Les ripoux

Titel: Les ripoux / My New Partner / Muta & kör
Genre: Komedi/Kriminalare
Land: Frankrike
År: 1984
Regi: Claude Zidi
I rollerna: Philippe Noiret, Thierry Lhermitte, Grace de Capitani, Régine

Handling: Brott lönar sig! I alla fall om brottslingen själv är polis. Så är fallet med René, en snut som har desto fler vänner i undre världen än i polishuset. Langarna, hallickarna, hälarna och hororna - alla känner de René och hans taxa för tjänster och gentjänster. Livet leker för René. Ända till den dag han får en ny polispartner, François, en ung och nybakad snutspoling med högt ställda visioner om att krossa all kriminalitet.

Omdöme: René (Philippe Noiret) är en veteransnut i Paris som sett det mesta. Han har även utvecklat ett noga genomtänkt system som ger honom bonuspengar i fickan. Detta genom att han blundar för diverse småbrott mot att han tar mindre mutor för besväret. Alla är nöjda och brottslingarna håller sig någorlunda i skinnet.


© AMLF

Renés stilla vardag omkullkastas när hans partner åker dit, tack vare René själv. Istället får han en ny partner, François (Thierry Lhermitte). Han kommer inte från Paris men det är inte det största problemet. Det är att han följer lagen till punkt och pricka då han strävar efter att avancera och få en kontorstjänst. Det är raka motsatsen till René som inte kan tänka sig något annat än att fortsätta patrullera Paris gator.


© AMLF

Eftersom de är så olika måste René försöka vara mer diskret. Men det är lättare sagt än gjort och René känner att han inte kan fortsätta med en partner som François. René ventilerar om det hela till sin sambo Simone (Régine), en f.d. prostituerad, som kommer med ett förslag som går ut på att låta François träffa Natasha (Grace de Capitani), Simones yngre kollega.


© AMLF

Muta & kör, som den svenska titeln lyder, är en klassisk fransk buddy cop-komedi. Och den är faktiskt ganska rolig. I synnerhet blir det kul att följa René och skåda hur hans system sätts i verket. Hur han t.ex. betalar för en vara bara för att få tillbaka fem gånger så mycket i växel. Pengar som han mestadels använder till att satsa på hästar då han har ett spelberoende. Men eftersom han får stalltips blir det ofta vinst.


© AMLF

Lite kul att läsa att rättigheterna till en amerikansk remake köptes kort efter filmens premiär i hemlandet. Gene Hackman och Dustin Hoffman lär ha varit påtänkta, dock inte nödvändigtvis som partners. Hade helt klart kunnat se en amerikansk remake funka och lite konstigt att det inte blev av med tanke på att filmen blev en succé. Däremot påminner Philippe Noiret en hel del om Walter Matthau medan Thierry Lhermitte om en ung Alec Baldwin alternativt en av hans bröder.


© AMLF

Även om det är en komedi så är det inte en renodlad komedi som bara ska försöka få en att skratta filmen igenom. Istället har den även en smått melankolisk stämning på sina håll. Det är främst under filmens första halva som humorn lyser igenom mest då René visar hur saker och ting går till medan hans yngre kollega inte gillar metoderna.


© AMLF

Filmen må inte bli så mycket sämre under andra halvan men den ändrar lite karaktär. Humorn övergår till att bli mer allvarlig och situationen de båda kollegorna hamnar i gör att de riskerar att hamna i trubbel på flera håll och kanter. Det förblir småtrevligt och filmen har en viss feel good-känsla, mycket tack vare Philippe Noiret som är lite av en mysfarbror även om René alltså är en korrupt polis som dock menar väl.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2

Borgo

Titel: Borgo
Genre: Drama/Kriminalare
Land: Frankrike
År: 2023
Regi: Stéphane Demoustier
I rollerna: Hafsia Herzi, Moussa Mansaly, Louis Memmi, Michel Fau

Handling: Melissa är en erfaren och exemplarisk fängelsevakt. Men en farlig spiral sätts i rörelse när hon flyttar från fastlandet och börjar jobba på ett korsikanskt fängelse, där hon tar emot hjälp och beskydd från fången Saveriu. När han friges kontaktar han Melissa för att be henne om en tjänst.

Omdöme: Melissa (Hafsia Herzi) har flyttat från Paris på fastlandet till Korsika med sina två barn och sin make Djibril (Moussa Mansaly). Medan Djibril ska utbilda sig till snickare har Melissa fått en tjänst på Borgo-anstalten som fängelsevakt. Hon hade samma tjänst i Paris och får nu jobba på en avdelning bestående av endast korsikanska fångar.


© Le Pacte

Klivet från livet i storstan är stort men det är vad de varit ute efter. Omställningen blir dock inte så smidig då korsikanerna inte är särskilt välkomnande vad gäller de från fastlandet och dessutom får de problem med en granne. Men efter att Melissa talat om detta för en av de intagna, Saveriu (Louis Memmi) som hon känner sedan tiden på Paris-anstalten, får hon och maken Djibril en hjälpande hand.


© Le Pacte

Melissa, som alltid försöker ge en hjälpande hand till de intagna, blir omtyckt på anstalten. Hon vill inte ha något för det, det är bara så hon är. Men när Saveriu blir utsläppt söker han upp Melissa och ber henne om en tjänst. Hon blir nu indragen i potentiellt farliga saker men istället för att välja att inte ge informationen som efterfrågas, går hon med på att ta reda på informationen...


© Le Pacte

Filmen, som är inspirerad av verkliga händelser, inleder med att ett dubbelmord skett på flygplatsen. Samtidigt som vi följer Melissa i hennes vardag på anstalten och i privatlivet får vi se polisens arbete med att utreda dubbelmordet. Till en början lunkar det hela på men temperaturen höjs sakteliga då man förstår att informationen Melissa ombetts att tillhandahålla kan ha att göra med händelserna på flygplatsen.


© Le Pacte

Något av en slow burner men även en känsla av festivalfilm där vi följer en hårt arbetande tvåbarnsmamma som har ett tufft yrke som fängelsevakt. Men hon gillar sitt yrke och att vara där för de intagna. Problemet är ju bara om hon kliver över gränsen och börjar göra tjänster utanför jobbet. För om dessa individer gör dig en tjänst, kommer de kräva en gentjänst eller två som kommer sätta dig i en svår situation. Det är precis vad som sker med Melissa.


© Le Pacte

Filmen hade kunnat vrida upp nerven och spänningen lite mer för att få ut det mesta från potentialen. Men det är inte alls tokigt och lite intressant att se en film utspela sig på Korsika och ta del av korsikanerna som känns som något av franska motsvarigheten till sicilianare. Det kan både vara fint och hjärtligt men samtidigt ogästvänligt och fientligt, något Melissa och hennes familj blir varse om. Hennes val och gärningar är inte alltid helt enkla att förstå då man inte riktigt vet vad hennes motiv är. Gör hon det för spänningens skull? En sak är säker och det är att det leder henne in på en osäker och farlig väg.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.0

Miséricorde / Misericordia

Titel: Miséricorde / Misericordia
Genre: Drama/Kriminalare/Komedi
Land: Frankrike/Spanien/Portugal
År: 2024
Regi: Alain Guiraudie
I rollerna: Félix Kysyl, Catherine Frot, Jean-Baptiste Durand, David Ayala, Jacques Develay

Handling: Jérémie återvänder till sin uppväxtby i Ardèche efter att hans mentor, byns bagare, gått bort. Han inkvarteras i pojkrummet hos bagarens änka i väntan på begravningen, men bagarens son fattar snabbt misstanke om Jérémies egentliga motiv. Efter ett mystiskt försvinnande i de höstfärgade svampskogarna bryts dock det lantliga lugnet.

Omdöme: Den lokala bagaren i en liten fransk by har gått bort. Jérémie (Félix Kysyl) återvänder till byn för minnesstunden eftersom det inte bara var pappan till en gammal vän, Vincent (Jean-Baptiste Durand) från universitetstiden, utan han var även Jérémies mentor och mer än så. Jérémie ska åka hem på kvällen men änkan Martine (Catherine Frot) övertalar honom att stanna då han inte bör köra när han druckit och för att hon inte vill vara ensam.


©Les Films du Losange

Jérémie får sova i Vincents pojkrum och tanken är att Jérémie åker hem dagen efter. Men Jérémie har inget emot att stanna ett par dagar. Det ger honom även en chans att träffa Walter (David Ayala), en bonde som Jérémie och Vincent brukade hänga med en del i ungdomsåren. Vincent börjar starkt ogilla att Jérémie stannar då han dels inte vill att han ska träffa Walter och dels inte vill att han ska vara ensam med hans mamma Martine.


©Les Films du Losange

Känslorna börjar koka på flera håll och kanter och lugnet i byn förändras till osäkerhet, misstänksamhet, svartsjuka och lust. Ett försvinnande gör att Jérémie sitter på en hemlighet som alla försöker ta reda på. En av de som lurar i vassen visar sig vara den lokala prästen Philippe (Jacques Develay) som själv har något lurt i tankarna.


©Les Films du Losange

En av regissörens tidigare filmer Stranger by the Lake (2013) hade setts. Runt tio år senare kommer denna och när intrigerna börjar finns det en del likheter mellan filmerna. Till en början är det lite oklart hur det kommer sig att Jérémie kan stanna kvar i byn i flera dagar utan att ha några åtaganden där hemma i storstaden. Det förklaras under filmens gång men det blir lite av ett mysterium i sig längs vägen.


©Les Films du Losange

Historien har flera lite udda karaktärer, ja hela filmen är udda fast inte på ett dåligt sätt. Det blir snarare så att intresset hålls uppe och man undrar vad det kommer bli för slags film. Mer drama till en början, sedan sker en kriminell gärning och sedan blir det även svart humor mitt i allt.


©Les Films du Losange

Ibland är det svårt att hålla sig för skratt och det är prästen Philippe som visar sig vara nyckeln till det mesta. En småskön karaktär som man till en början inte tänker på så mycket men han dyker upp lite som gubben i lådan och till slut förstår man att han är riktigt lurig.


©Les Films du Losange

En film som under filmens gång egentligen inte känns så märkvärdig. Den är absolut inte dålig men det blir inte några toppar och dalar att tala om utan den håller en ganska lågmäld och jämn nivå. Men ju mer man pusslar ihop allt och ju mer man tänker på filmen, ju mer känner man att den har något. Det funkar helt enkelt och är lite annorlunda och udda vilket alltså får en att skratta gott vid ett par tillfällen.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.8

La femme flic / The Woman Cop

Titel: La femme flic / The Woman Cop / Polisinspektören
Genre: Kriminaldrama
Land: Frankrike
År: 1980
Regi: Yves Boisset
I rollerna: Miou-Miou, Jean-Marc Thibault, Leny Escudéro, Jean-Pierre Kalfon, Alex Lacast, Niels Arestrup

Handling: En kvinnlig polis på nedgång råkar hitta en pedofilhärva som har flera rika och mäktiga personer inblandade.

Omdöme: När denna franska polisfilm togs an får det erkännas att det förväntades lite mer fart och fläkt. Vi följer kvinnliga polisinspektören Corinne Levasseur (Miou-Miou). Hon är 28 år och verksam i Paris där hon utreder diverse brott. Det är ingen trevlig miljö hon jobbar i och inte blir det enklare när folk ser ner på henne som kvinna ute på fältet.


©StudioCanal

Efter att hon kommit något på spåret som pekar mot en högt uppsatt politiker och går vidare med ärendet, ses hon bli omplacerad istället för befordrad. Hennes resa bär av till gruvstaden Lens. Där får hon göra diverse administrativa sysslor på poliskontoret likt en sekreterare, vilket är det sista hon vill hålla på med.


©StudioCanal

I hennes nya hemort får hon bra kontakt med polisinspektör Simbert (Alex Lacast) som visar henne runt staden, vilka som styr och hur saker och ting funkar där. Hon lär även känna teaterdirektören Backmann (Jean-Pierre Kalfon) som hon kanske kan inleda en romans med, trots att han inte är så förtjust i att hon är polis. Dessutom kompliceras relationen när Corinne börjar gräva i en smutsig barnhärva som verkar leda till teatersällskapet.


©StudioCanal

Detta kan man verkligen kalla för en s.k. slow burner. Inte den fart och fläkt som förväntades, eller åtminstone som man hoppades på. Inte en kriminalare av det slag som man sett många gånger bland franska polisfilmer. Faktiskt så pass att det är lite småtrist att följa Corinne i Paris och sedan när hon anländer till Lens. Kanske är tanken att man ska känna hennes tristess då det inte händer mycket i hennes liv och karriären som polis verkar ha tagit ett steg tillbaka.


©StudioCanal

Ungefär halvvägs in börjar det bli intressantare och bättre. En ung flicka hittas död, misstänkt mördad och dumpad på en avlägsen plats där ett par lekandes barn påträffar henne. Corinne börjar gräva i fallet och sakta men säkert uppdagas en härva som leder till höga positioner och är större än vad man kunnat ana. Som utomstående har hon inga allianser med de lokala. Det är en fördel då hon kan utforska utan skygglappar men även farligt då de lokala fruktar de mäktiga i staden.


©StudioCanal

Regissören Yves Boisset var känd för sina samhällskritiska och politiska filmer om korruption och konspirationer. Inte lika känd som Costa-Gavras men trots allt lite av samma typ av filmer fast kanske inte med samma genomslagskraft. Här är budskapet ganska givet då den icke korrumperade snuten följer lagen och går efter de stora fiskarna men att sätta dit dem är enklare sagt än gjort. Inte bara att det kan vara osmart vad gäller karriären, det kan även utsätta henne för livsfara.


©StudioCanal

Första halvan är tyvärr småtrist och ganska intetsägande. Andra halvan är desto bättre och har mer av värde på alla sätt och vis. Lite synd att det ska ta så pass lång tid innan filmen kommer igång. Hade ändå trott och hoppats på att vi skulle få följa med den kvinnliga snuten på diverse spännande uppdrag, men hon kunde lika gärna varit en journalist som upptäcker något stort. Till slut blir det en sevärd film under andra halvan. Tack och lov fortsatte det inte som det inledde men helheten dras ner av första halvan.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8

Le silencieux / The Silent One

Titel: Le silencieux / The Silent One / Escape to Nowhere / The Great Manhunt / Jagad av KGB
Genre: Drama/Thriller
Land: Frankrike/Italien/Storbritannien
År: 1973
Regi: Claude Pinoteau
I rollerna: Lino Ventura, Leo Genn, Suzanne Flon, Robert Hardy

Handling: En skildring av en fransk vetenskapsmans liv som en bricka i spelet mellan stormakternas underrättelsetjänster.

Omdöme: Clément Tibère (Lino Ventura) är en fransk vetenskapsman som anländer till London med en sovjetisk delegation. Det var för 16 år sedan som han "rekryterades" då sovjeterna iscensatte hans död och tog honom till öst för att där utveckla deras kärnkraft. Brittiska underrättelsetjänsten har dock koll på vem han är och denna gång ser de till att sno tillbaka honom under näsan på sovjeterna.


©Gaumont

Den brittiska underrättelsetjänsten vill nu ha information från Clément, att han pekar ut korrupta brittiska vetenskapsmän som jobbar åt östblocket. Eftersom han fruktar för sitt liv går han motvilligt med på att hjälpa britterna. I utbyte får han en ny identitet och pengar, men han är väl medveten om att sovjeterna kommer jaga honom då de kan lägga ihop ett plus ett varifrån britterna fått sin information.


©Gaumont

Gammal hederlig spionthriller som bygger på en bok av fransmannen Francis Ryck. Det är något visst med spionfilmer gjorda under kalla kriget. Man känner av spänningarna som ligger i luften och det behöver inte vara det högsta tempot för att bli en sevärd spionfilm. Tänker inte minst på ett par John le Carré-filmatiseringar som ofta har ett lite sävligt tempo. I jämförelse med de filmerna är det nog ändå lite mer fart här, speciellt när Clément släpps loss och hamnar på flykt.


©Gaumont

Clément Tibère är hal som en ål. Han är ju trots allt inte en spion eller agent, han är en vetenskapsman som blivit bortförd mot sin vilja. Men han är inte dum och vill hålla sig levande så länge det går, även om han mycket väl vet att det är en prestigesak för sovjeterna att jaga rätt på honom. Kanske har han hittat en lösning på hur han ska hålla sig vid liv men det kräver att han håller sig undan tillräckligt länge så att han kan fullfölja sin plan.


©Gaumont

Ingen direkt tempostark film men eftersom det bygger på en bok känns det som det hela tiden finns en poäng med det hela. Systematiskt skulle man kunna kalla det för då vi följer Clément som är beräknad i allt han gör. Eftersom han är en jagad man utsätter han inte bara sig själv för livsfara utan även de han kommer i kontakt med, vilket kan vara helt främmande till gamla bekanta, vänner och även familjemedlemmar.


©Gaumont

Har alltid gillat Lino Ventura och han är smått perfekt för en sån här roll. Han inger ett lugn och det är en slags coolhet över honom. Nu är karaktären inte i full kontroll på något sätt men han spelar ändå rollen på ett vis som får en att känna att han ligger ett steg före och kan komma att klara sig. Kanske blir det något utdraget med en speltid som letar sig upp mot knappt två timmar men historien får med så mycket att det nästan krävs med tanke på att man har ett lite lägre tempo. Landar på mellan en trea till stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.9

Maldoror

Titel: Maldoror
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Belgien/Frankrike
År: 2024
Regi: Fabrice du Welz
I rollerna: Anthony Bajon, Alba Gaïa Bellugi, Alexis Manenti, Sergi López, Laurent Lucas, Béatrice Dalle

Handling: När två unga flickor försvinner blir Paul Chartier, en impulsiv ung polisaspirant, tilldelad uppdraget “Maldoror”. Denna hemliga enhet har inrättats för att övervaka en farlig sexualförbrytare. När operationen misslyckas, och trött på rättssystemets begränsningar, ger sig Chartier ut på en ensam jakt för att fälla de skyldiga.

Omdöme: Ett par unga flickor försvinner i belgiska Charleroi. De unga poliserna Paul Chartier (Anthony Bajon) och hans kollega Luis Catano (Alexis Manenti) vill göra mer än att bara rutinmässigt sitta och vänta på att flickorna och fallet sakta ska glömmas bort.


©The Jokers Films

I synnerhet Chartier visar framfötterna för sin chef Charles Hinkel (Laurent Lucas). Hinkel instämmer med Chartier att de borde göra mer och startar den hemliga enheten "Maldoror" där han sätter Chartier och Catano att spana på den huvudmisstänkte.


©The Jokers Films

Paul är i en spännande fas i sitt liv. Inte bara att han försöker göra ett gott jobb som polis, han är även i färd med att gifta sig med sin älskade Gina (Alba Gaïa Bellugi) som kommer från en siciliansk familj. Den lyckligaste perioden i hans liv kombineras med den mörkaste tiden i samhället. Mörkret kommer att påverka honom mer än bara när han är på jobbet då han blir helt uppslukad av fallet med de två försvunna flickorna.


©The Jokers Films

Intressant läsning när man läser om hur Fabrice du Welz ville göra en film om ökände belgiske seriemördaren Marc Dutroux som härjade under 90-talet men visste inte riktigt vilken infallsvinkel han skulle använda för historien. Efter att ha sett Quentin Tarantino-filmen Once Upon a Time... in Hollywood (2019) insåg han att han kunde göra historien fiktiv som en alternativ verklighet. Han drog även inspiration från filmer som inte minst Zodiac (2007) och Memories of Murder (2003).


©The Jokers Films

Handlingen utspelar sig i mitten av 1990-talet och även om det alltså inte är verklighetsbaserat får man definitivt känslan av att det skulle kunna vara det. Då det inspirerats av en sann händelse är det inte svårt att komma in i filmen och de mörka krafterna huvudpersonen försöker vinna mot. Han dras dock allt djupare in mot mörkret och eftersom han inte bara kan släppa fallet blir det alltmer personligt.


©The Jokers Films

En sak med filmen är att den är på hela 2.30 vilket man på förhand var lite tveksam till. Så här med facit i hand hade den nog kunnat trimmas ner till runt två timmar och varit lika effektiv eller kanske till och med bättre. Men samtidigt blir det aldrig dåligt eller med några direkta svackor.


©The Jokers Films

Avslutningsvis måste musiken nämnas då den genomgående är bra. Den är med och skapar en tät stämning som gör att filmen behåller sitt grepp om tittaren. Tycker även ett par av de italienska låtarna som används passar bra. En sevärd film som utforskar en mörk och traumatisk period i belgisk kriminalhistoria.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8

How to Make a Killing

Titel: Un ours dans le Jura / How to Make a Killing
Genre: Komedi/Kriminalare/Thriller
Land: Frankrike/Belgien
År: 2024
Regi: Franck Dubosc
I rollerna: Franck Dubosc, Laure Calamy, Benoît Poelvoorde, Emmanuelle Devos

Handling: Efter en dödlig bilolycka flyr Michel från platsen. När Michel och hans fru Cathy återvänder till platsen, hittar de 2 miljoner euro i en väska vilket leder till en serie kaotiska händelser.

Omdöme: Det nalkas jul i Jura i östra Frankrike på gränsen till Schweiz. Drogsmugglare blir skrämda av en björn vilket leder till att deras guide dör. Björnen tar sig sedan till en hal landsväg där Michel (Franck Dubosc) är ute och kör och lyckas väja. Men olyckan är ändå framme då en parkerad bil vid vägkanten inte kan undvikas. Det leder till att ett par som är inblandade i drogsmugglingen dör.


©Gaumont

Den smått chockade Michel beger sig hem och berättar om det inträffade för sin fru Cathy (Laure Calamy). Hon har läst många kriminalnoveller och beger sig till platsen tillsammans med Michel för att täcka över spåren efter Michel. Men när de finner en väska med 2 miljoner euro ser de sin chans att komma undan med pengarna om de lyckas göra sig av med kropparna och bilen.


©Gaumont

Stadens polischef Roland Bodin (Benoît Poelvoorde) är ansvarig för den lilla poliskåren på tre personer som får fullt upp med de illegala immigranterna som visar sig vara drogsmugglare. Samtidigt blir situationen kring de döda kropparna och den krockade bilen mer och mer skruvad vilket gör att Roland får huvudbry vid sidan om att försöka skapa en bra jul för sin tonårsdotter.


©Gaumont

En kriminalthriller och svart komedi av och med Franck Dubosc som både skrivit och regisserat filmen förutom att spela en av huvudrollerna. Han lär ha inspirerats av Coen bröderna, inte minst Fargo (1996) och det är absolut en liknande typ av film. En del överraskningar längs vägen, en del brutala dödsfall och de döda kropparna hopar sig samtidigt som vi har helt vanliga människor som blir indragna i kriminella aktiviteter och bara gör det bästa av situationen.


©Gaumont

Benoît Poelvoorde i rollen som polischefen är favoriten i filmen och tänker tidigt att han påminner om någon. Det är George C. Scott han påminner om, både en del utseendemässigt och den komiska stilen som passar bra. Även Franck Dubosc och Laure Calamy funkar bra som det gifta paret som försöker komma undan med pengarna.


©Gaumont

En typ av film som uppskattas och även om det inte är den absolut bästa svarta komedin så känner man sig nöjd. Filmen igenom har den något på gång och det blir inte för galet. Dessutom introduceras nya karaktärer allt eftersom vilket gör att det inte blir för enformigt. Till slut blir frågan om pengar kan köpa lycka eller bara ställer till en massa problem. Som det visar sig vill alla ha en del av kakan om de får chansen.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.5