Weapons

Titel: Weapons
Genre: Mysterium/Skräck
Land: USA
År: 2025
Regi: Zach Cregger
I rollerna: Julia Garner, Josh Brolin, Alden Ehrenreich, Austin Abrams, Amy Madigan, Toby Huss

Handling: När alla utom ett barn från samma klass mystiskt försvinner samma natt vid exakt samma tidpunkt, ifrågasätter ett samhälle vem eller vad som ligger bakom deras försvinnande.

Omdöme: Ett ytterst märkligt och mystiskt massförsvinnande äger rum när 17 av 18 barn från samma klass plötsligt är borta. Precis kl. 2:17 på natten har barnen klivit upp från sina sängar, gått ut genom ytterdörren och sprungit iväg med armarna utsträckta. Den enda som är kvar från klassen är pojken Alex Lilly (Cary Christopher), men han är ovetandes om vad som skett.


© Warner Bros.

Istället vänds blickarna, frågorna och i vissa fall hatet mot deras skolfröken Justine Gandy (Julia Garner). Föräldrarna till barnen vill givetvis ha svar och de blir alltmer övertygade om att hon måste veta något. Trakasserierna och hoten eskalerar när det gått 30 dagar sedan massförsvinnandet. Polisen står handfallna och utredningen har stannat upp.


© Warner Bros.

En av föräldrarna som förlorat sin son i massförsvinnandet är Archer Graff (Josh Brolin). Han kan inte acceptera att inga svar ges, att polisen verkar ha gett upp och att Justine inte grillas mer för att säga vad hon vet. Han upptäcker något när han tar en närmare titt på övervakningsbilderna från sin sons och ett av de andra barnens försvinnande.


© Warner Bros.

Ganska skönt att gå in blankt och helt ovetandes om vad filmen handlade om, vilka som var med och vad det egentligen skulle vara för typ av film. Mysteriet etableras direkt från början och sedan är det bara att luta sig tillbaka och se vart historien ska ta en.


© Warner Bros.

Det visar sig att filmen berättas med en icke-linjär stil vilket gör att vi får följa ett par av de inblandade karaktärerna och se deras syn och inblandning i historien. Regissören av Barbarian (2022) tog här inspiration från Magnolia (1999) med berättarstilen och Prisoners (2013) för filmens visuella stil. Och visst är det en kombination av dessa två vad gäller stilen men det känns ändå ganska originellt vad gäller denna typ av film. Inte helt fel att försöka ge en episk känsla till vad som visar sig vara en skräckfilm.


© Warner Bros.

Mycket av filmens värde ligger i stämningen den bygger upp. Eftersom berättarstilen gör att vi följer olika karaktärer från deras synpunkt, tar filmen lite tid på sig att utvecklas till en skräckfilm, något som funkar bra. Skräcken kommer främst i form av karaktären Gladys (Amy Madigan) som är nyckeln till mysteriet. De voodoo-liknande inslagen hon har för sig ger det hela ett övernaturligt element som man inte direkt är överförtjust i, men tack och lov går det inte överstyr. Det gör trots allt att filmen kan komma med diverse skräckinslag som kan ta filmen i lite oväntade riktningar.


© Warner Bros.

En sak som genomgående stör lite är Julia Garner i rollen som Justine. Hon är ganska otrevlig filmen igenom och är det någon man önskar ska bli eliminerad och försvinna från handlingen så är det hon. James Brolin som Archer och Austin Abrams som James är de som funkar bäst, men även Amy Madigan som Gladys är småcreepy och sticker ut.


© Warner Bros.

I jämförelse med regissörens tidigare film Barbarian (2022) är helhetsintrycket något bättre här. Den filmen hade också god stämning och kanske mer spänning i vissa avseenden, men den hade även en del saker som gjorde att den tappade, inte minst slutet. Här känner man sig mer nöjd filmen igenom även om det saknas något för att ta det hela i hamn, något som höjer filmen. Historien med barnen mot slutet påminner lite om Village of the Damned (1960) men det kändes effektivare i den svartvita klassikern. Barn är sällan helt övertygande i spänningssyfte för egen del, speciellt i skräckgenren.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.7

American Gangster

Titel: American Gangster
Genre: Kriminaldrama
Land: USA/Storbritannien
År: 2007
Regi: Ridley Scott
I rollerna: Denzel Washington, Russell Crowe, Josh Brolin, Cuba Gooding Jr, Chiwetel Ejiofor, John Hawkes, Ted Levine, Armand Assante, John Ortiz, Carla Gugino, Ruby Dee, Idris Elba, Clarence Williams III

Handling: Bygger på den sanna historien om Harlems största heroinlangare Frank Lucas. Vi får följa polisen Richie Roberts försök att störta Lucas imperium.

Omdöme: Under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet förändrar Frank Lucas (Denzel Washington) drogmarknaden i New York. Efter att ha lärt sig av sin mentor Bumpy Johnson (Clarence Williams III) i flera års tid, är det dags för Frank att bygga sitt drogimperium. Han ingår ett avtal direkt med herointillverkarna i Thailand och utnyttjar sedan det faktum att Vietnamkriget härjar genom att använda sig av militärtransporter för att få in drogerna i USA.


©Universal Pictures

Under tiden som Frank Lucas börjar ta över drogförsäljningen i New York, vilket inte minst upprör den italienska maffian som förlorar en hel del pengar, försöker narkotikapolisen Richie Roberts (Russell Crowe) på ett ärligt sätt stoppa narkotikaförsäljningen på gatan. Han ses dock som en polis som inte går att lita på bland de egna efter att han varit "dum nog" att lämna in runt $1m han och kollegan kommit över under ett tillslag.


©Universal Pictures

Frank Lucas har lärt sig att hålla en låg profil och arbeta metodiskt och strukturerat. Han ingår ett samarbete med italienska maffiabossen Dominic Cattano (Armand Assante) som hjälper honom med distributionen men även håller honom säker från konkurrenterna.


©Universal Pictures

Richie Roberts å sin sida får i uppgift att bilda och leda en enhet som jobbar med distriktsåklagaren för att gå efter de stora fiskarna. Han rekryterar folk han litar på och kommer snart fokusera på Frank Lucas. Samtidigt måste Richie hålla koll på de många korrumperade New York-poliserna, inte minst detektiv Trupo (Josh Brolin) som leder en specialenhet som tjänar stora pengar på att utpressa kriminella.


©Universal Pictures

Denna verklighetsinspirerade historia är inte en helt hundraprocentigt sann historia som det visar sig då man tagit sig en del friheter och även använt sig av flera personer och händelser för att skapa något större kring Frank Lucas och Richie Roberts. Så även om en hel del bygger på verkliga händelser är det främst grunderna som stämmer och en del annat har plockats från andra inblandade.


©Universal Pictures

Filmen sågs när den kom och gillades då men väldigt lite mindes från filmen så det passade bra att se om den. Versionen som nu sågs är den förlängda versionen som är runt 20 minuter längre än bioversionen. Det innebär att speltiden letar sig upp mot nästan 3 timmar. Det är inte så kännbart som med många andra långa filmer eftersom det hela tiden händer något vilket för historien framåt. Tack vare bra klippning blir det även ett bra flyt mellan att följa de två huvudkaraktärerna. Det enda som man skulle kunna ha en invändning mot är väl sekvensen på slutet som inte lär ha varit med i bioversionen och som inte hade behövts.


©Universal Pictures

Denzel Washington och Russell Crowe är bra i huvudrollerna och båda bär upp sina respektive roller vilket gör att filmen har en jämnhög nivå vem man än följer. Josh Brolin sticker ut som korrupte Trupo men den som kanske är roligast att se är Armand Assante då hans prestation påminner om en blandning mellan Marlon Brando som gudfadern och Sylvester Stallone med sättet han agerar och pratar. Även värt att notera Ruby Dee i rollen som Frank Lucas mamma då hon Oscarsnominerades för bästa kvinnliga biroll.


©Universal Pictures

Ridley Scott kan sina grejer och har skapat en riktig film. Med det menas att det inte bara blir att berätta historien från start till mål. Istället skapas en atmosfär och starka karaktärer som tar med en på en resa som engagerar under tiden som historien berättas. Man håller sig undan en massa meningslös action och istället blir det spännande att följa de båda männens operationer innan de hamnar på kollisionskurs med varandra och även med andra för den delen.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.8

Flirting with Disaster

Titel: Flirting with Disaster
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1996
Regi: David O. Russell
I rollerna: Ben Stiller, Patricia Arquette, Tea Leoni, Josh Brolin, Richard Jenkins, Mary Tyler Moore, George Segal, Alan Alda, Lily Tomlin, David Patrick Kelly

Handling: Mel Coplin är en neurotisk ung man i New York som en dag får reda på att han blivit adopterad som liten. Han kontaktar adoptionsbyrån för att ta reda på vilka som är hans biologiska föräldrar.

Omdöme: Mel Coplin (Ben Stiller) har fått reda på att han är adopterad. Då han och frun Nancy (Patricia Arquette) inte kunnat bestämma vad de ska döpa sin nyfödde son till, känner Mel att han behöver träffa sina biologiska föräldrar innan de kan ta beslutet. Adoptionsbyrån lokaliserar Mels biologiska mamma i San Diego, Kalifornien vilket betyder att de behöver ta sig dit från New York. Med sig får de den inte helt kompetenta Tina (Tea Leoni) som följer med från adoptionsbyrån i utbildningssyfte.


©Miramax

Jakten på Mels biologiska föräldrar uppskattas inte direkt av Mels adoptivföräldrar Pearl (Mary Tyler Moore) och Ed (George Segal), men de förstår att Mel behöver göra detta för att få reda på varifrån han kommer. Längs vägen kommer Mel, Nancy och Tina stöta på en rad problem och udda karaktärer i jakten på ett möte med hans biologiska föräldrar.


©Miramax

Innan David O. Russell blev flerfaldigt Oscarsnominerad för regi och manus visade han potential med denna film. Han har lyckats samla en rad kända namn i rollistan vilket gör att man får en film som hela tiden är i rörelse. Vare sig de tre huvudkaraktärerna är ute på road trip eller träffar någon dyker det upp flera bra karaktärer längs vägen.


©Miramax

Filmen är lite som ett par andra Ben Stiller-komedier i form av Meet the Parents (2000) och dess uppföljare. På ett liknande sätt får hans karaktär en hel del att tänka på och försöka ta sig igenom. Äktenskapet får sig en törn, han lockas av en annan kvinna, får problem med sina adoptivföräldrar respektive potentiellt biologiska föräldrar. För givetvis ska det inte gå smärtfritt i jakten på Mels biologiska föräldrar då det blir ett och annat missförstånd och misstag under resans gång.


©Miramax

Även om det är småroligt blir det sällan riktigt roligt. Trots en del lite vågade situationer kunde filmen gott tagit ut svängarna lite mer för att ge mer effekt. Det som istället blir filmens behållning är de många kända ansiktena som dyker upp och avlöser varandra. Rutinerade rävar som får ganska bra karaktärer att jobba med i birollerna. Men som sagt, filmen blir inte riktigt så rolig och trevlig som önskat även om den funkar helt ok.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7

Mimic [Director's Cut]

Titel: Mimic
Genre: Sci-Fi/Skräck
Land: USA
År: 1997
Regi: Guillermo del Toro
I rollerna: Mira Sorvino, Jeremy Northam, Josh Brolin, Giancarlo Giannini, F. Murray Abraham

Handling: För tre år sedan skapade entomologen Dr. Susan Tyler genetiskt en insekt för att döda kackerlackor som bar på en virulent sjukdom. Nu är jätteinsekterna ute efter att förstöra sitt enda rovdjur - mänskligheten.

Omdöme: Detta kom att bli Guillermo del Toros första engelskspråkiga film och filmen producerades av Miramax under "demon-producenterna" Harvey & Bob Weinstein. Det blev en mardröm för del Toro då de båda bröderna lade sig i och krävde något annat än vad del Toros vision var. De ville sparka honom men då lär filmens stjärna Mira Sorvino, som kort innan hade vunnit en Oscar på Miramax-filmen Mighty Aphrodite (1995), klivit in och försvarat del Toro och hotat med att lämna filmen. Till slut fick del Toro stanna kvar, men inspelningen blev inte någon positiv upplevelse. Dessutom hade han inte final cut vilket gjorde att bioversionen inte var del Toros vision. Istället släppte han 2011 en director's cut av filmen som är närmare vad han hade tänkt sig. Det är denna director's cut-version som setts.


©Dimension Films/Miramax

New York har drabbats av ett dödligt virus som drabbar barn, något som hotar en hel generation. Tack vare entomologen Dr. Susan Tyler (Mira Sorvino) lyckas man stoppa viruset som sprids via kackerlackor. Hon har släppt ut en genetiskt skapad insekt som utplånar kackerlackorna. De framtagna insekterna har en minimal livslängd och kan inte föröka sig. Det är åtminstone planen.


©Dimension Films/Miramax

Tre år senare hyllas hon tillsammans med sin make Dr. Peter Mann (Jeremy Northam) för sitt arbete. Men mystiska dödsfall börjar inträffa och när en muterad jätteinsekt hittas, är Susan övertygad om att det är hennes kreation som muterat och lyckats föröka sig. Tillsammans med New York-polisen Josh Maslow (Josh Brolin) leder jakten ner under stadens tunnelbanesystem för att försöka hitta och stoppa hotet en gång för alla.


©Dimension Films/Miramax

I en intervju runt tiden då denna director's cut-version kom sa Guillermo del Toro att då filmen hade ett B-koncept var det viktigt för honom att försöka genomföra filmen med en A-films känsla. Detta innebar att produktionsdesignen och fotot blev prioriterat och det märks av. Det är en genomgående klart välgjord film som inte känns som någon B-film i utförandet. Redan under förtexterna får man för övrigt lite Se7en (1995)-vibbar och detta avspeglas även i fotot, produktionsdesignen och filmens ton med mycket regn och kvällsscener. Helt klart effektivt och ger filmen det lilla extra en sån här typ av film ofta saknar. Lite som Alien (1979) också lyckades bra med, även om den hade ett klart bättre genomförande vad gäller storyn och en del annat.


©Dimension Films/Miramax

Det får sägas att filmen med sitt utseende gör att filmen är något över förväntan. Man märker att man har en duktig regissör bakom spakarna, ja åtminstone till den grad han kunde kontrollera utan att Weinstein-bröderna lade sig i med sina smutsiga fingrar. Gillar faktiskt första timmen en hel del och har en trevlig stund med filmen. Undrar då hur det kommer sig att den inte fått bättre kritik, men kanske är bioversionen klart sämre överlag.


©Dimension Films/Miramax

När filmen håller det någorlunda lågmält vad gäller jätteinsekterna funkar filmen bra. Längre in när cgi-effekterna börjar ta över med flygande jätteinsekter som ser ut som stora kackerlackor, blir det svagare. Det är B-konceptet som del Toro pratade om som tyvärr gör sig påmint. Hade helt klart varit att föredra om man skippat de flygande jätteinsekterna och bara låtit dem vara som de är med resten av deras egenskaper. För det är välgjort och stämningsfullt så länge man inte låter cgi-effekterna ta över.


©Dimension Films/Miramax

Filmen vinner många poäng på Guillermo del Toros känsla för detaljer, fotot och produktionsdesignen som håller hög klass. Det är utan tvekan filmens styrka som höjer filmen till något mer än vad man kan förvänta sig av en mer medioker film. Däremot är det en story som inte bjuder på något direkt nytt och filmen tappar längs vägen. Och även om slutet blir ganska explosivt är det synd att man valde ett lyckligare slut än vad som var tänkt, något som återigen får skyllas på Weinsteins.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.0