Face

Titel: Face
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Storbritannien
År: 1997
Regi: Antonia Bird
I rollerna: Robert Carlyle, Ray Winstone, Philip Davis, Lena Headey

Handling: Fem ärrade rånare gör en kupp mot penningverket. Men när de upptäcker att bytet blev mycket mindre än väntat uppstår konflikter dem emellan.

Omdöme: Ray (Robert Carlyle) är en socialist vars värderingar och syn på samhället sakteliga förändrats. Från att ha varit en hängiven aktivist som varit med i diverse protester har han gått och blivit rånare. Hans flickvän Connie (Lena Headey) är fortfarande aktiv inom rörelsen och är medveten om vad han gör professionellt.


©United International Pictures

Tillsammans med sin vän Dave (Ray Winstone), Stevie (Steven Waddington), Julian (Philip Davis) samt Jason (Damon Albarn) planerar och genomför Ray ett vågat rån. De fem männen slår till mot en värdedepå och målet är att komma över runt £2m. När det visar sig vara mycket mindre än så skapar det irritation och friktion inom gruppen.


©United International Pictures

De fem männen får nöja sig med en mindre summa vardera och sikta på ett nytt rån. Men innan de hinner så långt uppstår problem. Någon slår till mot de fem rånarna och deras gömställen där de förvarar pengarna medan de ligger lågt. Kan någon bland de fem ligga bakom eller är det möjligtvis Jasons farbror som nyligen kommit ut från fängelset som fått nys om var pengarna finns gömda?


©United International Pictures

Detta var en brittisk gangsterfilm som känts till en längre tid men inte varit så lätt att få tag på. Brukar gilla rån- och kuppfilmer men det var ändå med lite lägre förväntningar som filmen togs an. Britterna har förvisso gjort en del bra gangsterfilmer genom åren och inte minst Robert Carlyle och Ray Winstone bådade gott. Men det brittiska kan många gånger vara grått och lite trist, plus att en kvinnlig regissör i Antonia Bird gjorde att man var lite tveksam till vad filmen skulle kunna bjuda på i genren.


©United International Pictures

Efter de initiala förberedelserna är det dags för kuppförsöket. Det har inga problem med att kännas trovärdigt och äkta vilket bådar gott för resten av filmen. Efter det börjar vi lära känna karaktärerna, dynamiken i gruppen och vem som kan lita på vem. Filmen börjar tappa lite ånga i och med att de ska ligga lågt vilket leder till att Ray och Connie spenderar mer tid tillsammans. Men denna lilla temposänkare blir skönt nog inte långvarig innan filmen kommer igång fint igen med en vändning i historien.


©United International Pictures

Bland de fem rånarna är det främst tre som sticker ut lite extra. Robert Carlyle som Ray i huvudrollen är hjärnan och ledaren som känns mest balanserad. Ray Winstone som Dave är ju Rays bästa vän och de är oftast nära varandra men Dave har ibland en tendens att bli lite orolig. Och så har vi Philip Davis som Julian, den mest hetlevrade i gänget och som är mest oberäknelig. Kul nog påminner han om en brittisk motsvarighet till Gary Busey.


©United International Pictures

Faktiskt en klart sevärd och bra brittisk gangsterfilm då den har ett manus som hela tiden för historien framåt, åtminstone efter den mindre svackan med Ray och Connie. Till en början runt rånet förs tankarna en del till Heat (1995). Men efter det kan man mer se likheter med Reservoir Dogs (1992) med tanke på att de fem börjar misstänka varandra och en del annat. Men det är ingen kopia på dessa filmer utan istället en brittisk gangsterfilm som kan stå på egna ben.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.6