The Life of Chuck

Titel: The Life of Chuck
Genre: Drama/Fantasy/Sci-Fi
Land: USA
År: 2024
Regi: Mike Flanagan
I rollerna: Tom Hiddleston, Chiwetel Ejiofor, Karen Gillan, Mark Hamill, Mia Sara, Jacob Tremblay, Nick Offerman (röst)

Handling: En livsbejakande, genreöverskridande berättelse i tre kapitel som handlar om en vanlig mans liv vid namn Chuck Krantz.

Omdöme: Filmen presenteras i tre kapitel och inleder med det sista kapitlet för att sedan jobba sig bakåt i tiden. I det första kapitlet träffar vi läraren Marty Anderson (Chiwetel Ejiofor) som precis som alla andra oroas över vart världen är på väg. Inte vad som väntar i framtiden utan vad som sker här och nu. Jordens undergång är nära och hans enda tröst är att ensam titta på gamla filmer och ta till flaskan. Han har även en vänskaplig relation till ex-frun Felicia (Karen Gillan) som han oros över när internet och telefonerna slås ut.


© Neon

Det andra kapitlet handlar om Chuck Krantz (Tom Hiddleston) som hyllas överallt med reklam på billboards, radio och tv för sina 39 år. Men vem är Chuck? Ingen verkar ha hört talas om honom. Chuck kommer visa sig ha en upplevelse han och de som bevittnar det sent kommer att glömma. Chuck är nämligen en rackare på att dansa även om han till vardags ägnat sitt liv åt siffror som revisor.


© Neon

I det tredje kapitlet backar vi bandet ytterligare för att följa Chuck som ung där han uppfostras av sin farmor Sarah (Mia Sara) och farfar Albie (Mark Hamill) efter att föräldrarna omkommit i en bilolycka. Hos dem lär sig Chuck ett och annat, inte minst kärleken för dans som han får av sin kära farmor Sarah.


© Neon

En film av Mike Flanagan som tidigare bl.a. gjort Doctor Sleep (2019) och det bygger på en korthistoria av Stephen King. En film som på sina håll hyllats som en modern It's a Wonderful Life (1946) och en feel good-historia. Riktigt så långt skulle jag inte vilja gå. Inte bara att den inte når upp i samma klass som nämnda klassiker utan även att det inte är samma varma feel good-upplevelse.


© Neon

Det är en film som har sina ljusglimtar med fina ögonblick. Flera av de fina stunderna kretsar kring Chucks förkärlek för dans. Även berättarrösten av Nick Offerman funkar bra när den är med och berättar Chucks livshistoria. Visst är det på sina håll en feel good-historia, men det kombineras även med sorg, olycka och vad som verkar vara den stundande apokalypsen.


© Neon

Kombinationen mellan hopp och förtvivlan tillsammans med den genreöverskridande berättelsen och det faktum att man väljer att berätta historien baklänges gör att den har något som sticker ut. Kanske är det dock lite för mycket mörker som hindrar filmen från att ge den rätta feel good-upplevelsen. Dessutom lämnar den en del av fantasy- och sci-fi-elementen lite väl outforskade och oförklarade på sina håll. Hade den gjort ett bättre jobb med att få ihop den biten hade det med största sannolikhet höjt filmen till något mer.

3 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.4

Mission: Impossible - The Final Reckoning

Titel: Mission: Impossible - The Final Reckoning
Genre: Action/Äventyr/Thriller
Land: USA/Storbritannien
År: 2025
Regi: Christopher McQuarrie
I rollerna: Tom Cruise, Hayley Atwell, Simon Pegg, Ving Rhames, Esai Morales, Pom Klementieff, Henry Czerny, Angela Bassett, Shea Whigham, Nick Offerman

Handling: Ethan Hunt och hans medarbetare är ännu på rymmen från Mission Impossible Force. Hunt har inte gett upp hoppet att stoppa Gabriel, en skurk som med hjälp av AI vill skapa anarki och en ny era.

Omdöme: Den åttonde Mission: Impossible-filmen där Tom Cruise leder sitt team på ett nytt omöjligt uppdrag. Denna gång ser vi slutet på en era då det är sista M:I-filmen för Cruise. Nästan 30 år har gått sedan han för första gången axlade rollen och visst är det inte längre samma person även om karaktären bär samma namn.


© Paramount Pictures

Ethan Hunt (Tom Cruise) får ett personligt meddelande från USA:s president Erika Sloane (Angela Bassett). Presidenten är den enda som verkar kunna få Ethan att acceptera ett nytt, sista uppdrag. Han ses nämligen som den enda som kan rädda världen från ett AI-väsen som kallas för Entity och som tagit över hela världen. Världen står inför det tredje världskriget och om Ethan inte lyckas stoppa Entity kommer det leda till Jordens undergång.


© Paramount Pictures

Man går in med vissa förväntningar på att denna sista film ska bjuda på något storslaget och sentimentalt. Att den ska vilja skicka iväg Tom Cruise med en stor final och vara den bästa filmen i filmserien. Redan tidigt känns det dock som filmen saknar lite av glöden man brukar känna. Den känns liksom lite trött och uppgiven med en gång.


© Paramount Pictures

På sätt och vis funderar man på om ett AI-verktyg använts för att skriva manuset då det hela känns överraskande oinspirerat och platt. Visst ska det ligga rätt i tiden med AI-hotet men det funkar inte direkt. Tyvärr känns filmen som den gått i samma fälla som en del James Bond-filmer hamnade i under inte minst Pierce Brosnans tid som Bond. Då Bond skulle rädda världen och det blev något annat än en spionfilm. Precis den känslan får man här då agentfilmen blir en rädda världen-film.


© Paramount Pictures

Till stor del blir filmen något av en kombination av en domedagsfilm i form av Independence Day (1996) och Armageddon (1998) blandat med en superhjältefilm. Mission: Impossible-filmerna ska inte vara superhjältefilmer, punkt. Visst är de storslagna och Ethan Hunt med sitt team gör smått omöjliga saker, men det är fortfarande agentfilmer som underhåller. Denna försöker bräcka de tidigare filmerna men passar inte in på något sätt och misslyckas därför.


© Paramount Pictures

Mission: Impossible-filmerna har varit ojämna. Runt hälften av filmerna uppskattas, vissa en hel del. Andra är besvikelser och denna är kanske den största besvikelsen av dem alla. Det finns tyvärr väldigt mycket som filmen inte lyckas med. En del är faktiskt bara korkat och löjligt, en känsla som inte riktigt brukar infinna sig med M:I-filmerna. Då har det åtminstone varit med glimten i ögat när teamet gör något korkat, här saknas humorn nästan helt. Visst är det en mörkare ton på filmen redan från början och det passar inte filmen, speciellt som den har svårt att lyckas övertyga med storyn.


© Paramount Pictures

Det som är lite positivt med filmen får väl vara flygplansscenerna som är välgjorda och med ett par hissnade stunts. Det känns dock lite sent och lyckas inte direkt rädda filmen som helhet. Hela storyn känns också alldeles för over the top och inte vidare genomtänkt. Sedan läggs det på smått störande saker till höger och vänster. Faktiskt så att ju mer filmen analyseras, ju mer sänks betyget. Visst finns ett visst underhållningsvärde med filmen och ibland får den till det, men överlag är det en besvikelse.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.4

Sovereign

Titel: Sovereign
Genre: Kriminalare/Drama/Thriller
Land: USA
År: 2025
Regi: Christian Swegal
I rollerna: Nick Offerman, Jacob Tremblay, Dennis Quaid, Martha Plimpton, Thomas Mann, Nancy Travis

Handling: En far och son som identifierar sig som "suveräna medborgare", en grupp regeringsfientliga extremister, hamnar på kollisionskurs med en polischef, vilket utlöser en människojakt.

Omdöme: Joe (Jacob Tremblay) är en tonåring som lever med sin far Jerry Kane (Nick Offerman). Pappa Jerry vill att Joe stannar hemma och har därför hemskolning. Jerry är ofta ute på vägarna då han har föreläsningar. Samtidigt riskerar far och son att förlora sitt hem då banken ger dem 30 dagar på sig att betala sina skulder, annars tar de deras hem från dem.


©Briarcliff Entertainment

Jerry Kane är starkt emot allt som har att göra med staten och regeringen. Så pass att han ser sig själv som en suverän medborgare, en person med extremistiska åsikter. Det är också det han föreläser om till andra som hamnat i trubbel med t.ex. staten, banken, försäkringsbolag och ger dem tips och råd på hur man kan kämpa emot genom att läsa mellan raderna i det finstilta. Detta betalar folk en peng för.


©Briarcliff Entertainment

Jerry tar med sig Joe på en resa genom USA för att vara med på föreläsningarna och assistera honom. Joe är glad att få följa med sin far som han ser upp till. Samtidigt börjar han förstå att pappans syn på saker och ting är en slags alternativ värld han målat upp. Joe funderar starkt på att ansöka till skola och bli en del av samhället, träffa jämnåriga och leva ett mer normalt liv. Men pappa Jerry drar in honom i en kamp med myndigheterna och inte minst polisen vilket bara eskalerar.


©Briarcliff Entertainment

Man får känslan av att det är något av en festivalfilm och indiefilm. Inte den största produktionen men lagom för den här sortens film. Nick Offerman och Jacob Tremblay som far och son är duktiga och vi får även med Dennis Quaid i en biroll som polischefen som blir inblandad i fallet.


©Briarcliff Entertainment

En film som är inspirerad av verkliga händelser och tyvärr inleder med slutet, i princip. Det är alltid lite synd när en film väljer att visa sådant som kommer att ske på slutet. Man har sedan svårt att släppa det, även om man inte visar allt. Det är väl ett sätt att locka in tittaren direkt från början men det hade inte behövts. Å andra sidan har filmen en ödesmättad stämning filmen igenom vilket gör att man känner att det hela kommer leda till ett ganska mörkt slut.


©Briarcliff Entertainment

Jerry Kane är en farlig individ vars övertygelse är total. Han är lite av en predikant som fångar folks uppmärksamhet med sin karismatiska personlighet. Det blir lite som hjärntvättning av en sektledare och det är föga förvånande att sonen Joe blivit starkt påverkad av sin far. Men han är inte en korkad tonåring. Han tänker för sig själv men är uppfostrad av sin far efter att hans mamma dött. Det är faderns ord som gäller men han börjar ifrågasätta hela livsstilen och vill bryta sig loss. Det är dock lättare sagt än gjort när det är någon man älskar och ser upp till.


©Briarcliff Entertainment

Det är ingen munter film och man känner som sagt att det inte kommer sluta väl. Det blir gripande och starkt på flera sätt och vis. Inte bara historien med far och son utan även polischefen och hans inblandning som kommer påverka honom starkt. Det är en historia som visar hur farligt det är med individer vars inbillningar det går för långt med. Nästan omöjligt att stoppa dem om de själva inte söker hjälp. Och även om de får hjälp är chansen stor att det kommer sluta med våld och tragedi.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.3