Highest 2 Lowest

Titel: Highest 2 Lowest
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 2025
Regi: Spike Lee
I rollerna: Denzel Washington, Jeffrey Wright, Ilfenesh Hadera, A$AP Rocky

Handling: När en titan inom musikindustrin blir måltavla för en kidnappningskomplott med lösensumma, hamnar han i ett livsavgörande moraliskt dilemma.

Omdöme: Efter att nyligen ha sett om Inside Man (2006) av Spike Lee och uppskattat den, var det med viss förhoppning att denna nyversion av Akira Kurosawa-klassikern High and Low (1963) kunde vara värd en titt. Det blev för övrigt första samarbetet mellan Spike Lee och Denzel Washington sedan just nämnda Inside Man (2006).


© A24

Vi befinner oss i New York där David King (Denzel Washington) lever flott. David är en musikmogul som äger och driver ett skivbolag han startade för 25 år sedan. Han bor högst upp i sin penthouse-lägenhet i en skyskrapa med frun Pam (Ilfenesh Hadera) och deras 17-årige son Trey (Aubrey Joseph).


© A24

Denna dag blir inte som andra. David är i full färd med att köpa ut sin affärspartner vilket innebär full kontroll över skivbolaget som annars kommer säljas. Men plötsligt förändras allt när han får ett telefonsamtal om att sonen Trey blivit kidnappad och en lösensumma på $17.5m begärs. Det visar sig dock inte bara vara Trey som är försvunnen då Davids personlige chaufför och vän Paul (Jeffrey Wright) är desperat att få tag på sin son Kyle (Elijah Wright) som också försvunnit från basketträningen han var på med Trey.


© A24

Inte så mycket mindes med originalet High and Low (1963) men en viktig twist mindes och det var ju lite synd. Fast som det visar sig avslöjas detta relativt tidigt i historien och leder till ett moraliskt dilemma för David King. Kidnappningen fortlöper och polisen kopplas in för att hantera planeringen inför kidnapparens krav.


© A24

De tre poliserna som sköter utredningen känns inte helt professionella, varken i hur de kommunicerar med familjen eller hur de sköter sina jobb. Dessutom hamnar deras utredning lite för mycket i bakgrunden och vi får inte ta del av deras polisarbete. Man borde helt klart gett utredningen mer utrymme och även haft med tyngre namn bland skådespelarna i rollerna. Som det är nu känns det lite för amatörmässigt på alla håll och kanter.


© A24

Filmen funkar någorlunda väl under första tredjedelen, kanske halva filmen. Kidnappningshistorien är en bra grund och det hela är upplagt för en nervig thriller. Men någonstans längs vägen börjar filmen dribbla bort sig själv. Ta t.ex. överlämningen av lösensumman som borde vara en av filmens höjdpunkter och tätare sekvenser. Vad gör man? Jo, man låter det utspela sig på Puerto Ricos dag med horribel puertoricansk jazzig livemusik som spelas under denna sekvens. Det blir allt annat än nervigt, ja om man inte talar om hur extremt oljudet går en på nerverna.


© A24

Vet inte riktigt vad tanken var med filmen då den går från att vara vad som borde vara en tät kidnappningsthriller till att bli något annat. Det blir utdraget och många scener kunde klippts bort. Till slut blir det smått olidligt när scen efter scen läggs på som bara känns som utfyllnad när filmen för länge sedan borde varit slut. En hood-version på en gammal klassiker vilket inte alls faller väl ut. Den borde och kunde varit mer lik Inside Man (2006) i sitt genomförande men så blir inte fallet. Det blir två hängiga mungipor i betyg.


© A24

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 6.4

Inside Man

Titel: Inside Man
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2006
Regi: Spike Lee
I rollerna: Denzel Washington, Clive Owen, Jodie Foster, Christopher Plummer, Willem Dafoe, Chiwetel Ejiofor

Handling: Under ledning av den mystiske Dalton Russell har en grupp tagit sig in på Manhattan Trust, Wall Streets mest kända finansinstitut. Kuppen är minutiöst planerad och efter bara några sekunder har 50 personer tagits som gisslan. Russell står i begrepp att genomföra ett unikt och välplanerat bankrån, och polisen Keith Frazier kastas in för att förhandla med rånarna och rädda gisslan. Men mer än bara finansiella värden står på spel och plötsligt dyker den slipade privatutredaren Madeleine White upp.

Omdöme: Ibland kan det vara värt att återbesöka en film man sett för länge sen, inte minns så mycket av och som man kanske inte uppskattade fullt ut. Då och då känner man för att se om vissa filmer och liksom ge dem en ny chans, utan att för den delen ha tyckt den var dålig när den tidigare setts. Detta var en sådan film. Det hjälper även om man är upplagd för den typen av film och förväntningarna är lite lägre.


© Universal Pictures

Vi befinner oss i New York där fyra maskerade personer utklädda till målare kliver in på banken Manhattan Trust. De slår ut kamerasystemet, låser utgången och tar inom kort runt 50 personer som gisslan. Ledaren för gruppen är Dalton Russell (Clive Owen) som planerat bankrånet in i minsta detalj och inte känner sig stressad över att de kommer vara där inne en längre tid medan polisen omringar byggnaden.


© Universal Pictures

Polisdetektiven Keith Frazier (Denzel Washington) och hans partner Bill Mitchell (Chiwetel Ejiofor) får ta hand om fallet och förhandla om gisslansituationen. De samarbetar med kapten John Darius (Willem Dafoe) som ansvarar för polisenheten som rycker ut vid nödsituationer.


© Universal Pictures

Medan polisen försöker få någon slags ordning på situationen får de Madeleine White (Jodie Foster) som medhjälpare. Hon har fått fria händer från stadens borgmästare som i sin tur pressats av Madeleine som anlitats av bankens ordförande, Arthur Case (Christopher Plummer). Detta då den förmögne Case vill försäkra sig om att något värdefullt i hans bankfack inte ska hamna i fel händer.


© Universal Pictures

I filmens dialog nämns Sidney Lumet-klassikern Dog Day Afternoon (1975) och man skulle kunna säga att filmen haft den som grund för denna rånarfilm. Förvisso helt olika filmer och här har det utvecklats till något mer än ett bankrån. Det är en katt och råtta-lek mellan Dalton Russell och Keith Frazier där de båda försöker förhala hela processen. Frågan är vad rånarnas egentliga motiv är och hur de tänkt komma undan.


© Universal Pictures

Tycker det inte bara är en film som lever på ett manus som ska vara lurigt och ha en twist utan den har ett paket som gör det tillfredsställande att följa under filmens gång. Den har både innehållet och ytan för att skapa en film som funkar på flera plan. Nu kanske det varken är den smartaste historien eller det mest spektakulära rent visuellt, men det håller genomgående en hög standard vilket gör det till en klart sevärd och välgjord film.


© Universal Pictures

Är det något som kunde gjorts bättre och höjt filmen ett snäpp så är det slutfasen av filmen. Det blir inte riktigt så att luften går ur när det hela sammanfattas och vi får avslutningen på historien. Men det är inte heller chockerande eller med känslan av att den sätter spiken i kistan. Det fanns utrymme här att avsluta med något mer minnesvärt, speciellt med tanke på Arthur Case bakgrund, makt och hans uppenbara önskan att tysta ner det hela.


© Universal Pictures

Om man ska vara lite mer petig så skulle det vara smått omöjligt att kunna komma undan med det perfekta rånet som Dalton Russell planerat. För även om han och hans kumpaner lyckas lura polisen med sin skenmanöver, skulle polisen inte ge sig så lätt. De skulle fortsätta utreda och spana på alla de misstänkta för att finna gärningsmännen. Trots en inte helt tillfredsställande upplösning är det en mestadels underhållande film värd en del beröm.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.6

American Gangster

Titel: American Gangster
Genre: Kriminaldrama
Land: USA/Storbritannien
År: 2007
Regi: Ridley Scott
I rollerna: Denzel Washington, Russell Crowe, Josh Brolin, Cuba Gooding Jr, Chiwetel Ejiofor, John Hawkes, Ted Levine, Armand Assante, John Ortiz, Carla Gugino, Ruby Dee, Idris Elba, Clarence Williams III

Handling: Bygger på den sanna historien om Harlems största heroinlangare Frank Lucas. Vi får följa polisen Richie Roberts försök att störta Lucas imperium.

Omdöme: Under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet förändrar Frank Lucas (Denzel Washington) drogmarknaden i New York. Efter att ha lärt sig av sin mentor Bumpy Johnson (Clarence Williams III) i flera års tid, är det dags för Frank att bygga sitt drogimperium. Han ingår ett avtal direkt med herointillverkarna i Thailand och utnyttjar sedan det faktum att Vietnamkriget härjar genom att använda sig av militärtransporter för att få in drogerna i USA.


©Universal Pictures

Under tiden som Frank Lucas börjar ta över drogförsäljningen i New York, vilket inte minst upprör den italienska maffian som förlorar en hel del pengar, försöker narkotikapolisen Richie Roberts (Russell Crowe) på ett ärligt sätt stoppa narkotikaförsäljningen på gatan. Han ses dock som en polis som inte går att lita på bland de egna efter att han varit "dum nog" att lämna in runt $1m han och kollegan kommit över under ett tillslag.


©Universal Pictures

Frank Lucas har lärt sig att hålla en låg profil och arbeta metodiskt och strukturerat. Han ingår ett samarbete med italienska maffiabossen Dominic Cattano (Armand Assante) som hjälper honom med distributionen men även håller honom säker från konkurrenterna.


©Universal Pictures

Richie Roberts å sin sida får i uppgift att bilda och leda en enhet som jobbar med distriktsåklagaren för att gå efter de stora fiskarna. Han rekryterar folk han litar på och kommer snart fokusera på Frank Lucas. Samtidigt måste Richie hålla koll på de många korrumperade New York-poliserna, inte minst detektiv Trupo (Josh Brolin) som leder en specialenhet som tjänar stora pengar på att utpressa kriminella.


©Universal Pictures

Denna verklighetsinspirerade historia är inte en helt hundraprocentigt sann historia som det visar sig då man tagit sig en del friheter och även använt sig av flera personer och händelser för att skapa något större kring Frank Lucas och Richie Roberts. Så även om en hel del bygger på verkliga händelser är det främst grunderna som stämmer och en del annat har plockats från andra inblandade.


©Universal Pictures

Filmen sågs när den kom och gillades då men väldigt lite mindes från filmen så det passade bra att se om den. Versionen som nu sågs är den förlängda versionen som är runt 20 minuter längre än bioversionen. Det innebär att speltiden letar sig upp mot nästan 3 timmar. Det är inte så kännbart som med många andra långa filmer eftersom det hela tiden händer något vilket för historien framåt. Tack vare bra klippning blir det även ett bra flyt mellan att följa de två huvudkaraktärerna. Det enda som man skulle kunna ha en invändning mot är väl sekvensen på slutet som inte lär ha varit med i bioversionen och som inte hade behövts.


©Universal Pictures

Denzel Washington och Russell Crowe är bra i huvudrollerna och båda bär upp sina respektive roller vilket gör att filmen har en jämnhög nivå vem man än följer. Josh Brolin sticker ut som korrupte Trupo men den som kanske är roligast att se är Armand Assante då hans prestation påminner om en blandning mellan Marlon Brando som gudfadern och Sylvester Stallone med sättet han agerar och pratar. Även värt att notera Ruby Dee i rollen som Frank Lucas mamma då hon Oscarsnominerades för bästa kvinnliga biroll.


©Universal Pictures

Ridley Scott kan sina grejer och har skapat en riktig film. Med det menas att det inte bara blir att berätta historien från start till mål. Istället skapas en atmosfär och starka karaktärer som tar med en på en resa som engagerar under tiden som historien berättas. Man håller sig undan en massa meningslös action och istället blir det spännande att följa de båda männens operationer innan de hamnar på kollisionskurs med varandra och även med andra för den delen.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.8

Crimson Tide

Titel: Crimson Tide / Rött hav
Genre: Action/Drama/Thriller/Krig
Land: USA
År: 1995
Regi: Tony Scott
I rollerna: Denzel Washington, Gene Hackman, Viggo Mortensen, Matt Craven, James Gandolfini, George Dzundza, Steve Zahn, Jason Robards

Handling: Stridsveteranen och ubåtskaptenen Frank Ramsey och hans nytillträdda örlogskapten Ron Hunter hamnar i den största världsomfattande krisen sedan Kubakrisen. Ombord på atomubåten USS Alabama ställer de kursen mot Ryssland där ultranationalister hotar att starta ett tredje världskrig. Men när de tar emot ett obekräftat meddelande att avfyra sin robotar, drabbar Ramsey och Hunter samman över om man ska följa order. På gränsen till det totala kärnvapenkriget utbryter ett myteri som kommer att avgöra mänsklighetens öde.

Omdöme: Ibland blir man sugen på att se om en gammal goding och det är egentligen det bästa tillfället att se om en film. Är man upplagd för en viss typ av film och i synnerhet en specifik film så är förutsättningarna för en trevlig filmstund ganska optimala.


©Buena Vista Pictures

Ryssland har en intern militär kris vilket fått rebeller att ta över en militär missilbas. De hotar med kärnvapenkrig och världens stormakter är på sin vakt, inte minst USA. Beredskapsnivån höjs och atomubåten USS Alabama skickas ut till havs. Där inväntar de order ifall en stundande kärnvapenattack blir ett faktum, något som skulle innebära att de skulle avfyra sina kärnvapenmissiler mot Ryssland.


©Buena Vista Pictures

Ubåtskaptenen kommendör Frank Ramsey (Gene Hackman) och hans manskap gör sig redo för det spända uppdraget. Med sig ut till havs får de örlogskaptenen Ron Hunter (Denzel Washington) som agerar sekond. De båda männen är olika varandra och ser oftast annorlunda på saker och ting. Det är trots allt kaptenen som för befälet men sekonden måste bekräfta order om avfyrning av kärnvapen.


©Buena Vista Pictures

Demonproducenterna Jerry Bruckheimer och Don Simpson producerar och Tony Scott regisserar. Ett par år tidigare samarbetade de framgångsrikt på Top Gun (1986). I detta fall är det en seriösare film om ett stundande kärnvapenkrig. Förutom de inledande minuterna utspelar sig hela filmen ombord på ubåten. Det blir inte någon kärlekshistoria eller liknande mitt i allt, istället en tät och tryckt krigshistoria.


©Buena Vista Pictures

Gamla klassikern The Caine Mutiny (1954) har ett liknande upplägg vad gäller konflikten som uppstår mellan befälen. Kommer även att tänka på The Bedford Incident (1965) som kan ha legat som grund för denna film. Samtidigt har historien tagit inspiration från en verklighetsbaserad incident som inträffade på en sovjetisk ubåt under Kubakrisen.


©Buena Vista Pictures

Det blir inte bara en maktkamp mellan Ramsey och Hunter utan framförallt en riktigt intensiv och tempostark historia ombord ubåten. Filmen blev välförtjänt Oscarsnominerad för bästa klippning (en av tre nomineringar, de övriga för bästa ljud och ljudeffekter). Klippningen är påtaglig eftersom det inte blir en lugn stund utan att kännas stressigt. Musiken av Hans Zimmer är också en bidragande orsak då den håller i taktpinnen. På sina håll har den kanske en tendens att bli lite hjälteaktig men inte till den grad att det skulle gå överstyr.


©Buena Vista Pictures

Gene Hackman och Denzel Washington är filmens stora stjärnor och det är alltid kul när två erkänt duktiga skådespelare ställs mot varandra som här. En sak som uppskattas är att det inte blir snack om rasfrågan vilket nästan garanterat hade varit fallet i en modern film. Istället handlar det om annat som de båda männen plockar fram för att försöka visa vem som har rätt och vem som bestämmer.


©Buena Vista Pictures

Överlag är det en film som håller en jämnstark nivå och som aldrig släpper greppet, precis som en bra ubåtsfilm ska göra. Från det att ubåten går under ytan låter den en inte hämta andan på ett bra tag, något som blir passande med tanke på att vi befinner oss i en ubåt utan en chans att komma undan. Utan tvekan en av de bättre ubåtsfilmerna som finns där ute.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.4

Devil in a Blue Dress

Titel: Devil in a Blue Dress / Djävul i en blå klänning
Genre: Kriminaldrama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1995
Regi: Carl Franklin
I rollerna: Denzel Washington, Jennifer Beals, Tom Sizemore, Don Cheadle

Handling: Ezekiel "Easy" Rawlins är en före detta soldat som kämpat i andra världskriget. För att börja ett nytt liv flyttar han till Los Angeles. Men den amerikanska drömmen blir sällan verklighet för en man i efterkrigstidens USA. Easy går med på att göra ett jobb åt den skumme Albright och hans uppgift är att leta reda på Daphne Monet, en mystisk kvinna som har ett hemligt förhållande med en av stadens borgmästarkandidater. Easy dras in i ett otäckt drama, späckat med utpressning, raskonflikter, mord, korrumperade politiker och brutala poliser. Till sin hjälp har Easy sin gamle vän Mouse, som vill väl, men som använder sig av lite väl brutala metoder.

Omdöme: Året är 1948 och Ezekiel "Easy" Rawlins (Denzel Washington) har återvänt från tjänstgöring som soldat under andra världskriget. Han har flyttat från Texas ut till Los Angeles för en chans till ett bättre liv. Nu letar han efter jobb och får en chans då bartendern han känner introducerar honom för Albright (Tom Sizemore).


©TriStar Pictures

Albright vill anlita Easy att leta upp Daphne Monet (Jennifer Beals) som försvunnit. Eftersom Daphne setts på en nattklubb för svarta, har Easy lättare att smälta in. Easy får bra betalt och anar att något lurt är på gång, men går med på uppdraget eftersom han behöver pengarna och hans bartendervän insisterar på att allt är i sin ordning.


©TriStar Pictures

Easy finner sig snart bli innästlad i mord, utpressning och korruption då folk han träffar hittas mördade. Trots att allt inte går som på räls har han inget emot att det händer en del och lite fara. Han ber dock om hjälp av sin gamle vän Mouse (Don Cheadle) som ansluter från Houston för att ge honom understöd när det börjar hetta till om öronen.


©TriStar Pictures

Efter att framgångsrikt ha regisserat One False Move (1991) fick Carl Franklin skriva och regissera denna film baserad på en bok. Det är en neo-noir där en vardaglig man får chansen att bli en detektiv. Intrigerna hopar sig precis som man är van vid från noir-filmen och det är aldrig helt fel. Är man upplagd för lite mysterium, farliga damer och korruption som genomsyrar samhället är det bara att bänka sig och se vart det ska leda.


©TriStar Pictures

Filmen har möjligen inget den gör strålande men samtidigt har den inte några uppenbara svagheter. Helt enkelt en stabil film som tål att ses om man är upplagd för den här typen av film. Den lyckas relativt bra med att skapa en stämning och fånga eran utan att bli överdrivet nostalgisk över 40-talet. Så där lagom helt enkelt. Dock väljer man att ta med en rad gamla låtar istället för att låta Elmer Bernsteins desto mer atmosfäriska musik få större utrymme, synd.


©TriStar Pictures

Denzel Washington känner man sig trygg med i huvudrollen även om han inte behöver förta sig nämnvärt. Tom Sizemore passar bra som mystisk och elak. Jennifer Beals har potential som femme fatale men hennes karaktär försvinner från handlingen under långa stunder och blir mer mystisk än farlig. Och så har vi Don Cheadle som kanske sticker ut mest i rollen som Mouse när han dyker upp en timme in. En Mouse som är oberäknelig och smått farlig bärandes på laddade vapen som han mer än gärna använder.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8

Gladiator II

Titel: Gladiator II
Genre: Action/Drama/Äventyr
Land: USA/Storbritannien
År: 2024
Regi: Ridley Scott
I rollerna: Paul Mescal, Denzel Washington, Pedro Pascal, Connie Nielsen

Handling: Den unge Lucius har blivit vuxen och skaffat sig familj i Numidia. När generalen Acacius invaderar landet tillfångatas Lucius och tvingas till slaveri. Inspirerad av Maximus blir Lucius själv en gladiator, och börjar sätta sig emot de nuvarande kejsarnas styre.

Omdöme: När romerska trupper ledda av general Acacius (Pedro Pascal) drar in i nordafrikanska Numidia, är Lucius (Paul Mescal) en av de som tillfångatas och hans fru dödas. Lucius förs till Rom som slav där han upptäcks av Macrinus (Denzel Washington) som köper honom. Detta då han driver ett stall med gladiatorer och ser något i Lucius som kan göra honom till en duktig gladiator.


©Paramount Pictures

Lucius, som har ett starkt hämndbegär mot Acacius då han beskyller honom för sin frus död, blir snart omtalad och får de två kejsarnas ögon på sig. Kejsarna är blodtörstiga och anordnar gladiatorspel inne på Colosseum där Lucius blir en gladiatorstjärna. Han får även kontakt med Acacius fru Lucilla (Connie Nielsen) som ser likheter med f.d. gladiatorhjälten Maximus i Lucius.


©Paramount Pictures

24 år efter moderna klassikern Gladiator (2000) valde Ridley Scott att göra denna uppföljare. Något förbryllande får erkännas men han kände väl att det fanns mer att berätta. Istället för att berätta något nytt fortsätter historien, men det är med mestadels nya karaktärer och skådespelare vilket ändå gör att det skiljer sig. Dock känner man igen sig i upplägget när handlingen utspelar sig i Rom med gladiatorspelen, intrigerna och det politiska maktspelet.


©Paramount Pictures

Det är svårt att inte jämföra med föregångaren men man gör nog bäst i att inte förvänta sig en lika bra film för det är det inte. Redan inledningsvis med slagen i Numidia och skeppen på vattnet märker man av dataanimeringen som gör att det blir svårt att komma in i filmen med en gång. Dessutom bygger man inte upp karaktärernas bakgrund utan man går direkt på slagen och actionscenerna. En annan sak som är noterbar är att musiken av Harry Gregson-Williams är relativt medioker och höjer sig i princip endast när Hans Zimmers klassmusik från den första filmen återanvänds.


©Paramount Pictures

När handlingen förflyttas till Rom lugnas tempot, fler karaktärer introduceras och intrigerna inleds. Det tar ett tag men en bit in i filmen börjar man äntligen komma in i det hela. Gladiatorspelen avlöser varandra och det bjuds på olika teman vilket gör att det inte blir alltför upprepande. I en av dessa använder man sig av babianer på steroider. En sekvens som använt gott om dataeffekter och det hela känns tyvärr inte naturligt. Det är som taget från en fantasyfilm och hör inte hemma i en sån här film, speciellt en seriös sådan med regi av Ridley Scott. Däremot funkar en del andra gladiatorspel bättre, inklusive en med en noshörning.


©Paramount Pictures

Paul Mescal som Lucius är ok men kan inte mäta sig med Russell Crowe som har en annan pondus och övertygelse som Maximus i föregångaren. De båda kejsarbröderna lyckas inte ersätta Joaquin Phoenix som var högst minnesvärd. De är lite småcreepy men mer galna än direkt bra karaktärer. Pedro Pascal som Acacius känns lovande och borde fått större utrymme än han får. Karaktären får inte det djup som det fanns potential för. Istället blir det Denzel Washington och hans Macrinus som får det mesta av det bästa att jobba med. Han är också rakt igenom solid. Känns dock som det överlag fanns mer att få ut av karaktärerna och filmen för den delen.


©Paramount Pictures

Får väl erkänna att jag inte riktigt såg behovet av en ny Gladiator-film och efter att filmen setts klart stärks den känslan. Vad var egentligen tanken då det är lite samma visa, men sämre? Man tycker att om man ändå gör en till film ett kvarts sekel efter den första filmen av samma regissör, bör man kunna bjuda på något bättre. George Miller lyckades med detta med Mad Max: Fury Road (2015), fast skillnaden var att Gladiator (2000) redan var en toppfilm så ribban var extremt högt ställd.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.7