The Morning After

Titel: The Morning After / Mellan midnatt och gryning
Genre: Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1986
Regi: Sidney Lumet
I rollerna: Jane Fonda, Jeff Bridges, Raul Julia, Rick Rossovich, Kathy Bates

Handling: En kvinna vaknar upp en morgon bredvid en mördad man. Gjorde hon det själv? Och om inte - är hon då i fara?

Omdöme: Den avdankade skådespelerskan Viveca Van Loren, vars riktiga namn är Alexandra "Alex" Sternbergen (Jane Fonda), vaknar upp i en säng bredvid en död man som blivit knivhuggen i bröstet. Alex har inget minne av hur hon hamnat där och hon känner inte mannen som visar sig vara en regissör av kontroversiella nakenfilmer.


© 20th Century Fox

Den alkoholiserade Alex, som haft trubbel med rättvisan tidigare, vänder sig till sin bästa vän Jacky (Raul Julia) som driver en frisörsalong. Hon väljer att städa lägenheten ordentligt för att ta bort alla spår av att hon varit där. Hon träffar Turner Kendall (Jeff Bridges) som hjälper henne ur en knipa men efter att ha tagit till flaskan på nytt hamnar hon i trubbel igen. Frågan är om hon kan lita på Turner.


© 20th Century Fox

Sidney Lumet var en toppregissör men allt han gjorde höll inte högsta klass. Detta var en film som hade setts tidigare men uppenbarligen lämnade den inte några direkta spår efter sig. Fast det gör ju att det är passande att se om när man är upplagd för en thriller.


© 20th Century Fox

Jane Fonda, som Oscarsnominerades för sin roll, har aldrig varit en personlig favorit även om det är en duktig skådespelerska som gjort en del bra roller och filmer. Då uppskattas Jeff Bridges desto mer och tycker de funkar ihop utan att det skulle spraka om dem.


© 20th Century Fox

Filmens öppning och en bit in i filmen har känslan av en film-noir i stilen, fast inte en av de klassiska sådana utan snarare mer av en B-film i genren. Sådant kan vara småtrevligt även om man känner att de saknar en bit upp till de bästa på alla sätt och vis. Det kan man också säga om denna thriller som är lite av en lättviktare som funkar att se utan att sticka ut.


© 20th Century Fox

Man har en del kvalitet i form av regissören, skådespelarna och till viss del fotot som är helt ok. Men det lyckas inte matchas av manuset och inte minst musiken som håller lite lägre klass. Särskilt musiken har svårt att övertyga och låter mer som en TV-film än en storfilm som det ändå ska vara.


© 20th Century Fox

Intressant nog var detta den enda filmen Sidney Lumet gjorde i Hollywood då han inte gillade det där. Los Angeles passar historien så det är inget fel på skådeplatsen men kanske var han inte helt motiverad att göra filmen där. Hur det än ligger till puttrar den på i ett ganska sävligt tempo, har en del spänningsinslag men det är inte någon nagelbitare. Det utvecklas nästan mer till en romantisk historia som överskuggar resten. Även om det inte är någon toppfilm är den ändå ok för stunden, varken mer eller mindre.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 5.9

Heat

Titel: Heat
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1986
Regi: Dick Richards
I rollerna: Burt Reynolds, Karen Young, Peter MacNicol, Neill Barry

Handling: Nick är en varmhjärtad livvakt i Las Vegas som skyddar sina vänner. Han slåss mot maffian och försöker tjäna så mycket pengar som möjligt på diverse ströjobb så att han kan flytta till Venedig.

Omdöme: Nick "Mex" Escalante (Burt Reynolds) är fast i Las Vegas. Han drömmer om att flytta till Venedig men för det räknar han med att han behöver ett startkapital på $100.000. Efter att ha hjälpt en vän med ett litet ärende får han $300 för besväret. Det saknas nu endast $99.700 innan han kan lämna Las Vegas för gott. Inte undra på att han dagligen har huvudvärk och behöver fyra huvudvärkstabletter varje morgon.


© Lionsgate

Nick tar sig an diverse ströjobb som personlig livvakt åt folk som behöver beskydd. Han har rykte om sig att vara tuffast i stan med bara sina knytnävar. Cyrus Kinnick (Peter MacNichol), en kostymklädd herre som är på besök i Vegas, anlitar honom då han känner att han behöver beskydd när han kommer spela på kasinon i stan.


© Lionsgate

Mex, som han kallas för av sina vänner, får annat att tänka på då en gammal vän till honom, Holly (Karen Young) misshandlats svårt. Hon ber honom om hjälp - att finna de skyldiga så att hon kan få sin hämnd. När han får reda på vem som ligger bakom är han medveten om att det kommer innebära trubbel, men godhjärtad som han är utsätter han sig för livsfara för vännen Holly som behöver hans hjälp.


© Lionsgate

Säga vad man vill men det är klass över Burt Reynolds. Många av hans filmer må inte vara minnesvärda eller ens bra, men det är alltid trevligt att se honom. Det finns en aura över honom och en självklarhet i hans agerande som får en att känna sig trygg i hans händer, ungefär som de som anlitar honom i filmen känner. Och det är inte bara en tuffing utan han klarar av karaktärer som har glimten i ögat eller som en romantic leading man. Här är det mer tuffing med gott hjärta, men humorn skiner igenom på sina håll.


© Lionsgate

Filmen bygger på en bok vilket oftast är ett tecken på att man har en bra grundstory, så även här. Mex är snällare mot sina vänner än mot sig själv då han inte direkt lever ett sunt liv. Inte blir det bättre av att han har en smått ouppnåelig dröm med Venedig eftersom han har en tendens att spela bort pengarna i hopp om att kunna lämna Vegas för gott. Frågan är om han innerst inne inte vill lämna då han smått torterar sig själv.


© Lionsgate

Småtrevligt det här utan att vara något speciellt. Den tappar lite ånga längre in och har en smått melankolisk stämning tack vare huvudkaraktärens sinnesstämning. Men han har ett par fina stunder med Holly, Cyrus och andra vänner som försöker hjälpa honom då han alltid ställer upp för dem. Till slut är det dock en film som främst ses för Burt Reynolds skull. Man vet att det förmodligen inte kommer vara någon höjdare till film men hans närvaro gör det trots allt lite mysigt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.7

Manhunter

Titel: Manhunter / Röda draken
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1986
Regi: Michael Mann
I rollerna: William Petersen, Tom Noonan, Joan Allen, Dennis Farina, Brian Cox, Kim Greist, Stephen Lang

Handling: En psykopatisk seriemördare är lös och mördar en familj vid varje fullmåne. FBI-agenten Will Graham söks upp av sin vän och gamla arbetsgivare som vill att han ska åta sig fallet. Graham, som tidigare gripit Hannibal Lecktor, söker upp denne i fängelset för att få hjälp att hitta seriemördaren.

Omdöme: Vissa filmer har något som tilltalar en. Denna film har har ett antal saker som gör den till en personlig favorit, men mer om det senare. Detta var den första filmen som byggde på en bok av Thomas Harris om Dr. Hannibal Lecter (här som Lecktor). Fem år innan The Silence of the Lambs (1991) tog filmvärlden med storm hade Michael Mann själv gjort avtryck med denna version som senare gjordes som Red Dragon (2002).



©De Laurentiis Entertainment Group

Två familjer på två olika platser i USA har mördats i sina hem av en galen seriemördare som väljer att mörda sina noggrant utvalda offer vid fullmåne. Med runt tre veckor kvar till nästa fullmåne är FBI desperata att få upp ett spår efter gärningsmannen.



©De Laurentiis Entertainment Group

FBI-agenten Will Graham (William Petersen) jobbar med gärningsmannaprofilering men har tagit ett steg tillbaka för att spendera mer tid med sin familj i Florida. Detta då han blivit utbränd och varit nära att mista sitt liv efter att ha satt dit seriemördaren Dr. Hannibal Lecktor (Brian Cox). Men när hans vän och överordnade på FBI, Jack Crawford (Dennis Farina) ber om hans hjälp, kliver han in i matchen igen.



©De Laurentiis Entertainment Group

Graham vänder sig till Dr. Lecktor och besöker honom i hans högsäkerhetscell. Detta för att inte bara få hjälp av honom då den högintelligente Dr. Lecktor själv är en psykopatisk seriemördare, utan även för att han ska hamna i rätt sinnesstämning. Det krävs en hel del fokus och energi för att kunna sätta sig in i seriemördarnas tankesätt vilket inte bara kan ta musten ur Will utan även tära på hans psyke om han blir för involverad.



©De Laurentiis Entertainment Group

Det är en högst fascinerande titt på gärningsmannaprofileringen som Will Graham tar sig an. Det är även en tidig film som utforskar den biten och gör det galant. Man har inga problem med att sugas in i filmen och händelserna från första bildrutan. Det är en unik filmupplevelse som lyckas med det varje gång filmen tas an. Utan tvekan ett tecken på en klassfilm.



©De Laurentiis Entertainment Group

Filmen skapar en otrolig atmosfär och stämning som man kan ta på. Ett bildspråk som är superbt och musik som förhöjer upplevelsen lite extra. Man känner verkligen att det är riktigt genomtänkt och att inget lämnats åt slumpen. Allt flyter på riktigt bra och skapar en symbios som man sällan känner med en film. Ja, man skulle kunna säga att stjärnorna har ställt sig i linje.



©De Laurentiis Entertainment Group

Första halvan av filmen handlar nästan uteslutande om Will Graham och hans smått besatta jakt på gärningsmannen. Detta då tiden är knapp och om man inte får upp ett spår efter mördaren riskerar de att en ny oskyldig familj kommer mördas, något de skulle få på sina samveten. Graham leder arbetet men FBI sätter in alla resurser som Graham och Crawford har till sitt förfogande. Ett samarbete som leder dem närmare en misstänkt, men frågan är om de hinner fram i tid och om de och deras familjer kan känna sig säkra.



©De Laurentiis Entertainment Group

In kliver Francis Dollarhyde (Tom Noonan) som är en skräckinjagande och creepy psykopat som förbereder sin nästa familjeslakt. När vi följer honom sänks möjligtvis tempot en aning men det gör absolut inget. Hans historia är minst lika viktig för filmen som Will Grahams. Dollarhydes möte med arbetskollegan Reba (Joan Allen) visar en annan sida av honom och hur bräcklig han faktiskt är. Men även hur lite som krävs för att hans mänskliga sida ska förändras till den iskalle och mordiske psykopaten han är.



©De Laurentiis Entertainment Group

Man känner att Michael Mann haft en tydlig vision för filmen. Kombination med en bra story, starka karaktärer och ett ljud- och bildspråk i världsklass gör att man både har yta och innehåll, något som är oerhört sällsynt och måste hyllas lite extra. Det är spännande, ibland smått skrämmande, men även känslosamt och vackert på en och samma gång. Det är helt enkelt hisnande bra och förtjänar alla mina lovord.



©De Laurentiis Entertainment Group

Alla har sina personliga favoriter och smaken är väldigt individuell. För egen del är detta en klassiker och närmare ett mästerverk än många andra mer hyllade filmer. Är det en perfekt film? Det finns ingen perfekt film men den enorma stämningen och atmosfären den lyckas skapa och behålla rakt igenom är så pass unik att det inte kan bli något annat än högsta betyg.



4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
5 - Musik
5 - Foto
--------------
23 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.5 alt. 9.0
IMDb: 7.2

Youngblood

Titel: Youngblood
Genre: Drama/Romantik/Sport
Land: USA
År: 1986
Regi: Peter Markle
I rollerna: Rob Lowe, Patrick Swayze, Cynthia Gibb, Ed Lauter, Keanu Reeves

Handling: 17-årige Dean drömmer om en proffskarriär som ishockeyspelare. Han blir antagen till Hamilton Mustangs, men upptäcker att det krävs mer av honom än att bara spela hockey.

Omdöme: Det kan vara sista chansen att uppfylla drömmen om att bli professionell ishockeyspelare för Dean Youngblood (Rob Lowe). Han hjälper sin bror och far på gården men nu har han erbjudande om att bege sig norrut till Kanada då ett juniorlag har en plats öppen inför slutspelet.


©MGM

Dean är kvick och duktig men han märker snabbt att han kommer bli testad fysiskt och psykiskt av större och starkare spelare som vill bryta ner honom. Han får kämpa för att vinna tränarens och spelarnas respekt, men hans talang är obestridlig. Du kommer dock inte långt på bara talang, du måste också vara villig att jobba hårt och göra det lilla extra som krävs för att klara påfrestningarna och utmaningarna du ställs inför.


©MGM

Dean kommer träffa Jessie (Cynthia Gibb) som visar sig vara dotter till tränaren Murray Chadwick (Ed Lauter). Deras relation komplicerar saker och ting då Chadwick är allt annat än glad över att en spelare går ut med dottern. Dessutom måste Dean och lagets kapten och stjärna Derek Sutton (Patrick Swayze) försöka samarbeta istället för att bara tänka på sig själva.


©MGM

Inget direkt märkvärdigt med storyn utan det är snarare inramningen som gör att det blir ganska trevligt att följa Youngblood. Man märker att den tagit en del inspiration från den allra främsta ishockeyfilmen genom tiderna i form av Slap Shot (1977). Detta vad gäller en del av sakerna som äger rum på isen med diverse fula knep och slagsmål, men även det faktum att målvakten är fransk-kanadensare vars engelska är rolig. I det här fallet en ung Keanu Reeves, som kul nog ju är kanadensare och växte upp spelandes just i positionen som målvakt.


©MGM

Filmen gjordes ett par år efter USA:s framgångsrika OS-guld 1980 och då var det nog enklare att få grönt ljus med produktionen. En film som trots allt håller det på en relativt trovärdig nivå på isen även om det givetvis överdrivs på flera håll. Det hjälper dock att regissören och manusförfattaren Peter Markle själv spelade ishockey och kunde dra från sina egna erfarenheter från tiden som ishockeyspelare.


©MGM

Den har sina ögonblick både på och utanför isen. Även om intrigerna inte har ett jättestort djup funkar de tillräckligt bra för att man ska bry sig en del. Vissa saker hade kanske kunnat utforskas mer men det är trots allt en ungdomsfilm i grunden så man håller det på en lite lagom nivå. Det blir inte för sockersött eller hjältemodigt, även om sådana inslag också finns så klart. Det hör ju liksom till en sportfilm för att vara inspirerande.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2

Ferris Bueller's Day Off

Titel: Ferris Bueller's Day Off / Fira med Ferris
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1986
Regi: John Hughes
I rollerna: Matthew Broderick, Alan Ruck, Mia Sara, Jeffrey Jones, Jennifer Grey, Charlie Sheen

Handling: Ferris Bueller är en kaxig tonåring som dessutom är proffs på att skolka från skolan, utan att vare sig rektor eller föräldrar märker någonting. Nu ska han ta en fridag tillsammans med flickvännen och bästa vännen men hamnar i oväntade äventyr.

Omdöme: Vad gör man inte för att få vara hemma från skolan? Ferris Bueller (Matthew Broderick) kan trixen, men denna gång är det nionde dagen han kommer vara frånvarande denna termin, hans sista år på högstadiet. Han har inga problem att lura föräldrarna, men hans syster Jeanie (Jennifer Grey) ser inte bara igenom bluffen, hon är vansinnig då han alltid kommer undan med det medan föräldrarna är på henne.


©Paramount Pictures

Ferris tänker inte bara hänga hemma en fridag som denna. Det kan trots allt vara en av hans sista chanser att njuta av en dag utan åtaganden innan han börjar college, skaffar jobb och familj. Som Ferris säger: "Life moves pretty fast. If you don't stop and look around once in a while, you could miss it". Och visst har han så rätt. Det gäller att njuta av livet, stanna upp ibland och lukta på blommorna.


©Paramount Pictures

Det är roligare att spendera dagen med vänner så Ferris ser till så flickvännen Sloane (Mia Sara) och hans bäste vän Cameron (Alan Ruck) spenderar den med honom. För att lyckas med det måste han överlista skolans rektor Ed Rooney (Jeffrey Jones) som anar att något lurt är på gång och att det är Ferris Bueller som ligger bakom.


©Paramount Pictures

John Hughes var ungdomsfilmens mästare, ja mer än så då han även lyckades alldeles förträffligt med den vuxna komedin Planes, Trains and Automobiles (1987). Det är något magiskt över hans filmer. Det är mer än bara komedier då de utforskar den mänskliga sidan, funderingarna och frågorna ungdomar och vuxna har och ställs inför. Det är gjort med mycket hjärta och värme, men även hjärna.


©Paramount Pictures

När filmen nu ses om igen är man lite orolig för att den inte ska hålla lika bra och att man ska minnas allt. Så blir det skönt nog inte. Visst minns man en hel del, men mer när det väl händer än att man skulle sitta och veta exakt vad som väntar. Första 15-20 minuterna får sägas är lite mer trevande än väntat men det är egentligen inte helt fel med en mjukstart innan Ferris, Sloane och Cameron tar Camerons fars gamla klassiska Ferrari cabriolet och ger sig ut på äventyr.


©Paramount Pictures

Filmen gör en glad och det är svårt att inte ha trevligt med filmen. Det är även smått omöjligt att inte skratta vid flera tillfällen. Till stor del är det tack vare Jeffrey Jones i rollen som rektorn Ed Rooney. Han hade kunnat bli för mycket men pajasvarningen blir istället till filmens behållning. Han spelar rollen klockrent och karaktären får större utrymme än det först var tänkt, mycket tack vare att de märkte att han funkade så bra.


©Paramount Pictures

Det är en ikonisk film och mysfaktorn är hög. Som med många andra John Hughes-filmer uppskattas den smått bitterljuva stämningen som skapas. Det är svårt att inte charmas och dras med på Ferris Buellers äventyr. Han må vara lite småkaxig och van vid att få som han vill, men det är också lite av filmens tema eftersom vännen Cameron är raka motsatsen. Denna dag med Ferris och Sloane kanske får Cameron att inse att han måste stå upp för sig själv för att kunna leva sitt liv istället för att hela tiden vara rädd för vad föräldrarna ska tycka och säga.

3 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.8