Secret Admirer

Titel: Secret Admirer / Kedjebrevet
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1985
Regi: David Greenwalt
I rollerna: C. Thomas Howell, Lori Loughlin, Kelly Preston, Dee Wallace, Cliff De Young, Leigh Taylor-Young, Fred Ward, Casey Siemaszko, Corey Haim

Handling: Sexuella förvecklingar bland ungdomar och deras föräldrar med anledning av ett brev som kommit på villovägar.

Omdöme: Toni (Lori Loughlin) är hemligt förälskad i sin bästa vän, Michael (C. Thomas Howell). Hon vet inte hur hon ska berätta det för honom och hon tror inte att han känner likadant. Så hon beslutar sig för att skriva ett kärleksbrev där hon beskriver hur hon känner för honom. Hon skriver det anonymt och lämnar det i hans skåp i skolan.


© Orion Pictures

Michael, som är kär i Deborah (Kelly Preston), blir eld och lågor då han tror att det är hon som skrivit brevet. Men hon är alltid ihop med äldre killar och har pojkvän för tillfället. Michael vänder sig till Toni för hjälp och tror sig komma med en idé - att skriva ett anonymt brev tillbaka.


© Orion Pictures

Problem uppstår då de anonyma kärleksbreven hamnar på villovägar. Det gör att föräldrarna till Michael och Deborah kommer över breven av misstag vilket leder till förvecklingar. Förvecklingar som skapar komiska situationer men även potentiell otrohet. Allt medan Michael ser sin chans att få Deborah. Toni då, ja hon försöker vara en god vän åt båda samtidigt som hon fortfarande har känslor för Michael.


© Orion Pictures

En 80-tals komedi som setts ett par gånger men en omtitt lockar med jämna mellanrum. I synnerhet är det huvudmelodin av Jan Hammer, som ju var stor runt den här tiden med sin synthmusik till ikoniska TV-serien "Miami Vice", som satt sig. En smått magisk huvudmelodi som filmen inleder med och sedan hörs ett par gånger under filmens gång, främst när ett av kärleksbreven blir läst. Det är inte bara huvudmelodin som är bra ska sägas, men den är riktigt fin.


© Orion Pictures

Ungdomskomedi men där de vuxna också får vara med. Och det blir både kul och charmigt. Det går inte att komma ifrån att man har trevligt med filmen. Ett par skratt blir det längs vägen men den har i synnerhet gott om hjärta. Det finns andra ungdomsfilmer som må vara mer gripande och romantiska, men denna ska absolut inte underskattas vad gäller den höga mysighetsfaktorn.


© Orion Pictures

Det är mitten av 80-talet och filmen ger en stor dos av det man uppskattar med årtiondet. En film som alltså setts ett par gånger även om den aldrig sågs när man själv var ungdom. Men det gör absolut inget, den är lika trevlig för det. Kanske är det bara en stark trea men eftersom den värmer ens hjärta och har ett slut som är passande för filmens romantiska historia, känns det inte fel med en svag fyra.

3 - Skådespelare
3 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.5

That Night

Titel: That Night
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1992
Regi: Craig Bolotin
I rollerna: Eliza Dushku, Juliette Lewis, C. Thomas Howell, Katherine Heigl

Handling: En ung flicka, Alice, får uppleva sitt livs äventyr när hon blir kompis med den flera år äldre granntjejen Sheryl, som har kärleksproblem. Alice kommer att spela en viktig roll i förhållandet mellan Sheryl och hennes pojkvän.

Omdöme: Året är 1961 och 10-åriga Alice (Eliza Dushku) spanar in 17-åriga granntjejen Sheryl (Juliette Lewis). Detta eftersom Alice är nyfiken på Sheryl och hennes liv. Hon följer henne från sitt fönster och ser hur hon kysser killar hon varit på dejt med, musiken hon lyssnar på, parfymen hon använder osv. Alice är nyfiken av sig och vill veta mer om kärlek.


©Warner Bros.

En dag kommer Sheryl att träffa den något äldre Rick (C. Thomas Howell) som jobbar på bowlinghallen. Alice kommer se deras första kyss och hur Sheryl och Rick blir oskiljaktiga när de börjar dejta. Snart kommer Alice bli en del av deras kärlekshistoria som utvecklas till en passionerad romans som dock inte uppskattas av alla.


©Warner Bros.

Utan att veta vilken typ av film som väntade var ändå förväntningen att det skulle kunna vara lite småtrevligt med en tidig 90-tals film, även om den utspelar sig under tidigt 60-tal. Just att den utspelar sig bakåt i tiden är något som många gånger kan kännas tillgjort och pålagt. Här känns det inte så då filmen känns modern men ändå fångar tidseran bra med dess musik, mode och hur samhället såg ut.


©Warner Bros.

Filmen, som visar sig bygga på en bok av Alice McDermott, är berättad ur flickan Alices ögon. Åtminstone är det hon som berättar historien även om hon inte är med på alla håll och kanter när Sheryl och Rick delar kärleken tillsammans. Det är dock något oskyldigt och fint över historien som Alice berättar där hon för första gången lär sig om kärlek genom den äldre Sheryl.


©Warner Bros.

Juliette Lewis har aldrig varit en favorit men frågan är om hon någonsin varit bättre än vad hon är här. Blonderad och uppiffad verkar Sheryl till en början bara vara ute efter killars uppmärksamhet. Hon blir dock vän med Alice och visar att hon har en fin personlighet och inte bara det ytliga som de flesta ser. Längre in får Juliette Lewis visa vad hon går för när Sheryl ställs inför ett par tuffa situationer och beslut. Gillar henne en hel del faktiskt, speciellt då hon uppvisar en sårbarhet i sin prestation som känns naturlig.


©Warner Bros.

Det skapas en härlig stämning i filmen som tar mig lite på sängen, för det är precis sånt här som uppskattas och tilltalar mig. Musiken av David Newman är bitvis smått hypnotisk vilket dessutom varvas med oftast bra och passande 50- och 60-tals låtar. Vad som är bra med David Newmans musik är att den inte försöker skapa 60-tals toner utan den är där för att skapa stämning i sommarnatten, vilket man definitivt kan säga att hans musik lyckas med.


©Warner Bros.

Trodde inte filmen skulle uppskattas så pass mycket, men ibland blir man positivt överraskad och då är det bara att tacka och ta emot. Historien i sig är kanske inte spektakulär men filmen berättar historien bra, skapar känslor och blir ganska gripande. Den vinner mycket på inramningen den lyckas få till vilket gör att man får riktigt mysigt med filmen.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.6

Reagan

Titel: Reagan
Genre: Drama
Land: USA
År: 2024
Regi: Sean McNamara
I rollerna: Dennis Quaid, Penelope Ann Miller, Jon Voight, Xander Berkeley, Mena Suvari, Lesley-Anne Down, Kevin Dillon, Robert Davi, C. Thomas Howell

Handling: En dramatisering av Ronald Reagans liv, från hans barndom till hans tid i Vita huset.

Omdöme: Filmen inleder med att Ronald Reagan (Dennis Quaid), efter att ha hållit ett tal i Washington, blir skjuten när han är på väg till sin väntande bil. Vi hamnar sedan i Moskva där f.d. KGB-agenten Viktor Petrovich (Jon Voight) blir frågad hur Sovjetunionen föll. Han berättar då om Reagan, mannen som han hade koll på långt innan han kom att bli USA:s president. Han berättar om Reagan från sina unga år på 1920-talet och hans tid som B-skådis i Hollywood under 1940-talet där han började komma i kontakt med politik och kommunism.


©ShowBiz Direct

Reagan var gift med skådespelerskan Jane Wyman (Mena Suvari), som vann en Oscar för Johnny Belinda (1948), fram till 1949. Kul nog kom hon att bli TV:s kanske mest kända ansikte under åren som Reagan var president tack vare rollen som Angela Channing i TV-serien "Falcon Crest". Efter Jane kom Nancy (Penelope Ann Miller) in i Reagans liv. Med henne vid sin sida gick han från Hollywood mot Vita huset och där emellan guvernör i Kalifornien.


©ShowBiz Direct

Ronald Reagan var en av de mest populära och kända amerikanska presidenterna under 1900-talet. Vägen mot toppen var inte alltid lätt och han hade sina motståndare och kritiker, precis som alla andra, även när han var sittande president. Hans bakgrund som skådespelare gjorde dock att han nog inte var som de flesta politikerna och han ville göra världen, speciellt hemlandet, till en bättre plats, något han till stor del lyckades med.


©ShowBiz Direct

En biografi som denna, som inte bara behandlar tiden som president utan även uppväxten och livet innan tiden i Vita huset, har mycket att berätta. Speltiden på 2.20 var från början längre men kortades ner. Resultatet blir ingen direkt djupdykning på något och istället en mer allmän titt på Reagans liv. Vissa händelser och ögonblick sticker ut mer än andra och hade kunnat utforskas mer, men då hade det nog krävts en miniserie istället för en långfilm.


©ShowBiz Direct

Detta är en film och biografi som man enklast kan beskriva som stabil. Genomgående samma nivå rakt igenom skulle man kunna säga, inga direkta toppar eller dalar. Första timmen avverkar tiden innan hans år i Vita huset och sedan blir det mycket fokus på relationen med Sovjetunionen och försöka få ett slut på kalla kriget.


©ShowBiz Direct

Invändningen mot filmen är väl att den går igenom en hel del men utan att bli särskilt dramatisk. Det funkar att se på och tar upp en del saker som väcker intresset. Samtidigt är det ingen Oscarskaliber på något. Välgjord produktion och den berättar de historiska ögonblicken bra, ibland med hjälp av autentiskt material. Kunde den varit bättre? Självklart, men den kunde också varit sämre. Inte bortkastat och aldrig tråkig, bara att den inte har den där wow-faktorn som en Oscars-hungrig produktion hade haft.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2