After Dark, My Sweet

Titel: After Dark, My Sweet
Genre: Kriminaldrama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1990
Regi: James Foley
I rollerna: Jason Patric, Rachel Ward, Bruce Dern, George Dickerson

Handling: En avdankad boxare driver omkring efter att ha flytt från ett mentalsjukhus. Han stöter på en änka som övertalar honom att fixa till huset och tomten som hennes make efterlämnat. Änkan har också en farbror som övertalar de två att hjälpa till att kidnappa ett rikemansbarn och den före detta boxaren måste ta en del beslut om lojalitet och vad som är rätt och fel.

Omdöme: Kevin "Kid" Collins (Jason Patric) är en f.d. boxare som driver runt från stad till stad. Han säger till folk att han väntar på sin vän som ska komma och hämta upp honom, men snart tröttnar folk på lösdrivaren. Alla förutom Fay (Rachel Ward) som ser något i Collie som hon kallar honom. Kanske är det för att hon ser honom som en söt, rufsig bortsprungen hund, därav smeknamnet Collie.


©Avenue Pictures

Fay har blivit lämnad ensam som änka och behöver någon som hjälper henne runt huset. Collie har ändå ingenstans att ta vägen så han hjälper gärna till. Det är också en chans för honom att vara nära den vackra Fay som verkar behöva en man för mer än att bara fixa saker runt huset.


©Avenue Pictures

När "farbror" Bud (Bruce Dern) dyker upp visar det sig att han kokar ihop något. Han utger sig för att vara en f.d. polis som nu tänker tjäna en slant. Och han vill ha med Collie på det hela. De tre ska kidnappa ett rikemansbarn och utpressa pengar från föräldrarna. Collie, som inte är korkad, misstänker tidigt att inte minst Bud vill utnyttja honom och lämna honom för döden när de är klara.


©Avenue Pictures

En neo-noir är aldrig fel och denna hade setts en gång i tiden men mindes inte så mycket mer än att den uppskattades. Det bygger på en bok av Jim Thompson från 1955, så det är en äkta noir-historia man har från den tiden, även om filmen utspelar sig i modern tid.


©Avenue Pictures

Man har som sagt en tvättäkta noir-historia. Den avdankade boxaren dras in i farligheter tack vare en femme fatale och hennes farbror. Han själv har en bakgrund som är mystisk och han berättar inte så mycket mer om sig själv än att han är en f.d. boxare. Men vad han gjort efter att den karriären tagit slut är en bra fråga. Är han potentiellt farlig eller from som ett lamm?


©Avenue Pictures

Relationen med Fay blir ganska het och för Collies del kan det handla om kärlek, någon han inte kan eller vill vara utan. Frågan är om Fay känner likadant eller dragit in honom som den femme fatale hon verkar vara. Deras relation tar många vändningar innan röken lagt sig. Det blir svårt att veta vart deras heta möte ska leda.


©Avenue Pictures

Trion Jason Patric, Rachel Ward och Bruce Dern funkar bra då Collie, Fay och Bud smider sina planer. Svagaste kortet är trots allt Rachel Ward då hon inte alltid känns övertygande när hon ska spela arg och upprörd. Desto bättre som lugn och förförisk, det är då hon känns mest naturlig. Bruce Dern är favoriten som lurig och smått manipulativ, men Jason Patric gör också sin roll bra med en bra bredd i karaktären. Hans stirriga blick och beteende får en verkligen att vara osäker på vad som döljer sig bakom ytan.


©Avenue Pictures

Konstaterar att filmen är klart sevärd och har något men är väl inte riktigt så bra som jag ville minnas den som. Uppskattar dock oftast en neo-noir och denna är inget undantag. Den heta grundstoryn för tankarna till Body Heat (1981) även om den filmen lyckas bättre överlag med stämningen, storyn och genomförandet. Här fanns det mer att hämta men det är fortfarande en sevärd film i genren och slutet ger en en del att tänka på.


©Avenue Pictures

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.5

Reckless

Titel: Reckless / Rebellen
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1984
Regi: James Foley
I rollerna: Aidan Quinn, Daryl Hannah, Adam Baldwin, Cliff De Young, Dan Hedaya

Handling: En rebellisk tonårig idrottsman faller för cheerleader-tjejen Tracy. De kommer från olika sociala bakgrunder och varnas av vänner och familj att det inte är någon mening med förhållandet. Men Johnny kämpar ändå för att vinna Tracys kärlek.

Omdöme: Johnny Rourke (Aidan Quinn) bor med sin alkoholiserade far då hans mamma lämnade dem för några år sen. Ända sedan dess har Johnny gått från att vara en normal kille till att bli rebellisk och mest hålla sig för sig själv. Han bor i en stålstad och i gymnasiet spelar han amerikansk fotboll där stjärnan är Randy Daniels (Adam Baldwin) som är ihop med cheerleadern Tracy Prescott (Daryl Hannah).


©MGM

Tracy kommer från en välbärgad familj och är den perfekta dottern. Hon borde vara nöjd så som det är, men något drar henne till den mystiske Johnny Rourke. Så när de båda lottas att gå på en skoldans tillsammans får de en chans att lära känna varandra bättre, något som Randy genast är svartsjuk över.


©MGM

Johnny är besluten att göra Tracy till sin vilket leder till en passionerad kärleksaffär. Men frågan är om Tracy vågar bryta sig loss från sitt inrutade liv och falla för Johnny eller om hon väljer att återgå till det trygga hon känner till, inklusive Randy.


©MGM

Det är en regidebut av James Foley som senare skulle komma att göra trevliga och sevärda filmer som At Close Range (1986), After Dark, My Sweet (1990) och Glengarry Glen Ross (1992). Nu är inte denna i nivå med dessa filmer men det är trots allt en stabil regidebut. Det var även debutmusik av Thomas Newman som senare kom att bli flerfaldigt Oscarsnominerad. Dessutom var det Aidan Quinns filmdebut och en tidig roll för Daryl Hannah. De funkar båda bra även om de känns något för gamla för att spela gymnasieelever.


©MGM

En film som får en att tänka lite på Thief of Hearts (1984) från samma år där också en mystisk och potentiellt farlig ung man fångar en ung kvinnas hjärta och de inleder en het romans. I båda fallen har man inte de starkaste manusen då det efter ett tag mest blir att följa Johnny och Tracy som rullar runt i sänghalmen. Speciellt efter runt halva filmen blir det extra mycket fokus på just detta. Kanske inte så konstigt att James Foley senare kom att göra Fifty Shades Darker (2017) och Fifty Shades Freed (2018).


©MGM

Absolut inte en film som vinner några priser eller liknande men det är trots allt något smått magiskt med 80-tals filmer av det här slaget. De plockar fram sina diverse tricks för att skapa den där stämningen som andra årtionden inte kan mäta sig med. För även om manuset inte är något speciellt kan man inte låta bli att ryckas med och få en småmysig filmstund. Musiken och nostalgin spelar in men även hur det är filmat och presenterat. Ibland är det exakt vad själen behöver för stunden.

3 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.2