The Killer Is Loose

Titel: The Killer Is Loose / En mördare går lös
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1956
Regi: Budd Boetticher
I rollerna: Joseph Cotten, Rhonda Fleming, Wendell Corey, John Larch

Handling: En bankrånare, vars fru oavsiktligt dödats av en polis, bryter sig ur fängelset för att utkräva sin hämnd.

Omdöme: Efter att ett bankrån ägt rum där rånarna kommit undan med bytet, kopplas polisdetektiven Sam Wagner (Joseph Cotten) in på fallet. Eftersom rånarna kände till detaljer som att banken hade extra mycket pengar i förvaring just då, var larmet fanns och även visste bankdirektörens namn, misstänker man att de hade hjälp från insidan.


© United Artists

Misstankarna riktas mot bankanställde Leon Poole (Wendell Corey). Han verkar vara en lugn och lite tillbakadragen person som tjänstgjorde i andra världskriget. När polisen ledda av Wagner gör ett tillslag hemma hos Poole och skottlossning utbryter, råkar de skjuta Pooles hustru till döds. Pooles värld faller nu samman då hans fru var hela hans liv. Under den efterföljande rättegången där Poole döms till flera års fängelse, lovar han att hämnas sin döda fru och vänder sina blickar mot Wagners fru, Lila (Rhonda Fleming).


© United Artists

En 73 minuter kort film-noir som går rakt på sak och inte har mycket dötid. Även om den går rakt på sak är det inte så att den är förutsägbar eller att det bara blir en rutinsak. Här finns överraskningsmoment och speciellt Leon Poole visar sig vara en oberäknelig man. Hans lugn och sätt skulle inte få en att tro att han skulle vara särskilt våldsam. Men när han bestämt sig för hämnd är det det enda i hans huvud, även om han inte visar det.


© United Artists

Eftersom Poole väljer att inrikta sig på polisens fru som sin måltavla, blir det ett intressant psykologiskt spel som påverkar både Lila och maken Sam. Han är van vid att brottslingar vill hämnas på honom för att han satt dit dem och tar det oftast med en klackspark. Men i det här fallet har han ju av misstag råkat döda en brottslings fru. Och nu handlar det om en hotbild mot hans kära hustru som han inte vill ska oroa sig. Han väljer att försöka tona ner det hela och inte berätta alla detaljer, men hon är inte korkad och förstår att något är på gång.


© United Artists

Namnet på regissören Budd Boetticher kändes igen eftersom tre av hans senare filmer setts, samtliga västernfilmer. Det här är alltså en film-noir men hämndtemat är något som var återkommande i båda genrerna. Visst är det inget man inte sett förr men det finns tillräckligt här för att behålla tittarens intresse.


© United Artists

En del överraskningsmoment som sagt med en del scener som sticker ut när Poole sätter igång processen att hämnas. Det funkar bra både att följa Poole och att följa Sam och hans fru Lila som förbereder sig bäst de kan. Poole är listig och slinker igenom polisens försök att få tag i han vilket gör att han närmar sig sitt mål. Vi får även en del nerv och en relativt tillfredsställande upplösning på det hela.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.6

Play Misty for Me

Titel: Play Misty for Me / Mardrömmen
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 1971
Regi: Clint Eastwood
I rollerna: Clint Eastwood, Jessica Walter, Donna Mills, John Larch, Don Siegel

Handling: Dave Garver är en populär radiopratare, som flera gånger uppfyller en kvinnlig lyssnares önskningar om att spela en viss sång. När kvinnan Evelyn Draper stämmer träff med Dave på hans favoritklubb blir det början till en brännande het kärleksaffär. Men när Dave försöker bryta förhållandet förvandlas Evelyns passion till våldsam besatthet. Allt och alla i Daves omgivning blir utsatta för Evelyns iskalla och livsfarliga angrepp.

Omdöme: Radioprataren Dave Garver (Clint Eastwood) lever ett lugnt singelliv i Carmel längs Kalifornia-kusten. Han har inga problem med att ragga upp kvinnor och detsamma kan sägas om rollerna är omvända då Dave inte tackar nej om han blir uppraggad. En kvinna har ringt in till radiostationen när Dave jobbar och ber honom spela låten Misty åt henne, vilket han givetvis gör för sitt fan.


© Universal Pictures

En kväll när Dave kopplar av med en drink och att snacka lite strunt med bartendern Murphy (Don Siegel) på sitt stamhak, träffar han Evelyn Draper (Jessica Walter). Hon ser till så Dave följer med henne hem och avslöjar sedan att det är hon som ringer in och ber honom spela Misty. Dave kan inte stå emot sitt kanske största fan vilket leder till en het affär.


© Universal Pictures

Dave har gjort det tydligt för Evelyn att han inte vill binda sig och hon känner likadant. Men när Evelyn börjar dyka upp oannonserat känner Dave att han måste förtydliga deras förhållande, något Evelyn inte har några problem med. Det är åtminstone vad hon säger.


© Universal Pictures

Saker och ting kompliceras ytterligare när Daves gamla flamma Tobie (Donna Mills) återvänder efter att ha varit borta i ett par månader. Dave är redo att göra henne till sin stadiga flickvän. Samtidigt börjar han inse att han har en renodlad stalker efter sig i Evelyn som kommer göra hans liv till ett levande helvete.


© Universal Pictures

Clint Eastwoods regidebut utspelar sig på en plats som hade betydelse för honom. Från början skulle handlingen utspela sig i Los Angeles, men han kände att det skulle vara bättre med en mer avkopplande miljö runt Carmel där han senare skulle komma att bli borgmästare. Och det är ett lyckat val får man säga då det är lite småmysigt i den lite sömniga staden och trevliga omgivningen längs kustlinjen.


© Universal Pictures

Vad filmen lyckas bra med är karaktären Evelyn och den obehagliga stalkerpsykopaten som hon är. Det är en riktig mardröm som nog alla kan föreställa sig och sätta sig in i. Bara för att vi har en stark man som blir stalkad gör det inte mindre skrämmande än om rollerna varit de omvända. När man har att göra med en psykopat kan ingen känna sig säker. Detta är något filmen får fram väldigt bra och det är en smått olustig känsla man har varje gång Evelyn dyker upp.


© Universal Pictures

Man kan fullt förstå att en man som Dave, som inte är sen med att hoppa i säng med diverse kvinnor, inte kan värja sig för Evelyns förförelse. Men sedan är det för sent att bli av med henne då hon är övertygad om att hon älskar honom och han henne. Hennes tendenser är uppenbara ju mer han umgås med henne. Hon lider av en stark personlighetsstörning som gör att hon är rädd för att bli övergiven, uppvisar stark ilska, kan skada sig själv och inte minst andra med våldsgärningar.


© Universal Pictures

Vad filmen gör mindre bra är att det märks lite att det är en regidebut av en oerfaren regissör som vill få med mer än vad som hade behövts. För själva scenerna med Evelyn är oftast effektiva, det är en del av utfyllnaden vid sidan om historien med Evelyn som blir temposänkare och ibland helt onödiga. Tänker inte minst på en sekvens med en jazzfestival som borde ha klippts bort helt. Även en del scener mellan Dave och Tobie när de gång på gång visas ute i naturen som ett par känns efter ett tag något långdraget.


© Universal Pictures

En film som har tillräckligt med värde för att funka någorlunda väl. Det är inte direkt i nivå med Psycho (1960) sett till en psykopat som ger sig på folk utan den har snarare mer gemensamt med en film som Fatal Attraction (1987) där ju Glenn Close minnesvärt stalkar Michael Douglas efter att de haft en affär. En del nämner den intressant nog som en slag inofficiell remake på denna. De har också en del likheter med varandra. Även om det är en bättre film än vad denna är, har denna en obehagskänsla som bitvis är mer åt rysarhållet när Evelyn är i farten.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9