Yadang: The Snitch

Titel: Yadang: The Snitch
Genre: Kriminaldrama
Land: Sydkorea
År: 2025
Regi: Hwang Byeong-guk
I rollerna: Kang Ha-neul, Yoo Hae-jin, Park Hae-joon, Chae Won-bin

Handling: I knarkvärldens undre kretsar säljer Yadang-informatörer hemligheter - information om andra brottslingar. För vissa är det en väg ut - ett sätt att få strafflindring. För polisen och åklagarna är det ett verktyg för gripanden. I centrum står en farlig triangel: Yadang, polisen och rättsväsendet - där lojalitet är en handelsvara och sanningen är till salu.

Omdöme: Lee Kang-soo (Kang Ha-neul) är en professionell Yadang-informatör som livnär sig på att dela med sig av information som leder till narkotikarelaterade gripanden. Han jobbar dock inte åt polisen utan istället åt åklagaren Goo Gwan-hee (Yoo Hae-jin). Medan Lee till en början håller sig undan ett längre fängelsestraff och tjänar bra på det, har Goo siktet högt ställt. Han vill avancera i karriären och är villig att ta till alla medel för att ta sig dit.


© Megabox Plus M

Vi får se hur Lee kom att bli informatör åt Goo och hur de får ett nära samarbete för att tillsammans nå toppen. Någonstans längs vägen blandas politik in i det hela när en högt uppsatt politikers son blir inblandad i en droghärva. Det gör att Lee tillsammans med narkotikapolisen Oh Sang-jae (Park Hae-joon) och skådespelerskan Uhm Soo-jin (Chae Won-bin) alla faller offer för politiskt rävspel på hög nivå. De tre bestämmer sig för att slå tillbaka mot de som förstörde deras liv.


© Megabox Plus M

När denna korean inleder är det på ett lättsamt sätt som gör att man genast känner att det kan komma att bli en actionkomedi av det hela. Det behöver inte vara fel men allt som oftast brukar det inte bli till något direkt bra när det kommer till den typen av koreansk film. Denna öppningssekvens ger dock inte en bild av hur filmen kommer att se ut när den väl kommer igång.


© Megabox Plus M

Det blir en del att hålla reda på med alla inblandade namnen. Vi har även åklagarmyndigheten, polisen, politiker och en rad kriminella i narkotikabranschen. Det kanske inte blir direkt krångligt eller svårt att hänga med, men det blir inte en enkelspårig historia som man inte skulle behöva koncentrera sig på. Den har mer på gång än vad man initialt kanske tror att den kommer ha.


© Megabox Plus M

Tycker filmen blir bättre och allvarligare längre in och blir nog som bäst när Lee, Oh och Uhm slår sig ihop för att ge igen. Speciellt som allt inte går som på räls som det oftast gör i en Hollywood-mostvarighet. Det finns överraskningar längs vägen och en del mörker som kommer något oväntat. Men det är inte en utpräglad hämndhistoria eller liknande.


© Megabox Plus M

En film som inte må tillhöra toppen av koreansk film men man blir inte heller besviken. Bättre än bara ok skulle man kunna säga. Tillräckligt bra för att vara värd att se, men saknar en bit upp till att bli minnesvärd. Till stor del är det bra produktionskvalitet på filmen och fotot håller genomgående bra klass. Helt enkelt en gedigen koreansk film.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.8

The Untouchables

Titel: The Untouchables / De omutbara
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1987
Regi: Brian De Palma
I rollerna: Kevin Costner, Sean Connery, Andy Garcia, Charles Martin Smith, Robert De Niro, Richard Bradford, Patricia Clarkson

Handling: Al Capone styr Chicago med järnhand. Ingen kan komma åt honom. Ingen kan stoppa honom. Tills Elliot Ness och några utvalda män beslutar sig för att få honom på fall.

Omdöme: Den federala agenten Eliot Ness (Kevin Costner) har i uppgift att sätta stopp för den illegala alkoholdistributionen under förbudstiden i 1930-talets Chicago. Al Capone (Robert De Niro) har fingrarna i de flesta brottsligheterna som begås i staden. Men att komma åt honom är allt annat än enkelt eftersom han mutar allt och alla, inklusive polisen och hela vägen upp till stadens borgmästare.


© Paramount Pictures

Eliot Ness inser att det enda sättet att ha en chans att komma åt Al Capone är genom att organisera en liten grupp ärliga män. Han rekryterar veteranpolisen Jim Malone (Sean Connery), den lovande nyligen utexaminerade polisen George Stone (Andy Garcia) samt revisorn Oscar Wallace (Charles Martin Smith). Gruppen kommer att kallas för The Untouchables - De omutbara.


© Paramount Pictures

Inspirerat av verkliga händelser har Brian De Palma och filmmakarna tagit sig vissa friheter i att berätta denna historia. En historia som är en klassisk berättelse om gott mot ont. Om ett par män som är övertygade om att det goda måste segra även om det kan kosta dem livet. Det enkla vore att blunda för Al Capones illegala verksamhet och få en nätt liten summa i fickan varje månad. Men då skulle Chicago sjunka allt djupare i korruption och brottslighet.


© Paramount Pictures

Ennio Morricone står för musiken och det är i mångt och mycket filmens hjärtslag som håller tempot. En blandning av toner från spaghettivästerns, eurocrime och lite mer storslagna filmer som han stått för tidigare i sin karriär. Oftast bra och passande, inte minst då det nästan blir lite som en slags västern i storstadsmiljö.


© Paramount Pictures

Gillar kvartetten omutbara. De anförs av Kevin Costner men det är utan tvekan som bäst när Sean Connery styr och ställer i sin Oscarsvinnande biroll. Han agerar fadersfiguren i gruppen och Jim Malone lever på sina street smarts. Svårt att säga emot honom när han talar. Och för det mesta har han rätt och levererar resultat.


© Paramount Pictures

Något filmen gör bra är att man börjar bry sig om kvartetten. Det är helt enkelt svårt att inte heja på hjältarna i det här fallet. De är något av underdogs trots allt då ingen riktigt tror på dem. Och ju effektivare de blir, ju farligare blir det för dem eftersom Capone tänker se till att tysta dem en gång för alla med hjälp av sina utsända män.


© Paramount Pictures

Lite intressant att en av filmens mest ikoniska scener, som utspelar sig på tågstationen Union Station, hade jag fått för mig att filmen avslutade med. Så är inte fallet men det är en minnesvärd sekvens som satt sig och sticker ut. En annan scen som sätter sig är påhälsningen som Malone får. Det är starkt och gripande, vilket även har att göra med att filmen lyckats få en att bry sig om de omutbara.


© Paramount Pictures

Det är tveklöst en klassfilm som rakt igenom håller en hög nivå i det mesta. Även om Brian De Palma gjorde en del filmer där emellan, har filmen en del likheter med hans tidigare film Scarface (1983) och senare film Carlito's Way (1993). I samtliga fall är det brottets bana som synas och även om det här går ut på att bekämpa den organiserade brottsligheten, har filmerna lite samma stil och känsla över sig. Framförallt är det tre utmärkta filmer som man blir sugen på att återbesöka med jämna mellanrum.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.8

After Dark, My Sweet

Titel: After Dark, My Sweet
Genre: Kriminaldrama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1990
Regi: James Foley
I rollerna: Jason Patric, Rachel Ward, Bruce Dern, George Dickerson

Handling: En avdankad boxare driver omkring efter att ha flytt från ett mentalsjukhus. Han stöter på en änka som övertalar honom att fixa till huset och tomten som hennes make efterlämnat. Änkan har också en farbror som övertalar de två att hjälpa till att kidnappa ett rikemansbarn och den före detta boxaren måste ta en del beslut om lojalitet och vad som är rätt och fel.

Omdöme: Kevin "Kid" Collins (Jason Patric) är en f.d. boxare som driver runt från stad till stad. Han säger till folk att han väntar på sin vän som ska komma och hämta upp honom, men snart tröttnar folk på lösdrivaren. Alla förutom Fay (Rachel Ward) som ser något i Collie som hon kallar honom. Kanske är det för att hon ser honom som en söt, rufsig bortsprungen hund, därav smeknamnet Collie.


©Avenue Pictures

Fay har blivit lämnad ensam som änka och behöver någon som hjälper henne runt huset. Collie har ändå ingenstans att ta vägen så han hjälper gärna till. Det är också en chans för honom att vara nära den vackra Fay som verkar behöva en man för mer än att bara fixa saker runt huset.


©Avenue Pictures

När "farbror" Bud (Bruce Dern) dyker upp visar det sig att han kokar ihop något. Han utger sig för att vara en f.d. polis som nu tänker tjäna en slant. Och han vill ha med Collie på det hela. De tre ska kidnappa ett rikemansbarn och utpressa pengar från föräldrarna. Collie, som inte är korkad, misstänker tidigt att inte minst Bud vill utnyttja honom och lämna honom för döden när de är klara.


©Avenue Pictures

En neo-noir är aldrig fel och denna hade setts en gång i tiden men mindes inte så mycket mer än att den uppskattades. Det bygger på en bok av Jim Thompson från 1955, så det är en äkta noir-historia man har från den tiden, även om filmen utspelar sig i modern tid.


©Avenue Pictures

Man har som sagt en tvättäkta noir-historia. Den avdankade boxaren dras in i farligheter tack vare en femme fatale och hennes farbror. Han själv har en bakgrund som är mystisk och han berättar inte så mycket mer om sig själv än att han är en f.d. boxare. Men vad han gjort efter att den karriären tagit slut är en bra fråga. Är han potentiellt farlig eller from som ett lamm?


©Avenue Pictures

Relationen med Fay blir ganska het och för Collies del kan det handla om kärlek, någon han inte kan eller vill vara utan. Frågan är om Fay känner likadant eller dragit in honom som den femme fatale hon verkar vara. Deras relation tar många vändningar innan röken lagt sig. Det blir svårt att veta vart deras heta möte ska leda.


©Avenue Pictures

Trion Jason Patric, Rachel Ward och Bruce Dern funkar bra då Collie, Fay och Bud smider sina planer. Svagaste kortet är trots allt Rachel Ward då hon inte alltid känns övertygande när hon ska spela arg och upprörd. Desto bättre som lugn och förförisk, det är då hon känns mest naturlig. Bruce Dern är favoriten som lurig och smått manipulativ, men Jason Patric gör också sin roll bra med en bra bredd i karaktären. Hans stirriga blick och beteende får en verkligen att vara osäker på vad som döljer sig bakom ytan.


©Avenue Pictures

Konstaterar att filmen är klart sevärd och har något men är väl inte riktigt så bra som jag ville minnas den som. Uppskattar dock oftast en neo-noir och denna är inget undantag. Den heta grundstoryn för tankarna till Body Heat (1981) även om den filmen lyckas bättre överlag med stämningen, storyn och genomförandet. Här fanns det mer att hämta men det är fortfarande en sevärd film i genren och slutet ger en en del att tänka på.


©Avenue Pictures

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.5

Maldoror

Titel: Maldoror
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Belgien/Frankrike
År: 2024
Regi: Fabrice du Welz
I rollerna: Anthony Bajon, Alba Gaïa Bellugi, Alexis Manenti, Sergi López, Laurent Lucas, Béatrice Dalle

Handling: När två unga flickor försvinner blir Paul Chartier, en impulsiv ung polisaspirant, tilldelad uppdraget “Maldoror”. Denna hemliga enhet har inrättats för att övervaka en farlig sexualförbrytare. När operationen misslyckas, och trött på rättssystemets begränsningar, ger sig Chartier ut på en ensam jakt för att fälla de skyldiga.

Omdöme: Ett par unga flickor försvinner i belgiska Charleroi. De unga poliserna Paul Chartier (Anthony Bajon) och hans kollega Luis Catano (Alexis Manenti) vill göra mer än att bara rutinmässigt sitta och vänta på att flickorna och fallet sakta ska glömmas bort.


©The Jokers Films

I synnerhet Chartier visar framfötterna för sin chef Charles Hinkel (Laurent Lucas). Hinkel instämmer med Chartier att de borde göra mer och startar den hemliga enheten "Maldoror" där han sätter Chartier och Catano att spana på den huvudmisstänkte.


©The Jokers Films

Paul är i en spännande fas i sitt liv. Inte bara att han försöker göra ett gott jobb som polis, han är även i färd med att gifta sig med sin älskade Gina (Alba Gaïa Bellugi) som kommer från en siciliansk familj. Den lyckligaste perioden i hans liv kombineras med den mörkaste tiden i samhället. Mörkret kommer att påverka honom mer än bara när han är på jobbet då han blir helt uppslukad av fallet med de två försvunna flickorna.


©The Jokers Films

Intressant läsning när man läser om hur Fabrice du Welz ville göra en film om ökände belgiske seriemördaren Marc Dutroux som härjade under 90-talet men visste inte riktigt vilken infallsvinkel han skulle använda för historien. Efter att ha sett Quentin Tarantino-filmen Once Upon a Time... in Hollywood (2019) insåg han att han kunde göra historien fiktiv som en alternativ verklighet. Han drog även inspiration från filmer som inte minst Zodiac (2007) och Memories of Murder (2003).


©The Jokers Films

Handlingen utspelar sig i mitten av 1990-talet och även om det alltså inte är verklighetsbaserat får man definitivt känslan av att det skulle kunna vara det. Då det inspirerats av en sann händelse är det inte svårt att komma in i filmen och de mörka krafterna huvudpersonen försöker vinna mot. Han dras dock allt djupare in mot mörkret och eftersom han inte bara kan släppa fallet blir det alltmer personligt.


©The Jokers Films

En sak med filmen är att den är på hela 2.30 vilket man på förhand var lite tveksam till. Så här med facit i hand hade den nog kunnat trimmas ner till runt två timmar och varit lika effektiv eller kanske till och med bättre. Men samtidigt blir det aldrig dåligt eller med några direkta svackor.


©The Jokers Films

Avslutningsvis måste musiken nämnas då den genomgående är bra. Den är med och skapar en tät stämning som gör att filmen behåller sitt grepp om tittaren. Tycker även ett par av de italienska låtarna som används passar bra. En sevärd film som utforskar en mörk och traumatisk period i belgisk kriminalhistoria.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8

The Star Chamber

Titel: The Star Chamber / Den inre cirkeln
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1983
Regi: Peter Hyams
I rollerna: Michael Douglas, Hal Holbrook, Yaphet Kotto, James Sikking

Handling: I domare Hardins rättssal blir uppenbart skyldiga oftare och oftare frikända på formella grunder. När två pedofiler som dödade en nioårig pojke går fria är måttet rågat och då kommer en äldre kollega och mentor till hjälp.

Omdöme: Grova brott begås runt om Los Angeles och dagligen får domare Steven Hardin (Michael Douglas) fall där han ser brottslingar gå fria på teknikaliteter och diverse kryphål i lagarna. Han är fortfarande relativt grön som domare och försöker se på det med oförstörda ögon. Men efter att först en seriemördare som erkänt går fri och sedan två män som dödat en liten pojke går fria, börjar han få nog av orättvisan.


©20th Century Fox

Hardin vänder sig till sin vän och mentor domare Caulfield (Hal Holbrook) för råd. Hur klarar han av att blunda för eländet och sova om nätterna? Domare Caulfield har väntat på rätt tillfälle innan han delar med sig sin hemlighet. En hemlighet som endast är för den inre cirkeln bestående av nio domare. Eftersom de endast är åtta för tillfället då den nionde begått självmord, är den lediga stolen Hardins om han så önskar.


©20th Century Fox

Det är tydligt att Peter Hyams velat skapa en slags konspirationsthriller i kombination med vigilantism. Inte helt omöjligt att han inspirerats av filmer som The Parallax View (1974) och Death Wish (1974), inte minst då denna har lite liknande ton som förstnämnda och även har samma kompositör i Michael Small. Hans musik är inte lika framstående här som i den, men tendenserna finns där.


©20th Century Fox

Tycker filmen nästan per omgående drar in en med diverse våldsbrott som sker och med polisen som jobbar febrilt med att jaga rätt på gärningsmännen. Innan de lyckas gripa brottslingarna känns det som gärningsmännen redan hunnit begå en rad nya brott. Och våldsbrotten blir värre och fler. Då hjälper det inte att domstolarna släpper dem fria även om de så uppenbart är skyldiga.


©20th Century Fox

Första halvan av filmen funkar bra då vi följer brottslingarna och polisernas arbete samtidigt som domare Hardins frustration ökar. Bägaren håller på att rinna över och till slut får han en chans att ställa saker och ting till rätta tack vare den inre cirkeln som domare Caulfield är en del av.


©20th Century Fox

Filmen lyckas väl inte riktigt bli så bra, tät och tankeväckande som den har potential att bli. Andra halvan stannar den upp lite och det handlar mer om Hardins personliga kamp. Det funkar så där och även om allt inte visar sig vara så svart eller vitt som det först verkar, blir det moraliska dilemmat inte så kraftfullt som önskat. Man hade nog gjort bäst i att göra det till mer av en gastkramande thriller och låtit de konspiratoriska inslagen få större utrymme, för det fanns det helt klart möjligheter till.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3

American Gangster

Titel: American Gangster
Genre: Kriminaldrama
Land: USA/Storbritannien
År: 2007
Regi: Ridley Scott
I rollerna: Denzel Washington, Russell Crowe, Josh Brolin, Cuba Gooding Jr, Chiwetel Ejiofor, John Hawkes, Ted Levine, Armand Assante, John Ortiz, Carla Gugino, Ruby Dee, Idris Elba, Clarence Williams III

Handling: Bygger på den sanna historien om Harlems största heroinlangare Frank Lucas. Vi får följa polisen Richie Roberts försök att störta Lucas imperium.

Omdöme: Under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet förändrar Frank Lucas (Denzel Washington) drogmarknaden i New York. Efter att ha lärt sig av sin mentor Bumpy Johnson (Clarence Williams III) i flera års tid, är det dags för Frank att bygga sitt drogimperium. Han ingår ett avtal direkt med herointillverkarna i Thailand och utnyttjar sedan det faktum att Vietnamkriget härjar genom att använda sig av militärtransporter för att få in drogerna i USA.


©Universal Pictures

Under tiden som Frank Lucas börjar ta över drogförsäljningen i New York, vilket inte minst upprör den italienska maffian som förlorar en hel del pengar, försöker narkotikapolisen Richie Roberts (Russell Crowe) på ett ärligt sätt stoppa narkotikaförsäljningen på gatan. Han ses dock som en polis som inte går att lita på bland de egna efter att han varit "dum nog" att lämna in runt $1m han och kollegan kommit över under ett tillslag.


©Universal Pictures

Frank Lucas har lärt sig att hålla en låg profil och arbeta metodiskt och strukturerat. Han ingår ett samarbete med italienska maffiabossen Dominic Cattano (Armand Assante) som hjälper honom med distributionen men även håller honom säker från konkurrenterna.


©Universal Pictures

Richie Roberts å sin sida får i uppgift att bilda och leda en enhet som jobbar med distriktsåklagaren för att gå efter de stora fiskarna. Han rekryterar folk han litar på och kommer snart fokusera på Frank Lucas. Samtidigt måste Richie hålla koll på de många korrumperade New York-poliserna, inte minst detektiv Trupo (Josh Brolin) som leder en specialenhet som tjänar stora pengar på att utpressa kriminella.


©Universal Pictures

Denna verklighetsinspirerade historia är inte en helt hundraprocentigt sann historia som det visar sig då man tagit sig en del friheter och även använt sig av flera personer och händelser för att skapa något större kring Frank Lucas och Richie Roberts. Så även om en hel del bygger på verkliga händelser är det främst grunderna som stämmer och en del annat har plockats från andra inblandade.


©Universal Pictures

Filmen sågs när den kom och gillades då men väldigt lite mindes från filmen så det passade bra att se om den. Versionen som nu sågs är den förlängda versionen som är runt 20 minuter längre än bioversionen. Det innebär att speltiden letar sig upp mot nästan 3 timmar. Det är inte så kännbart som med många andra långa filmer eftersom det hela tiden händer något vilket för historien framåt. Tack vare bra klippning blir det även ett bra flyt mellan att följa de två huvudkaraktärerna. Det enda som man skulle kunna ha en invändning mot är väl sekvensen på slutet som inte lär ha varit med i bioversionen och som inte hade behövts.


©Universal Pictures

Denzel Washington och Russell Crowe är bra i huvudrollerna och båda bär upp sina respektive roller vilket gör att filmen har en jämnhög nivå vem man än följer. Josh Brolin sticker ut som korrupte Trupo men den som kanske är roligast att se är Armand Assante då hans prestation påminner om en blandning mellan Marlon Brando som gudfadern och Sylvester Stallone med sättet han agerar och pratar. Även värt att notera Ruby Dee i rollen som Frank Lucas mamma då hon Oscarsnominerades för bästa kvinnliga biroll.


©Universal Pictures

Ridley Scott kan sina grejer och har skapat en riktig film. Med det menas att det inte bara blir att berätta historien från start till mål. Istället skapas en atmosfär och starka karaktärer som tar med en på en resa som engagerar under tiden som historien berättas. Man håller sig undan en massa meningslös action och istället blir det spännande att följa de båda männens operationer innan de hamnar på kollisionskurs med varandra och även med andra för den delen.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.8