The Morning After

Titel: The Morning After / Mellan midnatt och gryning
Genre: Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1986
Regi: Sidney Lumet
I rollerna: Jane Fonda, Jeff Bridges, Raul Julia, Rick Rossovich, Kathy Bates

Handling: En kvinna vaknar upp en morgon bredvid en mördad man. Gjorde hon det själv? Och om inte - är hon då i fara?

Omdöme: Den avdankade skådespelerskan Viveca Van Loren, vars riktiga namn är Alexandra "Alex" Sternbergen (Jane Fonda), vaknar upp i en säng bredvid en död man som blivit knivhuggen i bröstet. Alex har inget minne av hur hon hamnat där och hon känner inte mannen som visar sig vara en regissör av kontroversiella nakenfilmer.


© 20th Century Fox

Den alkoholiserade Alex, som haft trubbel med rättvisan tidigare, vänder sig till sin bästa vän Jacky (Raul Julia) som driver en frisörsalong. Hon väljer att städa lägenheten ordentligt för att ta bort alla spår av att hon varit där. Hon träffar Turner Kendall (Jeff Bridges) som hjälper henne ur en knipa men efter att ha tagit till flaskan på nytt hamnar hon i trubbel igen. Frågan är om hon kan lita på Turner.


© 20th Century Fox

Sidney Lumet var en toppregissör men allt han gjorde höll inte högsta klass. Detta var en film som hade setts tidigare men uppenbarligen lämnade den inte några direkta spår efter sig. Fast det gör ju att det är passande att se om när man är upplagd för en thriller.


© 20th Century Fox

Jane Fonda, som Oscarsnominerades för sin roll, har aldrig varit en personlig favorit även om det är en duktig skådespelerska som gjort en del bra roller och filmer. Då uppskattas Jeff Bridges desto mer och tycker de funkar ihop utan att det skulle spraka om dem.


© 20th Century Fox

Filmens öppning och en bit in i filmen har känslan av en film-noir i stilen, fast inte en av de klassiska sådana utan snarare mer av en B-film i genren. Sådant kan vara småtrevligt även om man känner att de saknar en bit upp till de bästa på alla sätt och vis. Det kan man också säga om denna thriller som är lite av en lättviktare som funkar att se utan att sticka ut.


© 20th Century Fox

Man har en del kvalitet i form av regissören, skådespelarna och till viss del fotot som är helt ok. Men det lyckas inte matchas av manuset och inte minst musiken som håller lite lägre klass. Särskilt musiken har svårt att övertyga och låter mer som en TV-film än en storfilm som det ändå ska vara.


© 20th Century Fox

Intressant nog var detta den enda filmen Sidney Lumet gjorde i Hollywood då han inte gillade det där. Los Angeles passar historien så det är inget fel på skådeplatsen men kanske var han inte helt motiverad att göra filmen där. Hur det än ligger till puttrar den på i ett ganska sävligt tempo, har en del spänningsinslag men det är inte någon nagelbitare. Det utvecklas nästan mer till en romantisk historia som överskuggar resten. Även om det inte är någon toppfilm är den ändå ok för stunden, varken mer eller mindre.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 5.9

Spellbinder

Titel: Spellbinder
Genre: Thriller/Skräck
Land: USA
År: 1988
Regi: Janet Greek
I rollerna: Tim Daly, Kelly Preston, Rick Rossovich, Cary-Hiroyuki Tagawa

Handling: Efter att en ung advokat blivit kär i en vacker kvinna, finner han att hon har ett extremt mystiskt förflutet.

Omdöme: Man behöver egentligen inte ens se filmen för att veta att det är lite av en B-film bara av att titta på rollistan. Det är inte direkt A-list namn bland skådespelarna även om man känner igen ett par av dem från diverse filmer. Tim Daly i huvudrollen var t.ex. helt okänd för mig men kul nog är han lillebror till Tyne Daly som ju spelade i TV-serien "Cagney & Lacey" och även parades ihop med Clint Eastwood i den tredje Dirty Harry-filmen The Enforcer (1976).


©MGM

Jeff (Tim Daly) och Derek (Rick Rossovich) är två unga advokater, kollegor och vänner som efter att ha varit och tränat blir vittnen till en misshandel ute på parkeringen. Ett par grälar vilket leder till att mannen slår till kvinnan. Jeff och Derek kommer till kvinnans undsättning och förhindrar att något värre sker. Mannen visar sig heta Aldys (Anthony Crivello) och hotar de bägge männen att de kommer få ångra att de lade sig i så länge de lever.


©MGM

Den unga kvinnan heter Miranda (Kelly Preston) och är evigt tacksam för att de två männen räddat henne. Derek är i ett förhållande så Jeff erbjuder sig att skjutsa hem Miranda. Eftersom hon inte har någonstans att ta vägen då hon bor hos den våldsamma pojkvännen, tar Jeff henne hem till sig. Det blir början på en romans och Jeff känner att han träffat sin drömkvinna. Men hennes mystiska förflutna visar sig bli något av en levande mardröm för Jeff...


©MGM

Kan väl inte påstå att det är en direkt strålande film men det puttrar på och har ändå något som gör att den behåller intresset. Längre in börjar det bli lite svårare att känna att det hela kommer leda till något bra. Detta då sekt och ockulta inslag hamnar i fokus, något som sällan blir bra. Runt en timme in börjar därför filmen sakta men säkert förlora ens intresse även om det tack och lov aldrig spårar ur totalt.


©MGM

Vad som till slut räddar filmen är att det hela inte går riktigt som väntat. Man ser nämligen framför sig hur filmen ger precis det man är van vid och förväntar sig, något som då hade dragit ner betyget ytterligare. Istället får man en och annan överraskning på slutet som man inte såg komma. Eller rättare sagt, man lekte med tanken men tänkte att det ju är lite av en B-film som börjat gå utför. Men kanske är det just därför den vågar överraska då den liksom inte har något att förlora. Slutet höjer därför en aning och gör att filmen till slut var värd en titt.

2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.8

Roxanne

Titel: Roxanne
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1987
Regi: Fred Schepisi
I rollerna: Steve Martin, Daryl Hannah, Rick Rossovich, Shelley Duvall

Handling: Möt brandstationschefen som lider av en liten - eller rättare sagt ganska stor - skavank, nämligen en jättestor näsa. Själv kan han inte se det roliga i situationen, men det kan i gengäld alla andra. C.D. Bales kämpar med de eviga nässkämten, en flock hopplösa brandmän och att vara hemligt förälskad i den astronomistuderande Roxanne. Hon är tyvärr förälskad i brandmannen Chris, som är snygg men inte särskilt pratsam.

Omdöme: Alltid trevligt att kunna plocka fram en sån här gammal goding. Det kan liknas vid att träffa en gammal vän man inte sett på ett tag och det är lika trevligt som vanligt när man återstiftar bekantskapen. Så blir det här i denna Steve Martin-skrivna romantiska komedi som är en modern version på pjäsen Cyrano de Bergerac.


©Columbia Pictures

Astronomistuderande Roxanne (Daryl Hannah) har hyrt ett hus över sommaren i den sömniga och pittoreska lilla staden Nelson. Hon är dock inte där för semester utan hon ska skriva en avhandling och studerar en komet. Hon blir en kväll bekant med den lokale brandstationschefen Charlie "C.D." Bales (Steve Martin) som bossar över de frivilliga brandmännen på stationen. Charlie är omtyckt av de flesta i stan. Han är hjälpsam och beläst, men han har en svaghet. Han är väldigt självmedveten om sin extremt stora näsa.


©Columbia Pictures

Charlie och Roxanne kommer bra överens och hon känner att hon kan prata med honom och dela med sig det mesta, trots att de inte känt varandra så länge. När så Roxanne får upp ögonen för den nye brandmannen Chris (Rick Rossovich) som inte bara ser bra ut utan även verkar ha en fin personlighet, vill hon lära känna honom bättre. Chris har dock svårt med nervositet när han är i närheten av en kvinna han finner sig attraherad av. Frågan är om Charlie kan vara till hjälp med att finna de rätta orden. Problemet är bara att Charlie själv håller på att falla för Roxanne...


©Columbia Pictures

Det finns komedier och romantiska filmer som är bättre än vad denna film är. Men det betyder inte alltid att det är filmer som man kan eller känner för att se om. Detta är en romantisk komedi som är lättsmält och vinner många poäng på att vara mysig, komisk, ha gammaldags romantik och ja, även vara lite av en sagoberättelse. Det skapas på så vis en del magi som är långt ifrån en självklarhet i genren.


©Columbia Pictures

Steve Martin, som både skrivit manuset och producerat filmen, får fria tyglar i huvudrollen och gör det bra. Många skämt som han får med som funkar och han håller sig tillräckligt i kragen för att inte tappa greppet om karaktären. Bra sällskap av Daryl Hannah som Roxanne och Rick Rossovich som Chris. Tillsammans med Steve Martin skapar de många roliga stunder och förvecklingar när kärleken ligger i luften.


©Columbia Pictures

En sak som funkar mindre bra är en del scener på brandstationen och med de frivilliga brandmännen. Detta då de är alldeles för tafatta och korkade vilket leder till en del skämt som inte funkar så bra. Men filmen har till stor del en mysig känsla som smittar av sig vilket gör att man kan ha lite överseende med det som funkar lite mindre bra. För i grunden är det en fin och oftast rolig romantisk komedi ledd av Steve Martin som bjuder på det mesta av det bästa. Stark trea till svag fyra.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.6