Girls Just Want to Have Fun

Titel: Girls Just Want to Have Fun
Genre: Komedi/Romantik/Musik
Land: USA
År: 1985
Regi: Alan Metter
I rollerna: Sarah Jessica Parker, Lee Montgomery, Helen Hunt, Ed Lauter, Jonathan Silverman, Shannen Doherty

Handling: Janey är ny i Chicago och blir bästis med Lynne. Med sitt gemensamma intresse för dans och framförallt tv-programmet Dance TV blir de eld och lågor när det utlyses en tävling där ett nytt danspar till Dance TV ska utses. Janey och Lynne beslutar sig för att provdansa, men deras föräldrar är mer skeptiska.

Omdöme: Efter att ha flyttat till Chicago med familjen är Janey (Sarah Jessica Parker) förhoppningsfull. Hon är nämligen ett stort fan av "Dance TV", det populära dans- och musikprogrammet som spelas in just i Chicago. Hon vet dock att hennes strikte militärfar Robert (Ed Lauter) inte skulle tillåta henne att spendera tid på annat än skolaktiviteter.


© New World Pictures

Janey blir vän med klasskamraten Lynne (Helen Hunt) som delar hennes passion för Dance TV. Hon är desto vildare än vad Janey är och övertygar henne om att de ska ställa upp i uttagningarna som Dance TV har för den nya säsongens dansare på showen. Under uttagningarna träffar de Jeff (Lee Montgomery) som är en duktig dansare men som inte direkt kommer överens med Janey, åtminstone inte till en början.


© New World Pictures

En ganska typisk ungdomsfilm från mitten av 80-talet. Man vet ungefär vad man får, vilket mestadels är positivt om man är ute efter den typen av filmupplevelse. Charmen med en sån här film ligger i att den känns oförstörd, precis som flera av de unga skådespelarna som var i början av sina karriärer.


© New World Pictures

Sarah Jessica Parker och Helen Hunt spelar bästisarna som stöttar varandra i hopp om att avancera i uttagningarna. Just att de inte är konkurrenter är ganska förfriskande då det gör att man i grunden får en film om vänskap. Visst blir det en tävling också och en annan tjej använder sig av fula tricks för att till varje pris försöka vinna uttagningarna.


© New World Pictures

Musiken och soundtracket är oftast själen med dessa 80-tals ungdomsfilmer. Musiken är komponerad av framtida flerfaldigt Oscarsnominerade Thomas Newman och den är helt ok, varken mer eller mindre. Detsamma kan sägas om soundtracket som förutom en version av "Girls Just Want to Have Fun" främst består av inte så kända låtar. Det kan vara trevligt att bekanta sig med okända låtar att ta med sig, men det är väl ingen som direkt sticker ut.


© New World Pictures

Eftersom musiken inte lyckas höja filmen blir det upp till manuset, skådespelarna och känslan. Storyn är ganska tunn får sägas, fast det behöver inte alltid betyda en dålig film. Skådespelarna funkar utan att någon direkt skulle övertyga. Mer kul att se flera kända ansikten som unga innan de slog igenom. Och sen har vi känslan som 80-talarna ofta levde på. Denna har inte riktigt den där myskänslan men ibland får den till det. Lite småtrevlig är den allt men den har inte samma höga omtittsfaktor som flera andra 80-tals filmer har.


© New World Pictures

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.0

Secret Admirer

Titel: Secret Admirer / Kedjebrevet
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1985
Regi: David Greenwalt
I rollerna: C. Thomas Howell, Lori Loughlin, Kelly Preston, Dee Wallace, Cliff De Young, Leigh Taylor-Young, Fred Ward, Casey Siemaszko, Corey Haim

Handling: Sexuella förvecklingar bland ungdomar och deras föräldrar med anledning av ett brev som kommit på villovägar.

Omdöme: Toni (Lori Loughlin) är hemligt förälskad i sin bästa vän, Michael (C. Thomas Howell). Hon vet inte hur hon ska berätta det för honom och hon tror inte att han känner likadant. Så hon beslutar sig för att skriva ett kärleksbrev där hon beskriver hur hon känner för honom. Hon skriver det anonymt och lämnar det i hans skåp i skolan.


© Orion Pictures

Michael, som är kär i Deborah (Kelly Preston), blir eld och lågor då han tror att det är hon som skrivit brevet. Men hon är alltid ihop med äldre killar och har pojkvän för tillfället. Michael vänder sig till Toni för hjälp och tror sig komma med en idé - att skriva ett anonymt brev tillbaka.


© Orion Pictures

Problem uppstår då de anonyma kärleksbreven hamnar på villovägar. Det gör att föräldrarna till Michael och Deborah kommer över breven av misstag vilket leder till förvecklingar. Förvecklingar som skapar komiska situationer men även potentiell otrohet. Allt medan Michael ser sin chans att få Deborah. Toni då, ja hon försöker vara en god vän åt båda samtidigt som hon fortfarande har känslor för Michael.


© Orion Pictures

En 80-tals komedi som setts ett par gånger men en omtitt lockar med jämna mellanrum. I synnerhet är det huvudmelodin av Jan Hammer, som ju var stor runt den här tiden med sin synthmusik till ikoniska TV-serien "Miami Vice", som satt sig. En smått magisk huvudmelodi som filmen inleder med och sedan hörs ett par gånger under filmens gång, främst när ett av kärleksbreven blir läst. Det är inte bara huvudmelodin som är bra ska sägas, men den är riktigt fin.


© Orion Pictures

Ungdomskomedi men där de vuxna också får vara med. Och det blir både kul och charmigt. Det går inte att komma ifrån att man har trevligt med filmen. Ett par skratt blir det längs vägen men den har i synnerhet gott om hjärta. Det finns andra ungdomsfilmer som må vara mer gripande och romantiska, men denna ska absolut inte underskattas vad gäller den höga mysighetsfaktorn.


© Orion Pictures

Det är mitten av 80-talet och filmen ger en stor dos av det man uppskattar med årtiondet. En film som alltså setts ett par gånger även om den aldrig sågs när man själv var ungdom. Men det gör absolut inget, den är lika trevlig för det. Kanske är det bara en stark trea men eftersom den värmer ens hjärta och har ett slut som är passande för filmens romantiska historia, känns det inte fel med en svag fyra.

3 - Skådespelare
3 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.5

Orions belte / Orion's Belt

Titel: Orions belte / Orion's Belt / Orions bälte
Genre: Äventyr/Action/Thriller
Land: Norge
År: 1985
Regi: Ola Solum
I rollerna: Helge Jordal, Sverre Anker Ousdal, Hans Ola Sørlie, Kjersti Holmen

Handling: Tre nordmän ombord på fraktbåten Sandy Hook livnär sig av mer eller mindre lovliga uppdrag längs kusten av Svalbard. De blir brickor i ett livsfarligt storpolitiskt spel när de på norsk område oavsiktligt kommer över en topphemlig sovjetisk radiobas. Tagna på bar gärning klarar de sig dock till sjöss. När dimman på natten lägger sig som ett beskyddande täcke över båten, känner de sig trygga tills de hör klapprandet av en sovjetisk helikopter cirklande över båten.

Omdöme: Historien äger rum i Svalbard utanför Norges kust där tre norrmän från trakten livnär sig på diverse skumma affärer. Efter att ha tagit ett par turister på en guidad tur på deras båt Sandy Hook för att skåda björn och val, går de knappt runt på intäkterna. När de får chansen att tjäna en bra hacka på en ny affär kan de därför inte tacka nej.


©New World Pictures

Affären går ut på att de ska hämta en grävmaskin i Tromsø, dumpa den i havet och ägaren ska få pengar på försäkringen. De bestämmer sig dock för att tjäna extra. Istället för att dumpa grävmaskinen i havet tar de sig till Grönland där de säljer grävmaskinen. På så vis riskerar de inte att någon skulle upptäcka maskinen om den var kvar i Norge.


©New World Pictures

På väg tillbaka får de tre sjömännen syn på kustbevakningen som de vill undvika vilket gör att de tar skydd på en liten ö. På ön upptäcker de något som inte ska vara där. Och som om det inte vore nog skyddas området av beväpnade sovjetiska män som inleder en vansinnig jakt på de tre norrmännen.


©New World Pictures

Ingen tokig norsk film som hade setts en gång i tiden. Utan att minnas något mer än att den var sevärd var det skönt att kunna konstatera att den funkar bra. Det tar en stund innan den blir varm i kläderna då man inledningsvis inte får känslan av att en spännande spionhistoria väntar längre fram. Men den visar trots allt upp de tre männen som håller på med skumma affärer och som p.g.a. det dras in i något farligt.


©New World Pictures

Inleder alltså något trevande men tar sig fint när de tre finner den sovjetiska radiobasen och sedan blir jagade. Ett actionäventyr tar vid som håller bra nivå och det är nog som bäst under mittdelen av filmen på ön och ute till havs. Kanske att filmen tappar lite under sista tredjedelen då handlingen förflyttas från Svalbard till Oslo. Men spionhistorien, som bygger på en bok, har tillräckligt för att ro det hela i hamn.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.8

Witness

Titel: Witness / Vittne till mord
Genre: Drama/Romantik/Thriller
Land: USA
År: 1985
Regi: Peter Weir
I rollerna: Harrison Ford, Kelly McGillis, Josef Sommer, Lukas Haas, Danny Glover, Viggo Mortensen

Handling: Den nyblivna änkan Rachel tar sin son Samuel på en resa långt bort från det ålderdomliga amish-samhället där de bor. Men Samuel blir vittne till ett mord och snart är de jagade av mördarna.

Omdöme: Unge Amish-pojken Samuel (Lukas Haas) blir vittne till ett brutalt knivmord på en tågstation när han och hans mamma Rachel (Kelly McGillis) är på väg till Philadelphia. Samuel är nu ett nyckelvittne till ett mord och kan peka ut mördaren.



©Paramount Pictures

Polisdetektiven John Book (Harrison Ford) sätts på fallet och när Samuel får syn på mördaren visar det sig vara narkotikapolisen McFee (Danny Glover). Detta komplicerar inte bara fallet utan John förstår att hans vittne kommer att försöka tystas. Han vänder sig till sin överordnade och mentor Paul Schaeffer (Josef Sommer), men frågan är om han ens kan lita på honom.



©Paramount Pictures

Eftersom John inte vet vem han kan lita på inom polisen, bestämmer han sig för att försvinna ett tag och skydda Samuel och Rachel. Det bästa stället att bege sig till är amish-samhället i Pennsylvania där de kan vara bland sina egna. John måste dock snabbt lära sig att smälta in samtidigt som han kommer nära Rachel och Samuel medan faran närsomhelst kan hinna ikapp dem.



©Paramount Pictures

Peter Weirs film kom att bli en stor succé när den kom, inte bara att den spelade in över $100m utan även då den blev hela åttafaldigt Oscarsnominerad. Den kom att vinna för bästa originalmanus och bästa klippning. Övriga nomineringar kom för bästa film, regi, manlig huvudroll, foto, musik samt scenografi.



©Paramount Pictures

Filmen inleder bra när man etablerar premissen med mordet, vittnet och den efterföljande utredningen som övergår till beskydd. Filmens första halvtimme är klart bra och skapar en neo-noir känsla då handlingen utspelar sig i Philadelphia. Lite intressant att den väljer att avslöja vilka som ligger bakom tidigt istället för att sitta på det lite längre och låta en konspiration växa fram. Den kör helt enkelt med öppna kort, förmodligen för att den väljer att berätta mer än bara en mordhistoria.



©Paramount Pictures

Efter att John Book hamnat i amish-samhället sänks tempot och fokus hamnar istället på hur två världar, två kulturer kolliderar. Amish-folket är som en sekt som inte tillåter det ena och det andra vilket gör att de lever som förr i tiden utan moderna hjälpmedel. Förutom denna kulturkrock för Johns del, växer en ömsesidig respekt och attraktion fram mellan John och Rachel. En slags förbjuden kärlek som de båda vet är dödsdömd, inte minst under rådande omständigheter.



©Paramount Pictures

Tycker väl filmen kanske lägger lite för mycket tid och fokus på amish-samhället då mordutredningen i princip helt läggs åt sidan under långa stunder. Det är synd då det sänker tempot lite för mycket på sina håll. Visst förstår man att de vill visa upp relationen och kulturkrocken, men det är trots allt som bäst när spänningen ligger i luften. Det hela tar sig igen mot slutet men överlag är kanske filmen något svagare än den kunde varit. Fortfarande bra men ville minnas att den behöll spänningen bättre rakt igenom. Kulturkrocken kunde kortats ner en aning utan att förlora sin effekt och på det viset tätat till det hela.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.4

Malibu Express

Titel: Malibu Express
Genre: Action/Kriminalare/Mysterium
Land: USA
År: 1985
Regi: Andy Sidaris
I rollerna: Darby Hinton, Sybil Danning, Art Metrano, Brett Baxter Clark

Handling: Privatsnoken Cody Abilene åtar sig ett fall där en rik familj misstänks sälja topphemliga datorer till ryssarna. Cody får hjälp av den sexiga Contessa Luciana, och snart står de mitt i en härva som innefattar både spionage, mord och utpressning.

Omdöme: Efter den högst underhållande B-actionfilmen Seven (1979) av Andy Sidaris var det givet att hans nästa film skulle ges en chans. Mer av samma vara kan man tänka sig, men så blir det inte riktigt. När man ser den här filmen är det nästan som man skulle kunna tro att denna film var av en regissör som gjorde sin första film då den liksom tar ett steg tillbaka och inte bara är en B-film utan snarare en C-film.


©Malibu Bay Films

Själva upplägget är som taget från den på den här tiden omåttligt populära TV-serien "Magnum, P.I." där mustaschprydde Tom Selleck i rollen som privatdetektiven Thomas Magnum glider runt i en Ferrari, träffar på vackra tjejer, lever livet på det soliga Hawaii och löser mysterier, gärna genom att prata med tittarna via berättarröst. Ja, det är i princip exakt vad man får här. Skillnaden är att huvudpersonen istället för en Ferrari kör en DeLorean och att det utspelar sig i Los Angeles, men annars har vi mustaschen, privatdetektiven, brudarna, det soliga vädret, berättarrösten och mysteriet att lösa.


©Malibu Bay Films

Cody Abilene (Darby Hinton) är en Texas-kille som bosatt sig på sin båt i Los Angeles. Han jobbar som privatdetektiv och blir anlitad att bekanta sig med Contessa Luciana (Sybil Danning). Exakt hur och varför han får uppdraget är oklart, men han plingar på hos henne och hon välkomnar honom i en sexig outfit som om han vore en gigolo hon beställt för sin njutning. Det är precis vad hon använder honom för.


©Malibu Bay Films

Efter att Cody bekantat sig med Luciana bär det av till Lady Lillian Chamberlain (Niki Dantine) där han av okänd anledning ska bo ett tag. Detta då Lady Chamberlain misstänker att något fuffens är i görningen i huset och bland familjen. I huset bor förutom Lady Chamberlain även tre familjemedlemmar plus chauffören/butlern Shane (Brett Baxter Clark) och hushållerskan Marian (Robyn Hilton).


©Malibu Bay Films

Cody märker snart att det förekommer sexorgier till höger och vänster om honom. Ja, vart han än vänder sig är de barbröstade kvinnorna villiga att gå till sängs med honom och Shane till höger och vänster. Cody har inga problem att få kvinnorna i sängs då de snarare drar honom till sängs. Shane å andra sidan har utpressning i åtanke då han vill utnyttja det faktum att familjemedlemmarna har pengar och vill undvika en skandal.


©Malibu Bay Films

Ok, så det försöker vara en "Magnum, P.I." rip-off med inslag av Mission: Impossible, James Bond och Dirty Harry. Darby Hinton i huvudrollen som Cody Abilene är lite halvskön som Thomas Magnum-kopia och som skådespelare påminner han en del om en blandning mellan Maurizio Merli och Bradley Cooper.


©Malibu Bay Films

Vad gäller resten av skådespelarna är det undermåliga insatser rakt igenom med cheezig dialog. Det hela visar sig delvis vara finansierat av självaste Hugh Hefner och filmen går mest ut på att visa barbröstade Playboy-modeller helt utan anledning samtidigt som Cody och de övriga männen visar upp sina muskler. Storyn kring fallet är supertunn, ja hela manuset ger en huvudbry då allt bara kretsar kring nakenscener och hoppa i säng.


©Malibu Bay Films

Filmen visar sig vara en slags soft porn paketerad som en actionfilm. Men det är som sagt långt ifrån någon vidare klass på varken storyn eller skådespelarna, förutom alltså Darby Hinton i huvudrollen som har viss charm som smittar av sig. Visst är det ganska underhållande men inte direkt bra. Uppenbarligen gick filmen dock tillräckligt bra eftersom det blev den första filmen i en serie på hela tolv filmer i den här stilen. Med tanke på att underhållningsfaktorn ändå finns där kan det till viss del förstås att folk ville ha mer, men främst är det nog de lättsamma sexinslagen i kombination med en del action som gjorde susen.

1 - Skådespelare
1 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
11 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 4.5
IMDb: 4.8

The Mean Season

Titel: The Mean Season / Het linje
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1985
Regi: Phillip Borsos
I rollerna: Kurt Russell, Mariel Hemingway, Richard Jordan, Richard Masur, Andy Garcia, Richard Bradford, Joe Pantoliano, William Smith

Handling: När en tonåring blivit skjuten på en strand i Miami skickas en journalist från The Miami Journal för att bevaka historien. Han blir uppringd av mördaren och får veta att det kommer bli fyra offer till.

Omdöme: Kriminalreportern Malcolm Anderson (Kurt Russell) återvänder till Miami och sitt jobb på The Miami Journal efter att ha spenderat lite tid hos sin flickväns föräldrar i Colorado. Han känner att han vill bort från Miami då han blivit utbränd med att skriva om alla mord som begås. Tanken är att han och flickvännen Christine (Mariel Hemingway) ska flytta till Colorado inom kort och Malcolm då kan få ett bättre jobb på den lokala, mindre tidningen.


©Orion Pictures

Innan Malcolm hinner lämna in sin avskedsansökan till sin chef Bill Nolan (Richard Masur), sker ett mord på en tonårig tjej på en strand i Miami. Malcolm skickas tillsammans med fotografen Andy Porter (Joe Pantoliano) att bevaka det hela. Vad ingen kunnat ana är att mördaren kommer ta kontakt med Malcolm efter att artikeln kommit ut. Mördaren, som visar sig heta Alan Delour (Richard Jordan), avslöjar saker som bara mördaren kan känna till och delar även med sig att det kommer bli ytterligare fyra offer.


©Orion Pictures

Malcolm har fått sitt livs scoop och är fast i Miami under tiden som seriemördaren härjar. Han vänder sig till polisutredarna Ray Martinez (Andy Garcia) och Phil Wilson (Richard Bradford) för att samarbeta. Tillsammans kämpar de mot klockan för att försöka få ledtrådar som kan leda till mördaren och förhindra nästa mord. Men mördaren är slug och ger dem endast tillräckligt med information för att hålla dem upptagna.


©Orion Pictures

Värmebölja och noirig thriller, då är det lätt att tänka på Body Heat (1981) som förvisso är mer noirig än vad denna är, men trots allt lite i samma sfär. Den stora skillnaden är egentligen att man istället för en femme fatale har en galen seriemördare som inleder en slags lek med tidningsreportern och polisen. Titeln refererar för övrigt till den tuffa månaden juli i Florida då det oftast är en kombination av värmeböljer och kraftigt åskoväder.


©Orion Pictures

Inte den mest kända filmen och thrillern men den gör ett habilt jobb där det inte minst går ut på att mördaren och tidningsreportern skapar ett slags band till varandra. De båda behöver varandra av lite olika anledningar. Malcolm ser sin chans att hamna i blickfånget och rida på vågen medan mördaren söker uppmärksamhet genom Malcolms artiklar.


©Orion Pictures

En film som hade setts tidigare men kul nog mindes inget eller åtminstone ytterst lite. Även om det inte är en thriller som skulle vara hyperspännande och nervig så funkar den att se. Gedigna skådespelare rakt igenom bidrar. Ibland är några av scenerna från Malcolms och Christines privatliv lite temposänkande men inte så det skulle bli för mycket. Däremot skapar musiken av Lalo Schifrin lite blandade känslor. Inte dåligt och för det mesta ganska stämningsfullt, men även för pompöst på sina håll. Även tydligt att han försökt skapa något i stil med Bernard Herrmanns ikoniska musik till Psycho (1960) utan att lyckas fullt ut.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.1