The Untouchables

Titel: The Untouchables / De omutbara
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1987
Regi: Brian De Palma
I rollerna: Kevin Costner, Sean Connery, Andy Garcia, Charles Martin Smith, Robert De Niro, Richard Bradford, Patricia Clarkson

Handling: Al Capone styr Chicago med järnhand. Ingen kan komma åt honom. Ingen kan stoppa honom. Tills Elliot Ness och några utvalda män beslutar sig för att få honom på fall.

Omdöme: Den federala agenten Eliot Ness (Kevin Costner) har i uppgift att sätta stopp för den illegala alkoholdistributionen under förbudstiden i 1930-talets Chicago. Al Capone (Robert De Niro) har fingrarna i de flesta brottsligheterna som begås i staden. Men att komma åt honom är allt annat än enkelt eftersom han mutar allt och alla, inklusive polisen och hela vägen upp till stadens borgmästare.


© Paramount Pictures

Eliot Ness inser att det enda sättet att ha en chans att komma åt Al Capone är genom att organisera en liten grupp ärliga män. Han rekryterar veteranpolisen Jim Malone (Sean Connery), den lovande nyligen utexaminerade polisen George Stone (Andy Garcia) samt revisorn Oscar Wallace (Charles Martin Smith). Gruppen kommer att kallas för The Untouchables - De omutbara.


© Paramount Pictures

Inspirerat av verkliga händelser har Brian De Palma och filmmakarna tagit sig vissa friheter i att berätta denna historia. En historia som är en klassisk berättelse om gott mot ont. Om ett par män som är övertygade om att det goda måste segra även om det kan kosta dem livet. Det enkla vore att blunda för Al Capones illegala verksamhet och få en nätt liten summa i fickan varje månad. Men då skulle Chicago sjunka allt djupare i korruption och brottslighet.


© Paramount Pictures

Ennio Morricone står för musiken och det är i mångt och mycket filmens hjärtslag som håller tempot. En blandning av toner från spaghettivästerns, eurocrime och lite mer storslagna filmer som han stått för tidigare i sin karriär. Oftast bra och passande, inte minst då det nästan blir lite som en slags västern i storstadsmiljö.


© Paramount Pictures

Gillar kvartetten omutbara. De anförs av Kevin Costner men det är utan tvekan som bäst när Sean Connery styr och ställer i sin Oscarsvinnande biroll. Han agerar fadersfiguren i gruppen och Jim Malone lever på sina street smarts. Svårt att säga emot honom när han talar. Och för det mesta har han rätt och levererar resultat.


© Paramount Pictures

Något filmen gör bra är att man börjar bry sig om kvartetten. Det är helt enkelt svårt att inte heja på hjältarna i det här fallet. De är något av underdogs trots allt då ingen riktigt tror på dem. Och ju effektivare de blir, ju farligare blir det för dem eftersom Capone tänker se till att tysta dem en gång för alla med hjälp av sina utsända män.


© Paramount Pictures

Lite intressant att en av filmens mest ikoniska scener, som utspelar sig på tågstationen Union Station, hade jag fått för mig att filmen avslutade med. Så är inte fallet men det är en minnesvärd sekvens som satt sig och sticker ut. En annan scen som sätter sig är påhälsningen som Malone får. Det är starkt och gripande, vilket även har att göra med att filmen lyckats få en att bry sig om de omutbara.


© Paramount Pictures

Det är tveklöst en klassfilm som rakt igenom håller en hög nivå i det mesta. Även om Brian De Palma gjorde en del filmer där emellan, har filmen en del likheter med hans tidigare film Scarface (1983) och senare film Carlito's Way (1993). I samtliga fall är det brottets bana som synas och även om det här går ut på att bekämpa den organiserade brottsligheten, har filmerna lite samma stil och känsla över sig. Framförallt är det tre utmärkta filmer som man blir sugen på att återbesöka med jämna mellanrum.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.8

Backdraft

Titel: Backdraft / Eldstorm
Genre: Action/Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1991
Regi: Ron Howard
I rollerna: Kurt Russell, William Baldwin, Robert De Niro, Donald Sutherland, Jennifer Jason Leigh, Scott Glenn, Rebecca De Mornay, J.T. Walsh

Handling: En livsfarlig pyroman går lös i Chicago samtidigt som en nybliven brandman gör sitt bästa för att förtjäna sin äldre brors och de andra brandmännens respekt.

Omdöme: 20 år efter att deras far dog i en brand, har bröderna Stephen (Kurt Russell) och Brian McCaffrey (William Baldwin) gått i sin fars fotspår och blivit brandmän. Stephen är den äldre och är inte bara etablerad utan även en respekterad och hjältemodig brandman som leder männen i släckningsarbetet. Brian har precis blivit brandman och Stephen har sett till att han hamnat på hans brandstation, ansedd som den bästa men även den tuffaste i Chicago.


©Universal Pictures

Medan bröderna försöker samarbeta och lägga sina privata åsikter och skiljaktigheter åt sidan, hamnar de mitt i en farlig pyromans väg. En serie mystiska och mycket dödliga eldsvådor skördar flera offer. Medan Stephen och Brian bekämpar diverse bränder, utreder brandinspektören Donald Rimgale (Robert De Niro) platserna för att försöka ta reda på orsaken och om de är anlagda.


©Universal Pictures

Rimgale pressas av den lokale Chicago-politikern Martin Swayzak (J.T. Walsh) och hans assistent Jennifer Vaitkus (Jennifer Jason Leigh) som kräver snabba resultat. Rimgale och Brian, som hjälper Rimdale med utredningen, vänder sig till ökände pyromanen Ronald Bartel (Donald Sutherland) i hopp om att få tips och hjälp för att finna gärningsmannen.


©Universal Pictures

Ron Howard regisserar och sparar inte på krutet med denna sommarblockbuster om brandmän. Det är den mest framgångsrika filmen genom tiderna om brandmän då den spelade in över $150m och inspirerat många att bli brandmän. Till sin hjälp har han bl.a. Hans Zimmer vars toner oftast passar bra även om de i vissa fall är på gränsen att bli för hjälteaktiga.


©Universal Pictures

Något som gör att filmen funkar är den höga standarden eldsvådorna och fotot håller rakt igenom filmen. Det är inga datagenererade eldsvådor utan det är äkta eld som kameran fångar. Det blir effektfullt att skåda, inte minst backdraft-effekten när elden liksom slukas och drar sig tillbaka innan den exploderar och skapar dödlig förödelse.


©Universal Pictures

Även om filmen setts ett par gånger tidigare är det förvånansvärt lite som minns och känns igen, vilket bara är bra. Tidigt 90-tal, god underhållning och en del spännande action gör att man har lätt att se varför filmen gick så bra på bio när den kom. Det är långt ifrån en renodlad actionfilm då den lägger en hel del energi på att bygga upp relationen mellan bröderna Stephen och Brian. På det ett mysterium med pyromanen som härjar.


©Universal Pictures

Det kanske spenderas lite väl mycket tid på bröderna McCaffrey emellanåt, speciellt då jakten på pyromanen och mysteriet kring de anlagda bränderna/explosionerna visar sig bli då filmen funkar som bäst. För när utredningen får med Robert De Niro och Donald Sutherland höjs kvalitén ett snäpp. Speciellt Sutherland är minnesvärd och borde varit med mer.


©Universal Pictures

Sista 15-20 minuterna tappar filmen en aning då man sträcker speltiden till 2.17 vilket är lite långt. Trots det är det en rakt igenom välgjord film vilket den vinner mycket på. Visst är en del kanske med för effektens skull men det är underhållande och ganska spännande vilket är vad som gör att filmen blev så omtyckt. Dramat och intrigerna hade man kanske kunnat få ut mer av men till slut får man en effektiv film om brandmännens hjältemod och en pyroman som försvårar deras redan så farliga arbete.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.7

Stanley & Iris

Titel: Stanley & Iris
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1990
Regi: Martin Ritt
I rollerna: Jane Fonda, Robert De Niro, Swoosie Kurtz, Martha Plimpton

Handling: Iris är en fabriksarbeterska och Stanley är kock. De träffar varandra och vänskap uppstår. Efter en tid upptäcker Iris att Stanley är analfabet men hon ger sig katten på att han ska lära sig läsa och skriva.

Omdöme: Iris (Jane Fonda) är änka sedan hennes älskade make dog för ett par månader sen. Hon lever med sina två barn plus hennes syster Sharon (Swoosie Kurtz) och svåger som flyttat in och bor med dem då de har ont om pengar. Iris och Sharon jobbar på det lokala bageriet vilket egentligen är en stor fabrik. Det är tufft och alla som jobbar där känner att de är fast och aldrig kommer kunna bryta sig loss.


©MGM

En dag träffar Iris på Stanley (Robert De Niro) på väg hem från jobbet. Det visar sig att han jobbar som kock i fabrikens matsal där Iris och de övriga arbetarna äter dagligen. Snart formas en vänskap mellan de två. Iris känner att Stanley är en bra man, men upptäcker att något tynger honom. När det visar sig att han inte kan läsa och skriva, börjar de spendera kvällarna med att försöka få Stanley att lära sig att läsa och skriva.


©MGM

Intressant att en film som Norma Rae (1979) dyker upp i tankarna under filmens gång. I efterhand visar det sig att det är samma producenter och regissör som ligger bakom båda filmerna. Det är helt enkelt något liknande man tar del av med en kvinna i arbetarklassen. Nu är inte filmen samma typ av politiska drama då det handlar om en annan sorts kamp som huvudpersonerna går igenom.


©MGM

Lite av en film som skulle kunna ses som två filmer i en. För å ena sidan är det ett drama om arbetarklassen och den dagliga kampen i vardagen. Å andra sidan ett romantiskt drama om vänskapen mellan Iris och Stanley som sakta men säkert utvecklas till något mer när de försöker få Stanley att läsa och skriva.


©MGM

Filmens två huvudrollsinnehavare är Oscarsvinnare och det är ingen tvekan om att de är riktigt duktiga skådespelare. Trots att de gör ett ganska bra jobb har de inte riktigt den fina kemin man önskar sig. Under filmens gång infinner sig även känslan att det saknas lite driv i historien. Detta kom att bli veteranregissören Martin Ritts sista film och den är inte lika lyckad som hans Norma Rae (1979) och inte minst Murphy's Romance (1985).


©MGM

Hade trots allt hoppats på något mysigare. Filmen inleder ändå lite mysigt under förtexterna när kameran sakta sveper över det lilla samhället till John Williams musik. Det saknas dock något under filmens gång. Det blir aldrig riktigt gripande, fint eller romantiskt. Istället lite för medelmåttigt. Förvisso vet man inte riktigt vart det ska leda mot slutet, men till slut känns det lite tillrättalagt för att bli mer än ok.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.3