söndag 31 maj 2026

Desperately Seeking Susan



Titel: Desperately Seeking Susan / Susan, var är du?
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 1985
Regi: Susan Seidelman
I rollerna: Rosanna Arquette, Madonna, Aidan Quinn, Will Patton, Laurie Metcalf, John Turturro, Giancarlo Esposito

Handling: En uttråkad hemmafru blir fascinerad av en kvinna, Susan, som någon annonserat efter i tidningen. Av en händelse tappar hon minnet och förväxlas med Susan.

Omdöme: Roberta (Rosanna Arquette), gift med tråkmånsen Gary (Mark Blum), är en uttråkad hemmafru i New York som gillar att läsa kontaktannonser i tidningen. Hon är särskilt fascinerad av den återkommande annonsen "Desperately Seeking Susan", där Jim (Robert Joy) och Susan (Madonna) stämmer träff på olika platser runt om i USA.


© Orion Pictures

Susan och Jim har stämt träff i en park vid vattnet i New York. Roberta beger sig dit vid den utsatta tiden för att få en glimt av den mystiska Susan. Som det visar sig nöjer hon sig inte med det utan bestämmer sig för att följa efter Susan. En rad missförstånd, och att Roberta drabbas av minnesförlust, gör att folk tror att hon är Susan - inklusive Jims vän Dez (Aidan Quinn).


© Orion Pictures

Den äventyrslystna Roberta får precis vad hon suktat efter och mer därtill när hon förväxlas med Susan. Eftersom hon har tappat minnet handlar det inte bara om att spela en roll - hon tror att hon faktiskt är denna Susan. Det medför att hon blir jagad av den kriminelle Wayne (Will Patton), eftersökt av både den riktiga Susan och sin make. Men allt vägs upp av att få spendera tid med Dez, vilket möjligen kan leda till en het romans.


© Orion Pictures

En film som länge känts till men som inte lockat nämnvärt, med tanke på Madonna och hennes förmodat undermåliga skådespeleri. Efter att ha sett den småroliga Making Mr. Right (1987) av Susan Seidelman väcktes dock nyfikenheten att ta sig en titt på hennes föregående film. Det fanns nu trots allt en större anledning att se filmen än bara för Madonnas skull.


© Orion Pictures

Det visar sig att Madonna inte har en så framträdande roll som väntat. Förväntningen var en film som helt kretsade kring henne och hennes divighet, men så är inte fallet. Hon har en biroll som Susan och var fortfarande inte den världskända artist hon snart skulle bli. Och tur är väl det, eftersom filmen istället låter Rosanna Arquette stå för skådespeleriet. Det ledde till en BAFTA-vinst och en Golden Globe-nominering för rollen som Roberta.


© Orion Pictures

Har då filmen något av värde eller är det främst kul att se en ung blivande superstjärna? Lite både och skulle man kunna säga. Madonna gör inte bort sig som Susan, men det är nog bara bra att hon får en begränsad roll och inte bär filmen. Istället får "proffsen" sköta den biten och gör det mestadels bra. En intressant meta-upplevelse uppstår för övrigt när Madonna-låten "Into the Groove" spelas under en nattklubbsscen där Madonna, i rollen som Susan, lyssnar och dansar till den. Allt som allt är filmen dock något svag, blir sällan direkt rolig och har en handling som känns aningen krystad och långsökt.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.2

lördag 30 maj 2026

Making Mr. Right



Titel: Making Mr. Right / Den perfekte mannen
Genre: Komedi/Sci-Fi/Romantik
Land: USA
År: 1987
Regi: Susan Seidelman
I rollerna: John Malkovich, Ann Magnuson, Glenne Headly, Laurie Metcalf, Hart Bochner

Handling: Androiden Ulysses har skapats för att fara ut i rymden på uppdrag ingen människa klarar av. En ung imagekonsult får i uppdrag att marknadsföra den, men det tillstöter komplikationer när den utvecklar mänskliga känslor.

Omdöme: Imagekonsulten Frankie Stone (Ann Magnuson) får sitt mest utmanande uppdrag någonsin. Vanligtvis hanterar hon kändisar och politiker som behöver hjälp med sina karriärer. Nu ska hon marknadsföra androiden Ulysses (John Malkovich), skapad av Dr. Jeff Peters (John Malkovich). Ulysses har utvecklats för att utföra uppdrag som är alltför farliga för människor, som att tillbringa flera år ute i rymden.


© Orion Pictures

Eftersom Ulysses kan komma till nytta i vardagen blir det upp till Frankie att sälja in androiden till allmänheten. För att lära känna Ulysses bättre ska hon spendera tid med den. Dr. Peters är dock väldigt beskyddande av sin skapelse - han har trots allt gjort vad som ser ut som en exakt kopia av sig själv. Dessutom är han socialt obekväm och vill att androiden ska förbli känslolös. Men när Ulysses börjar umgås med Frankie sker raka motsatsen - den utvecklar mänskliga känslor ju mer tid de tillbringar tillsammans.


© Orion Pictures

Det är intressant med en film som denna som inte blev någon succé när det begav sig, men som kanske känns mer aktuell idag än när den kom. Med vetskapen om den något svala kritiken och android-temat hölls förväntningarna nere. Det kunde trots allt bli pannkaka av det hela, men det visar sig inte vara någon tokig 80-talskomedi.


© Orion Pictures

Om man bara skulle välja en anledning att se filmen så är det utan tvekan John Malkovich. Han ses i en dubbelroll som Ulysses och dess skapare, Dr. Jeff Peters. Att han inte ser riktigt klok ut är en del av charmen och underhållningen, men det faktum att han får spela de båda rollerna på två helt olika sätt och lyckas förträffligt är en fröjd att se. Medan Ulysses, med sin tomma blick och vidöppna ögon, är nyfiken på livet och kvinnor, är Jeff dess raka motsats - cynisk och bitter.


© Orion Pictures

Vid sidan av John Malkovich finns det annat som gör filmen sevärd. Den håller sig för det mesta seriös och låter inte situationen med androiden gå till överdrift. Detta är mycket tack vare Malkovich som visar vilken kompetent skådespelare han är, men också för att filmen hålls relativt jordnära. Humorn går oftast hem, men det finns även en del hjärta och värme. Dessutom bjuds det på ett passande slut som ger en tillfredsställande känsla.


© Orion Pictures

Sammanfattningsvis kan man konstatera att filmen är bättre än väntat. Det är en typ av film som kan omvärderas och som säger mer än vad folk först tror. Även om det inte är en djup eller direkt filosofisk film, har den ändå visst djup och ett budskap som inte alltid finns i den här typen av filmer. Den vinner mycket på att inte bli en fånig komedi, och där är en klasskådis som John Malkovich guld värd för att ro det i hamn.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 5.6

fredag 29 maj 2026

The Wall



Titel: The Wall
Genre: Action/Drama/Krig/Thriller
Land: USA
År: 2017
Regi: Doug Liman
I rollerna: Aaron Taylor-Johnson, John Cena, Laith Nakli (röst)

Handling: En amerikansk skarpskytt hamnar i ett dödläge med en irakisk krypskytt, med bara en cementmur emellan dem.

Omdöme: Två amerikanska soldater - skarpkytten Shane Matthews (John Cena) och hans spanare Allen Isaac (Aaron Taylor-Johnson) - har i flera timmar bevakat en plats där flera personer skjutits av en krypskytt. När kusten verkar vara klar beger sig Matthews ner för att ta en närmare titt. Han inser dock snart att den fientliga krypskytten fortfarande befinner sig i området och har honom i siktet.


© Amazon Studios / Lionsgate

Isaac försöker hjälpa sin kollega men tvingas söka skydd bakom en bräcklig mur. Paniken är stor, och inte gör det saken bättre att den irakiske krypskytten är mycket skicklig och intelligent - dessutom verkar han leka med dem. Isaac måste hålla sig vid liv, hjälpa Matthews och samtidigt försöka lokalisera exakt var skytten befinner sig.


© Amazon Studios / Lionsgate

Detta är en film som förmodligen delar tittarna i två läger. Antingen blir man besviken då man förväntar sig eller önskar sig en fartfylld actionrökare. Eller så uppskattas spänningen som byggs upp ur en trovärdig situation. Med tanke på att filmen regisseras av den erkänt skicklige Doug Liman, känner man tidigt att man är i goda händer. Dessutom märks det att produktionen fått hjälp av en arméveteran med de tekniska detaljerna för att göra filmen så autentisk som möjligt.


© Amazon Studios / Lionsgate

Med tanke på att majoriteten av handlingen utspelar sig på en relativt liten yta med muren som central punkt, krävs det att filmen behåller intresset på något sätt. Det är få skådespelare och Aaron Taylor-Johnson får dra det tunga lasset i rollen som Isaac. Han blir verkligen plågad i den stekande hettan och av att befinna sig i skottlinjen för galningen. Krypskytten verkar också ligga steget före hela tiden i vad som blir kattens lek med råttan.


© Amazon Studios / Lionsgate

Det visar sig inte alls vara någon tokig film. Visst må den vara något enformig med tanke på att handlingen äger rum på ett begränsat område, men det skapar också en smått klaustrofobisk känsla att följa Isaacs kamp för överlevnad. På sätt och vis påminner det om Phone Booth (2002). Det är engagerande på ett sätt där man verkligen känner att det handlar om en situation på liv och död. Slutet uppskattas också, med en oväntad och passande avslutning som höjer filmen en aning.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.2

torsdag 28 maj 2026

Forced Vengeance



Titel: Forced Vengeance / Våldets överman
Genre: Action
Land: USA/Hong Kong
År: 1982
Regi: James Fargo
I rollerna: Chuck Norris, Michael Cavanaugh, Mary Louise Weller, Camila Griggs

Handling: Den tidigare soldaten Josh Randall arbetar som säkerhetschef på ett kasino i Hong Kong. När en brutal kriminell organisation försöker ta över verksamheten eskalerar situationen snabbt till våld och mord. Efter att ha blivit personligt indragen i konflikten tvingas Randall ta saken i egna händer och slå tillbaka med alla medel.

Omdöme: När en Chuck Norris-film plockas fram vet man ungefär vad som väntar. Förväntningarna bör hållas relativt låga, men man hoppas åtminstone bli någorlunda underhållen för stunden. Även om han redan hade gjort några filmer vid det här laget var det inga direkta kioskvältare. Den här filmen producerades dock av storbolaget MGM, vilket innebar en något större budget. Man skulle kunna se den som en inkörsport till hans storhetsperiod - om han nu hade någon.


© MGM

Josh Randall (Chuck Norris) var stationerad i Asien under sin militärtjänstgöring och bosatte sig där efteråt. Numera jobbar han som säkerhetsansvarig på ett kasino i Hong Kong som drivs av David Paschal (Frank Michael Liu). Davids far, Sam (David Opatoshu), äger kasinot tillsammans med sin son. Randall ser även Sam som en fadersfigur, vilket gör honom extra angelägen om att skydda verksamheten.


© MGM

En dag hamnar familjen Paschal i konflikt med den skumme affärsmannen Stan Raimondi (Michael Cavanaugh), något som leder till en våldsam uppgörelse. Det tvingar Randall på flykt tillsammans med de han försöker skydda, samtidigt som han måste ta reda på vem som gett ordern om attacken. Även om Randalls rykte föregår honom och han fruktas i hela Hong Kong kan han inte vara på flera platser samtidigt, något fienden utnyttjar.


© MGM

Förutom inledningsscenen som äger rum i Los Angeles utspelar sig hela filmen i Hong Kong. Det ger en lite mer exotisk känsla när handlingen förläggs till en plats som inte alltid syns på film, även om många filmer spelats in där genom åren. Att placera en amerikan på främmande mark skapar både en kulturkrock och lite av ett äventyr. I det här fallet känner sig Josh Randall förvisso mer hemma där än i USA, men han kommer alltid att ses som en outsider av Hong Kong-borna.


© MGM

Nej, det är ingen strålande film, men den är förvånansvärt sevärd. Chuck Norris får en fysisk actionroll som passar honom väl. Det är mindre snack och mer verkstad, med gott om actionscener. Samtidigt känns det inte som att det går till överdrift med en massa huvudlös action. Det finns en story och ett par intressanta karaktärer, åtminstone tillräckligt för den här typen av film. Stan Raimondi är inte minst en passande elak och småsliskig skurk. Överlag funkar filmen för stunden och bitvis blir det något av ett actionäventyr med hjälten Josh Randall.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.6

onsdag 27 maj 2026

Tough Guys



Titel: Tough Guys / Hårda grabbar
Genre: Komedi/Kriminalare/Action
Land: USA
År: 1986
Regi: Jeff Kanew
I rollerna: Burt Lancaster, Kirk Douglas, Charles Durning, Eli Wallach, Dana Carvey, Alexis Smith, Darlanne Fluegel

Handling: För 30 år sedan åkte två män fast för tågrån. Nu är straffet avtjänat och de två har blivit mycket äldre. Dock visar det sig att gubbarna inte har glömt de gamla takterna...

Omdöme: Harry Doyle (Burt Lancaster) och Archie Long (Kirk Douglas) har avtjänat 30 år i fängelse för ett väpnat tågrån. Mycket har förändrats sedan de senast var ute i samhället - de åkte trots allt in 1956 och nu är det 1986. Iklädda sina gamla gangsterkostymer och hattar kliver de rakt in i 80-talet. De möts upp av den trevlige Richie Evans (Dana Carvey), som visar sig vara ett stort fan - och deras övervakare.


© Buena Vista Pictures / Touchstone Pictures

Harry och Archie försöker göra sig hemmastadda med hjälp av Richie, vilket är lättare sagt än gjort efter så lång tid i fängelse. Harry placeras på ett ålderdomshem där han återupplivar romansen med sin gamla flamma Belle (Alecis Smith). Archie å sin sida går på gym och får inte bara en chock över hur mycket som förändrats - han raggas dessutom upp av gymmets föreståndare, den klart yngre Skye (Darlanne Fluegel).


© Buena Vista Pictures / Touchstone Pictures

Vännerna visar sig ha gamlingen Leon B. Little (Eli Wallach) efter sig. De har ingen aning vem han är, men han är uppenbarligen ute efter att skjuta dem och har väntat på det i 30 år. Samtidigt börjar de inse att utsidan inte är någon plats för gamla kåkfarare då de behandlas respektlöst. Istället kan det vara läge att återgå till det enda de känner till och gillar - brottets bana.


© Buena Vista Pictures / Touchstone Pictures

En gammal 80-talsgoding som man växte upp med då den fanns på video där hemma. Den må aldrig ha varit en renodlad personlig favorit, men det är en film som kan ses om ibland. Att para ihop veteranskådisarna Burt Lancaster och Kirk Douglas i samma film var ingen slump - detta var deras sjunde, och sista, gemensamma film. Deras första samarbete var för övrigt 40 år tidigare i noir-filmen I Walk Alone (1947).


© Buena Vista Pictures / Touchstone Pictures

Det finns ett par riktigt roliga scener, inte minst när Kirk Douglas är i farten på gymmet och då Archie försöker övertyga sig själv om att han är yngre än han egentligen är. Även Eli Wallach är rolig att se, särskilt under andra halvan av filmen när hans karaktär får lite större utrymme. Överlag är rollsättningen genomgående bra, vilket givetvis hjälper.


© Buena Vista Pictures / Touchstone Pictures

Något som är synd är att musiken inte håller en högre nivå. Den är lite svagare än vad man är van vid från 80-talsfilmer, och inte heller den standard man kan förvänta sig av James Newton Howard. Detta var dock i början av hans karriär och han hade uppenbarligen inte riktigt hittat rätt än. Bättre musik hade hjälpt helheten och skapat en mysigare stämning, men filmen hade också kunnat göra mer av materialet. Som det är nu går den absolut att se och är på sina håll klart underhållande, även om helheten saknar det lilla extra för att bli något mer.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3

tisdag 26 maj 2026

The Thursday Murder Club



Titel: The Thursday Murder Club / Torsdagsmordklubben
Genre: Komedi/Kriminalare/Mysterium
Land: Storbritannien/USA
År: 2025
Regi: Chris Columbus
I rollerna: Helen Mirren, Pierce Brosnan, Ben Kingsley, Celia Imrie, Naomi Ackie, Daniel Mays, Jonathan Pryce, Ruth Sheen, Paul Freeman, Richard E. Grant

Handling: Fyra okuvliga pensionärer – Elizabeth, Ron, Ibrahim och Joyce – ägnar all sin tid åt att lösa ouppklarade mordfall för skojs skull. När ett oförklarligt dödsfall inträffar precis utanför deras egen tröskel tar deras avslappnade detektivarbete en spännande vändning.

Omdöme: Välkommen till Coopers Chase, ålderdomshemmet som alla pensionärer drömmer om. Elizabeth (Helen Mirren), Ron (Pierce Brosnan), Ibrahim (Ben Kingsley) och nykomlingen Joyce (Celia Imrie) fördriver tiden med "The Thursday Murder Club". De granskar gamla ouppklarade mordfall och försöker lösa dem - eller åtminstone spekulera i vad som egentligen hände. Mysterier som håller dem upptagna och alerta.


© Netflix

När en av delägarna mördas och den andre vill bygga lyxlägenheter på tomten - vilket skulle innebära att ålderdomshemmet stängs - blir det upp till "Torsdagsmordklubben" att lösa mysteriet. De behöver dock någon på insidan som kan ge dem information om utredningen. Valet faller på den unga lokalpolisen Donna De Freitas (Naomi Ackie), som snabbt visar sig bli en värdefull allierad.


© Netflix

Ett mordmysterium med en skådespelarensemble bestående av en rad duktiga skådespelare, vilket genast får en att tänka på Agatha Christie. Det bygger istället på en bok av Richard Osman. Regin står Chris Columbus för, som tidigare i sin karriär gjorde Adventures in Babysitting (1987), Home Alone (1990), Only the Lonely (1991) och Mrs. Doubtfire (1993), för att nämna några. I sistnämnda spelade för övrigt Pierce Brosnan, vilket han även gör här.


© Netflix

När filmen inleder med ett gammalt ouppklarat mordfall från 1970-talet kan man lätt tro att fokus kommer att ligga där, eller på andra gamla fall. Men när ett mord inträffar med koppling till Coopers Chase skiftar fokus till att försöka lösa just det fallet. Polisen står handfallen, vilket inte är särskilt förvånande med tanke på vem som leder utredningen - den tafatte Chris Hudson (Daniel Mays).


© Netflix

Skådespelarna får tillskrivas en hel del av filmens framgång. Ledda av Helen Mirren finns här en ensemble som inte bara hanterar den humoristiska sidan utan också tillför ett visst allvar. Att försöka lösa mordmysteriet blir inte bara en komedi - till slut börjar folk så smått dö som flugor, utan att det spårar ur.


© Netflix

En sak som hade kunnat göra filmen ännu trevligare hade varit om "The Thursday Murder Club" luskat i fler gamla ouppklarade mordfall. För även om det aktuella mordet med koppling till Coopers Chase blir intressant att följa, är ouppklarade fall från det förflutna oftast mer spännande. Mördare kan ha kommit undan, och en ny chans ges att hitta de skyldiga. Filmen är dock småtrevlig som den är och har egentligen inga svackor, men når samtidigt inte heller de riktiga topparna.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5

måndag 25 maj 2026

Los tigres



Titel: Los tigres / The Tigers
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: Spanien
År: 2025
Regi: Alberto Rodríguez
I rollerna: Antonio de la Torre, Bárbara Lennie, Joaquín Núñez, Jesús del Moral

Handling: Antonio och Estrella är syskon och arbetar som dykare. Antonio jobbar med maritima arbeten medan Estrella studerar undervattensliv och hjälper honom i arbetet. Deras ekonomiska situation är osäker, men allt kan förändras när de hittar kokain gömt i skrovet på ett fartyg som ligger förankrat utanför Huelva.

Omdöme: Syskonen Antonio (Antonio de la Torre) och Estrella (Bárbara Lennie) är båda dykare efter att ha vuxit upp med en far som var dykare. Antonio arbetar professionellt med underhåll av fartyg. Estrella, som förlorade hörseln på ena örat under en dykning, är havsbottenforskare. Medan hon väntar på sin chans inom fältet hjälper hon Antonio och assisterar dykarna utanför Huelva.


© Buena Vista International

Antonio har upptäckt gömt kokain i skrovet på ett av fartygen som anländer till Huelva var tredje vecka. Eftersom han hamnat i ekonomiska svårigheter berättar han för Estrella om sin plan att stjäla en del av kokainet. För att ha en chans att komma undan föreslår hon att de tar lite åt gången, istället för allt på en gång. Att hålla det hemligt från de övriga dykarna visar sig vara ett problem, liksom Antonios sviktande hälsa.


© Buena Vista International

Alberto Rodríguez gjorde tidigare bland annat La isla mínima / Marshland (2014), en utmärkt spansk thriller. Med den vetskapen blir förväntningarna något högre på hans efterföljande filmer. De har mestadels varit sevärda, men ingen har riktigt nått upp till samma nivå. Om den här filmen skulle ha en chans att rå på den krävdes något riktigt vasst.


© Buena Vista International

Syskonen står nära varandra, så pass att de för tillfället bor ihop. Estrella återvände från Kanarieöarna för att ta hand om deras döende far, medan Antonio har arbetat på diverse uppdrag utomlands. Han har dessutom gått igenom en skilsmässa och har inte varit bra på att betala underhåll för sina två döttrar, som betyder mycket för honom. Nu hotar ex-frun med att han inte kommer att få träffa sina barn igen om han inte betalar vad han är skyldig, något som gör honom till en desperat man.


© Buena Vista International

Premissen finns på plats för att kunna bli riktigt gripande och spännande. Verkligheten ser dock lite annorlunda ut, då det bara delvis blir så. Undervattensscenerna med dykningarna saknar en del nerv, och filmen har överlag lite svårt att hitta rätt driv. När snaran börjar dras åt blir det något bättre, men det känns som att temperaturen hade kunnat skruvas upp mer.


© Buena Vista International

Det är en typ av thriller som sakta kan byggas upp till en stark och minnesvärd avslutning. Paranoian och desperationen är något man verkligen hade kunnat spela mer på, och det hade man velat känna av i större utsträckning. Att syskonen håller ihop i vått och torrt är bra, liksom att se vad som motiverar dem. Trots det saknas något i genomförandet. Bitarna finns på plats för något mer, och även om filmen funkar för stunden hade man förväntat sig lite mer med tanke på potentialen. Betyget landar på en trea till en stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.5

söndag 24 maj 2026

Normal



Titel: Normal
Genre: Action/Komedi/Kriminalare
Land: USA
År: 2025
Regi: Ben Wheatley
I rollerna: Bob Odenkirk, Lena Headey, Henry Winkler, Ryan Allen

Handling: En tillfällig småstadssheriff avslöjar mörka hemligheter efter ett bankrån i ett sömnigt litet samhälle.

Omdöme: Ulysses (Bob Odenkirk) har nyligen blivit utnämnd till temporär sheriff i småstaden Normal, Minnesota. Han har behövt komma bort från sitt ordinarie liv som sheriff efter en traumatisk händelse, vilket även lett till att han separerat från sin fru. Han bor tillfälligt på ett motell och har inga planer på någon långvarig vistelse i den sömniga småstaden. Även om lugnet är precis vad han behöver för tillfället, kan han inte tänka sig att slå sig ner där.


© Magnolia Pictures

Under begravningen och den efterföljande minnesstunden för den bortgångne sheriffen, försöker stadens borgmästare Kibner (Henry Winkler) övertala Ulysses att stanna permanent som stadens sheriff. Ulysses lovar att fundera på saken, men ett bankrån skiftar snart fokus till viktigare saker. Det blir en händelse som får hela stadens invånare att engagera sig, då det visar sig att de döljer en hemlighet som de inte vill att utomstående - alltså Ulysses - ska få kännedom om.


© Magnolia Pictures

Filmen är skriven och producerad av teamet som låg bakom Nobody (2021), och Bob Odenkirk axlar återigen huvudrollen. En intressant notering är hur han utseendemässigt starkt påminner om Paul Newman, åtminstone i vissa scener. Inte i sättet han pratar eller agerar, utan bara att se honom sitta och lyssna.


© Magnolia Pictures

Efter att filmen inletts med en kortare sekvens i Osaka, Japan där yakuzan sänder två män till Normal, Minnesota, förstår man tidigt att det kommer sluta i en uppgörelse mellan dem och invånarna i småstaden. Fram till vändpunkten halvvägs in, i och med bankrånet, följer vi livet i den lilla staden och Ulysses arbete med att upprätthålla lag och ordning. Det puttrar på med mindre incidenter man inte direkt höjer ögonbrynen för. Det är mest ett sätt att lära känna karaktärerna och känna stadens puls - lugnet före stormen, helt enkelt.


© Magnolia Pictures

Regissören Ben Wheatley hade tidigare bland annat gjort Free Fire (2016), som har en liknande actionstil, även om den utspelar sig på en och samma plats. Här blir det en actionkomedi som bjuder på gott om fyrverkerier under filmens andra halva, något som leder till en underhållande avslutning. Visst är handlingen i sig inget speciellt, men genomförandet är tillräckligt tillfredsställande för att ge en trevlig filmstund.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5