Battle of Britain

Titel: Battle of Britain / Slaget om England
Genre: Krig/Action/Drama
Land: Storbritannien
År: 1969
Regi: Guy Hamilton
I rollerna: Michael Caine, Robert Shaw, Christopher Plummer, Trevor Howard, Susannah York, Laurence Olivier, Curd Jürgens, Ian McShane, Ralph Richardson, Edward Fox

Handling: En skildring om de brittiska flygare som förhindrade den hotande nazistiska invasionen av England.

Omdöme: Lite likt hur A Bridge Too Far (1977) samlade en rad kända namn i rollistan, har denna krigsfilm gjort detsamma. Kanske inte till samma grad men det är många ansikten man känner igen filmen igenom. Däremot blir filmerna vitt skilda upplevelser då den ena är en riktigt bra krigsfilm som engagerar medan den andra är välgjord men aldrig riktigt får en att bry sig.


©United Artists/MGM

Detta är historien om de (mestadels) brittiska flygarna tillhörande Royal Air Force (RAF) under Andra världskriget. Närmare bestämt under ett kritiskt ögonblick då de tyska stridsflygen och bombplanen går till attack mot England.


©United Artists/MGM

Tyskarnas plan är att slå ut de brittiska flygen på marken innan de ens hinner upp i luften. Överraskningsmomentet gör att om tyskarna lyckas slå ut de brittiska Spitfire-planen skulle de ha fri passage in över England och på så vis kunna bomba fritt, invadera och besegra England.


©United Artists/MGM

Engelsmännen är medvetna om att Spitfire-planen måste upp i luften inom två minuter från det att de får in larmet om inkommande fiendeflyg. Piloterna drillas hårt men under rådande omständigheter med ihärdiga attacker tär det på allt och alla. Som tur är har britterna ett väl utvecklat radarsystem som gör att de för det mesta inte blir helt tagna på sängen. Men det finns inga garantier på att tyskarna inte slinker igenom på sina håll, särskilt när de slår till hårt.


©United Artists/MGM

Flera kända namn alltså där Michael Caine, Robert Shaw och Christopher Plummer var bland de största. Men det blir inte en film där det egentligen spelar någon roll vem som spelar rollerna. Manuset är relativt tunt och det blir inte mycket utrymme till karaktärsutveckling eller djup. Michael Caine dyker t.ex. inte upp förrän efter nästan en halvtimme och har sedan ett fåtal scener innan han försvinner. Robert Shaw och Christopher Plummer får desto större utrymme och är de två som man främst följer på marken, tillsammans med Susannah York i rollen som Plummers fru.


©United Artists/MGM

Harry Salzman producerar och har plockat in sin forne James Bond-regissör Guy Hamilton. En Guy Hamilton som hade regisserat Goldfinger (1964) och senare gjorde ytterligare tre Bond-filmer i form av Diamonds Are Forever (1971), Live and Let Die (1973) samt The Man with the Golden Gun (1974). För musiken plockades Ron Goodwin in, förmodligen för att han året innan framgångsrikt hade komponerat musiken till klassiska krigsäventyret Where Eagles Dare (1968).


©United Artists/MGM

Filmen visar sig leva nästan uteslutande på en massa flygscener. Det är välgjort och bataljerna uppe i luften mellan britterna och tyskarna avlöser varandra. Allt annat blir sekundärt. Det blir faktiskt lite upprepande och man känner aldrig att man direkt skulle bry sig eftersom det blir lite rörigt med vem som är vem. Kanske inte alltid om det är brittiska eller tyska plan, även om det också händer att man har lite svårt att urskilja dessa, men för att man inte alltid vet vilka karaktärer som döljer sig bakom maskerna när de strider.


©United Artists/MGM

Absolut välgjord film men när manuset i princip bara går ut på flygattack på flygattack så blir det ganska enformigt. Upp i luften, en del klarar sig, andra blir nedskjutna. Och så håller det på i över två timmar. Ja, nästan. Det tar runt en halvtimme innan det drar igång på allvar och mitt under pågående "flyguppvisningar" hoppar man till någon av karaktärerna som hälsar på sina nära och kära. Känns dock lite konstigt med tanke på att de överordnade hela tiden klagar på att de är underbemannade men trots det verkar de låta piloterna sticka iväg mitt under de mest kritiska lägena.


©United Artists/MGM

En positiv sak man måste nämna med filmen är att tyskarna pratar tyska filmen igenom. Det är ett tecken på att filmmakarna velat behålla autenticiteten i filmen. I kombination med de välgjorda flygscenerna får man säga att filmen känns trovärdig. Synd bara att manuset glömdes bort. Hade man jobbat lite på manuset hade det kunnat bli en riktigt fin krigsfilm av det hela. Nu blir det mest en flyguppvisningsfilm utan så mycket innehåll.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9

They Made Me a Fugitive

Titel: They Made Me a Fugitive / I Became a Criminal
Genre: Film-Noir
Land: Storbritannien
År: 1947
Regi: Alberto Cavalcanti
I rollerna: Trevor Howard, Sally Gray, Griffith Jones, Rene Ray

Handling: Efter andra världskriget ansluter sig den tidigare RAF-flygaren Clem Morgan till ett gäng smugglare/tjuvar på svarta marknaden, men när ett rån går fel blir Clem gripen, dömd för mord på en polis och skickas till fängelse där han planerar sin flykt och hämnd.

Omdöme: Ett gäng smugglare/tjuvar ledda av Narcy (Griffith Jones) håller på med illegal verksamhet med en begravningsbyrå som front. På det sättet kan de obehindrat smuggla diverse gods som de antingen stulit eller som de införskaffat på annat illegalt vis och sedan distribuerar vidare.


©Warner Bros.

En dag plockas en ny medlem in i gänget. Det är den f.d. RAF-flygaren Clem Morgan (Trevor Howard) som efter kriget inte hittat mycket mening med livet och är tacksam för möjligheten att göra nytta och tjäna en hacka med gänget. Han tänker dock inte smuggla droger, något han och Narcy hamnar i gräl över.


©Warner Bros.

Under en inbrottsräd gänget gör mot ett lager, sätter Narcy dit Clem. Han ser till att Clem grips av polisen och åker dit för vållande till annans död. Clem blir givetvis bitter i fängelset, men när han får besök av Narcys ex-flamma Sally (Sally Gray) får han lite mening med livet. Han får nämligen idén att rymma och hämnas på gänget, inte minst Narcy.


©Warner Bros.

Trevligt när man plockar fram en film-noir som inte setts och som visar sig vara bra. Detta är en brittisk noir som bygger på en bok och har en hel del av det man kan önska sig av en sån här film. De brittiska noir-filmerna är oftast inte lika kända som de amerikanska motsvarigheterna, men i många fall kan de mäta sig med de bästa.


©Warner Bros.

Vad filmen kanske saknar är en bra femme fatale, vilket bara hade höjt det hela ytterligare lite till. Sally Gray i rollen som Sally är dock inte så tokig, även om hon inte direkt är en femme fatale. Hon säger själv att hon vill ta en titt på Clem innan hon bestämmer sig för vilken sida hon ska ta. Clem är till en början inte helt övertygad om han kan lita på henne, men han bryr sig egentligen bara om att få sin hämnd på Narcy, någon som Sally inte heller har mycket över för.

"I believe you, thousands wouldn't." - Clem Morgan


©Warner Bros.

Trevor Howard, som inte minst är känd från klassikern Brief Encounter (1945), är bra i huvudrollen som Clem Morgan. Han spelar hård och bestämd men ändå mänsklig och har bra leverans av replikerna som många gånger får en att skratta. Griffith Jones gör det också bra som huvudskurken Narcy som har ett passande namn (Narcissus) då han är en narcissist där allt ska kretsa kring honom. Klassisk filmskurk som skulle kunna döda sin egen mor om hon sa något fel om honom.


©Warner Bros.

Filmen uppvisar ett fint och genomtänkt svartvitt foto med sin ljussättning och skuggor, typiskt för film-noir genren men ändå naturligt. Dialogen är ofta träffsäker och ganska rapp där man flera gånger har svårt att hålla sig för skratt när inte minst Clem och Narcy slänger ur sig en rad sköna repliker. Allt som allt en klart sevärd och oftast även underhållande film väl värd en titt.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.2

The Sea Wolves

Titel: The Sea Wolves / Havets vargar
Genre: Action/Krig/Äventyr
Land: Storbritannien/USA/Schweiz
År: 1980
Regi: Andrew V. McLaglen
I rollerna: Gregory Peck, Roger Moore, David Niven, Trevor Howard, Barbara Kellerman

Handling: En sann andra världskriget-historia. Britterna måste attackera ett tyskt fartyg som är säkert i det neutrala Goa. Britterna skickar således civila ex-soldater som är runt 60 år gamla.

Omdöme: Handlingen utspelar sig under andra världskriget, närmare bestämt år 1943 och blickarna vänds mot Goa, Indien. Tyskarna sänker massvis med brittiska fartyg i Indiska oceanen med hjälp av u-båtar. Brittisk underrättelsetjänst i Indien misstänker att information sänds till u-båtarna via en gömd sändare ombord ett av de tre tyska fartygen i Goas hamn.


©Lorimar Productions

Eftersom Goa är en portugisisk koloni och Portugal är neutrala, kan britterna inte genomföra en officiell militäroperation mot de tyska fartygen i Goa. Istället samlar man ihop ett gäng åldrande brittiska soldater som man kan säga är reserver och befinner sig i Indien. De är eld och lågor över att få göra sin plikt igen.


©Lorimar Productions

Gamlingarna leds av överste Lewis Pugh (Gregory Peck) och hans närmaste man är kapten Gavin Stewart (Roger Moore). Innan attacken mot hamnen i Goa kan äga rum måste Lewis och Gavin bege sig dit och utge sig för att vara affärsmän. I själva verket förbereder de ett och annat inför attacken och måste försöka finna och röka ut de tyska spionerna som befinner sig i området. Gavin får tidigt upp ögonen för den vackra Mrs. Cromwell (Barbara Kellerman) och inleder ett förhållande, utan att veta att hon är en farlig tysk spion...


©Lorimar Productions

Mellan de båda Bond-filmerna Moonraker (1979) och For Your Eyes Only (1981) medverkade Roger Moore i denna film. Den kan även ses som något av en fristående uppföljare till The Wild Geese (1978) med Roger Moore som också handlade om ett gäng åldrande soldater på uppdrag. I båda fallen är det Andrew V. McLaglen som regisserat och med manus av Reginald Rose, som en gång i tiden gjorde sig ett namn i branschen när han skrev manuset till storklassikern 12 Angry Men (1957).


©Lorimar Productions

Lite av ett gammat hederligt spionäventyr som det visar sig, vilket inte riktigt hade förväntats. Trodde mer det skulle vara något i stil med The Guns of Navarone (1961), där ju Gregory Peck och David Niven också spelade, fast inte i samma klass. Lite av den varan blir det med åldringarna som via båt ska ta sig till Goas hamn. Desto intressantare är spionhistorien som utspelar sig på plats i Goa innan de anländer.


©Lorimar Productions

Vad som blir något överraskande och bra är att filmen alltså har gott om spioninslag där i Goa. Svårt att inte tänka en del på Bond med tanke på att Roger Moore hamnar i denna spionhistoria. Det är ett Goa som mer känns som Portugal då det alltså var en portugisisk koloni på den här tiden och där de brittiska och tyska agenterna försöker ligga steget före sin fiende.


©Lorimar Productions

Barbara Kellerman i rollen som Mrs. Cromwell är den mest positiva överraskningen. Personligen var hon helt okänd på förhand och tittar man på hennes karriär var det mest TV-serier för hennes del. Hon har en bra karaktär att spela som tysk spion och är inte att leka med som det visar sig. Eftersom Steven Spielberg plockade en annan skådespelare som spelar tysk spion här till Raiders of the Lost Ark (1981), kan jag tänka mig att Barbara Kellerman och hennes karaktär kan ha inspirerat tyskan Elsa spelad av Alison Doody i Indiana Jones and the Last Crusade (1989), även om hon är mer extrem än den mer eleganta Mrs. Cromwell är här.


©Lorimar Productions

Sammanfattningsvis får man säga att även om filmen funkar någorlunda väl, inte minst spionhistorien som är välkommen, är filmen lite för lång. De två timmarna känns av på sina håll och det hade hjälpt att korta ner filmen med 15-20 minuter. Trots allt inte så tokigt och funkar att titta på. Och om den nu inspirerade Steven Spielberg till ett och annat med Indiana Jones-filmerna, får man tacka och ta emot.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.3