Mother's Baby

Titel: Mother's Baby
Genre: Drama/Mysterium/Thriller
Land: Österrike/Schweiz/Tyskland
År: 2025
Regi: Johanna Moder
I rollerna: Marie Leuenberger, Hans Löw, Claes Bang, Julia Franz Richter

Handling: Julia, en respekterad dirigent, är 40 år och redo att bli mamma. Hon och hennes make Georg besöker en privat fertilitetsklinik i Wien, där hon tack vare en hemlig metod får hjälp att bli gravid. Strax efter födseln tas barnet ifrån henne, och när hon får tillbaka bebisen verkar det mindre än det hon födde. När inte ens hennes make tror henne, tar paranoian över.

Omdöme: Detta var en film som på ytan verkade intressant. Julia (Marie Leuenberger) är en hyllad dirigent i Wien som tillsammans med sin make Georg (Hans Löw) bestämmer sig för att uppsöka en fertilitetsklinik. Dr. Vilfort (Claes Bang) är övertygad om att han kan hjälpa dem att få barn och att det borde lyckas redan på första försöket.


© The Match Factory

Under förlossningen uppstår komplikationer, men Julia och barnet är i goda händer hos Dr. Vilfort och barnmorskan Gerlinde (Julia Franz Richter), som förlöser barnet. Efter förlossningen tas barnet genast iväg och Dr. Vilfort försäkrar dem om att det är helt normalt när barnet har fått för lite syre. När de dagen efter får barnet är Georg överlycklig medan Julia är mer reserverad. Hon känner att pojken verkar mindre än bebisen hon bara fick en kort glimt av direkt efter födseln.


© The Match Factory

Den nyblivna mamman Julia borde vara överlycklig över att äntligen ha fått ett barn. Frågan är om det är något fel på henne eller barnet. Inbillar hon sig bara saker? Kan det röra sig om en förlossningspsykos? Eller har hon fog för sina misstankar om att något är konstigt med barnet? Det är frågor som gör att dramat får inslag av mysterium och thriller när Julia börjar gräva djupare i förlossningen och kliniken.


© The Match Factory

På sätt och vis känns filmen lite som något av Michael Haneke och, till viss del, som Coma (1978) när man kommer längre in. Problemet är att filmen inte når upp till den standarden. Istället för att bygga upp en tätare stämning lunkar det på utan att man riktigt dras in i filmen. Man känner att den har något på gång och väntar bara på att den ska trissa upp det hela, men det sker aldrig.


© The Match Factory

När filmen går in i slutfasen börjar man ana att det kan komma en överraskning eller vändning. Till slut blir man dock besviken eftersom filmen inte lyckas leverera något som riktigt engagerar. Istället lämnas man med en känsla av att man blivit förd bakom ljuset, eftersom filmen aldrig lyfter och avslutas svagt. Sammantaget blir det en besvikelse, inte minst då det fanns en lovande grund som kunde ha blivit en bättre film.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.4

Late Shift

Titel: Heldin / Late Shift / Kvällspass
Genre: Drama
Land: Schweiz/Tyskland
År: 2025
Regi: Petra Volpe
I rollerna: Leonie Benesch, Sonja Riesen, Jürg Plüss, Urs Bihler

Handling: Floria, en hängiven sjuksköterska, arbetar outtröttligt på en underbemannad sjukhusavdelning. Men denna kväll förvandlas hennes arbetspass till en spänd och brådskande kamp mot klockan.

Omdöme: Floria (Leonie Benesch) anländer till sjukhuset för kvällspasset där hon jobbar som sjuksköterska. Denna kväll blir dock inte som vanligt då de är kraftigt underbemannade. Det är endast hon och kollegan Bea (Sonja Riesen) på hela avdelningen med 25 patienter. De har även hjälp av unga Amelie (Selma Jamal Aldin) som dock går läropass och endast får assistera.


©Tobias Film

När vi följer Floria på sjukhusavdelningen denna kväll inser man ganska snabbt att hon är en hängiven och duktig sjuksköterska. Man förstår även att det är ohållbart att vara så pass underbemannade som de är och tvingas göra allt. Floria har inte bara hand om patienterna på avdelningen, hon ska även svara i telefon, ha kontakt med operationssalen och där patienterna vaknar upp, hämta och leverera patienter plus ta hand om anhöriga besökare som har diverse frågor och klagomål.


©Tobias Film

Filmens tyska originaltitel betyder hjältinna och det är vad hon och de flesta sjuksköterskor är. De kan få mycket uppskattning men även ta emot en massa kritik och press som inte direkt gör deras jobb enklare. Oftast är det också obefogat, men givetvis känner varje patient och anhörig att de är viktigast och ska vara prio ett.


©Tobias Film

Man känner att filmen är verklighetstrogen och ytterst realistisk. Ibland nästan som om man följde med en riktig sjuksköterska under sitt pass. Leonie Benesch, som påminner en del om Tilda Swinton, är också klart duktig i huvudrollen och övertygar en hel del som sjuksköterskan Floria som ställs inför flera tuffa utmaningar denna kväll. Det känns som filmmakarna haft en bra inblick i yrket då inget har lämnats åt slumpen, något som även avspeglas i hennes prestation.


©Tobias Film

När filmen togs an trodde jag att det skulle utvecklas till en thriller i sjukhusmiljö. Nu förväntade jag mig kanske inte en film i stil med Coma (1978), men trots allt något som skulle bli lite mer spännande av det slaget. Istället visar det sig vara ett renodlat och realistiskt drama. Visst blir det spänt på sina håll men mer dramatiskt än något annat.


©Tobias Film

Filmen är välgjord och har en riktigt bra huvudroll. Det är ingen munter film direkt och man får faktiskt ångest av hela situationen. Inte bara för Florias del som sjuksköterska utan även då det är lätt att sätta sig in i rollen som patient och anhörig. Det är inget man vill fundera på men filmen tvingar en att ta sig en funderare kring det.


©Tobias Film

En festivalfilm som är en schweizisk-tysk samproduktion, inspelad och utspelar sig i Basel, Schweiz och synar den krisande bristen på sjuksköterskor. Inte bara i landet utan i hela världen. Det känns inte direkt som filmen är till för att rekrytera en massa nya sjuksköterskor då man har svårt att se hur någon skulle vilja utsätta sig för vad Floria går igenom. Fast samtidigt behövs det fler vardagshjältinnor av det här slaget då de har all min respekt. Det är psykiskt påfrestande, stressigt och du behöver vara väldigt empatisk och omtänksam för att ha vad som krävs.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 8.2

The Sparrow in the Chimney

Titel: Der Spatz im Kamin / The Sparrow in the Chimney
Genre: Drama
Land: Schweiz
År: 2024
Regi: Ramon Zürcher
I rollerna: Maren Eggert, Britta Hammelstein, Luise Heyer, Andreas Döhler

Handling: De skarpa personlighetsskillnaderna mellan systrarna Karen och Jule blir uppenbara när deras familjer samlas för en födelsedagsfest.

Omdöme: En familj förbereder sig för att ha en födelsedagsfest i sin trädgård på den schweiziska landsbygden. De första gästerna anländer i form av systern, hennes make och två unga barn som ska stanna över helgen. Karen (Maren Eggert) är systern som bor på landsbygden i sitt barndomshem. Den besökande systern Jule (Britta Hammelstein) skulle inte kunna tänka sig att bo i barndomshemmet. Systrarna är väldigt olika och hemmet är bara en av sakerna de inte kommer överens om.


©Filmcoopi

Dynamiken i familjen där i huset är spänd och något ligger i luften. Det mesta verkar kretsa kring Karen som beter sig konstigt, nästan apatiskt. Två av hennes tre barn bor hemma. Det är yngste sonen Leon (Ilja Bultmann) som älskar att laga mat och sköter all matlagning i hemmet och hans syster Johanna (Lea Zoë Voss) som har en bra relation till sin lillebror. Men de båda ogillar mamman och slänger ur sig nedlåtande kommentarer vilket hon till viss del verkar förtjäna med sitt beteende.


©Filmcoopi

Födelsedagsfirandet handlar om Markus (Andreas Döhler) som är Karens make tillika pappan till Leon, Johanna och äldsta dottern Christina (Paula Schindler) som studerar på annan ort och ansluter senare. Det finns ytterligare en person som kommer och går och det är Liv (Luise Heyer). Exakt vilken koppling hon har till familjen är oklar men hon bor i stugan de har på andra sidan ängen. Hon har hand om hunden och vaktar ibland barnen, men hon visar sig även ha ett förhållande med Marcus.


©Filmcoopi

Filmen har en lite udda stämning då den stora familjen som samlats har en bitter attityd gentemot varandra, smått hatisk på sina håll. Trots det klarar de av att spendera tid tillsammans och det leder sällan till utbrott eller gräl. Jule är medveten om hur systern Karen är men frågan är om hon alltid varit så eller blivit så på senare tid. Karen verkar gå i sin mors fotspår som kan ha lidit av någon mental sjukdom, det är åtminstone vad man kan misstänka och gissa sig fram.


©Filmcoopi

Det hela får mig att tänka en del på Michael Haneke och hans stil som många gånger kan skapa en lite obehaglig atmosfär och där man känner att något mörkt kan inträffa. Det är ett drama men det finns lite skräckundertoner som man är nyfiken på att se vart de ska leda. Man har även använt ett statiskt foto som fångar händelserna som sker och sådant man kan ana sig till sker vid sidan. Lite av en schweizisk motsvarighet till Haneke skulle man faktiskt kunna säga.


©Filmcoopi

Även om filmen har något och alltså är annorlunda och lite udda så leder det inte riktigt fram till något. Åtminstone inte till något bra som skulle ta en med storm. Det puttrar på och intrigerna växer men till slut undrar man vad filmen egentligen vill ha sagt. Vad händer egentligen när man kommer till upplösningen? Det blir nästan så man undrar om det är någon slags häxkonst som kvinnorna besitter. Och vem är den mystiska Liv och varför har familjen låtit henne bo i stugan? Lämnar alltså en del obesvarat och det gör det hela lite intressant men lämnar en snarare frustrerad.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.5

The Sea Wolves

Titel: The Sea Wolves / Havets vargar
Genre: Action/Krig/Äventyr
Land: Storbritannien/USA/Schweiz
År: 1980
Regi: Andrew V. McLaglen
I rollerna: Gregory Peck, Roger Moore, David Niven, Trevor Howard, Barbara Kellerman

Handling: En sann andra världskriget-historia. Britterna måste attackera ett tyskt fartyg som är säkert i det neutrala Goa. Britterna skickar således civila ex-soldater som är runt 60 år gamla.

Omdöme: Handlingen utspelar sig under andra världskriget, närmare bestämt år 1943 och blickarna vänds mot Goa, Indien. Tyskarna sänker massvis med brittiska fartyg i Indiska oceanen med hjälp av u-båtar. Brittisk underrättelsetjänst i Indien misstänker att information sänds till u-båtarna via en gömd sändare ombord ett av de tre tyska fartygen i Goas hamn.


©Lorimar Productions

Eftersom Goa är en portugisisk koloni och Portugal är neutrala, kan britterna inte genomföra en officiell militäroperation mot de tyska fartygen i Goa. Istället samlar man ihop ett gäng åldrande brittiska soldater som man kan säga är reserver och befinner sig i Indien. De är eld och lågor över att få göra sin plikt igen.


©Lorimar Productions

Gamlingarna leds av överste Lewis Pugh (Gregory Peck) och hans närmaste man är kapten Gavin Stewart (Roger Moore). Innan attacken mot hamnen i Goa kan äga rum måste Lewis och Gavin bege sig dit och utge sig för att vara affärsmän. I själva verket förbereder de ett och annat inför attacken och måste försöka finna och röka ut de tyska spionerna som befinner sig i området. Gavin får tidigt upp ögonen för den vackra Mrs. Cromwell (Barbara Kellerman) och inleder ett förhållande, utan att veta att hon är en farlig tysk spion...


©Lorimar Productions

Mellan de båda Bond-filmerna Moonraker (1979) och For Your Eyes Only (1981) medverkade Roger Moore i denna film. Den kan även ses som något av en fristående uppföljare till The Wild Geese (1978) med Roger Moore som också handlade om ett gäng åldrande soldater på uppdrag. I båda fallen är det Andrew V. McLaglen som regisserat och med manus av Reginald Rose, som en gång i tiden gjorde sig ett namn i branschen när han skrev manuset till storklassikern 12 Angry Men (1957).


©Lorimar Productions

Lite av ett gammat hederligt spionäventyr som det visar sig, vilket inte riktigt hade förväntats. Trodde mer det skulle vara något i stil med The Guns of Navarone (1961), där ju Gregory Peck och David Niven också spelade, fast inte i samma klass. Lite av den varan blir det med åldringarna som via båt ska ta sig till Goas hamn. Desto intressantare är spionhistorien som utspelar sig på plats i Goa innan de anländer.


©Lorimar Productions

Vad som blir något överraskande och bra är att filmen alltså har gott om spioninslag där i Goa. Svårt att inte tänka en del på Bond med tanke på att Roger Moore hamnar i denna spionhistoria. Det är ett Goa som mer känns som Portugal då det alltså var en portugisisk koloni på den här tiden och där de brittiska och tyska agenterna försöker ligga steget före sin fiende.


©Lorimar Productions

Barbara Kellerman i rollen som Mrs. Cromwell är den mest positiva överraskningen. Personligen var hon helt okänd på förhand och tittar man på hennes karriär var det mest TV-serier för hennes del. Hon har en bra karaktär att spela som tysk spion och är inte att leka med som det visar sig. Eftersom Steven Spielberg plockade en annan skådespelare som spelar tysk spion här till Raiders of the Lost Ark (1981), kan jag tänka mig att Barbara Kellerman och hennes karaktär kan ha inspirerat tyskan Elsa spelad av Alison Doody i Indiana Jones and the Last Crusade (1989), även om hon är mer extrem än den mer eleganta Mrs. Cromwell är här.


©Lorimar Productions

Sammanfattningsvis får man säga att även om filmen funkar någorlunda väl, inte minst spionhistorien som är välkommen, är filmen lite för lång. De två timmarna känns av på sina håll och det hade hjälpt att korta ner filmen med 15-20 minuter. Trots allt inte så tokigt och funkar att titta på. Och om den nu inspirerade Steven Spielberg till ett och annat med Indiana Jones-filmerna, får man tacka och ta emot.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.3

Marguerite's Theorem

Titel: Le théorème de Marguerite / Marguerite's Theorem / Marguerites teorem
Genre: Drama
Land: Frankrike/Schweiz
År: 2023
Regi: Anna Novion
I rollerna: Ella Rumpf, Julien Frison, Jean-Pierre Darroussin, Clotilde Courau

Handling: Marguerite studerar matematik vid ett av Frankrikes mest framstående lärosäten, École Normale Supérieure. Hennes framtida karriär inom akademin känns som förutbestämd. Men dagen då Marguerite presenterar sitt examensarbete går något fruktansvärt fel. Marguerite bestämmer sig för att lämna alla tydligt utstakade planer bakom sig och börja om från noll.

Omdöme: Marguerite Hoffmann (Ella Rumpf) är en 25-årig matematikstudent som håller på att förbereda sitt examensarbete. Hon är så pass duktig att hennes lärare och mentor, professor Laurent Werner (Jean-Pierre Darroussin) använder henne som sin assistent då de försöker lösa ett stort matematiskt problem. En ny mycket duktig elev, Lucas Savelli (Julien Frison) anländer från Oxford-universitetet och tas under Werners vingar. Detta och det faktum att något går fel under Marguerites presentation av sitt examensarbete, gör att hon beslutar sig för att lämna sina studier och matematiken.


©Pyramide

Marguerite startar ett nytt liv, delar lägenhet med Noa (Sonia Bonny) som är en professionell dansare och finner en annan mening med livet. Hon upptäcker dock ett annat sätt att använda matematiken vilket hjälper henne tjäna pengar till hyran och mer än så. Hon tar sig även an ett nytt matematiskt problem och vänder sig till Lucas för att försöka lösa det tillsammans. Han visar henne samtidigt att allt inte handlar om matematik här i livet och att relationer mellan människor är minst lika viktiga.


©Pyramide

Till en början verkar det bli en film som endast handlar om en insnöad matematikstudent och en massa matematiska formler. Detta är nog endast fascinerande för de insatta inom matematik på högre nivå. Skönt nog tar filmen och Marguerite en annan väg en bit in när hon lämnar studierna.


©Pyramide

Att Marguerite inte är som de flesta förstår man tidigt. Det finns en viss charm med det även om hon uppfattas som kall och alldeles för seriös. Det är ju matematiken som är hela hennes liv, ända sedan hon som liten flicka började hjälpa sin mamma med att rätta hennes elevers matematikuppgifter. Marguerite har nästan en naivitet som gör att hon är väldigt rak och öppen med vad hon tycker och vill. Detta blir inte minst uppenbart när hon får syn på en kille hon fattar tycke för vilket leder till ett par roliga och udda situationer.


©Pyramide

Även om filmen faller tillbaka på matematiken senare under filmens gång, är det desto intressantare då det inte längre bara handlar om att lösa det matematiska problemet. Den mänskliga faktorn spelar en större roll. Marguerite lär sig att balansera de två vilket gör henne lyckligare än när hon helt isolerar sig från omvärlden. Fast den biten har hon hela tiden i sig när hon väl bestämt sig för att försöka lösa ett matematiskt problem.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9

The Palace

Titel: The Palace
Genre: Komedi/Drama
Land: Italien/Schweiz/Polen/Frankrike
År: 2023
Regi: Roman Polanski
I rollerna: Oliver Masucci, Mickey Rourke, John Cleese, Joaquim de Almeida

Handling: Ett antal gästers och arbetares liv på ett lyxhotell i Schweiz korsar varandra under nyårsafton 1999.

Omdöme: Det är dags att fira nyår på ett lyxhotell i schweiziska alperna. Inte bara att det är nyårsfirande, det är ett nytt millennium som ska välkomnas då det är nyårsafton år 1999. Hotellpersonalen förbereder det sista och hotellmanagern Hansueli Kopf (Oliver Masucci) måste se till att hotellgästerna är glada och får den service de kräver.


©Rai Cinema/01 Distribution

Hotellgästerna består av av en rad lyxlirare. Det är flera udda karaktärer som samlats, många av dem rika, övervintrade och plastikopererade i kombination med ett par nyrika ryssar som grisar och har sig. En av de plastikopererade lyxlirarna är Bill Crush (Mickey Rourke) som försöker ro i hamn en skum affär innan millenniumskiftet. En annan är den excentriske och stenrike gubben Arthur William Dallas III (John Cleese) som firar sin bröllopsdag med sin unga fru.


©Rai Cinema/01 Distribution

En satirisk film med gott om svart humor som synar de rikas eskapader under timmarna som leder fram till nyårsfirandet. Roman Polanski har regisserat och det kan nog per automatik dela folk. När det dessutom handlar om svart humor så är det högst personligt om det uppskattas eller inte. För egen del går det oftast hem. Det hålls på en nivå där det inte går överstyr och där det inte känns så krystat och korrekt som det många gånger kan vara i sådana här filmer.


©Rai Cinema/01 Distribution

På sätt och vis går tankarna till The Grand Budapest Hotel (2014) även om likheterna mest stannar vid att båda filmerna utspelar sig på ett hotell och följer gästerna och personalen. Den filmen är mer quirky än rolig vilket denna i mitt tycke gör ett bättre jobb med. Nu ska de båda filmerna inte jämföras men det är väl det första jag skulle nämna som skillnad, plus att denna mer visar hur det faktiskt ser ut och inte en fantasivärld som det smått blir i nämnda film.


©Rai Cinema/01 Distribution

Favoriterna i filmen är Mickey Rourke som Bill Crush som bjuder på sig själv och inte ser klok ut samt Oliver Masucci som hotellmanagern som måste ta itu med allt möjligt. Men det kommer och går en rad udda och extravaganta individer som gör det till en rolig filmupplevelse. Tänker inte minst på den ryske ambassadörens fru som inte säger ett ord men som minst sagt utmärker sig på annat sätt under den korta tiden hon är med.


©Rai Cinema/01 Distribution

Filmen har en story som funkar och är lite mer genomtänkt än vad det kanske kan verka på ytan. För på ytan kan det kännas som en film om ett gäng plastikopererade patetiska föredettingar. Men just att det utspelar sig runt millenniumskiftet gör att man får med en del smarta referenser. Och det känns som filmen gestaltar dessa karaktärer på ett oftast slående sätt. Det hjälper även att man kan skratta gott åt dem och deras divafasoner. Det är givetvis en smaksak men filmen är definitivt bättre än dess svaga kritik. En film som får en att skratta gott växer inte på träd.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 5.4