The Verdict

Titel: The Verdict / Domslutet
Genre: Drama
Land: USA
År: 1982
Regi: Sidney Lumet
I rollerna: Paul Newman, James Mason, Jack Warden, Charlotte Rampling, Milo O'Shea, Lindsay Crouse, Tobin Bell, Bruce Willis

Handling: Frank Galvin är en försupen advokat vars karriär är på väg utför. Han åtar sig ett fall där han ser en möjlighet att återupprätta sitt anseende.

Omdöme: Frank Galvin (Paul Newman) har sett bättre dagar. En gång i tiden var han en respekterad och lovande advokat, men omständigheter gjorde att han tog till flaskan. Numera är han en så kallad "ambulansjägare" - en nedgången och cynisk advokat som jagar skadeståndsmål bland olycksoffer. Han har dock inte särskilt mycket framgång med det och tillbringar istället större delen av sin tid på den lokala baren, där han drar gamla fyllehistorier.


© 20th Century Fox

Som en tjänst, och för att hjälpa sin gamle vän och före detta partner, ger Mickey Morrissey (Jack Warden) Frank ett fall. Det handlar om Deborah Ann Kaye, en kvinna som legat i koma i flera år efter att något gått snett under en förlossning. Hennes syster och svåger nöjer sig om de får en summa pengar, vilket skulle göra det möjligt för dem att börja ett nytt liv. Frank skulle få en tredjedel av förlikningspengarna, något han verkligen behöver för att komma på fötterna.


© 20th Century Fox

Cynisk som han är vill Frank nå en snabb förlikning med sjukhuset, som är villiga att betala en nätt liten summa. Men efter att ha träffat offret som ligger i koma känner han att det är en chans för både honom och henne att få upprättelse. Han bestämmer sig för att ta fallet till domstol och har goda grunder för det. Men där väntar "mörkrets härskare" som han kallas - försvarsadvokaten Ed Concannon (James Mason). Han är känd för att vara villig att gå över lik för att vinna sina mål.


© 20th Century Fox

Den smått underskattade Sidney Lumet har regisserat och filmen blev femfaldigt Oscarsnominerad för bästa film, manus, regi, manlig huvudroll och manlig biroll. Från början var dock andra regissörer involverade och Robert Redford skulle axla huvudrollen. Men han var inte villig att ta sig an en roll som alkoholist och ville att David Mamets manus skulle skrivas om. Till slut valde man att behålla originalmanuset och Paul Newman fick rollen när det stod klart att Sidney Lumet skulle regissera.


© 20th Century Fox

Det första man märker med filmen, förutom Paul Newmans skådespeleri, är den nedstämda tonen. Filmen känns väldigt brun, vilket är ett högst medvetet val. Sidney Lumet ville använda höstfärger och skapa en känsla av ålder. Färgglada toner valdes bort och brunt, mörkorange, vinrött och andra mörkare färger prioriterades. På sätt och vis skulle det kunna bli deprimerande, men istället bidrar det till en atmosfär som speglar vad Frank Galvin går igenom och hans mentala tillstånd.


© 20th Century Fox

Även om filmen är ett rättegångsdrama är det först och främst en skildring av en mans inre kamp. Han dränker sina dagar i alkohol för att klara ännu en dag. Livsgnistan finns inte längre där efter att hans potential gått förlorad. Kanske vänder det när han dels får det lukrativa fallet och dels träffar Laura (Charlotte Rampling) - två händelser som kan få honom att finna ett värde i livet och göra det moraliskt rätta.


© 20th Century Fox

Det är en typ av film som tål att plockas fram när man känner för en gammal hederlig klassiker. Även om det inte är en spännande rättegångsfilm med thrillerinslag och en massa överraskningar längs vägen, är det ett trovärdigt rättegångsdrama. Robust regi och genomgående starka prestationer från huvudroll till minsta biroll är en bidragande orsak till att filmen levererar. En avslutande rolig notering är att två kända ansikten ses i okrediterade roller innan de slog igenom, båda sittande bakom Newman i rättssalen: Tobin Bell och Bruce Willis.

5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.7

Prince of the City

Titel: Prince of the City
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 1981
Regi: Sidney Lumet
I rollerna: Treat Williams, Jerry Orbach, Lindsay Crouse, Richard Foronjy, Bob Balaban, James Tolkan, Lane Smith, Lance Henriksen, Cynthia Nixon

Handling: Danny Ciello, narkotikaspanare vid New York-polisens specialavdelning, inkallas som vittne. En stor undersökning har startats om den påstådda korruptionen inom poliskåren. Han går med på att samarbeta men vill inte vittna mot sina kollegor.

Omdöme: En sammansvetsad specialenhet av narkotikaspanare inom New York-polisen gör lite som de vill, eftersom de levererar resultat. Specialenheten består av Danny Ciello (Treat Williams), som är ledaren för specialenheten, Gus Levy (Jerry Orbach), Joe Marinaro (Richard Foronjy), Bill Mayo (Don Billett) samt Dom Bando (Kenny Marino). De fem är inte bara partners utan också bästa vänner som umgås privat.


© Warner Bros. / Orion Pictures

När internutredare och federala åklagare kontaktar Danny för att bistå i deras utredning av poliskorruption, är han till en början ovillig att hjälpa till. Men hans samvete och moralkompass får honom att vilja göra rätt för sig. Han går med på att samarbeta med biträdande åklagaren Rick Cappalino (Norman Parker) och hans kollega - på det viktiga villkoret att han inte kommer dela information om sina fyra kollegor eller vittna mot dem.


© Warner Bros. / Orion Pictures

En fascinerande titt på hur en polis med goda avsikter försöker göra det rätta, bara för att bli utnyttjad. Han inser inte vad han gett sig in på förrän det är för sent, och det finns inte längre någon återvändo. Han är inte korkad, men han tror att samarbetet endast handlar om att sätta dit större och värre fiskar inom poliskåren, bland advokater och andra högt uppsatta. Till en början verkar det bli så när han samlar in material åt åklagarna, men när det är dags att väcka åtal vänds plötsligt strålkastarna mot honom och hans kollegor.


© Warner Bros. / Orion Pictures

Det är en lång film som Sidney Lumet bjuder på, men en speltid på knappt tre timmar är befogad. Det är en historia och ett manus som kräver att vi tar oss igenom det hela metodiskt för att förstå hur allt går till, vilka som är inblandade och vad det till slut leder till. Danny Ciello gör vad han känner är rätt, men de psykiska ansträngningar han ställs inför, tillsammans med lojaliteten mot sina kollegor, blir en tung börda att bära.


© Warner Bros. / Orion Pictures

Treat Williams gör förmodligen sitt livs roll som Danny Ciello. Lumet hade kunnat välja en mer känd skådespelare, men valde istället ett mer okänt namn eftersom han inte ville att stjärnglansen skulle överskugga filmens historia och budskap. Det märks även i birollerna, där det inte är de kända namnen utan istället rätt skådespelare i rollerna. Det bidrar i hög grad till den realism som filmen förlitar sig på - och lyckas riktigt bra med.


© Warner Bros. / Orion Pictures

Filmen är mycket bra på att skildra realismen och dilemmat som uppstår i situationen. Det är kanske inte något som alla uppskattar och det kräver tålamod från tittaren. Man ska inte heller förvänta sig en typisk polisfilm med polisjakter och en massa pang-pang. Istället är det en dialogdriven film som metodiskt följer hur Danny Ciello samarbetar, bara för att pressas in i ett hörn och riskera att förlora allt.


© Warner Bros. / Orion Pictures

Något som blir viktigt och intressant är hur utredarna och åklagarna först är eld och lågor över vad Ciello förser dem med, för att sedan vända sig mot honom som gamar. Därför blir det till stor del en moralisk fråga, och inte bara vad som är rätt och fel enligt lagen. Det leder till något som nästan fungerar som en jury som avgör Ciellos öde, likt det man hade i Sidney Lumets klassiker 12 Angry Men (1957). Istället för att moralpredika låter filmen dessutom tittaren själv dra slutsatsen - något som ger den extra udd och tyngd.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.4

The Morning After

Titel: The Morning After / Mellan midnatt och gryning
Genre: Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1986
Regi: Sidney Lumet
I rollerna: Jane Fonda, Jeff Bridges, Raul Julia, Rick Rossovich, Kathy Bates

Handling: En kvinna vaknar upp en morgon bredvid en mördad man. Gjorde hon det själv? Och om inte - är hon då i fara?

Omdöme: Den avdankade skådespelerskan Viveca Van Loren, vars riktiga namn är Alexandra "Alex" Sternbergen (Jane Fonda), vaknar upp i en säng bredvid en död man som blivit knivhuggen i bröstet. Alex har inget minne av hur hon hamnat där och hon känner inte mannen som visar sig vara en regissör av kontroversiella nakenfilmer.


© 20th Century Fox

Den alkoholiserade Alex, som haft trubbel med rättvisan tidigare, vänder sig till sin bästa vän Jacky (Raul Julia) som driver en frisörsalong. Hon väljer att städa lägenheten ordentligt för att ta bort alla spår av att hon varit där. Hon träffar Turner Kendall (Jeff Bridges) som hjälper henne ur en knipa men efter att ha tagit till flaskan på nytt hamnar hon i trubbel igen. Frågan är om hon kan lita på Turner.


© 20th Century Fox

Sidney Lumet var en toppregissör men allt han gjorde höll inte högsta klass. Detta var en film som hade setts tidigare men uppenbarligen lämnade den inte några direkta spår efter sig. Fast det gör ju att det är passande att se om när man är upplagd för en thriller.


© 20th Century Fox

Jane Fonda, som Oscarsnominerades för sin roll, har aldrig varit en personlig favorit även om det är en duktig skådespelerska som gjort en del bra roller och filmer. Då uppskattas Jeff Bridges desto mer och tycker de funkar ihop utan att det skulle spraka om dem.


© 20th Century Fox

Filmens öppning och en bit in i filmen har känslan av en film-noir i stilen, fast inte en av de klassiska sådana utan snarare mer av en B-film i genren. Sådant kan vara småtrevligt även om man känner att de saknar en bit upp till de bästa på alla sätt och vis. Det kan man också säga om denna thriller som är lite av en lättviktare som funkar att se utan att sticka ut.


© 20th Century Fox

Man har en del kvalitet i form av regissören, skådespelarna och till viss del fotot som är helt ok. Men det lyckas inte matchas av manuset och inte minst musiken som håller lite lägre klass. Särskilt musiken har svårt att övertyga och låter mer som en TV-film än en storfilm som det ändå ska vara.


© 20th Century Fox

Intressant nog var detta den enda filmen Sidney Lumet gjorde i Hollywood då han inte gillade det där. Los Angeles passar historien så det är inget fel på skådeplatsen men kanske var han inte helt motiverad att göra filmen där. Hur det än ligger till puttrar den på i ett ganska sävligt tempo, har en del spänningsinslag men det är inte någon nagelbitare. Det utvecklas nästan mer till en romantisk historia som överskuggar resten. Även om det inte är någon toppfilm är den ändå ok för stunden, varken mer eller mindre.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 5.9

Before the Devil Knows You're Dead

Titel: Before the Devil Knows You're Dead
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 2007
Regi: Sidney Lumet
I rollerna: Philip Seymour Hoffman, Ethan Hawke, Marisa Tomei, Albert Finney, Michael Shannon, Amy Ryan

Handling: Girighet. Skuld. Förräderi. Hämnd. Charles och Nanette Hanson har försökt se till att göra det bästa för familjen. Andy, deras äldsta, älskar sin hustru Gina och tjänar massor av pengar. Hank, deras yngsta, älskar sin dotter och försöker få henne att klara av sina studier vid en av landets bästa privatskolor. Men skenet bedrar. Andy har både drogmissbruk och förskingring på sitt samvete och hans äktenskap håller på att falla sönder. Hank klarar inte av att försörja sin dotter, han dricker för mycket och dessutom har han en hemlig kärleksaffär, med sin brors hustru. Andy har en lösning på åtminstone de finansiella problemen, nämligen att råna föräldrarnas juvelerarbutik.

Omdöme: Andy (Philip Seymour Hoffman) och Hank (Ethan Hawke) är bröder, helt olika varandra men de har en sak gemensamt och det är att de båda är i stort behov av pengar. Andy har ett välbetalt jobb och en hustru i Gina (Marisa Tomei) som han älskar. Men ett drogmissbruk och det faktum att hans fru börjar bli alltmer bedrövad gör att han vill komma över en större summa pengar så att de kan flytta till Rio de Janeiro. Detta då Gina var som lyckligast när de nyligen var på semester där.


©ThinkFilm

Hank har det allmänt svårt med att få ekonomin att gå ihop, han dricker för mycket och har ingen möjlighet att betala underhållsbidrag till sin ex-fru för deras dotter. En dotter han älskar väldigt mycket men för varje dag känner han att han förlorar henne p.g.a. det ekonomiska. Som om det inte vore nog har han ett förhållande med sin brors fru Gina...


©ThinkFilm

Andy kommer med lösningen på deras problem. Som storebror har han tagit tag i det hela och kommit fram med en plan. Planen går ut på att råna en juvelerarbutik i ett sömnigt samhälle. Det hela är riskfritt, in och ut, ingen kommer skadas och stöldgodset tänker han sedan sälja till en hälare han känner sedan tidigare. Det enda lilla kruxet är att juvelerarbutiken ägs av deras föräldrar...


©ThinkFilm

Sidney Lumet kom här att göra sin sista film som satte punkt för en lång och framgångsrik karriär som inleddes 50 år tidigare med klassikern 12 Angry Men (1957). Det blev första och enda filmen han filmade med hjälp av digitalfoto och även om han själv lär ha gillat processen känns det inte helt rätt. Digitalfotot under början av 2000-talet var inte optimalt och en sån här film hade gjort sig bättre om den filmats på gammal hederlig film. Även om fotot absolut inte är dåligt så förlorar digitalfotot ändå något vad gäller den riktiga filmkänslan.


©ThinkFilm

Filmen berättas inte i kronologisk ordning så vi hoppar ganska friskt i historien och mellan karaktärerna. Vi tar t.ex. del av juvelerarrånet tidigt och backar sedan bandet för att se bakgrunden till det hela och även från olika perspektiv. Upplägget har sina för- och nackdelar. Det tar ett tag att komma in i filmen p.g.a. detta men sedan blir det ganska fascinerande då det hela leder till intriger som påverkar hela familjen.


©ThinkFilm

I grunden är det egentligen en ganska simpel premiss men skådespelarna och regin gör att filmen har något lite annorlunda. Philip Seymour Hoffman övertygar som vanligt och även om det inte är en av hans allra främsta prestationer finns det hela tiden en självklarhet i hur han spelar rollen. Albert Finney som fadern Charles är också duktig och blir en viktig pusselbit under inte minst andra halvan.


©ThinkFilm

En film som växer allt eftersom och väntar med det bästa till sist. För när Andy och Hank pressas och blir än mer desperata, tar Andy befälet och alla spärrar släpps. Det är en familjetragedi och filmen har en mörk ton redan från början, men extra mycket när det hela får sin upplösning. Trots det fanns det utrymme att få fram mer stämning, dramatik och spänning. Precis som när filmen sågs första gången saknas något för att filmen ska gå hem fullt ut, även om den har prestationerna, handlingen och musiken.

4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3