10

Titel: 10 / Blåst på konfekten
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1979
Regi: Blake Edwards
I rollerna: Dudley Moore, Julie Andrews, Bo Derek, Robert Webber, Brian Dennehy, Dee Wallace

Handling: George Webber är en medelålders framgångsrik kompositör. Han har nu fått åldersnoja och blivit besatt av en ung vacker kvinna som han betygsätter efter utseendet.

Omdöme: George Webber (Dudley Moore) blir överraskad med en födelsedagsfest på sin 42-årsdag som hans flickvän Samantha Taylor (Julie Andrews) satt ihop. George, som är en framgångsrik kompositör som lever ett gott liv i Los Angeles, hamnar i en medelålderskris. Han smygtittar via teleskop på en granne och hans vackra, unga kvinnor. Lite av en snuskgubbe tycker Samantha som mycket väl är medveten om vad George har för sig, men nu har det blivit värre.


©Warner Bros.

George diskuterar sina problem och tankar med bästa vännen Hugh (Robert Webber), som skriver sångtexter till musiken George skapar. George ventilerar även hos sin psykiatriker och nu är det aktuella ämnet hans åldersfixering och medelålderskris.


©Warner Bros.

George har fått upp ögonen för en vacker ung kvinna som han följt efter till hennes bröllop. Besatt som han blir av henne får han reda på att hon heter Jenny Hanley (Bo Derek). Hon är en fullpoängare i hans ögon. Trots att han inte alls känner henne och hon nyligen gift sig, beger han sig efter henne till Mexiko där hon ska ha sin smekmånad.


©Warner Bros.

Blake Edwards hade gjort flera Rosa Pantern-filmer och delvis känner man igen sig med humorn. George hamnar i en rad komiska situationer när han desperat som han är skapar trubbel. Flera roliga och klassiska scener som man minns från tidigare tittar. Trots att en hel del av det bästa mindes, var det intressant att resten hade glömts bort eller kanske förträngts. För som det visar sig är det lite av en blandad kompott man får.


©Warner Bros.

Första halvan av filmen som utspelar sig i Los Angeles är den bättre och inte minst roligare. Här är filmen full av minnesvärda ögonblick som får en att skratta gång på gång. Dudley Moore passar också klart bra när George gräver ett allt djupare hål för sig mitt framför ögonen på flickvännen Samantha som börjar få nog av hans beteende.


©Warner Bros.

Sedan bär det av ner till Mexiko och filmen ändrar karaktär. Det börjar bli utdragna och en del onödiga scener. George har liksom förlorat sig själv och lämnat sitt liv hemma i Los Angeles. Mexiko blir en plats där han försöker gå efter en dröm, en fantasi. Han dränker sina sorger i hotellbaren där han träffar bartendern Donald (Brian Dennehy) och hotellgästen Mary (Dee Wallace). Humorn ersätts med en smått tragisk och patetisk känsla som inte riktigt funkar.


©Warner Bros.

Bo Derek skulle komma att bli en sexsymbol och på allas läppar när filmen kom ut. Den frigjorda Jenny blir mer än bara en ouppnåelig fantasi för George under senare delen av filmen. Frågan är om George lyckas leva kvar i denna fantasi eller kommer ner på jorden igen. På sätt och vis kan man till slut se det hela som en djupdykning i mäns medelålderskriser vilket i sig är intressant. Men faktum är att filmen hade tjänat på att fortsätta som första halvan och låta det vara mer av en renodlad komedi. Den tappar helt enkelt lite för mycket och är onödigt lång med en speltid på två timmar. Trots allt en hel del roliga scener att ta med sig vilket gör att filmen ändå uppskattas men en ojämn andra halva sänker helheten.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.1