Devil in a Blue Dress

Titel: Devil in a Blue Dress / Djävul i en blå klänning
Genre: Kriminaldrama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1995
Regi: Carl Franklin
I rollerna: Denzel Washington, Jennifer Beals, Tom Sizemore, Don Cheadle

Handling: Ezekiel "Easy" Rawlins är en före detta soldat som kämpat i andra världskriget. För att börja ett nytt liv flyttar han till Los Angeles. Men den amerikanska drömmen blir sällan verklighet för en man i efterkrigstidens USA. Easy går med på att göra ett jobb åt den skumme Albright och hans uppgift är att leta reda på Daphne Monet, en mystisk kvinna som har ett hemligt förhållande med en av stadens borgmästarkandidater. Easy dras in i ett otäckt drama, späckat med utpressning, raskonflikter, mord, korrumperade politiker och brutala poliser. Till sin hjälp har Easy sin gamle vän Mouse, som vill väl, men som använder sig av lite väl brutala metoder.

Omdöme: Året är 1948 och Ezekiel "Easy" Rawlins (Denzel Washington) har återvänt från tjänstgöring som soldat under andra världskriget. Han har flyttat från Texas ut till Los Angeles för en chans till ett bättre liv. Nu letar han efter jobb och får en chans då bartendern han känner introducerar honom för Albright (Tom Sizemore).


©TriStar Pictures

Albright vill anlita Easy att leta upp Daphne Monet (Jennifer Beals) som försvunnit. Eftersom Daphne setts på en nattklubb för svarta, har Easy lättare att smälta in. Easy får bra betalt och anar att något lurt är på gång, men går med på uppdraget eftersom han behöver pengarna och hans bartendervän insisterar på att allt är i sin ordning.


©TriStar Pictures

Easy finner sig snart bli innästlad i mord, utpressning och korruption då folk han träffar hittas mördade. Trots att allt inte går som på räls har han inget emot att det händer en del och lite fara. Han ber dock om hjälp av sin gamle vän Mouse (Don Cheadle) som ansluter från Houston för att ge honom understöd när det börjar hetta till om öronen.


©TriStar Pictures

Efter att framgångsrikt ha regisserat One False Move (1991) fick Carl Franklin skriva och regissera denna film baserad på en bok. Det är en neo-noir där en vardaglig man får chansen att bli en detektiv. Intrigerna hopar sig precis som man är van vid från noir-filmen och det är aldrig helt fel. Är man upplagd för lite mysterium, farliga damer och korruption som genomsyrar samhället är det bara att bänka sig och se vart det ska leda.


©TriStar Pictures

Filmen har möjligen inget den gör strålande men samtidigt har den inte några uppenbara svagheter. Helt enkelt en stabil film som tål att ses om man är upplagd för den här typen av film. Den lyckas relativt bra med att skapa en stämning och fånga eran utan att bli överdrivet nostalgisk över 40-talet. Så där lagom helt enkelt. Dock väljer man att ta med en rad gamla låtar istället för att låta Elmer Bernsteins desto mer atmosfäriska musik få större utrymme, synd.


©TriStar Pictures

Denzel Washington känner man sig trygg med i huvudrollen även om han inte behöver förta sig nämnvärt. Tom Sizemore passar bra som mystisk och elak. Jennifer Beals har potential som femme fatale men hennes karaktär försvinner från handlingen under långa stunder och blir mer mystisk än farlig. Och så har vi Don Cheadle som kanske sticker ut mest i rollen som Mouse när han dyker upp en timme in. En Mouse som är oberäknelig och smått farlig bärandes på laddade vapen som han mer än gärna använder.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8

Point Break

Titel: Point Break
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1991
Regi: Kathryn Bigelow
I rollerna: Keanu Reeves, Patrick Swayze, Gary Busey, Lori Petty, John C. McGinley, Tom Sizemore

Handling: Johnny Utah, en nyutexaminerad FBI-agent, beslutar sig för att sätta dit ett gäng bankrånare som härjar i södra Kalifornien. Eftersom hans partner är övertygad om att rånarna är surfare, får Johnny infiltrera surfarnas laglösa värld. Där möter han Bodhi, en karismatisk kicksökare som gör vad som helst för lite spänning.

Omdöme: Den unge FBI-agenten Johnny Utah (Keanu Reeves) börjar jobba på bankrånardivisionen i Los Angeles som kallas för bankrånarhuvudstaden för sina många bankrån. Han paras ihop med veteranen Angelo Pappas (Gary Busey) och tillsammans utreder de ytterligare ett i raden bankrån utförda av fyra män maskerade med masker av ex-presidenterna. Ex-presidenterna som de kallas misstänks ha genomfört ett stort antal bankrån i Kalifornien under de senaste åren.


©20th Century Fox

Pappas, som är något av en lös kanon, lägger fram sin teori till Johnny om vilka de kan ha att göra med. Mycket pekar på att de fyra är surfare som är i området under sommarmånaderna innan de sticker iväg för att återvända följande år. Det gör att de endast har en månad på sig att komma dem på spåren innan de försvinner.


©20th Century Fox

Planen blir att Johnny ska lära sig surfa och på så vis komma nära surfare och kanske komma närmare de misstänkta, om de nu är surfare. FBI-chefen Ben Harp (John C. McGinley) är föga imponerad över deras tes eller arbetssätt vilket gör att de måste få fram något att gå på och det illa kvickt. Det hetaste spåret visar sig vara en surfare vid namn Bodhi (Patrick Swayze) och hans surfarvänner som söker stora adrenalinkickar.


©20th Century Fox

Kathryn Bigelow skulle senare komma att göra Oscarsfilmer men innan dess gjorde hon bl.a. denna actionfilm som är mer underhållande och stämningsfull än att vara en helt realistisk film. Dåvarande maken James Cameron var med och producerade filmen och de bidrog även båda till det slutgiltiga manuset. Filmen blev en succé och spelade in nästan fyra gånger sin budget. Samma år släppte för övrigt Cameron Terminator 2: Judgment Day (1991) som blev en ännu större kassasuccé.


©20th Century Fox

En sak som blir ganska tydlig är att Keanu Reeves inte ger den mest stabila prestationen. Han har inte minst lite svårt att övertyga när Johnny Utah blir upprörd. Trots det passar han för rollen och funkar någorlunda väl. Lori Petty som surfartjejen Tyler är också något svag. Patrick Swayze och Gary Busey är istället de två som funkar bäst och är genomgående mest stabila i sina respektive roller.


©20th Century Fox

Filmen besitter något av värde och det är stämningen som en tidig 90-tals film lyckas med. Det är fotot, färgerna av soluppgången och solnedgången i Kalifornien som fångas fint. Det är något med bandet som skapas mellan Johnny och Bodhi som gör att man förstår varför ömsesidig respekt uppstår. Det är musiken av Mark Isham som mestadels håller bra klass när den ligger i bakgrunden.


©20th Century Fox

Är det en sak som dock inte riktigt får till det så är det de sista 15-20 minuterna när musiken hamnar i en svacka då den oförklarligt ändrar lite ton och drar på mer än tidigare. Kanske försökte man vrida upp spänningen på så vis, men tyvärr sänker det känslan i filmen under filmens sista uppgörelser. Det är verkligen synd då filmen blir lidande p.g.a. detta. Det känns på så vis även som att filmen blir något utdragen när speltiden letar sig upp mot tvåtimmarsstrecket. Intressant när 80% av filmen och musiken är bra till klart bra.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3

Striking Distance

Titel: Striking Distance
Genre: Kriminalare/Mysterium/Action/Thriller
Land: USA
År: 1993
Regi: Rowdy Herrington
I rollerna: Bruce Willis, Sarah Jessica Parker, Dennis Farina, Tom Sizemore, Brion James, John Mahoney

Handling: Polisen Tom Hardy har blivit degraderad på grund av sina kontroversiella arbetsmetoder och bråk kring utredningen av ett seriemord. När en ny våg av mord drar fram ser Tom ett samband med de tidigare morden, men ingen lyssnar på honom.

Omdöme: Mordutredaren Tom Hardy (Bruce Willis) och hans poliskollegor jagar en seriemördare i Pittsburgh. Samtidigt vittnar han mot sin partner tillika kusin Jimmy (Robert Pastorelli) för polisbrutalitet. Det får de flesta kollegorna att vända sig mot honom, inklusive morbror Nick Detillo (Dennis Farina) och kusinen Danny (Tom Sizemore). Under en jakt på den misstänkta seriemördaren, som Tom är alltmer övertygad om är polis, dödas Toms far Vincent (John Mahoney). En misstänkt grips och åtalas, men Tom är övertygad om att det är fel man.


©Columbia Pictures

Två år senare har Tom fått lämna jobbet som mordutredare, är alkoholiserad och jobbar numera som flodpolis med att patrullera vattnet runt Pittsburgh med motorbåt. Han får en ny partner i form av dykaren Jo Christman (Sarah Jessica Parker). Ju närmare de båda kommer varandra, desto större risk utsätts hon för. Detta då Tom börjar kontaktas av vad han misstänker är seriemördaren som börjat slå till igen, denna gång mot kvinnor som Tom haft förhållanden med och som fiskas upp ur floderna runt om Pittsburgh där Tom patrullerar.


©Columbia Pictures

En i raden thrillers och seriemördarfilmer som kom under 90-talet. Inte någon av de bästa eller mest minnesvärda, men eftersom den inte mindes särskilt väl var det läge att återbesöka den. Den har en del på gång och kul nog har man flera misstänkta bland Toms gamla poliskollegor. De huvudmisstänkta är morbror Nick, kusinerna Jimmy och Danny samt mordutredaren Eddie Eiler (Brion James) som konstant kommer med verbala attacker mot Tom vilket leder till en del skratt.


©Columbia Pictures

Lite småkul att ta sig igenom denna film som förvisso har Bruce Willis och Sarah Jessica Parker i huvudrollerna, men det är birollerna som funkar bäst och underhåller mest. Tycker en sån här film har ett värde i att den går att se om utan att göra bort sig. Småspännande men det blir inte en film som lever på stämning och spänning. Snarare puttrar det på med mysteriet med seriemördaren som börjar ge sig på Toms gamla flammor, vilket givetvis pekar på att det är en personlig vendetta. Det blir upp till Tom att försöka lösa fallet, trots motstånd från hans gamla poliskollegor och släkt.


©Columbia Pictures

Det som är mest synd med filmen är att musiken av Brad Fiedel, som inte minst gjorde musiken till The Terminator (1984) och Terminator 2: Judgment Day (1991), inte håller måttet. Ok under de lugnare scenerna men när det hettar till under actionscenerna blir det allt annat än övertygande. I nämnda klassiker var det på sina håll också ojämnt, men mestadels var det klart mycket bättre än vad man bjuds på här.


©Columbia Pictures

Läser man om produktionen och testvisningarna av originalversionen av filmen, visar det sig att filmen stötte på problem. Testpubliken gillade inte alls vad de såg vilket gjorde att filmens release sköts upp, man filmade om vissa scener och klippte om filmen. Som det verkar var det Bruce Willis och hans ego som hade lagt sig i under filminspelningen och hans ändringar var de som testpubliken ogillade. Den nya versionen som släpptes funkar åtminstone och ger en ok film för stunden.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 5.9