The Accountant²

Titel: The Accountant² / The Accountant 2
Genre: Action/Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2025
Regi: Gavin O'Connor
I rollerna: Ben Affleck, Jon Bernthal, Cynthia Addai-Robinson, J.K. Simmons

Handling: Christian Wolff har en talang för att lösa komplexa problem. När en gammal bekant mördas och lämnar efter sig ett kryptiskt meddelande om att "hitta revisorn", känner sig Wolff tvungen att lösa fallet. När han inser att mer extrema åtgärder krävs, rekryterar han sin främmande och mycket farliga bror, Braxton, för att hjälpa till. I samarbete med Marybeth Medina, vice generaldirektör för det amerikanska finansdepartementet, avslöjar de en dödlig konspiration och blir själva måltavlor för ett hänsynslöst nätverk av lönnmördare som gör allt för att hålla sina hemligheter begravda.

Omdöme: Kan börja med att säga att den första filmen The Accountant (2016) sågs när det begav sig men inget minns från den mer än att den var sevärd. Något överraskad över en uppföljare med tanke på att den första filmen uppenbarligen inte var så minnesvärd, och speciellt efter så pass lång tid. Man ville kanske vänta tills man hade rätt manus att jobba med.


©Amazon MGM Studios

Christian Wolff (Ben Affleck) är en egendomlig, autistisk man. Han är mycket skicklig på det han gör och har sinne för detaljer, men socialt är han en enstöring som inte vet hur han ska interagera med folk. Nu blir han rekryterad av Marybeth Medina (Cynthia Addai-Robinson), ansvarig för en avdelning under finansdepartementet. En gemensam vän och kollega, Raymond King (J.K. Simmons), har blivit mördad. Tillsammans ska de försöka hitta gärningsmannen och vad det var deras vän jobbade på.


©Amazon MGM Studios

Christian kallar in sin bror Braxton (Jon Bernthal) eftersom de behöver någon som kan ta i med hårdhandskarna. Bröderna har inte setts på åtta år och relationen är sval. Men bröderna ställer upp för varandra och tillsammans är de inte att leka med då de får resultat, även om det inte alltid är via den lagliga vägen.


©Amazon MGM Studios

Då inget minns från den första filmen är det svårt att jämföra filmerna. Vad som dock står klart är att Christian Wolff är udda, något som inte minst etableras tidigt när han går på en slags speeddejting. Vet inte om det ska vara roligt eller tragiskt men hela sekvensen känns konstig och utan någon direkt poäng. Visst vill man väl etablera att han tänker annorlunda och hur han kringgår systemet vilket han senare använder i utredningen, men trots allt skumt.


©Amazon MGM Studios

Detsamma kan man egentligen säga om introduktionen av de två andra stora karaktärerna. Marybeth Medina håller på att testa nya kontorsstolar och verkar besatt av detta. Hon kör sedan sitt eget race där hon verkar göra vad hon vill utan att stå till svars för någon. Hon verkar inte ha något liv och hänger mest i den döda kollegans hem.


©Amazon MGM Studios

Braxtons introduktion är ännu ett exempel då filmen är udda. På ett hotell i Berlin följer vi Braxton, i kalsonger, föra monolog med sig själv. Han försöker samla sig inför ett viktigt samtal. En utdragen sekvens som precis som med Christians introduktion bara känns konstig och udda utan någon direkt poäng.


©Amazon MGM Studios

Filmen försöker nog som sagt vara lite udda och annorlunda i vissa avseenden men det känns som den missar mer än hittar något som funkar vad gäller det. En annan sak som ger en huvudbry visar sig vara Christians genialiska projekt Harbor där autistiska barn och ungdomar slavarbetar åt honom genom att plocka fram alla möjliga och omöjliga uppgifter, hacka och ha sig. Blir nästan lite sci-fi över det hela, tyvärr på ett orealistiskt sätt.


©Amazon MGM Studios

Ben Affleck som den stela och asociala Christian Wolff tillsammans med Cynthia Addai-Robinson som den smått osympatiska Marybeth Medina håller en högst medioker nivå. Bättre är det med Jon Bernthal som ger en desto mer stabil prestation som Braxton. Han har ändå gått in för rollen och är ganska underhållande, något som styr upp de nämnda svagare insatserna.


©Amazon MGM Studios

Även om filmen har en del saker som inte funkar, eller som åtminstone ger en något konstig och udda upplevelse, har den annat som behåller intresset. Tycker t.ex. den för det mesta har en bra ton mycket tack vare musiken som håller en jämnbra nivå. Det gör att man känner att det är på allvar trots de lite tveksamma inslagen filmen bjuder på. Överlag blir det därför en film som ger blandade känslor. Den har tillräckligt för att funka men det blir inte en ny Sicario (2015) och Sicario: Day of the Soldado (2018) som det kunde ha blivit då de har en del gemensamt när man tänker efter.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.0

School Ties

Titel: School Ties / Den inre kretsen
Genre: Drama
Land: USA
År: 1992
Regi: Robert Mandel
I rollerna: Brendan Fraser, Matt Damon, Chris O'Donnell, Ben Affleck, Zeljko Ivanek, Ed Lauter

Handling: David är en judisk pojke i 1950-talets USA som börjar på en privatskola där han ska hjälpa fotbollslaget att vinna. Han har lätt för att få vänner trots att han kommer från ett arbetarhem, men när det kommer ut att han är jude börjar problemen.

Omdöme: Året är 1955 och David Greene (Brendan Fraser) har fått en chans att gå på en prestigefull privatskola som är en inkörsport till Harvard och andra ledande universitet. Chansen får han eftersom han är en duktig quarterback i amerikansk fotboll, något skolan behöver. David kommer inte från en rik familj som alla andra som går på skolan. Men han kommer snabbt in i gänget och har inga problem att skaffa vänner.


©Paramount Pictures

David upptäcker tidigt att det är en viss jargong bland grabbarna, ibland med nedlåtande kommentarer om judar. David, som är jude, berättar inte om sin religion för någon. Han vill inte att hans religion ska skapa problem. Istället vill han att hans personlighet och hans spel på planen ska visa vägen.


©Paramount Pictures

Studierna går mestadels bra för David men en lärare han och de övriga grabbarna avskyr är nya läraren i franska, Mr. Cleary (Zeljko Ivanek). Pressen är stor på många av killarna då de kommer från inflytelserika familjer, något David inte känner av på samma sätt. En av dessa är Charlie Dillon (Matt Damon) som även känner besvikelse över att han förlorat chansen att vara lagets quarterback till David, något han sent kommer glömma.


©Paramount Pictures

En film i skolmiljö kan oftast ha gott om intriger och denna är inget undantag. Även av intresse med tanke på att den har flera unga skådespelare i början av sina karriärer, inte minst Brendan Fraser, Matt Damon, Chris O'Donnell och Ben Affleck. Ingen av dem sticker ut och ger en minnesvärd prestation eller liknande, men samtliga funkar och det är kul att se dem när de fortfarande var relativt oförstörda.


©Paramount Pictures

Själva huvudintrigen med Davids religion blir inte för dominant. Istället kryper det sakta fram när David försöker manövrera igenom tiden på privatskolan. En tid där han försöker leda skollaget till framgång, börjar dejta Sally Wheeler (Amy Locane) och även blir indragen i fusk. Allt kommer dock överskuggas av folks syn på Davids religion.


©Paramount Pictures

Filmen har en rasistisk prägel som David tvingas genomlida. Han vill helst av allt göra upp med en gång och har inget emot att hamna i slagsmål om det behövs. Men på privatskolan inser han att det är bäst att ligga lågt för att inte förstöra sin chans. Förr eller senare kommer dock bägaren rinna över, något som gör att det blir en oviss upplösning på historien. Helt ok, kanske mer än så utan att bli riktigt dramatiskt eller gripande som det fanns utrymme för.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9

The Company Men

Titel: The Company Men
Genre: Drama
Land: USA
År: 2010
Regi: John Wells
I rollerna: Ben Affleck, Tommy Lee Jones, Chris Cooper, Kevin Costner, Rosemarie DeWitt, Maria Bello, Craig T. Nelson

Handling: Bobby Walker lever den amerikanska drömmen; bra jobb, vacker familj, skinande Porsche i garaget. När företaget skär ner blir han och hans medarbetare, Phil Woodward och Gene McClary, utan jobb och tvingas tänka över sina liv som män, makar och fäder...

Omdöme: När finanskrisen slår till under 2008 drabbar det ett stort antal människor och familjer. En av dessa är 37-årige Bobby Walker (Ben Affleck) som efter 12 år på samma företag blir av med jobbet när det görs nedskärningar. Bobby och hans fru Maggie (Rosemarie DeWitt) har två barn ihop, lever gott men har stora utgifter som nu blir ett problem utan hans inkomst. Bobby tar det hela med ro till en början då han är övertygad om att han får ett annat liknande jobb med en gång. Så enkelt blir det dock inte eftersom marknaden är överöst med minst lika kvalificerade personer som också blivit avskedade.


©The Weinstein Company

På samma företag där Bobby jobbade har veteranerna Phil Woodward (Chris Cooper) och Gene McClary (Tommy Lee Jones) till en början fått behålla sina jobb. De håller båda högre positioner än vad Bobby gjorde, men när en andra våg uppsägningar äger rum ryker de båda. Gene var företagets VD James Salingers (Craig T. Nelson) bästa vän men det hjälper föga. Detta eftersom Gene motsätter sig uppsägningarna då de inte alls bryr sig om det etiska i sammanhanget.


©The Weinstein Company

Bobby och Phil får svårt att komma på fötterna igen där kampen för att hitta ett nytt jobb är smått lönlöst. Det tär på dem, självförtroendet går ner i botten och familjelivet blir lidande. Bobby är trots allt fortfarande relativt ung men för Phils del är han i 60-års åldern och trots lång erfarenhet och kunskap är det inte många som kan tänka sig anlita honom i rådande klimat.


©The Weinstein Company

En småjobbig film att ta sig igenom då det blir deprimerande att se hur de uppsagda behandlas. Det blir kanske tydligast när Bobby och Phil hamnar i en slags förvaringsplats. Ett kontor där de avskedade får söka jobb och träffa en kontaktperson som ska ge dem tips, hjälpa dem med CV osv. Men istället för att vara stöttande och hjälpande har det omvänd effekt. De känner sig förödmjukade och behandlade som skräp. Kanske är meningen att ge dem en smak av verkligheten, av situationen som råder. Men det skapar bara ångest och en känsla av hopplöshet som man känner genom rutan.


©The Weinstein Company

En av anledningarna till varför filmen togs an var för att den samlat ett par bra skådespelare. Tommy Lee Jones, Chris Cooper och Kevin Costner är alltid duktiga. Costner får dock en mindre roll än väntat och det känns inte som hans roll riktigt passar honom i rollen som Bobbys svåger. Däremot får man säga att Ben Affleck, som aldrig direkt brukar övertyga, funkar ganska bra här.


©The Weinstein Company

En annan anledning var att förhoppningen fanns på att filmen skulle kunna vara något bra i stil med Up in the Air (2009) och Boiler Room (2000) som handlar om uppsägningar respektive finansbranschen. Även en film som Glengarry Glen Ross (1992) kommer man att tänka på, filmpostern har bl.a. lånat från den. Denna film har inte lika mycket på gång som nämnda filmer. Den har skådespelarna och grunden till något bra. Filmen släpptes även under Oscarstider med förhoppningar att kamma hem ett par nomineringar och priser, men så blev det inte. Den funkar att se på men intrigerna finns inte riktigt där för att få vattnet att koka. Och eftersom det snarare blir en ångestfylld filmtitt får man inte någon vidare trevlig filmstund.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7

State of Play

Titel: State of Play
Genre: Kriminalare/Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA/Storbritannien/Frankrike
År: 2009
Regi: Kevin Macdonald
I rollerna: Russell Crowe, Rachel McAdams, Ben Affleck, Robin Wright, Helen Mirren, Jeff Daniels, Jason Bateman

Handling: Mordet på en lovande kongressmans älskarinna leder den undersökande journalisten Cal McAffrey in i en härva av mörkläggningar och politiskt maktspel på hög nivå där enorma summor pengar och politisk heder står på spel.

Omdöme: Två mord på två främmande män och ett mystiskt dödsfall på en ung kvinna verkar till en början inte ha någon koppling mer än att de skedde nära inpå varandra i Washington, D.C.. Den undersökande journalisten Cal McAffrey (Russell Crowe) på tidningen Washington Globe börjar gräva i de båda fallen och får snart hjälp av kollegan Della Frye (Rachel McAdams).


©Universal Pictures

Den döda unga kvinnan visar sig ha jobbat åt kongressledamoten Stephen Collins (Ben Affleck). Eftersom McAffrey och Collins är gamla vänner sedan studietiden, blir fallet både personligt och ett jättescoop. McAffrey får svårt att balansera det hela men vet att hans arbete är extra viktigt i denna situation då han både han hjälpa sin vän och skriva om en story som bara blir mer och mer häpnadsväckande.


©Universal Pictures

En gammal hederlig politisk thriller som går lite i fotspåren av All the President's Men (1976). I det fallet byggde det hela på den verklighetsbaserade Watergate-skandalen. I det här fallet bygger det på en brittisk miniserie med samma namn. Regi av Kevin Macdonald som gjorde sig ett namn med utmärkta dokumentärerna One Day in September (1999) och Touching the Void (2003) innan han gjorde The Last King of Scotland (2006).


©Universal Pictures

Bra konspirationsfilmer växer inte på träd. Denna får sägas hör till de bra, inte de allra bästa men bättre än många andra. Den har en story och ett manus som mestadels känns trovärdigt och blir inte för överdrivet. Det finns något inslag som kan kännas lite slumpartat som kanske kunde lösts på ett smidigare sätt. Men det blir aldrig krystat eller att man skulle känna att filmen skulle bli rörig eller förlora intresset, snarare tvärtom.


©Universal Pictures

Det är svårt att hitta saker att invända mot då filmen är ganska tät och spännande med gott om mystik som man vill ha med en sån här film. Skulle det vara ett par saker som håller tillbaka den från att nå en högre nivå så är det att den kunde varit mer intensiv. Den är spännande men det blir inte en svettig thriller av det hela. Istället är det mer den undersökande journalistiken som får fram ett och annat smaskigt.


©Universal Pictures

En annan sak som kunde varit lite bättre är prestationerna/karaktärerna. Skådespelarna har man till stor del på plats, men de kunde fått mer att jobba med då samtliga känns något återhållsamma. Ben Affleck är den som ger det svagaste intrycket. Förvisso spelar han en hal politiker men han känns inte direkt övertygande, vilket inte är något nytt då han ofta ger det intrycket. Sedan har vi "skytten" som inte bara kunde varit ondare utan även fått större utrymme, inte minst mot slutet.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.1