When Eight Bells Toll

Titel: When Eight Bells Toll / Åtta glas
Genre: Action/Äventyr/Mysterium
Land: Storbritannien
År: 1971
Regi: Etienne Périer
I rollerna: Anthony Hopkins, Robert Morley, Nathalie Delon, Jack Hawkins

Handling: Fartyg börjar försvinna spårlöst med värdesaker i lasten. Det blir Philip Calverts sak att ta itu med problemet.

Omdöme: Efter att flera fartyg och dess besättning försvunnit utanför Skottlands kust, kopplas agenten Philip Calvert (Anthony Hopkins) in på fallet. Tillsammans med en kollega utger de sig för att vara marinbiologer som forskar i området. De kommer bl.a. i kontakt med en misstänkt i form av Sir Anthony Skouras (Jack Hawkins) och hans fru Charlotte (Nathalie Delon) som lagt till i området med sin lyxyacht.


© Rank Film Distributors

Calverts överordnade Arthur Arnford-Jones även kallad farbror Arthur (Robert Morley) är föga imponerad över Calverts meriter och vill se resultat innan han är nöjd. Arthur är en klassisk pompös brittisk chef som ser ner på alla som har lägre rang eller samhällsklass. Calvert bryr sig dock inte nämnvärt och kör sitt race. Han är trots allt kommendörkapten och har därför ett och annat att säga till om.


© Rank Film Distributors

Producenterna hade anlitat Alistair MacLean att skriva ett par historier som skulle filmatiseras. Den första var succén Where Eagles Dare (1968). Med denna var det tänkt att filmen skulle bjuda på ett James Bond-äventyr som skulle rivalisera den världskända agenten. Sean Connery hade gått ut med att han inte skulle spela Bond något mer och producenterna såg en chans att kliva in och ta över manteln. Det planerades åtminstone två till filmer med Philip Calvert, men då filmen inte blev något hit skrotades idén.


© Rank Film Distributors

Det intressantaste valet man gjorde var att satsa på Anthony Hopkins i huvudrollen. Det kom att bli hans första huvudroll i en film och även om han hade visat att han var en skicklig klassisk skådespelare, var han inte en typisk actionskådis. Och det märks. Han är ok i rollen men han har inte grunden för att vara en actionskådespelare. Å andra sidan varken sänker eller höjer han filmen om man ska vara ärlig.


© Rank Film Distributors

Den största missen var att plocka in en oprövad belgisk regissör i form av Etienne Périer som tidigare endast hade jobbat på lågbudgetfilmer. Förmodligen ville man hålla nere kostnaderna och snålheten lönade sig inte. Inte heller den så viktiga musiken är lyckad av Walter Stott. Egentligen inte så tokig under de lugnare partierna men under spännings- och actionscenerna blir det svagt och känns som från en sunkig TV-serie från 60-talet. Noterbar läsning att Walter Stott blev Angela Morley efter ett könsbyte 1972 och Oscarsnominerades två gånger under 70-talet för bästa låt.


© Rank Film Distributors

Det är inte i närheten av att vara ett storslaget agentäventyr som James Bond-filmerna. Det känns helt enkelt som man hållit nere kostnaderna och resultatet blir en fattigmans-Bond. Ljussättningen är t.ex. påtagligt brittisk, precis som det grå och trista vädret och landskapet. Det är rått, ruggigt och regnigt. Hade det t.ex. utspelats vid Medelhavet hade det genast gett produktionen lite mer klass, vilket den hade behövt.


© Rank Film Distributors

Handlingen är det egentligen inget fel på och på sätt och vis får man ett klassiskt actionäventyr med agenten Philip Calvert i spetsen. Det finns också några överraskningar längs vägen som gör att historien inte bara blir enformig eller en actionrökare utan poäng. Så värst mycket action är det egentligen inte att tala om men det puttrar på lite lätt lagom för att hålla uppe intresset. Man kan dock förstå varför det inte blev en fortsättning eftersom produktionen missar mer än den träffar. Då ska man hellre se den desto mer lyckade The Ipcress File (1965) med Michael Caine som Harry Palmer. I det fallet fick den ett par uppföljare, även om de inte var i samma klass.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
2 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.0

The Third Secret

Titel: The Third Secret / Död mans hemlighet
Genre: Drama/Mysterium
Land: Storbritannien
År: 1964
Regi: Charles Crichton
I rollerna: Stephen Boyd, Pamela Franklin, Jack Hawkins, Richard Attenborough, Diane Cilento, Judi Dench

Handling: En prominent brittisk psykoanalytiker begår självmord, men hans tonåriga dotter vägrar tro det, och grundar sina teorier på sin fars egen livsfilosofi. Med hjälp av en av hennes pappas patienter börjar hon en esoterisk utredning som innehåller många oväntade överraskningar.

Omdöme: En morgon hittas en psykoanalytiker skjuten i huvudet på sin mottagning. Allt tyder på självmord, inklusive de sista orden han säger till hushållerskan som hittar honom innan han dör. En av hans patienter var amerikanen Alex Steadman (Stephen Boyd), en nyhetsreporter som numera bor i Storbritannien. Alex kontaktas av tonåriga Catherine Whitset (Pamela Franklin). Hon var dottern till den döde psykoanalytikern och hon är övertygad om att hennes far blev mördad.


©20th Century Fox

Alex är inte alls övertygad av Catherines påstående, men eftersom självmord var så långt ifrån vad psykoanalytikern stod för, känner Alex att han vill ta reda på sanningen. Med hjälp av Catherine kontaktar Alex patienterna han för tillfället behandlade. De misstänker nämligen att en av dem var den som mördade offret. Alex var ju själv hans patient och är därför en av de misstänkta.


©20th Century Fox

Alex vänder sig till de tre övriga patienterna som visar sig ha varit Alfred Price-Gorham (Richard Attenborough), Anne Tanner (Diane Cilento) samt Sir Frederick Belline (Jack Hawkins). Han försöker ta reda på om någon av dem har en sådan psykisk störning att de kunnat mörda. För övrigt kul att Judi Dench ses i sin filmdebut i en liten roll som assistent till Alfred Price-Gorham på hans konstgalleri.


©20th Century Fox

Ett mordmysterium där man känner att det kan bli klart intressant när Alex träffar patienterna för att försöka få fram något smaskigt. Tyvärr blir det lite segt och utan det rätta drivet när Alex gräver i patienternas liv. Det är egentligen inget fel på upplägget men just att det inte riktigt leder någonvart gör att filmen känns något trevande när det borde blivit spännande och mystiskt.


©20th Century Fox

Vad gör då filmen bra? Den har alltså ett upplägg som inte är så tokigt och ett mordmysterium som ändå behåller intresset då man inte vet hur det ligger till. Man anar väl att det lutar åt två huvudmisstänkta och mycket riktigt blir det en "uppgörelse" mellan dessa där det inte är helt solklart vem som är skyldig förrän på slutet. Ett slut som får till det hyfsat bra, synd bara att mellanpartiet inte får det att bränna till mer. Gillar även det svartvita 60-tals fotot som är fint att titta på. Filmen landar på mellan en svag trea och trea då den har något men når inte upp till sin potential. Noterbart att filmens regissör Charles Crichton senare kom att göra A Fish Called Wanda (1988) vilket också blev hans sista film.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5

The Long Arm / The Third Key

Titel: The Long Arm / The Third Key / Den långa armen
Genre: Kriminalare/Mysterium/Film-Noir
Land: Storbritannien
År: 1956
Regi: Charles Frend
I rollerna: Jack Hawkins, John Stratton, Dorothy Alison, Ian Bannen

Handling: Den hårt utarbetade Scotland Yard-detektiven Tom Halliday arbetar på att försöka sätta dit en ettrig inbrottstjuv. När han slutligen har fått tag i mannen väntar en stor överraskning.

Omdöme: Detta kom att bli den sista filmen ikoniska brittiska filmbolaget Ealing Studios gjorde. De båda titlarna The Long Arm (brittisk) och The Third Key (amerikansk) är passande då det dels handlar om lagens långa arm (Scotland Yard) och en tredje nyckel (tjuven) som används för att genomföra rånen som länge förbryllar polisen.


©Ealing Studios

Efter att ett inbrott och rån begås i London där en kassaskåpstjuv länsar ett kassaskåp utan att lämna några spår efter sig, pekar det mesta på att det måste vara ett insiderjobb där man velat komma åt försäkringspengarna. Men varför skulle någon ta den risken då det vore så uppenbart att den som hade tillgång till nycklarna till kassaskåpet skulle bli huvudmisstänkt?


©Ealing Studios

Tom Halliday (Jack Hawkins) vid Scotland Yard-polisen blir snart helt uppslukad av fallet. Så pass att han spenderar mer tid på kontoret och att följa upp spår än han är hemma med fru och son. Tillsammans med sin nya partner Ward (John Stratton) inser de att tjuven gjort det förr och alltid ger sig på kassaskåp av samma märke. Kan tjuven vara en anställd på företaget som tillverkar dessa kassaskåp och nycklar?


©Ealing Studios

En film som främst blir en detektivhistoria där Scotland Yards metodiska arbete synas. Tom Halliday leder utredningen och på ett typiskt brittiskt vis förhör han diverse vittnen och misstänkta vilket ofta leder till humor mitt i allvaret. Han är inget direkt charmtroll och får lätt skygglappar för ögonen då allt kretsar kring hur han ska finna den sluge förövaren. Hans fru är ett bra stöd men även hon börjar bli orolig och försöker göra honom uppmärksam på att hans familj behöver hans uppmärksamhet ibland.


©Ealing Studios

Inte riktigt en brittisk noir som förväntades även om den har en del sådana inslag på sina håll. Främst är det ett kriminalmysterium och det blir lite småtrevligt att följa Tom Hallidays jakt på inbrottstjuven. En del saker är kanske lite långsökta när någon ledtråd leder dem närmare den misstänkta gärningsmannen. Fast ändå kul att se då filmen har en ganska lättsam stil, trots en misstänkt som visar sig vara villig att ta till alla medel för att komma undan, inklusive våld.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0