Traffic

Titel: Traffic
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA/Tyskland
År: 2000
Regi: Steven Soderbergh
I rollerna: Michael Douglas, Benicio Del Toro, Catherine Zeta-Jones, Don Cheadle, Luis Guzmán, Dennis Quaid, Miguel Ferrer, Amy Irving, Steven Bauer, Tomas Milian, James Brolin, Albert Finney, Clifton Collins Jr, Erika Christensen, Topher Grace

Handling: Narkotikan flödar in i USA via den mexikanska gränsen. Trots att gränspolisen jobbar hårt är frestelserna stora och korrupta poliser finns det gott om. Domaren Robert Wakefield väljer att ta upp kampen mot knarkhandeln och skickar med presidentens välsignelse specialtränade FBI-agenter till gränsen.

Omdöme: Steven Soderbergh kom att vinna en Oscar för bästa regi för denna film som synar drogproblemet på båda sidor om gränsen mellan USA och Mexiko. På den mexikanska sidan har polisen Javier Rodriguez (Benicio Del Toro) tillsammans med sin kollega fullt upp med att stoppa drogsmugglare.


© Initial Entertainment Group/USA Films

I ett land som lider av stor korruption, inte minst bland underbetalda poliser, är Javier en av de ärliga. Detta uppskattas av general Arturo Salazar (Tomas Milian) som behöver fler män som han i kampen mot drogkartellerna. Salazar går hårt åt en av drogkartellerna, frågan är vad hans motivation kan vara.


© Initial Entertainment Group/USA Films

På andra sidan gränsen i huvudstaden Washington D.C. blir domare Robert Wakefield (Michael Douglas) utsedd till drogczar av presidenten. Idealist som han är tänker han göra allt i sin makt för att gå till botten med det eskalerande drogproblemet. Det är dock ett tveeggat problem. Drogkartellerna tjänar stora pengar på sin affärsrörelse och ligger ofta steget före. Samtidigt är efterfrågan större än någonsin från droganvändarna i USA och för Roberts del drabbar det honom personligen då dottern Caroline (Erika Christensen) börjat använda tunga droger.


© Initial Entertainment Group/USA Films

Vi har även narkotikabekämpande DEA-agenterna Montel (Don Cheadle) och Ray (Luis Guzmán) som lyckas sätta dit Eduardo Ruiz (Miguel Ferrer). Han visar sig dock jobba åt en mäktig affärsman som han pekar ut mot immunitet. Affärsmannen visar sig vara make till Helena Ayala (Catherine Zeta-Jones) som varit helt ovetandes om sin makes illegala affärer. Nu är hon fast besluten att uppehålla familjens levnadsstandard, kosta vad det kosta vill.


© Initial Entertainment Group/USA Films

När den episka historien drar igång och Soderbergh valt att använda ett distinkt gult och blått filter i vissa scener, känns det lite tveksamt om det är rätt val. Det känns lite billigt på något sätt. Men denna teknik och det faktum att filmen har något av en dokumentär stil visar sig funka klart bra under filmens gång. På sätt och vis påminner stilen (minus färgfiltret) om en del av Costa-Gavras filmer.


© Initial Entertainment Group/USA Films

Den nästan 2.30 timmar långa filmen lyckas förvånansvärt bra med att följa flera karaktärer och sidohistorier som alla är en del av en huvudhistoria. Det är ett bra flyt som har mycket att tacka ett starkt manus (Oscarsvinnande), klippningen (Oscarsvinnande) och regin (Oscarsvinnande). Det är även hög standard på musiken av Cliff Martinez och en stämning som går att ta på. Realistiskt, dramatiskt och spänt mest hela tiden, vilken historia och karaktär man än följer.


© Initial Entertainment Group/USA Films

Något man inte kan säga nog om är de många prestationerna som sticker ut. Det är svårt att endast välja ut en eller två. Benicio Del Toro vann Oscarn för bästa manliga biroll och är helgjuten i sin roll. Don Cheadle och Luis Guzmán är favoriter som kollegorna som har en skön jargong mest hela tiden. Miguel Ferrer är passande som drogsmugglaren som ska vittna. Tomas Milian är övertygande som generalen och så har vi Clifton Collins Jr. som är skönt sliskig som kontraktsmördaren "Frankie Flowers".


© Initial Entertainment Group/USA Films

En film som har alla ingredienser för att bli en riktigt bra film och det lyckas den också vara. Just det faktum att den inte känns så lång trots sin speltid är ett bra betyg i sig. Bara för att en film har flera karaktärer att följa betyder inte per automatik att det blir ett bra flyt, men det har man här. Det är ett manus som får med de många problemen drogerna innebär, både storskaligt för de båda länderna och mer personligt när en familjemedlem hamnar i drogträsket. Det är även en film som håller och är lika aktuell idag som när den kom vilket är ännu ett tecken på en klassfilm.

5 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0 alt. 8.5
IMDb: 7.5

China Moon

Titel: China Moon
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1994
Regi: John Bailey
I rollerna: Ed Harris, Madeleine Stowe, Benicio Del Toro, Charles Dance

Handling: Polisdetektiven Kyle blir indragen i en turbulent affär med den gifta Rachel. När Rachel råkar skjuta sin våldsamma man, går Kyle motvilligt med på att hjälpa henne att gömma kroppen.

Omdöme: Polisdetektiven Kyle Bodine (Ed Harris) och hans kollega Lamar Dickey (Benicio Del Toro) utreder våldsbrott, inte minst mord. Kyle har öga för detaljer och lär upp Lamar som är yngre och lätt känner sig uttråkad. Efter att de, främst Kyle, löst ett mordfall beger de sig till en bar där de firar kvällen. Där får Kyle syn på den vackra Rachel Munro (Madeleine Stowe) som han får ögonkontakt med. Han blir fast besluten att lära känna henne bättre.


©Orion Pictures

Kyle lär känna Rachel bättre, mycket bättre. Hon visar sig vara olyckligt gift med bankiren Rupert Munro (Charles Dance). Det bekymrar dock inte Kyle, åtminstone inte till en början då han tar varje chans att spendera tid med Rachel. Men deras affär utvecklas till mer än bara en passionerad och het romans.


©Orion Pictures

Rachel nämner en dag att hon fått nog av sin make som är på henne fysiskt, psykiskt och verbalt. Det kommer även fram att hon tänkt tanken att döda sin make, något Kyle givetvis inte vill höra talas om och försöker få henne att inte tänka. Frågan är hur långt Kyle är villig att gå för att få vara med sin nyfunna kärlek och drömkvinna?


©Orion Pictures

Detta var en film som spelades in 1991 men släpptes inte förrän 1994. Inte för att filmen var dålig men för att Orion Pictures hade ekonomiska bekymmer och gick i konkurs vilket gjorde att filmreleasen lades på hyllan fram till 1994. Men det var nog en film som inte uppmärksammades eller gavs mycket chans när den väl släpptes. Dock är det en av flera kvalitativa thrillers som kom under 90-talet.


©Orion Pictures

Filmen är en neo-noir som har en del likheter med Body Heat (1981). I båda fallen med en femme fatale som förför en man, det är i varmt och fuktigt klimat, hon vill göra sig av med sin make osv. Intressant nog regisserad av John Bailey som här gjorde en av få filmer som regissör men som hade en gedigen karriär som filmfotograf, däribland på ett par Lawrence Kasdan-regisserade filmer. Kasdan regisserade för övrigt nämnda Body Heat (1981) även om Bailey inte fotade just den. Istället fotade han fina filmer som t.ex. American Gigolo (1980), Ordinary People (1980), Groundhog Day (1993), In the Line of Fire (1993), Nobody's Fool (1994) och As Good as It Gets (1997).


©Orion Pictures

Även om filmen har en del likheter och känsla av Body Heat (1981) tar storyn en helt annan väg, vilket är skönt. Det blir inte riktigt som man väntat sig. Och även om filmen hade setts en gång i tiden mindes inget från den mer än att den uppskattades. Det visar sig att det finns en del vändningar och överraskningar som gör att det inte blir så lätt att komma ihåg hur allt ligger till. Till viss del kanske onödigt krångligt men samtidigt bra då allt inte går som på räls.


©Orion Pictures

Gillar det här, det är myspys på något sätt. Man kan sitta och tänka vilka fel karaktärerna gör och vad de borde gjort osv. Men när man tänker efter så sker en hel del utan att det är planerat vilket gör att man lätt begår misstag. Och även med det som är planerat är det smått omöjligt att tänka på allt eller att allt går som man tänkt sig. Det blir mer trovärdigt på det viset. Och som Kyle nämner tidigt i filmen, alla begår misstag förr eller senare.


©Orion Pictures

Ja, även om det inte är en perfekt film så är jag svag för film-noir och neo-noir av det här slaget med mysterium, spänning och brott som begås. Det hjälper även när allt inte är glasklart och man inte vet vem man kan lita på, precis som det blir här. Det skapas också god stämning med hettan, regnet och hela upplägget vilket gör att man har trevligt med filmen från början till slut. Många gånger saknar den här typen av film stämningen och atmosfären som denna besitter vilket den i mina ögon vinner på även om andra filmer kanske hyllas mer.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.3

The Funeral

Titel: The Funeral
Genre: Kriminalare/Drama
Land: USA
År: 1996
Regi: Abel Ferrara
I rollerna: Christopher Walken, Chris Penn, Vincent Gallo, Benicio Del Toro, Annabella Sciorra, Isabella Rossellini

Handling: Det är 1930-tal i New York, och gangsterbröderna Ray och Chez ska hämnas på den som dödade deras lillebror.

Omdöme: De två gangsterbröderna Ray (Christopher Walken) och Chez (Chris Penn) sörjer tillsammans med resten av familjen sin lillebror Johnny (Vincent Gallo) som skjutits till döds i 1930-talets New York. Misstankarna riktas mot Gaspare (Benicio Del Toro) som bröderna haft affärer med. Medan bröderna Ray och Chez försöker ta itu med sitt hämndbegär, har deras fruar Jean (Annabella Sciorra) respektive Clara (Isabella Rossellini) fullt upp med att tygla sina makar.


©October Films

Via tillbakablickar får vi se vad som föranledde mordet på Johnny samtidigt som de tre bröderna har diverse personliga problem. Ray är den äldste brodern och den mest sansade av de tre. Som ung fick han lära sig vad som krävs att vara gangster av sin far. Chez uppvisar två sidor där han ena stunden kan vara charmig för att i nästa se det svartna för ögonen. Johnny har kommunistiska åsikter, gillar att provocera och är känd för sina perversa böjelser.


©October Films

Tittar man på filmerna Abel Ferrara gjort är det lite av en B-films regissör, även om en del av filmerna inte alls är tokiga. Här återförenades han med Christopher Walken från King of New York (1990) som förmodligen är Abel Ferraras bästa film. Det var en stor anledning till varför denna film lockade, även om 1930-talet sällan är en favoritperiod.


©October Films

Filmen visar sig hålla en ojämn standard rakt igenom. Inledningen känns lite trött och engagerar inte nämnvärt när familjen sörjer Johnnys död. Det rycker sedan upp sig en del med tillbakablickarna som inte bara ger mer djup åt karaktärerna utan även storyn. Det mesta pekar mot ett håll när det kommer till Johnnys död, men är saker och ting så glasklara som de verkar?


©October Films

Skådespelarna får en del att jobba med och det får sägas att prestationerna är av varierad grad. Mestadels bra men man känner att det inte är en toppregissör då det ibland nästan blir som en teaterpjäs. Kanske ligger något i att Abel Ferrara inte alltid lär ha varit närvarande vid inspelningen då ryktet säger att han var upptagen med att ta droger. Hur det än ligger till är filmen så pass ojämn att det blir svårt att komma in i den fullt ut. En del bra scener får man och överlag är det bra prestationer men detta kunde blivit klart mycket bättre i rätt händer.

3 - Skådespelare
3 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.6