Nuremberg

Titel: Nuremberg / Nürnberg
Genre: Drama
Land: USA/Ungern
År: 2025
Regi: James Vanderbilt
I rollerna: Rami Malek, Russell Crowe, Michael Shannon, Richard E. Grant, Leo Woodall, John Slattery, Colin Hanks

Handling: Strax efter andra världskriget får den amerikanske armépsykiatern Douglas Kelley i uppdrag att utvärdera Hermann Göring och andra nazistledares mentala tillstånd inför de historiska Nürnbergprocesserna. När han lär känna sina "patienter" hamnar Kelley i en psykologisk kraftmätning med Göring, vars karisma och list blottlägger en skrämmande insikt: att vanliga människor kan begå ofattbara illdåd.

Omdöme: Andra världskriget lider mot sitt slut och de allierade har lyckats tillfångata flera högt uppsatta nazister, däribland Hermann Göring (Russell Crowe) som överlämnar sig frivilligt. De allierade, med USA i spetsen, vill inleda rättsliga åtgärder för att ställa de åtalade till svars för krigsbrott. Amerikanske åklagaren Robert Jackson (Michael Shannon) leder fallet och får sällskap av sin brittiske kollega Sir David Maxwell Fyfe (Richard E. Grant).


© Sony Pictures Classics

Inför rättegången, som kommer att bli känd som Nürnbergprocesserna, kallas amerikanske armépsykiatern Douglas Kelley (Rami Malek) in. Han ska utvärdera de åtalade, med särskilt fokus på Göring. Det visar sig vara en tuff nöt att knäcka, men även fascinerande, något som Kelley ser fram emot.


© Sony Pictures Classics

Under utvärderingsprocessen öppnar Göring upp sig, eftersom han känner att Kelley är den enda som behandlar honom med respekt och ser honom som en jämlik. Som psykiatriker är det givetvis ett sätt för Kelley att vinna hans förtroende. Vad han inte räknat med är att upptäcka en vanlig människa - inte det monster Göring utmålats som.


© Sony Pictures Classics

Gamla klassikern Judgment at Nuremberg (1961) är ett riktigt bra rättegångsdrama med flera övertygande prestationer. I ärlighetens namn förväntades något liknande här, men filmen visar sig ha en lite annan infallsvinkel. Det är förvisso inget fel eftersom historien främst berättas ur psykiatrikerns perspektiv. På så vis blir det mer fokus på spelet bakom kulisserna än på själva rättegången.


© Sony Pictures Classics

En viktig sak för en sådan här film är duktiga skådespelare och starka prestationer. Under filmens gång blir det tydligt att det saknas en del på den fronten. Russell Crowe överglänser de övriga med att hålla en hög nivå filmen igenom. Han är övertygande som överlägsen, intelligent och narcissistisk. Övriga prestationer är helt ok, men det saknas fler bra prestationer som skulle kunna lyfta filmen. Tänker inte minst på Rami Malek som inte lyckas matcha sin mer erfarna motspelare.


© Sony Pictures Classics

Första timmen av filmen handlar nästan uteslutande om utvärderingen och förtroendet som skapas mellan Kelley och Göring. När filmen sedan går in i nästa fas och rättegången drar igång, känns det som om spänningen borde öka och intensiteten höjas. Det blir inte fallet. Snarare känns det som filmen tappar eller åtminstone stannar upp mer än väntat.


© Sony Pictures Classics

Rättegången blir lite av en besvikelse med tanke på att det förväntades bli filmens starkaste del. Filmklippen från koncentrationslägren som visas under rättegången känns onödigt exploaterande och påträngande, och det har nästan en motsatt effekt - man orkar inte titta på det. Det hade varit mer effektivt att visa mindre och låta reaktionerna tala sitt tydliga språk. Tyvärr blir filmen mer medioker än den borde varit, främst på grund av regin och delvis prestationerna, med undantag för Crowe.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.4

Twinless

Titel: Twinless
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 2025
Regi: James Sweeney
I rollerna: Dylan O'Brien, James Sweeney, Aisling Franciosi, Lauren Graham

Handling: Roman börjar gå i en stödgrupp för de som förlorat en tvilling. Där träffar han Dennis som är charmigt påträngande och det utvecklas till en komplex och obekväm relation när han blir fixerad av Romans nyligen avlidne bror.

Omdöme: Att förlora en nära anhörig är svårt nog, men att förlora sin tvilling kan vara ännu svårare. Efter att Roman (Dylan O'Brien) förlorat sin tvillingbror Rocky har han svårt att gå vidare och grälar med sin mor Lisa (Lauren Graham). Saknaden efter Rocky är stor, men kanske kan en stödgrupp för personer som förlorat sin tvilling hjälpa honom att gå vidare.


© Lionsgate / Sony Pictures

I stödgruppen träffar han Dennis (James Sweeney) som förlorat sin tvillingbror Dean. Eftersom Dennis är homosexuell, precis som Romans tvillingbror Rocky var, uppstår en naturlig vänskap mellan dem. Roman och Dennis börjar umgås, handla tillsammans och finnas där för varandra. Inte minst Roman behöver någon att vara med eftersom han inte gillar att vara ensam. Vad han dock inte anar är att Dennis älskade Rocky...


© Lionsgate / Sony Pictures

Filmen är en festivalfilm med regi och manus av James Sweeney, som även spelar Dennis. Det visar sig vara en blandning av drama och svart komedi. Den kombinerar starka känslor av en tung förlust med en humoristisk skildring av relationen som uppstår mellan de nyfunna vännerna. Samtidigt vet vi som tittare mer än vad Roman vet då vi får ta del av Dennis koppling till Rocky. Det utvecklas sedan till något av ett psykologiskt spel där osäkerheten kring vad Dennis egentligen vill - eller är kapabel till - bara ökar.


© Lionsgate / Sony Pictures

Något som blir intressant att se är hur karaktärerna Roman och Dennis först framstår, och hur uppfattningen om dem sakteliga förändras. Roman har kort stubin och har svårt att hantera sina känslor, vilket ofta leder till raseriutbrott. Samtidigt har han ett gott hjärta och är bara sig själv. Dennis är förstående och hjälpsam, och verkar vara en bra kille, men han är också villig att göra vad som krävs - inklusive manipulation och lögner.


© Lionsgate / Sony Pictures

Filmen lyckas mestadels hålla intresset uppe och det blir upplagt för en oberäknelig utgång. Vänskapen mellan Roman och Dennis hotas av en tredje part, något som förändrar dynamiken och leder både till svart humor och potentiell fara. Man kan aldrig vara säker på hur långt filmen kommer gå, eller om historien övergår i något allt mörkare. När eftertexterna rullar känner man att filmen ändå lyckats balansera det ganska bra, eftersom den bitvis är gripande och stark samtidigt som den svarta humorn lyser igenom.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3

Amsterdamned II

Titel: Amsterdamned II
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: Holland
År: 2025
Regi: Dick Maas
I rollerna: Huub Stapel, Holly Mae Brood, Bas Keijzer, Ruben Brinkman

Handling: Efter 37 år är Amsterdams kanaler återigen blodröda. Tara Lee är en ung och ambitiös detektiv vid Amsterdampolisen som ställs inför flera brutala överfall runt kanalerna. Hon får hjälp av den pensionerade Eric Visser – mannen som en gång arresterade en seriemördare som gjorde kanalerna osäkra. Tillsammans står de inför en motståndare som verkar besitta övermänskliga krafter.

Omdöme: 37 år har gått sedan Amsterdamned (1988), där en serie brutala mord skakade Amsterdams kanaler. När två amerikanska turister och deras guide överfalls och mördas under en romantisk midnattstur i kanalen börjar polisen utreda fallet. Polisutredaren Tara Lee (Holly Mae Brood) leder utredningen som förbryllar polisen. Snart misstänker de att gärningsmannen är en dykare, eftersom de tre offren verkar ha dödats under vattenytan.


© Splendid Film

Efter att ett nytt mord sker, denna gång är offret en drag queen, får pensionerade polisutredaren Eric Visser (Huub Stapel) kännedom om incidenten. Han anar att det hela kan ha ett samband med händelserna som ägde rum för över 30 år sedan och som han själv utredde. Han beger sig till Amsterdam för att assistera polisen med utredningen och inleder ett samarbete med Tara Lee.


© Splendid Film

Amsterdamned (1988) minns som en underhållande och helt ok film av Dick Maas. Att en uppföljare skulle komma hela 37 år senare var otippat. Med tanke på att det är samma regissör som ligger bakom båda filmerna, kändes det ändå lite lockande att ta sig en titt. Förväntningarna var dock inte så höga, och med tanke på hur filmen inleder med de amerikanska turisterna verkade det snarare bli en B-slasher med kalkonvarning över sig.


© Splendid Film

Filmen utvecklar sig till något av en typisk europeisk kriminalare i kombination med en seriemördarfilm. Vad som blir lite förvånande är att Tara Lee, som man tror ska vara huvudpersonen, får kliva åt sidan för pensionären Eric Visser. Detta är dock välkommet när det visar sig att han tillför en hel del humor till filmen. Eric är nämligen från den gamla skolan, van vid hur det brukade vara och kanske inte helt redo för förändring. Det leder till en del roliga kommentarer och situationer som inte alltid är helt politiskt korrekta, vilket man märker att Dick Maas velat få med.


© Splendid Film

Det är inte en film som skulle vara särskilt spännande, och manuset är inte direkt gjort för att vara smart eller ha en massa vändningar. Istället är det relativt rakt på sak. Ett par mord sker, det finns några misstänkta, och några spår följs upp. Det leder till en kriminalfilm med en del action, även om det kunde varit mer av den varan. Man väntar i princip på motorbåtsjakterna längs kanalerna - och visst får man en till slut. Det är till stor del välgjort, men man hade önskat sig en eller två jakter till under filmens gång.


© Splendid Film

Sammanfattningsvis är filmen inte så pjåkig. Visst blir det inte mer än lite underhållning för stunden, men en del god action i kombination med passande humor gör den sevärd. Humorn funkar nästan bäst med filmen, så det hade gärna fått vara mer av den. Samtidigt hade det kunnat bli för mycket och mer som en parodi om humorn fått ta över. Till slut tappar filmen en aning när man når upplösningen. Det förstör inte filmen, men det blir svagare än det kunde ha varit.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 5.8

How to Make a Killing

Titel: How to Make a Killing
Genre: Komedi/Thriller
Land: Storbritannien/Frankrike
År: 2026
Regi: John Patton Ford
I rollerna: Glen Powell, Margaret Qualley, Jessica Henwick, Ed Harris, Topher Grace

Handling: Vad gör man om man är fattig men skulle kunna lägga vantarna på en avsevärd familjeförmögenhet, om bara en rad släktingar undanröjdes? Becket Redfellow tänker inte låta något - eller någon - komma i vägen för miljonerna han tycker att han förtjänar.

Omdöme: Becket Redfellows (Glen Powell) mamma tillhörde en förmögen familj. När hon som ung blev gravid med Becket kastades hon ut hemifrån av sin far, Whitelaw (Ed Harris). Det gjorde att Becket växte upp i ett arbetarklassområde med sin ensamstående mamma. Hon var hela tiden tydlig med att han hade rätt till familjeförmögenheten och att han skulle kämpa för den som vuxen. Problemet är bara att det finns sju släktingar före honom i familjeträdet innan han kan ärva förmögenheten.


© A24 / StudioCanal

Becket är tillfreds med sitt liv och jobbar som vem som helst. Men efter att ha träffat sin gamla barndomskärlek Julia (Margaret Qualley) inser han att det kanske går att snabba upp arvsprocessen. Han börjar söka upp sina kusiner, farbröder och andra släktingar i syfte att undanröja dem och därmed komma närmare familjeförmögenheten. Samtidigt måste han hålla en låg profil eftersom det väcker misstankar när familjemedlemmarna plötsligt börjar dö. Men det handlar också om chansen att bli snuskigt rik, vilket Becket inte skulle ha något emot.


© A24 / StudioCanal

Det är kul att när premissen väl läggs fram förs tankarna genast till den gamla klassikern Kind Hearts and Coronets (1949). Filmen visar sig också vara löst inspirerad av den, vilket gör att denna kan ses som något av en nyversion. Dessutom kan Becket Redfellow ses lite som en Patrick Bateman-kopia från American Psycho (2000). Båda jobbar på Wall Street, är propert klädda och får smak för dödandet.


© A24 / StudioCanal

En sak som är intressant är de två kvinnorna som kommer spela en viktig roll i Beckets vuxna liv. Julia är uppenbarligen en femme fatale, medveten om att hon virat honom runt sitt lillfinger. Hon har en förmåga att få en att vilja strypa henne - eller det är åtminstone vad man hoppas att Becket ska göra. Ruth (Jessica Henwick) är raka motsatsen till Julia. Hon är precis vad Becket behöver i sitt liv: någon som har fötterna på jorden, som inte spelar några spel och gillar honom för hur han är, inte pengarna.


© A24 / StudioCanal

Glen Powell funkar bra i rollen som Becket och smälter naturligt in i rollen. Cool och avslappnad, men utan den arrogans som många andra skådespelare uppvisar i liknande roller. Det är något som får en att uppskatta honom i film efter film. Även om det inte handlar om Oscarsvinnande prestationer, gör han precis vad han ska för att övertyga och få en att bry sig om karaktären.


© A24 / StudioCanal

Det är en småtrevlig film som använder gott om svart humor för att berätta sin historia, men aldrig så det blir överdrivet. På så vis behåller den allvaret i situationen som får en att bry sig om hur det ska gå. Man vill att Becket ska lyckas, men ständigt dyker Julia upp för att förstöra hans lycka. Å andra sidan är det en del av utmaningen Becket står inför, och när allt är sagt och gjort får manuset ihop det på ett elegant sätt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.6

Good Luck, Have Fun, Don't Die

Titel: Good Luck, Have Fun, Don't Die
Genre: Action/Komedi/Äventyr/Sci-Fi/Fantasy
Land: USA/Tyskland
År: 2025
Regi: Gore Verbinski
I rollerna: Sam Rockwell, Juno Temple, Haley Lu Richardson, Michael Peña

Handling: En man från framtiden anländer till en diner i Los Angeles. Där måste han rekrytera den exakta kombinationen av missnöjda gäster för att följa med honom på ett nattligt uppdrag – ett uppdrag som kan rädda världen från det slutgiltiga hotet från en skenande artificiell intelligens.

Omdöme: En man från framtiden (Sam Rockwell) kliver in på en diner. Han ser ut som en hemlös och gör alla uppmärksamma. Han behöver berätta något viktigt eftersom deras - och mänsklighetens - framtid står på spel. Han berättar att han kommer från framtiden och att han behöver rekrytera ett halvt dussin personer som ska hjälpa honom. Han har försökt många gånger förr, men det gäller att hitta rätt kombination av människor. De flesta är självklart skeptiska till vad han säger, men när han hotar med att detonera en bomb - och dessutom verkar veta en hel del om dem - lyckas han fånga deras uppmärksamhet.


© Briarcliff Entertainment

Bland de som rekryteras finner vi vikarieläraren Mark (Michael Peña), som misstänker att eleverna hjärntvättas av AI-genererade videor på sina mobiler. Susan (Juno Temple), en ensamstående mamma vars son dödades i en skolskjutning och som skaffat en AI-genererad klon av honom. Samt Ingrid (Haley Lu Richardson), som är allergisk mot mobiler och wi-fi, vilket fått henne att jobba som prinsessa på barnkalas.


© Briarcliff Entertainment

Filmen etablerar tidigt att vi har att göra med en till synes excentrisk man som påstår sig vara från framtiden. Är han mentalsjuk eller talar han sanning? Groundhog Day (1993) kommer upp på tal när han säger att han upplevt exakt samma sak hundratals gånger. Det hade varit passande, och trevligt, om filmen tagit efter den och visat hur mannen från framtiden hamnat i samma situation gång på gång och försökt ändra utgången. Några kortare klipp i den stilen får man, men effekten blir aldrig riktigt lika stark som den hade kunnat vara.


© Briarcliff Entertainment

Temat och budskapet är relativt tydligt - filmen riktar ett varningens finger mot AI och vad det kan innebära för framtiden. Ungdomarna framställs som lobotomiserade av sina bildskärmar, vilket delvis speglar dagens samhälle. Men att enbart skylla på AI som hjärntvättar ungdomarna är kanske att ta i. Det är snarare ett tecken på att samhället i stort är fördummat och låter sig påverkas, ungefär som en skara får som bara följer flocken.


© Briarcliff Entertainment

Filmen är nog som bäst när historien gör ett par avstickare till Marks, Susans och Ingrids bakgrundshistorier. Berättelserna om Susan och Ingrid har störst genomslagskraft, eftersom de ger en mer personlig koppling till karaktärerna och vad de gått igenom. Marks historia med skoleleverna känns däremot mer udda och inte lika seriös som Susans och Ingrids historier.


© Briarcliff Entertainment

Huvudhistorien med mannen från framtiden och gruppen han tagit med sig på sitt uppdrag blir av lite blandad kvalitet. Överhuvudtaget är filmen något svår att få grepp om. Historien och filmen utmynnar på sätt och vis i något som påminner om Everything Everywhere All at Once (2022). Det är småkonstigt mest hela tiden, ibland bisarrt och med en del surrealistiska inslag. När man når slutuppgörelsen och allt förklaras förlorar man dessutom intresset då det blir superhjälteaktigt - något som tyvärr sällan uppskattas.

3 - Skådespelare
3 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.3

Send Help

Titel: Send Help
Genre: Äventyr/Thriller/Skräck
Land: USA
År: 2026
Regi: Sam Raimi
I rollerna: Rachel McAdams, Dylan O'Brien, Dennis Haysbert, Xavier Samuel

Handling: Två kollegor strandar på en öde ö efter en flygolycka och måste samarbeta för att överleva. Det blir en kamp mellan vilja och verklighet.

Omdöme: Linda Liddle (Rachel McAdams) har i flera år jobbat med siffror på ett finansbolag. Hon är redo för en högre position och förväntar sig att bli befordrad när Bradley Preston (Dylan O'Brien) tar över som VD efter sin far. Linda gör dock inget bra första intryck på Bradley - hon är för framfusig, lite udda och luktar dessutom av en tonfisksmörgås hon precis har glufsat i sig. Bradley utser istället en kollega som bara har jobbat där i ett par månader, till stor del eftersom de pluggade tillsammans och spelar golf ihop.


© 20th Century Studios

När en företagsresa bär av till Thailand får Linda följa med grabbgänget. Olyckan är dock framme och planet kraschar någonstans utanför Thailands kust. Linda och Bradley är de enda överlevande och hamnar på en öde ö. För Linda blir det en chans att leva ut sin dröm - hon är en rackare på överlevnad och har inga problem med att spendera tid på ön. Bradley vill däremot ta sig därifrån så fort som möjligt och kör med samma chefsstil som på kontoret. Det är inget Linda tänker acceptera; de befinner sig nu på hennes hemmaplan och hon tänker utnyttja sitt överläge maximalt.


© 20th Century Studios

Ett överlevnadsäventyr är alltid lite lockande och den här verkade lovande på förhand. Dessutom med duktiga Rachel McAdams i huvudrollen, vilket bådade gott. Hon får sällskap av Dylan O'Brien, som setts i en del på senare tid, som t.ex. Caddo Lake (2024) och Anniversary (2025). För regin står etablerade Sam Raimi, vars filmer i ärlighetens namn sällan brukar gå hem. Det är endast A Simple Plan (1998) som uppskattas.


© 20th Century Studios

Introduktionen av Linda Liddle får henne att framstå som något av en ensamvarg - väldigt duktig på siffror men socialt klumpig. Hon verkar ha svårt att tolka sociala signaler och är omedveten om hur hon uppfattas, men hennes kollegor känner sig uppenbarligen inte helt bekväma runt henne. Det är dock ingen ursäkt för hur vissa beter sig och behandlar henne, inte minst nya chefen Bradley Preston.


© 20th Century Studios

På ön kan överlevnadsäventyret man väntat på börja. Linda är som pånyttfödd. Om hon på kontoret agerade som en fisk på land, är det helt andra bullar som överlevare. Hon känner sig inte bara hemma på den öde ön - hon lever verkligen upp. Det är som om hon kommer ut ur sitt skal. Även Bradley märker skillnaden, även om han fortsätter bete sig som en idiot.


© 20th Century Studios

Överlevnadsäventyret övergår till slut mer i skräck på den öde ön - och filmen tappar på det. Tankarna går till Sam Raimis tidigare film Drag Me to Hell (2009), en film som inte alls uppskattades och snarare blev skrattretande. Denna är bättre och spårar inte ur helt, men den tappar en hel del när handlingen går åt det hållet. Redan innan dess känns historien inte direkt sannolik, inte minst med två karaktärer som är svåra att tycka om. Det gör också att man inte bryr sig om hur det ska gå - helst hade man önskat att ingen tog sig levande från ön...

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 7.1

Cursa / The Race

Titel: Cursa / The Race
Genre: Action
Land: Rumänien
År: 2025
Regi: Anghel Damian, Millo Simulov
I rollerna: Denis Hanganu, Codin Maticiuc, Cristina Stefania Codreanu, Andi Vasluianu

Handling: Den unge och begåvade mekanikern Andrei dras in i en illegal och farlig streetracingtävling där Europas bästa förare tävlar om pengar, berömmelse och varandras bilar. När två rivaliserande förare hamnar i konflikt tvingas Andrei välja sida och navigera i en värld där lojalitet, vänskap och mod sätts på hårda prov.

Omdöme: Andrei (Denis Hanganu) är en skicklig mekaniker som specialiserar sig på att trimma bilar åt sina klienter. Hans far var en av landets främsta racingförare, och Andrei kan mycket väl vara ännu vassare. Han har dock valt att fokusera på sin verksamhet, eftersom han behöver tjäna pengar och ta hand om sin lillebror Petru (Aris Negoita).


© Vertical Entertainment

En dag får bröderna svar från en prestigefull skola i USA där Petru har blivit antagen - om de kan betala de höga studieavgifterna. Det får Andrei att vända sig till Dinu (Andi Vasluianu), en före detta vän till pappan, för att få köra i en illegal streetracingtävling. Han lovas prispengarna och motståndarnas bilar om han vinner. Det blir också en chans att tävla mot sin största rival, Mario (Codin Maticiuc), som gör allt för att Andrei inte ska kunna ställa upp.


© Vertical Entertainment

Detta är något av en rumänsk Fast & Furious-kopia och är en av landets mest påkostade produktioner. Handlingen är relativt simpel och ger protagonisten en anledning att dras in i streetracingen. Han gör det för sin brors framtids skull, men även för att ge igen. Givetvis finns det även en kvinna mellan rivalerna i form av Cleo (Cristina Stefania Codreanu).


© Vertical Entertainment

Tittar man lite närmare på filmen så är den inte så ytlig som befarat. Den försöker ändå få med lite djup och att vi ska bry oss hur det ska gå. Det lyckas man med till viss del. Filmen håller sig också borta från en massa CGI-effekter. Racingen och krockarna är äkta vara, eller åtminstone känns det så.


© Vertical Entertainment

En sak som blir småjobbig är det konstanta snacket om sociala medier och hur alla spelar in videos. I synnerhet lillebror Petru och rivalen Mario verkar hålla på med detta dygnet runt, något som blir lite tröttsamt. Vad gäller racingen blir det inte för mycket, men samtidigt är den inte på en nivå som skulle få pulsen att höjas nämnvärt. Det blir också lite för enformigt under det sista stora racet, även om det kommer en vändning som funkar. Överlag går det att titta på, men det blir inte direkt minnesvärt.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.6