The Statement

Titel: The Statement
Genre: Drama/Thriller
Land: Kanada/Frankrike/Storbritannien
År: 2003
Regi: Norman Jewison
I rollerna: Michael Caine, Tilda Swinton, Jeremy Northam, Charlotte Rampling, Ciarán Hinds

Handling: Frankrike, 1944. På order av nazisterna genomför den unge Pierre Brossard en avrättning av sju judar. Femtio år senare är Brossard fortfarande ostraffad för sitt illdåd och lever gömd med hjälp av högerextrema inom katolska kyrkan. Då en ny efterforskning närmar sig Brossards hemlighet måste han använda all sin list som femtio år på flykt har gett honom. För Brossard är också jagad av en mystisk mördare som ihärdigt försöker finna honom.

Omdöme: Under tyskarnas ockupation av Frankrike år 1944 var unge Pierre Brossard delaktig i avrättningen av sju judar. Som kollaboratör med nazisterna dömdes han efter kriget i sin frånvaro till döden för sina brott. Snart 50 år senare år 1992 lever Pierre (Michael Caine) fortfarande på flykt. Med hjälp av en högerextrem fraktion inom katolska kyrkan har han lyckats hålla sig undan. De låter honom inte bara bo på kyrkans område, de tillhandahåller även ekonomiskt stöd i form av utbetalningar så att han klarar sig.


©Sony Pictures Classics

Pierre visar sig vara eftersökt av en grupp som vill straffa honom för hans inblandning i krigsbrotten under Andra världskriget. En utsänd mördare har lyckats lokalisera honom i en sömnig del av Provence men Pierre, som må ha kommit upp i åren, är ständigt på sin vakt. Han lyckas eliminera hotet men är medveten om att han inte kan stanna och måste be kontakterna inom kyrkan att flytta honom.


©Sony Pictures Classics

Samtidigt jobbar domare Annemarie Livi (Tilda Swinton) tillsammans med polisutredaren överste Roux (Jeremy Northam) på att en gång för alla lokalisera Pierre Brossard och ställa honom inför rätta. Frågan är om de lyckas hitta honom innan gruppen som sänt mördare efter honom. Desperat som han är märker Pierre också att de som skyddat honom i alla dessa år börjar kapa banden vilket försvårar hans flykt.


©Sony Pictures Classics

Norman Jewison, som under 1960-talet gjorde fina filmer som The Cincinnati Kid (1965), In the Heat of the Night (1967) och The Thoman Crown Affair (1968), kom här att göra sin sista film. En film som bygger på en bok som i sin tur är verklighetsinspirerad.


©Sony Pictures Classics

Det inleder klart lovande efter att vi tagit del av Pierres inblandning 1944 och när handlingen förflyttas till Provence år 1992. Den utsände mördaren har lokaliserat sin måltavla och sätter in vad som ska bli dödsstöten. Men gamle Pierre ska absolut inte underskattas. De inledande 15-20 minuterna bådar alltså gott och sätter tonen för vad som förhoppningsvis kommer fortsätta i samma stil.


©Sony Pictures Classics

Filmen lyckas tyvärr inte riktigt spinna vidare på inledningen. Den försöker göra det hela till en större film än vad det behöver vara. Det leder inte minst till att man får flera passager som sänker tempot och mest följer Pierre som försöker hålla sig undan samtidigt som nätet sakta men säkert dras åt.


©Sony Pictures Classics

Egentligen inte så tokigt, speciellt inledningen och avslutningen som funkar bäst. Lite för utdraget där emellan och speltiden på två timmar kunde tätats till för att ge filmen lite mer udd. Tänker lite på den desto mer lyckade Remember (2015) där det också handlar om jakten på en gammal nazist men där historien och filmen gjorts tätare. Denna film hade kunnat bli lite i den stilen men resultatet blir något underväldigande.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.2

Mimic [Director's Cut]

Titel: Mimic
Genre: Sci-Fi/Skräck
Land: USA
År: 1997
Regi: Guillermo del Toro
I rollerna: Mira Sorvino, Jeremy Northam, Josh Brolin, Giancarlo Giannini, F. Murray Abraham

Handling: För tre år sedan skapade entomologen Dr. Susan Tyler genetiskt en insekt för att döda kackerlackor som bar på en virulent sjukdom. Nu är jätteinsekterna ute efter att förstöra sitt enda rovdjur - mänskligheten.

Omdöme: Detta kom att bli Guillermo del Toros första engelskspråkiga film och filmen producerades av Miramax under "demon-producenterna" Harvey & Bob Weinstein. Det blev en mardröm för del Toro då de båda bröderna lade sig i och krävde något annat än vad del Toros vision var. De ville sparka honom men då lär filmens stjärna Mira Sorvino, som kort innan hade vunnit en Oscar på Miramax-filmen Mighty Aphrodite (1995), klivit in och försvarat del Toro och hotat med att lämna filmen. Till slut fick del Toro stanna kvar, men inspelningen blev inte någon positiv upplevelse. Dessutom hade han inte final cut vilket gjorde att bioversionen inte var del Toros vision. Istället släppte han 2011 en director's cut av filmen som är närmare vad han hade tänkt sig. Det är denna director's cut-version som setts.


©Dimension Films/Miramax

New York har drabbats av ett dödligt virus som drabbar barn, något som hotar en hel generation. Tack vare entomologen Dr. Susan Tyler (Mira Sorvino) lyckas man stoppa viruset som sprids via kackerlackor. Hon har släppt ut en genetiskt skapad insekt som utplånar kackerlackorna. De framtagna insekterna har en minimal livslängd och kan inte föröka sig. Det är åtminstone planen.


©Dimension Films/Miramax

Tre år senare hyllas hon tillsammans med sin make Dr. Peter Mann (Jeremy Northam) för sitt arbete. Men mystiska dödsfall börjar inträffa och när en muterad jätteinsekt hittas, är Susan övertygad om att det är hennes kreation som muterat och lyckats föröka sig. Tillsammans med New York-polisen Josh Maslow (Josh Brolin) leder jakten ner under stadens tunnelbanesystem för att försöka hitta och stoppa hotet en gång för alla.


©Dimension Films/Miramax

I en intervju runt tiden då denna director's cut-version kom sa Guillermo del Toro att då filmen hade ett B-koncept var det viktigt för honom att försöka genomföra filmen med en A-films känsla. Detta innebar att produktionsdesignen och fotot blev prioriterat och det märks av. Det är en genomgående klart välgjord film som inte känns som någon B-film i utförandet. Redan under förtexterna får man för övrigt lite Se7en (1995)-vibbar och detta avspeglas även i fotot, produktionsdesignen och filmens ton med mycket regn och kvällsscener. Helt klart effektivt och ger filmen det lilla extra en sån här typ av film ofta saknar. Lite som Alien (1979) också lyckades bra med, även om den hade ett klart bättre genomförande vad gäller storyn och en del annat.


©Dimension Films/Miramax

Det får sägas att filmen med sitt utseende gör att filmen är något över förväntan. Man märker att man har en duktig regissör bakom spakarna, ja åtminstone till den grad han kunde kontrollera utan att Weinstein-bröderna lade sig i med sina smutsiga fingrar. Gillar faktiskt första timmen en hel del och har en trevlig stund med filmen. Undrar då hur det kommer sig att den inte fått bättre kritik, men kanske är bioversionen klart sämre överlag.


©Dimension Films/Miramax

När filmen håller det någorlunda lågmält vad gäller jätteinsekterna funkar filmen bra. Längre in när cgi-effekterna börjar ta över med flygande jätteinsekter som ser ut som stora kackerlackor, blir det svagare. Det är B-konceptet som del Toro pratade om som tyvärr gör sig påmint. Hade helt klart varit att föredra om man skippat de flygande jätteinsekterna och bara låtit dem vara som de är med resten av deras egenskaper. För det är välgjort och stämningsfullt så länge man inte låter cgi-effekterna ta över.


©Dimension Films/Miramax

Filmen vinner många poäng på Guillermo del Toros känsla för detaljer, fotot och produktionsdesignen som håller hög klass. Det är utan tvekan filmens styrka som höjer filmen till något mer än vad man kan förvänta sig av en mer medioker film. Däremot är det en story som inte bjuder på något direkt nytt och filmen tappar längs vägen. Och även om slutet blir ganska explosivt är det synd att man valde ett lyckligare slut än vad som var tänkt, något som återigen får skyllas på Weinsteins.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.0