The Morning After

Titel: The Morning After / Mellan midnatt och gryning
Genre: Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1986
Regi: Sidney Lumet
I rollerna: Jane Fonda, Jeff Bridges, Raul Julia, Rick Rossovich, Kathy Bates

Handling: En kvinna vaknar upp en morgon bredvid en mördad man. Gjorde hon det själv? Och om inte - är hon då i fara?

Omdöme: Den avdankade skådespelerskan Viveca Van Loren, vars riktiga namn är Alexandra "Alex" Sternbergen (Jane Fonda), vaknar upp i en säng bredvid en död man som blivit knivhuggen i bröstet. Alex har inget minne av hur hon hamnat där och hon känner inte mannen som visar sig vara en regissör av kontroversiella nakenfilmer.


© 20th Century Fox

Den alkoholiserade Alex, som haft trubbel med rättvisan tidigare, vänder sig till sin bästa vän Jacky (Raul Julia) som driver en frisörsalong. Hon väljer att städa lägenheten ordentligt för att ta bort alla spår av att hon varit där. Hon träffar Turner Kendall (Jeff Bridges) som hjälper henne ur en knipa men efter att ha tagit till flaskan på nytt hamnar hon i trubbel igen. Frågan är om hon kan lita på Turner.


© 20th Century Fox

Sidney Lumet var en toppregissör men allt han gjorde höll inte högsta klass. Detta var en film som hade setts tidigare men uppenbarligen lämnade den inte några direkta spår efter sig. Fast det gör ju att det är passande att se om när man är upplagd för en thriller.


© 20th Century Fox

Jane Fonda, som Oscarsnominerades för sin roll, har aldrig varit en personlig favorit även om det är en duktig skådespelerska som gjort en del bra roller och filmer. Då uppskattas Jeff Bridges desto mer och tycker de funkar ihop utan att det skulle spraka om dem.


© 20th Century Fox

Filmens öppning och en bit in i filmen har känslan av en film-noir i stilen, fast inte en av de klassiska sådana utan snarare mer av en B-film i genren. Sådant kan vara småtrevligt även om man känner att de saknar en bit upp till de bästa på alla sätt och vis. Det kan man också säga om denna thriller som är lite av en lättviktare som funkar att se utan att sticka ut.


© 20th Century Fox

Man har en del kvalitet i form av regissören, skådespelarna och till viss del fotot som är helt ok. Men det lyckas inte matchas av manuset och inte minst musiken som håller lite lägre klass. Särskilt musiken har svårt att övertyga och låter mer som en TV-film än en storfilm som det ändå ska vara.


© 20th Century Fox

Intressant nog var detta den enda filmen Sidney Lumet gjorde i Hollywood då han inte gillade det där. Los Angeles passar historien så det är inget fel på skådeplatsen men kanske var han inte helt motiverad att göra filmen där. Hur det än ligger till puttrar den på i ett ganska sävligt tempo, har en del spänningsinslag men det är inte någon nagelbitare. Det utvecklas nästan mer till en romantisk historia som överskuggar resten. Även om det inte är någon toppfilm är den ändå ok för stunden, varken mer eller mindre.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 5.9

Stanley & Iris

Titel: Stanley & Iris
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1990
Regi: Martin Ritt
I rollerna: Jane Fonda, Robert De Niro, Swoosie Kurtz, Martha Plimpton

Handling: Iris är en fabriksarbeterska och Stanley är kock. De träffar varandra och vänskap uppstår. Efter en tid upptäcker Iris att Stanley är analfabet men hon ger sig katten på att han ska lära sig läsa och skriva.

Omdöme: Iris (Jane Fonda) är änka sedan hennes älskade make dog för ett par månader sen. Hon lever med sina två barn plus hennes syster Sharon (Swoosie Kurtz) och svåger som flyttat in och bor med dem då de har ont om pengar. Iris och Sharon jobbar på det lokala bageriet vilket egentligen är en stor fabrik. Det är tufft och alla som jobbar där känner att de är fast och aldrig kommer kunna bryta sig loss.


©MGM

En dag träffar Iris på Stanley (Robert De Niro) på väg hem från jobbet. Det visar sig att han jobbar som kock i fabrikens matsal där Iris och de övriga arbetarna äter dagligen. Snart formas en vänskap mellan de två. Iris känner att Stanley är en bra man, men upptäcker att något tynger honom. När det visar sig att han inte kan läsa och skriva, börjar de spendera kvällarna med att försöka få Stanley att lära sig att läsa och skriva.


©MGM

Intressant att en film som Norma Rae (1979) dyker upp i tankarna under filmens gång. I efterhand visar det sig att det är samma producenter och regissör som ligger bakom båda filmerna. Det är helt enkelt något liknande man tar del av med en kvinna i arbetarklassen. Nu är inte filmen samma typ av politiska drama då det handlar om en annan sorts kamp som huvudpersonerna går igenom.


©MGM

Lite av en film som skulle kunna ses som två filmer i en. För å ena sidan är det ett drama om arbetarklassen och den dagliga kampen i vardagen. Å andra sidan ett romantiskt drama om vänskapen mellan Iris och Stanley som sakta men säkert utvecklas till något mer när de försöker få Stanley att läsa och skriva.


©MGM

Filmens två huvudrollsinnehavare är Oscarsvinnare och det är ingen tvekan om att de är riktigt duktiga skådespelare. Trots att de gör ett ganska bra jobb har de inte riktigt den fina kemin man önskar sig. Under filmens gång infinner sig även känslan att det saknas lite driv i historien. Detta kom att bli veteranregissören Martin Ritts sista film och den är inte lika lyckad som hans Norma Rae (1979) och inte minst Murphy's Romance (1985).


©MGM

Hade trots allt hoppats på något mysigare. Filmen inleder ändå lite mysigt under förtexterna när kameran sakta sveper över det lilla samhället till John Williams musik. Det saknas dock något under filmens gång. Det blir aldrig riktigt gripande, fint eller romantiskt. Istället lite för medelmåttigt. Förvisso vet man inte riktigt vart det ska leda mot slutet, men till slut känns det lite tillrättalagt för att bli mer än ok.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.3