Wake Up Dead Man

Titel: Wake Up Dead Man / Wake Up Dead Man: A Knives Out Mystery
Genre: Komedi/Mysterium/Kriminalare
Land: USA
År: 2025
Regi: Rian Johnson
I rollerna: Daniel Craig, Josh O'Connor, Glenn Close, Josh Brolin, Mila Kunis, Jeremy Renner, Thomas Haden Church, Jeffrey Wright

Handling: När den unge prästen Jud Duplenticy skickas för att bistå den karismatiske Jefferson Wicks, står det snart klart att allt inte står rätt till bland kyrkbänkarna. Efter ett plötsligt och till synes omöjligt mord som skakar staden, tvingar bristen på en uppenbar misstänkt den lokala polischefen Geraldine Scott att slå sig samman med den berömde detektiven Benoit Blanc för att lösa ett mysterium som trotsar all logik.

Omdöme: Efter att ha hamnat i trubbel skickas den unge prästen Jud Duplenticy (Josh O'Connor) iväg på ett nytt uppdrag. Han skickas till ett litet samhälle för att assistera monsignore Jefferson Wicks (Josh Brolin). Jud blir eld och lågor över uppdraget och ser det inte som ett straff utan som en möjlighet att hitta sitt kall och göra nytta. Det är dock innan han träffat Wicks.


© Netflix

Wicks har en stark personlighet och karisma som antingen lockar till sig folk i församlingen eller stöter bort dem. Det finns inget mellanläge med honom, älska eller avsky honom, och det är så han vill ha det. Martha (Glenn Close) är Wicks trotjänare som sköter allt runt honom och kyrkan. Sedan har de trädgårdsmästaren Samson (Thomas Haden Church) som har hand om marken och på det är han Marthas älskare.


© Netflix

En dag då Wicks hittas död, är alla misstänkta men ingen vet hur det kan ha gått till. Wicks hängivna församlingsmedlemmar tillsammans med Jud, Martha och Samson synas nu av polischefen Geraldine (Mila Kunis). Men hon behöver hjälp utifrån och har rekommenderats detektiven Benoit Blanc (Daniel Craig) som är redo för utmaningen som kan bli hans svåraste fall någonsin.


© Netflix

Denna tredje film i Knives Out-serien om detektiven Benoit Blanc är ett klassiskt mordmysterium med flera misstänkta och kluriga förvecklingar. Aldrig fel med ett bra mordmysterium. Det hela är mer gjort för att underhålla och vara roligt än att vara spännande. Ett mysterium är det dock helt klart och frågan är om Wicks blir den enda som kommer vara död när mordgåtan fått sin upplösning.


© Netflix

Filmen har valt att dra ut på det genom att presentera alla inblandade i kyrkan och i församlingen. Wicks är lite av en skitstövel som provocerar och testar folk. Jud måste bita sig i läppen för att klara testet men hans frustration med Wicks blir tydlig. Han är därför en av de huvudmisstänkta för mordet. Trots det tar Blanc hjälp av Jud när han utreder fallet då han inte tror han är skyldig.


© Netflix

Kan tycka att det funkar sådär med filmens humor. Den försöker sig på en svart humor som när den lyckas kan vara välkommen och passande. Här känns det som det antingen kunde varit mer svart humor för att bli roligare eller göra det mer allvarligt. Nu känns det som det hamnar lite mittemellan utan att bli något speciellt av det hela.


© Netflix

Småtrevligt och ett mordmysterium som kräver en del för att klura ut hur det ligger till eftersom vi inte får se exakt hur det gått till. Vägen dit är inte så tokig men kanske lite långdraget på sina håll. Speltiden på runt 140 minuter hade nog kunnat tätas till en del. Det känns även som man försökt twista till det lite väl mycket efter ett tag och då tappar filmen lite av sin effekt. Helt ok men inte så mycket mer än så.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.5

The Running Man

Titel: The Running Man
Genre: Action/Äventyr/Sci-Fi/Thriller
Land: USA/Storbritannien
År: 2025
Regi: Edgar Wright
I rollerna: Glen Powell, Josh Brolin, Colman Domingo, William H. Macy, Michael Cera

Handling: I en nära framtid, är The Running Man den högst rankade showen på tv - en dödlig tävling där de medverkande, som kallas "runners" måste överleva 30 dagar medan de jagas av professionella mördare. Allt som händer direktsänds för en blodtörstig publik och varje dag ökar vinstsumman. I ett desperat försök att rädda livet på sin sjuka dotter, låter sig den fattige Ben Richards övertygas av showens charmerande men hänsynslöse producent, Dan Killian, att gå med i tävlingen som en sista utväg.

Omdöme: Ben Richards (Glen Powell) lever i en nära framtid där han försöker ta hand om sin sjuka dotter tillsammans med sin fru men har svårt att få det att gå runt. Han har även svårt att behålla sina jobb eftersom han säger vad han tycker och säger emot de som sitter på auktoritära positioner.


© Paramount Pictures

För att tjäna snabba pengar tänker han ansöka till de populära TV-showerna där folk vinner pengar. Ben sticker ut bland de sökande och får ögonen på sig med sin ofiltrerade stil och attityd. Demonproducenten Dan Killian (Josh Brolin) är övertygad om att Ben kan bli en stjärna på hans show, den omåttligt populära The Running Man. Det är den enda showen som Ben inte vill vara med på eftersom han lovat sin fru då folk som är med i den inte återvänder levande.


© Paramount Pictures

Efter att ha övertygats av Killian att skriva på kontraktet för The Running Man, kan leken börja. Ben Richards och två andra som kommer se sig jagade får ett 12-timmars försprång innan jägarna skickas efter dem. För varje dygn de jagade klarar sig får de en stor summa pengar, för varje jägare de dödar får de pengar osv. Richards visar sig vara mycket duktig på spelet men Killian tar till fula knep när de behöver ett övertag.


© Paramount Pictures

Nästan 40 år efter The Running Man (1987) kommer denna remake som visar sig vara klart annorlunda mot föregångaren. Även om The Running Man (1987) var långt ifrån perfekt finns det mycket i den filmen man saknar i denna. Det första är känslan man får som aldrig direkt infinner sig här. Denna film har inte heller försökt återskapa känslan av den utan har alltså gått sin egen väg i det mesta.


© Paramount Pictures

Ben Richards väljer självmant att vara med i The Running Man jämfört med att han tvingas. När han väl är med går han och de övriga två deltagarna skilda vägar med en gång istället för att samarbeta. En annan sak som skiljer sig är jägarna som är en grupp jägarna som skickas efter dem utan att direkt sticka ut. I föregångaren fick publiken välja vilken av deras favoritjägare som var på tur för att ge sig ut att jaga.


© Paramount Pictures

En av de stora förändringarna ses med karaktären Killian som man valt att göra till två karaktärer här. Istället för att både vara producenten och presentatören av showen, låter man Josh Brolin spela producenten Dan Killian medan Colman Domingo axlar rollen som presentatören Bobby T. Denna förändring är inte till det bättre då Killian inte alls är lika minnesvärd som i The Running Man (1987).


© Paramount Pictures

Efter en trevande inledning kommer filmen igång någorlunda väl när Ben Richards ger sig in i leken och måste hålla sig undan jägarna och kamerorna. En del sekvenser funkar bättre än andra. Tänker inte minst på Richards möte med Elton (Michael Cera) som är en aktivist/rebell som ska hjälpa till med att gömma Ben.


© Paramount Pictures

Till slut tappar filmen en del ånga när man närmare sig upplösningen och filmens långa speltid som sträcker sig en bit över två timmar börjar kännas av. Det positiva är att filmen gjorts med en egen vision istället för att bara kopiera 1987-versionen. Det negativa är att den inte direkt lyckas göra något speciellt av det hela och känns lite för medelmåttig och intetsägande för att bli minnesvärd.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.6

Bed of Roses

Titel: Bed of Roses / En bädd av rosor
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1996
Regi: Michael Goldenberg
I rollerna: Mary Stuart Masterson, Christian Slater, Pamela Adlon, Josh Brolin

Handling: En ung affärskvinna uppvaktas av ett blomsterbud som också är änkling. Hennes tidigare olyckliga erfarenheter hindrar henne från att engagera sig i honom.

Omdöme: Lisa (Mary Stuart Masterson) är en ung affärskvinna som jobbar hårt och tack vare det har hon inte mycket till privatliv. Hon träffar ibland Danny (Josh Brolin) men deras relation är inte särskilt seriös, vilket hon föredrar. Hennes bästa och enda vän Kim (Pamela Adlon) är alltid där för henne när hon behöver någon att prata med.


© New Line Cinema

En dag får hon en vacker blomsterbukett men hon har ingen aning vem som skickat blommorna. Kanske kan blomsterbudet Lewis (Christian Slater) hjälpa henne med att finna svaret. När det visar sig att det är han själv som skickat henne blommorna undrar hon givetvis varför då de inte känner varandra.


© New Line Cinema

Lewis har under en kvällspromenad fått syn på Lisa i hennes fönster då hon var ledsen. Är han en stalker mån tro? Ja, det är vad hon misstänker och det är klart att hon ska vara på sina vakt. Eftersom Lisa tvingas ta ledigt från jobbet i en vecka då hennes chef tycker att hon jobbar för hårt, har hon inget för sig. Det blir ett ypperligt tillfälle att träffa och lära känna Lewis mer.


© New Line Cinema

Ett romantiskt drama som skulle kunna liknas vid en sockersöt fantasi där två ensamma själar finner varandra. Visst går det nästan för enkelt men det är trots allt en film och det finns något oskyldigt över det hela. Det känns inte riktigt som det skulle vara möjligt i en modern värld där alla misstänker alla för att ha onda avsikter och vara potentiellt farliga om de försöker visa intresse som Lewis gör, även om han kanske går på lite för mycket med en gång.


© New Line Cinema

En sak som ger lite sur eftersmak är det faktum att Lisa är reserverad och inte kan tänka sig att inleda något med ett blomsterbud, men så fort hon får reda på att han är rik och driver blomsterbutiken kastar hon sig i hans armar. Då kan han liksom inte längre vara farlig. Kanske överanalyseras denna bit men det är en intressant notering trots allt.


© New Line Cinema

Även om filmen får tas lite som en fantasi eller saga så gör den det på ett ganska trevligt sätt. Det blir liksom svårt att inte charmas av denna kärlekshistoria som har en del fina romantiska ögonblick. Givetvis blir det inte bara en dans på rosor eftersom Lisa dels inte kan tro att det är sant att hon funnit sin drömprins och dels då hon inte berättat om sitt förflutna som hon är rädd ska skrämma iväg Lewis. Fast om det är genuin kärlek kan den övervinna allt. Trea till stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.1

Weapons

Titel: Weapons
Genre: Mysterium/Skräck
Land: USA
År: 2025
Regi: Zach Cregger
I rollerna: Julia Garner, Josh Brolin, Alden Ehrenreich, Austin Abrams, Amy Madigan, Toby Huss

Handling: När alla utom ett barn från samma klass mystiskt försvinner samma natt vid exakt samma tidpunkt, ifrågasätter ett samhälle vem eller vad som ligger bakom deras försvinnande.

Omdöme: Ett ytterst märkligt och mystiskt massförsvinnande äger rum när 17 av 18 barn från samma klass plötsligt är borta. Precis kl. 2:17 på natten har barnen klivit upp från sina sängar, gått ut genom ytterdörren och sprungit iväg med armarna utsträckta. Den enda som är kvar från klassen är pojken Alex Lilly (Cary Christopher), men han är ovetandes om vad som skett.


© Warner Bros.

Istället vänds blickarna, frågorna och i vissa fall hatet mot deras skolfröken Justine Gandy (Julia Garner). Föräldrarna till barnen vill givetvis ha svar och de blir alltmer övertygade om att hon måste veta något. Trakasserierna och hoten eskalerar när det gått 30 dagar sedan massförsvinnandet. Polisen står handfallna och utredningen har stannat upp.


© Warner Bros.

En av föräldrarna som förlorat sin son i massförsvinnandet är Archer Graff (Josh Brolin). Han kan inte acceptera att inga svar ges, att polisen verkar ha gett upp och att Justine inte grillas mer för att säga vad hon vet. Han upptäcker något när han tar en närmare titt på övervakningsbilderna från sin sons och ett av de andra barnens försvinnande.


© Warner Bros.

Ganska skönt att gå in blankt och helt ovetandes om vad filmen handlade om, vilka som var med och vad det egentligen skulle vara för typ av film. Mysteriet etableras direkt från början och sedan är det bara att luta sig tillbaka och se vart historien ska ta en.


© Warner Bros.

Det visar sig att filmen berättas med en icke-linjär stil vilket gör att vi får följa ett par av de inblandade karaktärerna och se deras syn och inblandning i historien. Regissören av Barbarian (2022) tog här inspiration från Magnolia (1999) med berättarstilen och Prisoners (2013) för filmens visuella stil. Och visst är det en kombination av dessa två vad gäller stilen men det känns ändå ganska originellt vad gäller denna typ av film. Inte helt fel att försöka ge en episk känsla till vad som visar sig vara en skräckfilm.


© Warner Bros.

Mycket av filmens värde ligger i stämningen den bygger upp. Eftersom berättarstilen gör att vi följer olika karaktärer från deras synpunkt, tar filmen lite tid på sig att utvecklas till en skräckfilm, något som funkar bra. Skräcken kommer främst i form av karaktären Gladys (Amy Madigan) som är nyckeln till mysteriet. De voodoo-liknande inslagen hon har för sig ger det hela ett övernaturligt element som man inte direkt är överförtjust i, men tack och lov går det inte överstyr. Det gör trots allt att filmen kan komma med diverse skräckinslag som kan ta filmen i lite oväntade riktningar.


© Warner Bros.

En sak som genomgående stör lite är Julia Garner i rollen som Justine. Hon är ganska otrevlig filmen igenom och är det någon man önskar ska bli eliminerad och försvinna från handlingen så är det hon. James Brolin som Archer och Austin Abrams som James är de som funkar bäst, men även Amy Madigan som Gladys är småcreepy och sticker ut.


© Warner Bros.

I jämförelse med regissörens tidigare film Barbarian (2022) är helhetsintrycket något bättre här. Den filmen hade också god stämning och kanske mer spänning i vissa avseenden, men den hade även en del saker som gjorde att den tappade, inte minst slutet. Här känner man sig mer nöjd filmen igenom även om det saknas något för att ta det hela i hamn, något som höjer filmen. Historien med barnen mot slutet påminner lite om Village of the Damned (1960) men det kändes effektivare i den svartvita klassikern. Barn är sällan helt övertygande i spänningssyfte för egen del, speciellt i skräckgenren.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.7

American Gangster

Titel: American Gangster
Genre: Kriminaldrama
Land: USA/Storbritannien
År: 2007
Regi: Ridley Scott
I rollerna: Denzel Washington, Russell Crowe, Josh Brolin, Cuba Gooding Jr, Chiwetel Ejiofor, John Hawkes, Ted Levine, Armand Assante, John Ortiz, Carla Gugino, Ruby Dee, Idris Elba, Clarence Williams III

Handling: Bygger på den sanna historien om Harlems största heroinlangare Frank Lucas. Vi får följa polisen Richie Roberts försök att störta Lucas imperium.

Omdöme: Under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet förändrar Frank Lucas (Denzel Washington) drogmarknaden i New York. Efter att ha lärt sig av sin mentor Bumpy Johnson (Clarence Williams III) i flera års tid, är det dags för Frank att bygga sitt drogimperium. Han ingår ett avtal direkt med herointillverkarna i Thailand och utnyttjar sedan det faktum att Vietnamkriget härjar genom att använda sig av militärtransporter för att få in drogerna i USA.


©Universal Pictures

Under tiden som Frank Lucas börjar ta över drogförsäljningen i New York, vilket inte minst upprör den italienska maffian som förlorar en hel del pengar, försöker narkotikapolisen Richie Roberts (Russell Crowe) på ett ärligt sätt stoppa narkotikaförsäljningen på gatan. Han ses dock som en polis som inte går att lita på bland de egna efter att han varit "dum nog" att lämna in runt $1m han och kollegan kommit över under ett tillslag.


©Universal Pictures

Frank Lucas har lärt sig att hålla en låg profil och arbeta metodiskt och strukturerat. Han ingår ett samarbete med italienska maffiabossen Dominic Cattano (Armand Assante) som hjälper honom med distributionen men även håller honom säker från konkurrenterna.


©Universal Pictures

Richie Roberts å sin sida får i uppgift att bilda och leda en enhet som jobbar med distriktsåklagaren för att gå efter de stora fiskarna. Han rekryterar folk han litar på och kommer snart fokusera på Frank Lucas. Samtidigt måste Richie hålla koll på de många korrumperade New York-poliserna, inte minst detektiv Trupo (Josh Brolin) som leder en specialenhet som tjänar stora pengar på att utpressa kriminella.


©Universal Pictures

Denna verklighetsinspirerade historia är inte en helt hundraprocentigt sann historia som det visar sig då man tagit sig en del friheter och även använt sig av flera personer och händelser för att skapa något större kring Frank Lucas och Richie Roberts. Så även om en hel del bygger på verkliga händelser är det främst grunderna som stämmer och en del annat har plockats från andra inblandade.


©Universal Pictures

Filmen sågs när den kom och gillades då men väldigt lite mindes från filmen så det passade bra att se om den. Versionen som nu sågs är den förlängda versionen som är runt 20 minuter längre än bioversionen. Det innebär att speltiden letar sig upp mot nästan 3 timmar. Det är inte så kännbart som med många andra långa filmer eftersom det hela tiden händer något vilket för historien framåt. Tack vare bra klippning blir det även ett bra flyt mellan att följa de två huvudkaraktärerna. Det enda som man skulle kunna ha en invändning mot är väl sekvensen på slutet som inte lär ha varit med i bioversionen och som inte hade behövts.


©Universal Pictures

Denzel Washington och Russell Crowe är bra i huvudrollerna och båda bär upp sina respektive roller vilket gör att filmen har en jämnhög nivå vem man än följer. Josh Brolin sticker ut som korrupte Trupo men den som kanske är roligast att se är Armand Assante då hans prestation påminner om en blandning mellan Marlon Brando som gudfadern och Sylvester Stallone med sättet han agerar och pratar. Även värt att notera Ruby Dee i rollen som Frank Lucas mamma då hon Oscarsnominerades för bästa kvinnliga biroll.


©Universal Pictures

Ridley Scott kan sina grejer och har skapat en riktig film. Med det menas att det inte bara blir att berätta historien från start till mål. Istället skapas en atmosfär och starka karaktärer som tar med en på en resa som engagerar under tiden som historien berättas. Man håller sig undan en massa meningslös action och istället blir det spännande att följa de båda männens operationer innan de hamnar på kollisionskurs med varandra och även med andra för den delen.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.8

Flirting with Disaster

Titel: Flirting with Disaster
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1996
Regi: David O. Russell
I rollerna: Ben Stiller, Patricia Arquette, Tea Leoni, Josh Brolin, Richard Jenkins, Mary Tyler Moore, George Segal, Alan Alda, Lily Tomlin, David Patrick Kelly

Handling: Mel Coplin är en neurotisk ung man i New York som en dag får reda på att han blivit adopterad som liten. Han kontaktar adoptionsbyrån för att ta reda på vilka som är hans biologiska föräldrar.

Omdöme: Mel Coplin (Ben Stiller) har fått reda på att han är adopterad. Då han och frun Nancy (Patricia Arquette) inte kunnat bestämma vad de ska döpa sin nyfödde son till, känner Mel att han behöver träffa sina biologiska föräldrar innan de kan ta beslutet. Adoptionsbyrån lokaliserar Mels biologiska mamma i San Diego, Kalifornien vilket betyder att de behöver ta sig dit från New York. Med sig får de den inte helt kompetenta Tina (Tea Leoni) som följer med från adoptionsbyrån i utbildningssyfte.


©Miramax

Jakten på Mels biologiska föräldrar uppskattas inte direkt av Mels adoptivföräldrar Pearl (Mary Tyler Moore) och Ed (George Segal), men de förstår att Mel behöver göra detta för att få reda på varifrån han kommer. Längs vägen kommer Mel, Nancy och Tina stöta på en rad problem och udda karaktärer i jakten på ett möte med hans biologiska föräldrar.


©Miramax

Innan David O. Russell blev flerfaldigt Oscarsnominerad för regi och manus visade han potential med denna film. Han har lyckats samla en rad kända namn i rollistan vilket gör att man får en film som hela tiden är i rörelse. Vare sig de tre huvudkaraktärerna är ute på road trip eller träffar någon dyker det upp flera bra karaktärer längs vägen.


©Miramax

Filmen är lite som ett par andra Ben Stiller-komedier i form av Meet the Parents (2000) och dess uppföljare. På ett liknande sätt får hans karaktär en hel del att tänka på och försöka ta sig igenom. Äktenskapet får sig en törn, han lockas av en annan kvinna, får problem med sina adoptivföräldrar respektive potentiellt biologiska föräldrar. För givetvis ska det inte gå smärtfritt i jakten på Mels biologiska föräldrar då det blir ett och annat missförstånd och misstag under resans gång.


©Miramax

Även om det är småroligt blir det sällan riktigt roligt. Trots en del lite vågade situationer kunde filmen gott tagit ut svängarna lite mer för att ge mer effekt. Det som istället blir filmens behållning är de många kända ansiktena som dyker upp och avlöser varandra. Rutinerade rävar som får ganska bra karaktärer att jobba med i birollerna. Men som sagt, filmen blir inte riktigt så rolig och trevlig som önskat även om den funkar helt ok.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7

Mimic [Director's Cut]

Titel: Mimic
Genre: Sci-Fi/Skräck
Land: USA
År: 1997
Regi: Guillermo del Toro
I rollerna: Mira Sorvino, Jeremy Northam, Josh Brolin, Giancarlo Giannini, F. Murray Abraham

Handling: För tre år sedan skapade entomologen Dr. Susan Tyler genetiskt en insekt för att döda kackerlackor som bar på en virulent sjukdom. Nu är jätteinsekterna ute efter att förstöra sitt enda rovdjur - mänskligheten.

Omdöme: Detta kom att bli Guillermo del Toros första engelskspråkiga film och filmen producerades av Miramax under "demon-producenterna" Harvey & Bob Weinstein. Det blev en mardröm för del Toro då de båda bröderna lade sig i och krävde något annat än vad del Toros vision var. De ville sparka honom men då lär filmens stjärna Mira Sorvino, som kort innan hade vunnit en Oscar på Miramax-filmen Mighty Aphrodite (1995), klivit in och försvarat del Toro och hotat med att lämna filmen. Till slut fick del Toro stanna kvar, men inspelningen blev inte någon positiv upplevelse. Dessutom hade han inte final cut vilket gjorde att bioversionen inte var del Toros vision. Istället släppte han 2011 en director's cut av filmen som är närmare vad han hade tänkt sig. Det är denna director's cut-version som setts.


©Dimension Films/Miramax

New York har drabbats av ett dödligt virus som drabbar barn, något som hotar en hel generation. Tack vare entomologen Dr. Susan Tyler (Mira Sorvino) lyckas man stoppa viruset som sprids via kackerlackor. Hon har släppt ut en genetiskt skapad insekt som utplånar kackerlackorna. De framtagna insekterna har en minimal livslängd och kan inte föröka sig. Det är åtminstone planen.


©Dimension Films/Miramax

Tre år senare hyllas hon tillsammans med sin make Dr. Peter Mann (Jeremy Northam) för sitt arbete. Men mystiska dödsfall börjar inträffa och när en muterad jätteinsekt hittas, är Susan övertygad om att det är hennes kreation som muterat och lyckats föröka sig. Tillsammans med New York-polisen Josh Maslow (Josh Brolin) leder jakten ner under stadens tunnelbanesystem för att försöka hitta och stoppa hotet en gång för alla.


©Dimension Films/Miramax

I en intervju runt tiden då denna director's cut-version kom sa Guillermo del Toro att då filmen hade ett B-koncept var det viktigt för honom att försöka genomföra filmen med en A-films känsla. Detta innebar att produktionsdesignen och fotot blev prioriterat och det märks av. Det är en genomgående klart välgjord film som inte känns som någon B-film i utförandet. Redan under förtexterna får man för övrigt lite Se7en (1995)-vibbar och detta avspeglas även i fotot, produktionsdesignen och filmens ton med mycket regn och kvällsscener. Helt klart effektivt och ger filmen det lilla extra en sån här typ av film ofta saknar. Lite som Alien (1979) också lyckades bra med, även om den hade ett klart bättre genomförande vad gäller storyn och en del annat.


©Dimension Films/Miramax

Det får sägas att filmen med sitt utseende gör att filmen är något över förväntan. Man märker att man har en duktig regissör bakom spakarna, ja åtminstone till den grad han kunde kontrollera utan att Weinstein-bröderna lade sig i med sina smutsiga fingrar. Gillar faktiskt första timmen en hel del och har en trevlig stund med filmen. Undrar då hur det kommer sig att den inte fått bättre kritik, men kanske är bioversionen klart sämre överlag.


©Dimension Films/Miramax

När filmen håller det någorlunda lågmält vad gäller jätteinsekterna funkar filmen bra. Längre in när cgi-effekterna börjar ta över med flygande jätteinsekter som ser ut som stora kackerlackor, blir det svagare. Det är B-konceptet som del Toro pratade om som tyvärr gör sig påmint. Hade helt klart varit att föredra om man skippat de flygande jätteinsekterna och bara låtit dem vara som de är med resten av deras egenskaper. För det är välgjort och stämningsfullt så länge man inte låter cgi-effekterna ta över.


©Dimension Films/Miramax

Filmen vinner många poäng på Guillermo del Toros känsla för detaljer, fotot och produktionsdesignen som håller hög klass. Det är utan tvekan filmens styrka som höjer filmen till något mer än vad man kan förvänta sig av en mer medioker film. Däremot är det en story som inte bjuder på något direkt nytt och filmen tappar längs vägen. Och även om slutet blir ganska explosivt är det synd att man valde ett lyckligare slut än vad som var tänkt, något som återigen får skyllas på Weinsteins.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.0