School Ties

Titel: School Ties / Den inre kretsen
Genre: Drama
Land: USA
År: 1992
Regi: Robert Mandel
I rollerna: Brendan Fraser, Matt Damon, Chris O'Donnell, Ben Affleck, Zeljko Ivanek, Ed Lauter

Handling: David är en judisk pojke i 1950-talets USA som börjar på en privatskola där han ska hjälpa fotbollslaget att vinna. Han har lätt för att få vänner trots att han kommer från ett arbetarhem, men när det kommer ut att han är jude börjar problemen.

Omdöme: Året är 1955 och David Greene (Brendan Fraser) har fått en chans att gå på en prestigefull privatskola som är en inkörsport till Harvard och andra ledande universitet. Chansen får han eftersom han är en duktig quarterback i amerikansk fotboll, något skolan behöver. David kommer inte från en rik familj som alla andra som går på skolan. Men han kommer snabbt in i gänget och har inga problem att skaffa vänner.


©Paramount Pictures

David upptäcker tidigt att det är en viss jargong bland grabbarna, ibland med nedlåtande kommentarer om judar. David, som är jude, berättar inte om sin religion för någon. Han vill inte att hans religion ska skapa problem. Istället vill han att hans personlighet och hans spel på planen ska visa vägen.


©Paramount Pictures

Studierna går mestadels bra för David men en lärare han och de övriga grabbarna avskyr är nya läraren i franska, Mr. Cleary (Zeljko Ivanek). Pressen är stor på många av killarna då de kommer från inflytelserika familjer, något David inte känner av på samma sätt. En av dessa är Charlie Dillon (Matt Damon) som även känner besvikelse över att han förlorat chansen att vara lagets quarterback till David, något han sent kommer glömma.


©Paramount Pictures

En film i skolmiljö kan oftast ha gott om intriger och denna är inget undantag. Även av intresse med tanke på att den har flera unga skådespelare i början av sina karriärer, inte minst Brendan Fraser, Matt Damon, Chris O'Donnell och Ben Affleck. Ingen av dem sticker ut och ger en minnesvärd prestation eller liknande, men samtliga funkar och det är kul att se dem när de fortfarande var relativt oförstörda.


©Paramount Pictures

Själva huvudintrigen med Davids religion blir inte för dominant. Istället kryper det sakta fram när David försöker manövrera igenom tiden på privatskolan. En tid där han försöker leda skollaget till framgång, börjar dejta Sally Wheeler (Amy Locane) och även blir indragen i fusk. Allt kommer dock överskuggas av folks syn på Davids religion.


©Paramount Pictures

Filmen har en rasistisk prägel som David tvingas genomlida. Han vill helst av allt göra upp med en gång och har inget emot att hamna i slagsmål om det behövs. Men på privatskolan inser han att det är bäst att ligga lågt för att inte förstöra sin chans. Förr eller senare kommer dock bägaren rinna över, något som gör att det blir en oviss upplösning på historien. Helt ok, kanske mer än så utan att bli riktigt dramatiskt eller gripande som det fanns utrymme för.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9

Men Don't Leave

Titel: Men Don't Leave / Livet går vidare
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 1990
Regi: Paul Brickman
I rollerna: Jessica Lange, Chris O'Donnell, Charlie Korsmo, Joan Cusack, Arliss Howard, Kathy Bates

Handling: En kvinna och hennes två söner blir tvungna att flytta till staden efter att maken gått bort. Detta nya liv är en omställning som inte är lätt för någon av de inblandade.

Omdöme: Beth (Jessica Lange) och hennes två söner Chris (Chris O'Donnell) och Matt (Charlie Korsmo) ser sina liv förändras i ett tragiskt ögonblick då deras far respektive make John (Tom Mason) plötsligt dör. John var familjens klippa, den som drog in pengarna, fixade saker runt huset de köpt och gjorde alla på bra humör. Vad ska Beth och pojkarna ta sig till? Livet blir inte som det en gång var, men livet måste gå vidare.


©Warner Bros.

Det blir tydligt för Beth att de inte kan få det att gå runt om de stannar i det lilla samhället där de har huset. Hon skaffar jobb, men det är inte tillräckligt välbetalt. De får helt enkelt sälja huset och flytta till storstaden Baltimore. Ny lägenhet, nära till affärer och en chans att starta om. Men det blir inte så enkelt för de tre även om de försöker göra det bästa av situationen.


©Warner Bros.

Inledningsvis visar filmen tendenser på att både kunna vara ett fint familjedrama och ett tyngre familjedrama. Båda kan funka beroende på vad man är upplagd för. Tack och lov blir det i det här fallet inte så jobbigt som det verkar kunna bli. För när de flyttar till Baltimore kan de börja leva igen, även om saker och ting förändrats.


©Warner Bros.

Beth skaffar ett jobb hos Lisa (Kathy Bates) som äger en slags cateringverksamhet. Samtidigt börjar hon träffa musikern Charles (Arliss Howard), men vill ta det lugnt då hon har fullt upp efter flytten. Chris träffar en dag grannen Jody (Joan Cusack) och innan han vet vad som händer har hon satt klorna i honom, trots att hon är äldre och han bara är en tonåring. Det är bara en av sakerna Beth måste försöka reda ut.


©Warner Bros.

Paul Brickman gjorde här sin andra långfilm, den första var succén Risky Business (1983) ett par år tidigare. Dessa två filmer kom att bli hans enda filmer som regissör. Konstigt kan tyckas, speciellt då ingen av filmerna gör bort sig, snarare tvärtom. En bidragande orsak lär ha varit att han helt enkelt inte ville stå i rampljuset och valde att inte hoppa på alla erbjudanden han fick från Hollywood efter succén med Risky Business (1983). Fast kanske väntade han på att göra något han ville göra vilket blev denna film. Det blev ingen kassasuccé men så är det också ett drama som antingen blir en hyllad Oscarskandidat eller faller i glömska, vilket blev fallet här.


©Warner Bros.

Det blev inga Oscarsnomineringar till filmen, men det var två som hade kunnat vara med i snacket. Den ena är Jessica Lange som både får spela en stark och skör kvinna som försöker manövrera sig genom livet som änka och ta hand om både ekonomin, sina söner och kärleken. Joan Cusack bör även nämnas då hon gör en av sina bästa prestationer i rollen som Judy. Men den som ändå är mest Oscarsvärdig är Thomas Newman vars musik är av Oscarskaliber. Stundtals mycket fin musik som är filmens starkaste kort.


©Warner Bros.

Även om filmen är på gränsen till något större och bättre är det till stor del ett finstämt familjedrama som har mycket av det man önskar sig av en sån här film. En del kritiker noterade att filmen klipptes om kort innan den skulle släppas vilket gjorde att filmen släpptes i början av 1990 istället för i slutet av 1989. Hur detta påverkade slutresultatet är svårt att säga. Det är möjligt att den hade haft mer tyngd i ursprunglig form men det kunde också ha blivit segt. I vilket fall som helst är det en film jag är glad över att ha sett då jag gillar den här sortens filmer när de får till det, vilket denna till viss del lyckas med.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.6