväll dör kommer det givetvis som en chock för alla, inte minst Chris som var den sista som såg sin bästa vän vid liv. Vad som till en början verkar ha varit en olyckshändelse pekar snart på självmord då Chris pusslar ihop ett plus ett. Han och de övriga ungdomarna inser att han höll allt inombords och de börjar undra om de själva kan hamna i samma situation.


©Paramount Pictures

Ett jobbigt ämne med självmord, press och ångest men det är ett ämne som är viktigt att diskutera, speciellt bland ungdomar. Tyvärr är det nog inte lätt för de som går i sådana tankar att dela med sig och söka hjälp. De vill inte vända sig till sina nära och kära då det är för svårt. Oftast kan det vara bäst att få tala med någon utomstående om något sånt, men att ta steget och be om hjälp är det svåraste.


©Paramount Pictures

Inte någon trevlig ungdomskomedi eller liknande utan alltså ett dystrare ungdomsdrama. Behöver inte vara fel om det görs på rätt sätt men här tycker jag ändå att regin lämnar en del att önska. Hade sett Old Enough (1984) av Marisa Silver och det var också ett relativt tungt ungdomsdrama som precis som denna inte är direkt "vacker" eller mysig att titta på. Fotot är lite trist och det skapar ett något deppigt skimmer över filmen.


©Paramount Pictures

En ungdomsfilm behöver självklart inte vara lättsam, men när det trots allt handlar om en 80-talare förväntar man sig nästan per automatik något mer nostalgiskt och mysigt. Eftersom man har ett dystert ämne är det kanske inte så konstigt att den rätta känslan man är ute efter inte infinner sig. Filmen har en del av värde med sitt budskap men genomförandet lämnar alltså en del att önska.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
2 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.4

Point Break

Titel: Point Break
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1991
Regi: Kathryn Bigelow
I rollerna: Keanu Reeves, Patrick Swayze, Gary Busey, Lori Petty, John C. McGinley, Tom Sizemore

Handling: Johnny Utah, en nyutexaminerad FBI-agent, beslutar sig för att sätta dit ett gäng bankrånare som härjar i södra Kalifornien. Eftersom hans partner är övertygad om att rånarna är surfare, får Johnny infiltrera surfarnas laglösa värld. Där möter han Bodhi, en karismatisk kicksökare som gör vad som helst för lite spänning.

Omdöme: Den unge FBI-agenten Johnny Utah (Keanu Reeves) börjar jobba på bankrånardivisionen i Los Angeles som kallas för bankrånarhuvudstaden för sina många bankrån. Han paras ihop med veteranen Angelo Pappas (Gary Busey) och tillsammans utreder de ytterligare ett i raden bankrån utförda av fyra män maskerade med masker av ex-presidenterna. Ex-presidenterna som de kallas misstänks ha genomfört ett stort antal bankrån i Kalifornien under de senaste åren.


©20th Century Fox

Pappas, som är något av en lös kanon, lägger fram sin teori till Johnny om vilka de kan ha att göra med. Mycket pekar på att de fyra är surfare som är i området under sommarmånaderna innan de sticker iväg för att återvända följande år. Det gör att de endast har en månad på sig att komma dem på spåren innan de försvinner.


©20th Century Fox

Planen blir att Johnny ska lära sig surfa och på så vis komma nära surfare och kanske komma närmare de misstänkta, om de nu är surfare. FBI-chefen Ben Harp (John C. McGinley) är föga imponerad över deras tes eller arbetssätt vilket gör att de måste få fram något att gå på och det illa kvickt. Det hetaste spåret visar sig vara en surfare vid namn Bodhi (Patrick Swayze) och hans surfarvänner som söker stora adrenalinkickar.


©20th Century Fox

Kathryn Bigelow skulle senare komma att göra Oscarsfilmer men innan dess gjorde hon bl.a. denna actionfilm som är mer underhållande och stämningsfull än att vara en helt realistisk film. Dåvarande maken James Cameron var med och producerade filmen och de bidrog även båda till det slutgiltiga manuset. Filmen blev en succé och spelade in nästan fyra gånger sin budget. Samma år släppte för övrigt Cameron Terminator 2: Judgment Day (1991) som blev en ännu större kassasuccé.


©20th Century Fox

En sak som blir ganska tydlig är att Keanu Reeves inte ger den mest stabila prestationen. Han har inte minst lite svårt att övertyga när Johnny Utah blir upprörd. Trots det passar han för rollen och funkar någorlunda väl. Lori Petty som surfartjejen Tyler är också något svag. Patrick Swayze och Gary Busey är istället de två som funkar bäst och är genomgående mest stabila i sina respektive roller.


©20th Century Fox

Filmen besitter något av värde och det är stämningen som en tidig 90-tals film lyckas med. Det är fotot, färgerna av soluppgången och solnedgången i Kalifornien som fångas fint. Det är något med bandet som skapas mellan Johnny och Bodhi som gör att man förstår varför ömsesidig respekt uppstår. Det är musiken av Mark Isham som mestadels håller bra klass när den ligger i bakgrunden.


©20th Century Fox

Är det en sak som dock inte riktigt får till det så är det de sista 15-20 minuterna när musiken hamnar i en svacka då den oförklarligt ändrar lite ton och drar på mer än tidigare. Kanske försökte man vrida upp spänningen på så vis, men tyvärr sänker det känslan i filmen under filmens sista uppgörelser. Det är verkligen synd då filmen blir lidande p.g.a. detta. Det känns på så vis även som att filmen blir något utdragen när speltiden letar sig upp mot tvåtimmarsstrecket. Intressant när 80% av filmen och musiken är bra till klart bra.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3

River's Edge

Titel: River's Edge / Vid flodens strand
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 1986
Regi: Tim Hunter
I rollerna: Keanu Reeves, Crispin Glover, Ione Skye, Daniel Roebuck, Dennis Hopper

Handling: När John kommer tillbaka till skolan efter helgen berättar han för sina vänner kallt hur han precis mördat den gemensamma vännen Jaime. Vännerna måste nu ta ställning, skydda en vän eller göra det enda rätta. Åsikterna går minst sagt isär och frågan är vem man kan lita på.

Omdöme: Tonåringen Samson "John" Tollet (Daniel Roebuck) har dödat en jämnårig kvinnlig skolkamrat vid flodens strand. En 12-årig pojke, Tim (Joshua John Miller), ser John från en bro och John är inte sen med att berätta för Tim att han dödat en tjej. I skolan dagen efter berättar sedan John för sina vänner, bestående av bl.a. Tims storebror Matt (Keanu Reeves), Layne (Crispin Glover) och Clarissa (Ione Skye), att han dödat den gemensamma vännen.


©Hemdale

Till en början är vännerna allt annat än imponerade av Johns skämt och vill se kroppen. Mycket riktigt ligger det till så som John beskrivit det hela när han tar dem till mordplatsen och visar dem kroppen, något som gör vännerna smått chockade. Istället för att vända sig till polisen eller se till så John anmäler sig själv, börjar vännerna täcka upp för John. Inte minst Layne blir den drivande för att hjälpa John ur knipan.


©Hemdale

En film som inte är verklighetsbaserad men likväl är manuset inspirerat av ett verkligt mordfall med liknande konsekvenser som ägde rum år 1981 i Kalifornien. Det blir en slags tonårsfilm och coming of age-historia på ett desto mer dystert och blekt sätt än vad man är van vid.


©Hemdale

Samtliga ungdomar verkar lamslagna och apatiska utan någon känsla för vad som är rätt och fel. Att en av dem begått ett mord är i sig skrämmande, men att de övriga mest rycker på axlarna utan att känna något särskilt är än mer alarmerande. Nu har det delvis att göra med att de både känner gärningsmannen och offret vilket gör det svårare att "tjalla" på vännen. Men det är en småkonstig stämning som skapas med tanke på att John inte försöker dölja vad han gjort, snarare tvärtom. Och på det responsen från hans vänner.


©Hemdale

Man kan se det som ett extremfall där ungdomar blivit lämnade att ta hand om sig själva. Där de vuxna lyser med sin frånvaro eller åtminstone inte har någon koll på vad deras barn har för sig. Där droger och alkohol är en del av vardagen och gör vänskapskretsen avtrubbade. Även 12-årige Tim och hans jämnårige kompis har tidigt hamnat i träsket. De vill komma över droger, plågar djur och är redo att döda utan att ha några som helst spärrar. Är det något i vattnet i staden eller vad är det som händer med barnen och ungdomarna?


©Hemdale

Keanu Reeves passar bra, känns mest övertygande och är mest stabil bland skådespelarna. Crispin Glover, som året innan spelade tafatt pappa till Marty McFly i Back to the Future (1985), är å andra sidan raka motsatsen. Han ska förvisso spela en stoner och slacker, men det känns inte naturligt och mer som överspelande teater vilket tyvärr inte hjälper filmens dramatiska tema. Dennis Hopper är värd att nämna bland de vuxna och ungdomarnas "vän" eftersom han tillhandahåller drogerna. En smått udda karaktär som inte har alla hästar i hagen, men som det visar sig är han ändå inte värst.


©Hemdale

En film som hade setts en gång i tiden utan att lämna några avtryck. Förmodligen för att filmen varken är dålig eller jättebra. Det känns som den har mer att ge och även om det nog blev en snackis när den kom, är kombinationen av ett meningslöst mord, efterspelet med en gärningsman som skryter om det och vänner som inte reagerar mest skumt. Man vill se reaktioner och känslor, men dessa ungdomar verkar känna hopplöshet redan innan händelserna äger rum och bryr sig därför föga. De känner liksom att spelet redan är förlorat. Ingen dum film och funkar helt ok att ta sig igenom. Dock känns det som den inte riktigt leder någonvart ju längre in man kommer. Det har nog att göra med de mestadels känslolösa och förstörda ungdomarna man följer.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9