Working Girl

Titel: Working Girl
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1988
Regi: Mike Nichols
I rollerna: Melanie Griffith, Harrison Ford, Sigourney Weaver, Alec Baldwin, Joan Cusack, Philip Bosco, Kevin Spacey, Olympia Dukakis

Handling: Tess är en ambitiös sekreterare som är fast besluten att göra karriär inom New Yorks finansvärld. Men hon får den listiga Katharine - som dessutom är hennes chef - emot sig.

Omdöme: Med en gång sätter filmen tonen med Carly Simons Oscarsvinnande låt "Let the River Run" under förtexterna då färjan glider fram mot New York med World Trade Centers tvillingtorn i blickfånget. Smått oundvikligt att inte känna sig upplagd för lite klassiskt filmmys från 80-talet.


©20th Century Fox

Tess McGill (Melanie Griffith) är en av de som tar båten från Staten Island in till Manhattan. Där jobbar hon som sekreterare på en börsmäklarfirma men hon har större ambitioner än så och har fått en handelsexamen via kvällsstudier. Hon blir dock behandlad som en bimbo av sin chef och de manliga kollegorna.


©20th Century Fox

Tess känner att lyckan äntligen vänder och att hon kan få en ärlig chans att visa vad hon går för när hon får en kvinnlig chef i form av Katharine Parker (Sigourney Weaver). Katharine gör det klart för Tess att de kommer jobba som ett team och att om hon har några idéer kan hon alltid komma till henne. Det är precis vad Tess gör då hon har ett intressant förslag.


©20th Century Fox

Under tiden som Tess börjar bli förhoppningsfull med jobbet, har hon kämpigt med pojkvännen Mick (Alec Baldwin) som inte stöttar henne tillräckligt och dessutom är otrogen. Tess får istället stöd av bästa väninnan och sekreterarkollegan Cyn (Joan Cusack). Hon vågar även ta en chans med sitt affärsförslag och vänder sig till Jack Trainer (Harrison Ford) på ett annat företag som kan hjälpa henne. Kommer risken vara värd det för Tess eller riskerar hon att förlora allt när sanningen uppdagas?


©20th Century Fox

Filmen blev sexfaldigt Oscarsnominerad för bästa film, regi, kvinnlig huvudroll (Melanie Griffith), kvinnlig biroll x2 (Sigourney Weaver och Joan Cusack) samt bästa låt för vilken den alltså vann sin enda Oscar. Den vann för övrigt fyra Golden Globes för bästa film (komedi), kvinnlig huvudroll (Melanie Griffith), kvinnlig biroll (Sigourney Weaver) samt bästa låt.


©20th Century Fox

Lite intressant läsning att Melanie Griffith, som egentligen fick sitt stora genombrott med filmen, ofta var ute och festade hela nätterna med Alec Baldwin som hon var förtjust i men som gav henne nobben. Hon hade alkohol- och drogproblem under inspelningen och skrev efteråt in sig på rehab. Rollen gav henne hennes enda Oscarsnominering så kanske var det priset för hennes framgång.


©20th Century Fox

Inte ett tungt drama eller en lättsam komedi utan något mittemellan med en del romantik också. Genomgående solida prestationer gör också att det blir trevligt. Det görs inte sådana här filmer längre så när de ses får man njuta av varje sekund. Visst spelar nostalgin in men det handlar om mer än det.


©20th Century Fox

Det är svårt att inte charmas när film- och 80-tals känslan är så påtaglig som den är här. För även om filmen setts tidigare och man minns en del och ungefär hur det ska gå så blir det svårt att inte njuta under stora delar av speltiden. När man efter halva filmen fortfarande har halva filmen kvar, blir man glad eftersom man gärna vill fortsätta mysa med filmen.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.8

Klaus

Titel: Klaus
Genre: Animerat
Land: Spanien/USA
År: 2019
Regi: Sergio Pablos
Röster: Jason Schwartzman, J.K. Simmons, Rashida Jones, Joan Cusack

Handling: En självisk brevbärare och en folkskygg leksakstillverkare inleder en osannolik vänskap. Snart sprider de glädje till en kall stad i desperat behov av ett ljus i mörkret.

Omdöme: Vad vi har här är en ursprungshistoria, en s.k. origin story om Jultomten. Det börjar dock med en bortskämd ung man vid namn Jesper (Jason Schwartzman) vars far är postmästaren i Norge. För att Jesper ska växa upp och inse att han inte bara kan vänta på att få ärva sin far, skickas han till det nordligaste samhället på en ö vid namn Smeerensburg. Där ska han stanna i ett år och sköta den lokala postverksamheten.



©Netflix

Jesper anländer till Smeerensburg och är genast bedrövad över att finna den kalla och gråa platsen där han måste spendera det kommande året. Om han återvänder hem har hans far lovat att slänga ut honom på gatan, något han inte är särskilt pigg på. Smeerensburg kommer visa sig ha en tradition av fejder mellan de två huvudgrupperna, något som gjort att invånarna genomgående behandlar varandra illa.



©Netflix

Jesper, som försöker få invånarna att skicka brev, beger sig en dag till en avlägsen plats på ön där Klaus (J.K. Simmons) bor. Till en början är han vettskrämd när han får syn på den storväxte Klaus som hugger ved. Klaus, som tillverkat en stor mängd leksaker, kommer tillsammans med Jesper börja sprida glädje bland barnen som skriver brev till honom i hopp om att få leksaker. Detta uppskattas dock inte av alla i det lilla samhället.



©Netflix

Denna Oscarsnominerade animerade film har inte bara valt att berätta en lite annorlunda historia om Jultomten, den har även valt att inte använda sig av modern dataanimering. En traditionell handritad animering har använts plus ny teknik som skapat 3D-animeringen.



©Netflix

Man får säga att resultatet är klart lyckat. Till en början känns det kanske inte som den snyggaste animeringen man sett med människorna, men de växer på en och när det kommer till bakgrunderna och Smeerensburg är det vackert att se på. Den har inte minst en värme som modern dataanimering ofta saknar.



©Netflix

Det kanske tar ett tag innan man är såld på konceptet men när transformationen börjar äga rum är det svårt att inte gilla det här. Det är inte den traditionella julhistorien och den riktar sig inte till de yngsta. Istället har den en mer vuxen approach. Men den har även en charm och ett budskap som visar sig ligga som grund i berättelsen. Detta är något den till slut vinner på då man får en trevlig, mysig och lite annorlunda historia om hur Jultomten och julklappstraditionen kom till.

3 - Röster
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
5 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 8.2

Men Don't Leave

Titel: Men Don't Leave / Livet går vidare
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 1990
Regi: Paul Brickman
I rollerna: Jessica Lange, Chris O'Donnell, Charlie Korsmo, Joan Cusack, Arliss Howard, Kathy Bates

Handling: En kvinna och hennes två söner blir tvungna att flytta till staden efter att maken gått bort. Detta nya liv är en omställning som inte är lätt för någon av de inblandade.

Omdöme: Beth (Jessica Lange) och hennes två söner Chris (Chris O'Donnell) och Matt (Charlie Korsmo) ser sina liv förändras i ett tragiskt ögonblick då deras far respektive make John (Tom Mason) plötsligt dör. John var familjens klippa, den som drog in pengarna, fixade saker runt huset de köpt och gjorde alla på bra humör. Vad ska Beth och pojkarna ta sig till? Livet blir inte som det en gång var, men livet måste gå vidare.


©Warner Bros.

Det blir tydligt för Beth att de inte kan få det att gå runt om de stannar i det lilla samhället där de har huset. Hon skaffar jobb, men det är inte tillräckligt välbetalt. De får helt enkelt sälja huset och flytta till storstaden Baltimore. Ny lägenhet, nära till affärer och en chans att starta om. Men det blir inte så enkelt för de tre även om de försöker göra det bästa av situationen.


©Warner Bros.

Inledningsvis visar filmen tendenser på att både kunna vara ett fint familjedrama och ett tyngre familjedrama. Båda kan funka beroende på vad man är upplagd för. Tack och lov blir det i det här fallet inte så jobbigt som det verkar kunna bli. För när de flyttar till Baltimore kan de börja leva igen, även om saker och ting förändrats.


©Warner Bros.

Beth skaffar ett jobb hos Lisa (Kathy Bates) som äger en slags cateringverksamhet. Samtidigt börjar hon träffa musikern Charles (Arliss Howard), men vill ta det lugnt då hon har fullt upp efter flytten. Chris träffar en dag grannen Jody (Joan Cusack) och innan han vet vad som händer har hon satt klorna i honom, trots att hon är äldre och han bara är en tonåring. Det är bara en av sakerna Beth måste försöka reda ut.


©Warner Bros.

Paul Brickman gjorde här sin andra långfilm, den första var succén Risky Business (1983) ett par år tidigare. Dessa två filmer kom att bli hans enda filmer som regissör. Konstigt kan tyckas, speciellt då ingen av filmerna gör bort sig, snarare tvärtom. En bidragande orsak lär ha varit att han helt enkelt inte ville stå i rampljuset och valde att inte hoppa på alla erbjudanden han fick från Hollywood efter succén med Risky Business (1983). Fast kanske väntade han på att göra något han ville göra vilket blev denna film. Det blev ingen kassasuccé men så är det också ett drama som antingen blir en hyllad Oscarskandidat eller faller i glömska, vilket blev fallet här.


©Warner Bros.

Det blev inga Oscarsnomineringar till filmen, men det var två som hade kunnat vara med i snacket. Den ena är Jessica Lange som både får spela en stark och skör kvinna som försöker manövrera sig genom livet som änka och ta hand om både ekonomin, sina söner och kärleken. Joan Cusack bör även nämnas då hon gör en av sina bästa prestationer i rollen som Judy. Men den som ändå är mest Oscarsvärdig är Thomas Newman vars musik är av Oscarskaliber. Stundtals mycket fin musik som är filmens starkaste kort.


©Warner Bros.

Även om filmen är på gränsen till något större och bättre är det till stor del ett finstämt familjedrama som har mycket av det man önskar sig av en sån här film. En del kritiker noterade att filmen klipptes om kort innan den skulle släppas vilket gjorde att filmen släpptes i början av 1990 istället för i slutet av 1989. Hur detta påverkade slutresultatet är svårt att säga. Det är möjligt att den hade haft mer tyngd i ursprunglig form men det kunde också ha blivit segt. I vilket fall som helst är det en film jag är glad över att ha sett då jag gillar den här sortens filmer när de får till det, vilket denna till viss del lyckas med.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.6

In & Out

Titel: In & Out / Ute eller inte
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1997
Regi: Frank Oz
I rollerna: Kevin Kline, Joan Cusack, Tom Selleck, Matt Dillon, Wilford Brimley, Debbie Reynolds, Dan Hedaya

Handling: Engelskläraren Howard Brackett ska äntligen gifta sig. Han är en tystlåten, intelligent man och älskad av alla i Greenleaf, staden i Indiana där han bor. Men när en f.d. elev under sitt tacktal på Oscarsgalan tackar sin lärare och fäller en kommentar som ifrågasätter Howards sexuella läggning, vänds hans liv upp och ner.

Omdöme: Howard Brackett (Kevin Kline) är lärare i engelsk litteratur och omtyckt av de flesta i det lilla samhället Greenleaf, Indiana. Han är på väg att gifta sig med Emily Montgomery (Joan Cusack), som är en lärarkollega på samma skola, efter att de varit ihop i tre år.


©Paramount Pictures

När folk frågar varför det tagit så lång tid att göra slag i saken svarar han lite skämtsamt att han lovade sig själv att aldrig gifta sig förrän hans tidigare student Cameron Drake (Matt Dillon) blev Oscarsnominerad. Nu när han blivit Oscarsnominerad tänker Howard äntligen gifta sig med sin Emily.


©Paramount Pictures

Cameron Drake går och vinner en Oscar för bästa manliga huvudroll där han spelar en homosexuell soldat. Under sitt tacktal avslutar han från det blå med att tacka Howard Brackett, läraren hemma i Greenleaf, Indiana. Han slutar dock inte där. Han lägger till att Howard är homosexuell. Detta vänder inte bara upp och ner på Howards liv utan även hela samhället. Howard blir en mediesensation där populära nyhetsreportern Peter Malloy (Tom Selleck) inte är sen med att leta upp Howard för att göra ett exklusivt reportage om honom i en veckas tid som sträcker sig över det stundande bröllopet.


©Paramount Pictures

Regi av Frank Oz som tidigare hade gjort filmer som Dirty Rotten Scoundrels (1988), What About Bob? (1991) och Housesitter (1992). Denna kändes inte till på förhand, men varför inte ta sig en titt? Trots allt med bl.a. Kevin Kline och Tom Selleck som brukar uppskattas och en lättsam komedi är aldrig fel.


©Paramount Pictures

Det inleder småtrevligt och blir ganska roligt när Howard förbereder sig för bröllopet och när hela staden följer Oscarsgalan med deras egna Cameron Drake i blickfånget. Efter att Howards sexuella läggning ifrågasatts, måste han försöka övertyga alla om att han är vem han alltid varit och att han är en manlig man, trots att han gillar allt med Barbra Streisand, något som blir en rolig återkommande grej.


©Paramount Pictures

Även om filmen har sina roliga ögonblick tappar den under filmens gång. En intressant iakttagelse blir att även om Kevin Kline är en duktig skådespelare och även visat att han kan bemästra komiska roller, känns han inte helt rätt i rollen. Istället ser jag Steve Martin som perfekt för rollen, inte minst då han hade ett så lyckat samarbete med Frank Oz på Dirty Rotten Scoundrels (1988). Det är givetvis inte en garanti för att han skulle funka bättre än Kevin Kline här, men flera saker med rollen känns perfekta för Steve Martin. Dock tveksamt om han hade lyckats höja filmen till något mer då den till slut släpar fötterna efter sig lite för mycket.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.4

School of Rock

Titel: School of Rock
Genre: Komedi/Musik
Land: USA
År: 2003
Regi: Richard Linklater
I rollerna: Jack Black, Joan Cusack, Mike White, Sarah Silverman

Handling: Den i sina egna ögon gudabenådade rockmusikern Dewey Finn sparkas från sitt band och sitter med ett berg av skulder och depression. Av en händelse får han ett lärarvikariat för en fjärdeklass på en stel privatskola och Dewey bestämmer sig för att göra rockhjältar av eleverna.

Omdöme: Detta var den första "surprisefilmen" som sågs på Stockholm Filmfestival. 20 år senare var det läge att se om den efter att ha sett dokumentären Dio: Dreamers Never Die (2022) där Jack Black är med och intervjuas. På tal om Jack Black är det kul att filmens manus skrevs av Mike White som flyttade in och bodde granne med Jack Black som spelade högljudd rockmusik och sprang omkring naken i hallen.


©Paramount

Dewey Finn (Jack Black) är en passionerad rockmusiker som blir lite för mycket för ett rockband som vill tona ner sin image och bli seriösare. Det gör att Dewey får lämna bandet och har svårt att betala sin del av hyran. Han bor nämligen hos vännen Ned Schneebly (Mike White) vars flickvän Patty (Sarah Silverman) flyttat in och pressar Ned att vara hårdare mot Dewey.


©Paramount

En dag när Dewey är ensam hemma tar han ett samtal till Ned. En privatskola behöver en lärarvikarie och Ned har blivit varmt rekommenderad. Dewey inser att det är hans chans att tjäna snabba pengar och utger sig för att vara Ned. När han anländer till klassen med 10-åringar, får han efter ett tag idén att lära upp dem inom rockmusik och starta ett band som ska vara med och tävla i den årliga Battle of the Bands-tävlingen.


©Paramount

Filmen har två saker som talar för den. Den ena är musiken som är fylld med klassisk rockmusik. Den andra är Jack Black som sagt att medverkan på den här filmen var höjdpunkten i hans karriär. Och det är inte särskilt svårt att förstå varför. Man känner verkligen hans passion för musiken och då han själv är en duktig musiker som både kan spela och sjunga, är det en skräddarsydd roll för honom.


©Paramount

Man får inte heller glömma att erkänt duktige Richard Linklater står för regin. Till en början tackade han nej att göra filmen, men efter att han övertalades gick han med på att göra filmen om en del av manuset skrevs om för att göra det mer realistiskt och att han fick göra den på sina villkor. Mycket riktigt var det rätt val då filmen hade blivit för larvig om den åtminstone inte försökt vara trovärdig. Det funkar därför någorlunda väl även om man givetvis tvingats ta sig en del friheter.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2