Secret Admirer

Titel: Secret Admirer / Kedjebrevet
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1985
Regi: David Greenwalt
I rollerna: C. Thomas Howell, Lori Loughlin, Kelly Preston, Dee Wallace, Cliff De Young, Leigh Taylor-Young, Fred Ward, Casey Siemaszko, Corey Haim

Handling: Sexuella förvecklingar bland ungdomar och deras föräldrar med anledning av ett brev som kommit på villovägar.

Omdöme: Toni (Lori Loughlin) är hemligt förälskad i sin bästa vän, Michael (C. Thomas Howell). Hon vet inte hur hon ska berätta det för honom och hon tror inte att han känner likadant. Så hon beslutar sig för att skriva ett kärleksbrev där hon beskriver hur hon känner för honom. Hon skriver det anonymt och lämnar det i hans skåp i skolan.


© Orion Pictures

Michael, som är kär i Deborah (Kelly Preston), blir eld och lågor då han tror att det är hon som skrivit brevet. Men hon är alltid ihop med äldre killar och har pojkvän för tillfället. Michael vänder sig till Toni för hjälp och tror sig komma med en idé - att skriva ett anonymt brev tillbaka.


© Orion Pictures

Problem uppstår då de anonyma kärleksbreven hamnar på villovägar. Det gör att föräldrarna till Michael och Deborah kommer över breven av misstag vilket leder till förvecklingar. Förvecklingar som skapar komiska situationer men även potentiell otrohet. Allt medan Michael ser sin chans att få Deborah. Toni då, ja hon försöker vara en god vän åt båda samtidigt som hon fortfarande har känslor för Michael.


© Orion Pictures

En 80-tals komedi som setts ett par gånger men en omtitt lockar med jämna mellanrum. I synnerhet är det huvudmelodin av Jan Hammer, som ju var stor runt den här tiden med sin synthmusik till ikoniska TV-serien "Miami Vice", som satt sig. En smått magisk huvudmelodi som filmen inleder med och sedan hörs ett par gånger under filmens gång, främst när ett av kärleksbreven blir läst. Det är inte bara huvudmelodin som är bra ska sägas, men den är riktigt fin.


© Orion Pictures

Ungdomskomedi men där de vuxna också får vara med. Och det blir både kul och charmigt. Det går inte att komma ifrån att man har trevligt med filmen. Ett par skratt blir det längs vägen men den har i synnerhet gott om hjärta. Det finns andra ungdomsfilmer som må vara mer gripande och romantiska, men denna ska absolut inte underskattas vad gäller den höga mysighetsfaktorn.


© Orion Pictures

Det är mitten av 80-talet och filmen ger en stor dos av det man uppskattar med årtiondet. En film som alltså setts ett par gånger även om den aldrig sågs när man själv var ungdom. Men det gör absolut inget, den är lika trevlig för det. Kanske är det bara en stark trea men eftersom den värmer ens hjärta och har ett slut som är passande för filmens romantiska historia, känns det inte fel med en svag fyra.

3 - Skådespelare
3 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.5

10

Titel: 10 / Blåst på konfekten
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1979
Regi: Blake Edwards
I rollerna: Dudley Moore, Julie Andrews, Bo Derek, Robert Webber, Brian Dennehy, Dee Wallace

Handling: George Webber är en medelålders framgångsrik kompositör. Han har nu fått åldersnoja och blivit besatt av en ung vacker kvinna som han betygsätter efter utseendet.

Omdöme: George Webber (Dudley Moore) blir överraskad med en födelsedagsfest på sin 42-årsdag som hans flickvän Samantha Taylor (Julie Andrews) satt ihop. George, som är en framgångsrik kompositör som lever ett gott liv i Los Angeles, hamnar i en medelålderskris. Han smygtittar via teleskop på en granne och hans vackra, unga kvinnor. Lite av en snuskgubbe tycker Samantha som mycket väl är medveten om vad George har för sig, men nu har det blivit värre.


©Warner Bros.

George diskuterar sina problem och tankar med bästa vännen Hugh (Robert Webber), som skriver sångtexter till musiken George skapar. George ventilerar även hos sin psykiatriker och nu är det aktuella ämnet hans åldersfixering och medelålderskris.


©Warner Bros.

George har fått upp ögonen för en vacker ung kvinna som han följt efter till hennes bröllop. Besatt som han blir av henne får han reda på att hon heter Jenny Hanley (Bo Derek). Hon är en fullpoängare i hans ögon. Trots att han inte alls känner henne och hon nyligen gift sig, beger han sig efter henne till Mexiko där hon ska ha sin smekmånad.


©Warner Bros.

Blake Edwards hade gjort flera Rosa Pantern-filmer och delvis känner man igen sig med humorn. George hamnar i en rad komiska situationer när han desperat som han är skapar trubbel. Flera roliga och klassiska scener som man minns från tidigare tittar. Trots att en hel del av det bästa mindes, var det intressant att resten hade glömts bort eller kanske förträngts. För som det visar sig är det lite av en blandad kompott man får.


©Warner Bros.

Första halvan av filmen som utspelar sig i Los Angeles är den bättre och inte minst roligare. Här är filmen full av minnesvärda ögonblick som får en att skratta gång på gång. Dudley Moore passar också klart bra när George gräver ett allt djupare hål för sig mitt framför ögonen på flickvännen Samantha som börjar få nog av hans beteende.


©Warner Bros.

Sedan bär det av ner till Mexiko och filmen ändrar karaktär. Det börjar bli utdragna och en del onödiga scener. George har liksom förlorat sig själv och lämnat sitt liv hemma i Los Angeles. Mexiko blir en plats där han försöker gå efter en dröm, en fantasi. Han dränker sina sorger i hotellbaren där han träffar bartendern Donald (Brian Dennehy) och hotellgästen Mary (Dee Wallace). Humorn ersätts med en smått tragisk och patetisk känsla som inte riktigt funkar.


©Warner Bros.

Bo Derek skulle komma att bli en sexsymbol och på allas läppar när filmen kom ut. Den frigjorda Jenny blir mer än bara en ouppnåelig fantasi för George under senare delen av filmen. Frågan är om George lyckas leva kvar i denna fantasi eller kommer ner på jorden igen. På sätt och vis kan man till slut se det hela som en djupdykning i mäns medelålderskriser vilket i sig är intressant. Men faktum är att filmen hade tjänat på att fortsätta som första halvan och låta det vara mer av en renodlad komedi. Den tappar helt enkelt lite för mycket och är onödigt lång med en speltid på två timmar. Trots allt en hel del roliga scener att ta med sig vilket gör att filmen ändå uppskattas men en ojämn andra halva sänker helheten.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.1