The Firm

Titel: The Firm / Firman
Genre: Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1993
Regi: Sydney Pollack
I rollerna: Tom Cruise, Gene Hackman, Jeanne Tripplehorn, Hal Holbrook, Wilford Brimley, Ed Harris, Holly Hunter, David Strathairn, Gary Busey, Tobin Bell, Paul Sorvino

Handling: Den nyutexaminerade advokaten Mitch McDeere avböjer erbjudanden från stora advokatbyråer när en Memphis-baserad byrå erbjuder honom 20 procent högre lön plus andra förmåner. Snart visar det sig dock att byråns affärsverksamhet är tätt knuten till organiserad brottslighet och Mitch tvingas ta stora risker för att ta sig ur med sin licens och sitt liv i behåll.

Omdöme: Mitch McDeere (Tom Cruise) är en hett eftertraktad nyutexaminerad advokat som gått på Harvard och varit i topp i sin klass. Han går på diverse jobbintervjuer och är i en position där han kan välja och vraka bland erbjudandena. Han behöver inte fjäska eller liknande, snarare tvärtom då de som kallat honom på intervju fjäskar för honom.


©Paramount Pictures

Mitch, som är lyckligt gift med sin stora kärlek, skolfröken Abby (Jeanne Tripplehorn), får en dag ett erbjudande han inte kan tacka nej till. Det är en advokatbyrå från Memphis som gör det klart för Mitch att de verkligen vill ha honom. De har tagit reda på vad hans bästa erbjudande är från andra intresserade och lägger på 20% i lön, plus en massa andra förmåner.


©Paramount Pictures

Mitch och Abby känner att de blir en del av en stor familj på advokatbyrån i Memphis. Mitch får en mentor i Avery Tolar (Gene Hackman) och de börjar med att besöka en viktig klient på Caymanöarna. Men allt är inte en dans på rosor då två advokater på byrån nyligen dött under mystiska omständigheter när de var på Caymanöarna. Mitch blir även kontaktad av FBI-agenten Wayne Tarrance (Ed Harris) som gör det klart för honom att byrån jobbar åt maffian.


©Paramount Pictures

Sydney Pollack regisserar denna John Grisham-historia. En Sydney Pollack som en gång i tiden hade gjort konspirationsthrillern Three Days of the Condor (1975). Detta faller lite i samma kategori även om det inte blir samma typ av film. Det blir nämligen inte en riktigt tät film av det hela som det känns att det hade kunnat bli.


©Paramount Pictures

Måste ta upp en av filmens svagheter med en gång. Hur musiken av Dave Grusin kunde bli Oscarsnominerad är lite av en gåta. Förmodligen var han en Oscarsfavorit runt den här tiden då han under en femtonårsperiod blev nominerad åtta gånger. Detta blev den sista. Stundtals är det helt ok och skapar en del stämning. Problemet är att det mestadels låter som någon helt på måfå slår på pianot. Man blir smått galen av oljudet i dessa scener och flera gånger kommer de under scenerna som ska vara som mest spännande.


©Paramount Pictures

Förutom den undermåliga musiken i sina värsta stunder, har filmen två andra problem. Historien blir lite väl långsökt längre in när Mitch kläcker en plan för att rädda sitt skinn. Man vill trots allt att det ska kännas lite mer trovärdigt och realistiskt så att nivån på spänningen ska höjas. Sedan är filmen för lång med sina 2.34 vilket blir kännbart, särskilt när den nämnda musiken jazzar loss på pianot under senare delen av filmen.


©Paramount Pictures

Nu låter det kanske som det är en dålig film och historia, det är det inte. Grundhistorien är inte alls tokig och kan tänka mig att boken funkar bättre. Filmen borde också ha funkat bättre om den gjort vissa korrigeringar då den har en hel del på gång.


©Paramount Pictures

Trots invändningarna mot filmen är det en storfilm som levererar en del av värde. En av dem är karaktärerna och skådespelarna då vi hittar en drös bra roller. Genomgående stabila prestationer även om det kanske inte är någon som sticker ut som riktigt stark. Mer att de som grupp är duktiga vilket gör att det hålls en hög nivå vem som än dyker upp i en scen. Önskar dock att filmen varit lite tätare och där är musiken det största problemet då den aldrig ger filmen en chans i de viktigaste ögonblicken.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9

The Rock

Titel: The Rock
Genre: Action/Thriller
Land: USA
År: 1996
Regi: Michael Bay
I rollerna: Nicolas Cage, Sean Connery, Ed Harris, John Spencer, David Morse, William Forsythe, Michael Biehn, John C. McGinley, Xander Berkeley, Philip Baker Hall, Jim Caviezel

Handling: En grupp elitsoldater intar fängelset Alcatraz och tar 81 turister som gisslan. Deras krav är att familjerna till elitsoldater som dör under hemliga operationer ska få full ersättning. Om de inte får lösensumman hotar de med att skicka dödlig nervgas mot San Francisco. De enda som kan hindra dem nu är FBI-agenten Stanley Goodspeed och före detta fången John Mason.

Omdöme: Alcatraz intas av en grupp elitsoldater ledda av general Hummel (Ed Harris) och tar 81 turister som gisslan. De har 15 raketer riktade mot fastlandet. Raketer fyllda med dödlig nervgas som de hotar att avfyra mot San Francisco. Kravet är att den amerikanska regeringen betalar ut $100m som kommer gå till de stupade soldaternas familjer som varit bortglömda i alla dessa år.


©Buena Vista Pictures

FBI och militären sätter ihop en plan A och plan B för att försöka förhindra en katastrof. Plan B går ut på att skicka ett par jaktplan och bomba sönder hela Alcatraz, inklusive gisslan. Plan A går ut på att skicka ett gäng Navy SEALS som leds av Anderson (Michael Biehn). Men de behöver hjälp med att ta sig in och oskadliggöra raketerna med den dödliga nervgasen.


©Buena Vista Pictures

Kemiexperten och FBI-agenten Stanley Goodspeed (Nicolas Cage) är den bästa de har men han har inte någon erfarenhet från fältet. Han rekryteras dock för uppdraget och blir en viktig kugge vid sidan av John Mason (Sean Connery). Mason är en ytterst mystisk man som plockas från fängelset där han suttit i 30 år. Han är den enda som rymt från Alcatraz innan fängelset stängde ner 1963. Med hans hjälp kan de ta sig in via bakvägen och på så vis överraska elitsoldaterna som tagit över den gamla fängelseön.


©Buena Vista Pictures

En actionrökare av Michael Bay som blev omåttligt populär och en stor biosuccé. Den levererar också mycket av det man vill ha och kan kräva av en påkostad actionfilm. Det är överdrivet på sina håll men ändå med karaktärer och en story som gör att man inte tappar verklighetsförankringen. Och det faktum att general Hummel inte bara är en kallblodig galning är viktigt för att det hela inte ska spåra ur totalt, även om man inte kan säga samma sak om vissa av hans blodtörstiga män.


©Buena Vista Pictures

En stor del varför filmen funkar så pass bra som den gör är karaktärerna Goodspeed och Mason. De har en rolig jargong vilket gör att det nästan blir som ett gammalt hederligt radarpar i en buddy cop-film. Nicolas Cage får spela över med diverse utbrott och får en att skratta en hel del p.g.a. detta. Det är också välkommet då det lättar upp stämningen i en film som annars hade kunnat bli för seriös och allvarlig.


©Buena Vista Pictures

Sean Connery är också kul att se som den mystiske John Mason där man leker med tanken att han skulle kunna vara en James Bond-liknande karaktär som dykt upp efter 30 år. En del likheter finns och även någon referens görs till Bond vilket är en kul blinkning till den ikoniska karaktären Connery en gång i tiden förknippades med.


©Buena Vista Pictures

Vad man till slut kan ta med sig är att Michael Bay har sinne för storslagen action och det är välgjord action som filmats snyggt. Visst går det "over the top" ibland men det är ju inte en film man ska ta på fullaste allvar vilket gör att det funkar. Musiken av Hans Zimmer måste också nämnas då det är mycket hjältemusik som nästan blir för mycket. De olika hjältetonerna avlöser varandra, ibland i en och samma scen. På något sätt passande för en sån här actionrökare och ibland passar det mer än i andra fall. Allt som allt en underhållande actionfilm som funkar att ses om även om det aldrig varit en personlig favorit.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.4

China Moon

Titel: China Moon
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1994
Regi: John Bailey
I rollerna: Ed Harris, Madeleine Stowe, Benicio Del Toro, Charles Dance

Handling: Polisdetektiven Kyle blir indragen i en turbulent affär med den gifta Rachel. När Rachel råkar skjuta sin våldsamma man, går Kyle motvilligt med på att hjälpa henne att gömma kroppen.

Omdöme: Polisdetektiven Kyle Bodine (Ed Harris) och hans kollega Lamar Dickey (Benicio Del Toro) utreder våldsbrott, inte minst mord. Kyle har öga för detaljer och lär upp Lamar som är yngre och lätt känner sig uttråkad. Efter att de, främst Kyle, löst ett mordfall beger de sig till en bar där de firar kvällen. Där får Kyle syn på den vackra Rachel Munro (Madeleine Stowe) som han får ögonkontakt med. Han blir fast besluten att lära känna henne bättre.


©Orion Pictures

Kyle lär känna Rachel bättre, mycket bättre. Hon visar sig vara olyckligt gift med bankiren Rupert Munro (Charles Dance). Det bekymrar dock inte Kyle, åtminstone inte till en början då han tar varje chans att spendera tid med Rachel. Men deras affär utvecklas till mer än bara en passionerad och het romans.


©Orion Pictures

Rachel nämner en dag att hon fått nog av sin make som är på henne fysiskt, psykiskt och verbalt. Det kommer även fram att hon tänkt tanken att döda sin make, något Kyle givetvis inte vill höra talas om och försöker få henne att inte tänka. Frågan är hur långt Kyle är villig att gå för att få vara med sin nyfunna kärlek och drömkvinna?


©Orion Pictures

Detta var en film som spelades in 1991 men släpptes inte förrän 1994. Inte för att filmen var dålig men för att Orion Pictures hade ekonomiska bekymmer och gick i konkurs vilket gjorde att filmreleasen lades på hyllan fram till 1994. Men det var nog en film som inte uppmärksammades eller gavs mycket chans när den väl släpptes. Dock är det en av flera kvalitativa thrillers som kom under 90-talet.


©Orion Pictures

Filmen är en neo-noir som har en del likheter med Body Heat (1981). I båda fallen med en femme fatale som förför en man, det är i varmt och fuktigt klimat, hon vill göra sig av med sin make osv. Intressant nog regisserad av John Bailey som här gjorde en av få filmer som regissör men som hade en gedigen karriär som filmfotograf, däribland på ett par Lawrence Kasdan-regisserade filmer. Kasdan regisserade för övrigt nämnda Body Heat (1981) även om Bailey inte fotade just den. Istället fotade han fina filmer som t.ex. American Gigolo (1980), Ordinary People (1980), Groundhog Day (1993), In the Line of Fire (1993), Nobody's Fool (1994) och As Good as It Gets (1997).


©Orion Pictures

Även om filmen har en del likheter och känsla av Body Heat (1981) tar storyn en helt annan väg, vilket är skönt. Det blir inte riktigt som man väntat sig. Och även om filmen hade setts en gång i tiden mindes inget från den mer än att den uppskattades. Det visar sig att det finns en del vändningar och överraskningar som gör att det inte blir så lätt att komma ihåg hur allt ligger till. Till viss del kanske onödigt krångligt men samtidigt bra då allt inte går som på räls.


©Orion Pictures

Gillar det här, det är myspys på något sätt. Man kan sitta och tänka vilka fel karaktärerna gör och vad de borde gjort osv. Men när man tänker efter så sker en hel del utan att det är planerat vilket gör att man lätt begår misstag. Och även med det som är planerat är det smått omöjligt att tänka på allt eller att allt går som man tänkt sig. Det blir mer trovärdigt på det viset. Och som Kyle nämner tidigt i filmen, alla begår misstag förr eller senare.


©Orion Pictures

Ja, även om det inte är en perfekt film så är jag svag för film-noir och neo-noir av det här slaget med mysterium, spänning och brott som begås. Det hjälper även när allt inte är glasklart och man inte vet vem man kan lita på, precis som det blir här. Det skapas också god stämning med hettan, regnet och hela upplägget vilket gör att man har trevligt med filmen från början till slut. Många gånger saknar den här typen av film stämningen och atmosfären som denna besitter vilket den i mina ögon vinner på även om andra filmer kanske hyllas mer.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.3

Cleaner

Titel: Cleaner
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2007
Regi: Renny Harlin
I rollerna: Samuel L. Jackson, Ed Harris, Eva Mendes, Luis Guzmán, Robert Forster

Handling: Den före detta polisen Tom har sadlat om och städar bland annat upp brottsplatser när han dras in i en intrig där alla är misstänkta och ingen är att lita på. En studie i extrema närbilder och kontrasten mellan svart blod och vita lädersoffor ramar in en mörk historia.

Omdöme: Tom (Samuel L. Jackson) är en f.d. polis som lämnade poliskåren för flera år sedan då hans fru dödades av en inbrottstjuv. Numera driver han en städfirma och är en ensamstående far till 14-åriga dottern Rose (Keke Palmer). Städfirman han driver specialiserar sig på att städa upp hem efter dödsfall, vare sig det är naturlig död, självmord eller mord. Tom är bra på vad han gör och hans bakgrund som polis gör att han har ett öga för detaljer.


©Screen Gems

En dag får han i uppdrag att städa upp i ett fint hem efter ett mord. Allt verkar i sin ordning och han genomför jobbet som vanligt. Dagen efter sker dock något oväntat och konstigt. Han träffar Ann Norcut (Eva Mendes) som bor i huset. Hon har ingen aning om att något skett i huset då hon varit bortrest. Men hennes make visar sig vara försvunnen. Tom inser att han kan ha blivit inblandad i något skumt och vänder sig till sin gamla partner Eddie Lorenzo (Ed Harris) som fortfarande jobbar inom polisen och är gudfar till Toms dotter.


©Screen Gems

Minns att när denna film av Renny Harlin kom var det en film som sköts åt sidan då han inte direkt hade gjort något bra på ett tag och filmen fick inte någon vidare kritik. Men nu väcktes intresset lite mer då den trots allt har ett par bra skådespelare och verkade lovande, åtminstone tillräckligt för att vara värd en titt.


©Screen Gems

Filmen fångar ens intresse tidigt då den på ett detaljerat sätt visar upp Toms dagliga rutiner. Det är elegant presenterat med bra foto och klippning. På det byggs ett mysterium upp där huvudpersonen hamnar mitt i mysteriet. Han inser sakta men säkert att han kan bli huvudmisstänkt och ditsatt för ett mord. Med hjälp av sin gamla polispartner måste han försöka hitta ett motiv och vem som kan ligga bakom när mordutredaren Jim Vargas (Luiz Guzmán) börjar dra åt snaran.


©Screen Gems

Detta visar sig inte vara så tokigt, bättre än väntat får man säga. Ibland får man kanske lite TV-seriekänsla vad gäller digitalfotot som var populärt på den tiden. Men överlag lyckas den för det mesta övertyga med fotot och klippningen som är en av filmens styrkor. Ganska bra stämning också i denna neo-noir där det hela puttrar på utan att bjuda på några oväntade vändningar. Istället är det främst dess skådespelare ledda av Samuel L. Jackson och Ed Harris som är helgjutna och gör vad de ska.


©Screen Gems

En kul notering är att Samuel L. Jackson och Robert Forster, som dyker upp i en liten roll som obducent, tio år tidigare spelade mot varandra i helsköna Quentin Tarantino-filmen Jackie Brown (1997). Samuel L. Jackson och Renny Harlin hade för övrigt också ett förflutet med varandra på bl.a. The Long Kiss Goodnight (1996) och det lär ha varit Jackson som personligen bad Harlin att regissera denna. Resultatet må inte vara en toppfilm men den funkar bättre än en hel del annat mer hyllat man sett.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.1

Absolute Power

Titel: Absolute Power / Absolut makt
Genre: Kriminalare/Drama/Thriller
Land: USA
År: 1997
Regi: Clint Eastwood
I rollerna: Clint Eastwood, Gene Hackman, Ed Harris, Laura Linney, Scott Glenn, Dennis Haysbert, Judy Davis, E.G. Marshall, Richard Jenkins, Mark Margolis

Handling: Inbrottstjuven Luther Whitney bryter sig in i miljardären Walter Sullivans villa. Där bevittnar han ett möte mellan Sullivans hustru och USA:s president. Deras tilltänkta kärleksstund slutar med att kvinnan dödas. Allt sker framför ögonen på Luther som snart är jagad av Secret Service som måste tysta honom för gott.

Omdöme: Luther Whitney (Clint Eastwood) är en åldrande juveltjuv som inte åkt fast på 30 år. Hans senaste måltavla är en lyxvilla tillhörandes miljardären Walter Sullivan (E.G. Marshall). Eftersom villan står tom då Sullivan med personal är bortresta på deras årliga resa till Bermuda, har Luther villan för sig själv. Men är han verkligen ensam?


©Columbia Pictures/Sony Pictures

Under tiden som Luther länsar stället på dess juveler och stora summor pengar, får han oväntat besök. Han tvingas gömma sig i ett hemligt utrymme med en envägsspegel där han ser en man och en kvinna ha en romantisk träff i sovrummet. Innan Luther vet vad som händer hamnar det berusade paret i ett gräl som slutar med att kvinnan skjuts ihjäl av två Secret Service-agenter.


©Columbia Pictures/Sony Pictures

Luther, som lyckas komma undan, får även med sig bevismaterial från brottsplatsen. De två Secret Service-agenterna Bill Burton (Scott Glenn) och Tim Collin (Dennis Haysbert), tillsammans med Vita husets stabschef Gloria Russell (Judy Davis), måste hitta inbrottstjuven och tysta honom innan det är för sent. De skyddar trots allt sig själva och i synnerhet landets president Alan Richmond (Gene Hackman) som var med kvinnan. Mordutredaren Seth Frank (Ed Harris) börjar luska i det fascinerande fallet samtidigt som Luther försöker säga farväl till sin dotter Kate (Laura Linney) då han är medveten om att han måste försvinna för gott.


©Columbia Pictures/Sony Pictures

En trevlig Clint Eastwood-film som har en del likheter med No Way Out (1987) som är ännu vassare. I båda fallen sker ett mord på en kvinna som är involverad med en högt uppsatt politiker i Washington. I båda fallen är Gene Hackman skurken och i båda fallen blir huvudpersonen ett jagat vittne till det hela. I det fallet spelad av Kevin Costner, i det här fallet Clint Eastwood.


©Columbia Pictures/Sony Pictures

Det är en film som gör ett bra jobb med att bygga upp grundpremissen där man inte stressar sig fram. Istället låter man en tredjedel av filmen etablera brottet och vad som leder fram till det. Sedan lyckas den på ett bra sätt bygga upp karaktärerna och ge dem mycket att jobba med. Skulle vilja säga att man får runt åtta bra och starka karaktärer som får stort utrymme att utvecklas under filmens gång.


©Columbia Pictures/Sony Pictures

Lite intressant att Clint Eastwood, som gillade bokens premiss och karaktärer, bad manusförfattaren William Goldman att inte döda karaktärerna tittarna skulle gilla och sympatisera med. Detta sker nämligen på sina håll i boken som filmen bygger på. Även om det är förståeligt att göra så, hade det varit intressant att se hur filmen blivit om den hållit sig mer till boken vad gäller detta. Hade nog kunnat bli en helt annan udd på filmen och desto mer överraskande. Fast gillar den till stor del så som den är och förutom grundpremissen mindes jag inte så mycket från filmen från tidigare tittar.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.7

Under Fire

Titel: Under Fire / I skottlinjen
Genre: Drama/Krig
Land: USA
År: 1983
Regi: Roger Spottiswoode
I rollerna: Nick Nolte, Gene Hackman, Joanna Cassidy, Ed Harris, Jean-Louis Trintignant, Richard Masur

Handling: Det är i Nicaragua 1979 och fotografen Russell bevakar kriget. När han tar en bild av gerillaledaren som tros vara död hamnar han i livsfara.

Omdöme: De tre amerikanerna Russell (Nick Nolte), Claire (Joanna Cassidy) och Alex (Gene Hackman) har kommit till Nicaragua för att bevaka inbördeskriget i sitt slutskede år 1979. Russell är en krigsfotograf, Claire är journalist och Alex har siktet inställt på ett jobb som nyhetsankare och vill tillbaka till USA. Vad som komplicerar deras relation är att Russell och Alex är goda vänner, och båda är förälskade i Claire.


©Orion Pictures

Russell och Claire har bestämt sig för att försöka leta upp den ljusskygge gerillaledaren känd som Rafael. Samtidigt har den sittande presidenten Somoza (René Enríquez) och hans soldater, som är uppbackade av den amerikanska regeringen, gjort det klart att de ska döda Rafael och på så vis vinna kriget.


©Orion Pictures

Under vistelsen i Nicaragua kommer inte minst Russell se ett och annat när han försöker hålla en neutral ställning och endast fotografera vad han tar del av. En soldat han kommer stöta på ett flertal gånger är amerikanen Oates (Ed Harris) som han känner sedan tidigare. Oates är en legosoldat som ansluter till vilken sida som än anlitar honom och främst visar sig vara med för dödandets skull.


©Orion Pictures

Ett krigsdrama av Roger Spottiswoode som senare bl.a. gjorde Shoot to Kill (1988) och Bond-filmen Tomorrow Never Dies (1997). Här får han gott sällskap av ett gäng duktiga skådespelare ledda av Nick Nolte. Något överraskande får Gene Hackman se sig förpassad till en biroll då hans karaktär ofta försvinner från handlingen under långa stunder. Men när allt är sagt och gjort har Alex en viktig roll att spela.


©Orion Pictures

Filmen fångar situationen på ett oftast slående sätt. Det ser ut och känns autentiskt på gatorna i Nicaragua (inspelat i Mexiko), något som ger filmen en hög trovärdighetsfaktor. Det hjälper även att filmen inte förskönar rebellernas strid och försöker vara relativt neutral, ungefär som huvudkaraktären Russell Price är. Givetvis går det inte att hålla känslorna i styr med allt han får se och uppleva. Till slut rinner bägaren över, särskilt när det blir personligt.


©Orion Pictures

Det kom att bli en Oscarsnominering för bästa musik av gamle räven Jerry Goldsmith. Musik som oftast passar bra och till stor del använt sig av panflöjt och toner som ger en smak av Latinamerika utan att gå till överdrift. En av melodierna kändes för övrigt igen från någonstans. Filmen hade förvisso setts en gång tidigare, men även Quentin Tarantino använde sig av Jerry Goldsmith-melodin i Django Unchained (2012).


©Orion Pictures

Kanske att filmen tappar en aning när den över två timmar långa filmen lider mot sitt slut. Även ett par av de romantiska inslagen hade kunnat tonas ner en aning för att få upp tempot lite bättre på sina håll. Men där emellan bjuds det på flera dramatiska och nervkittlande scener filmen igenom. Ett välgjort krigsdrama som kom under en tid då denna typ av historier och filmer var i ropet, som t.ex. Missing (1982), The Killing Fields (1984) och Salvador (1986) för att nämna några.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0

Love Lies Bleeding

Titel: Love Lies Bleeding
Genre: Kriminalare/Action/Romantik/Thriller
Land: Storbritannien/USA
År: 2024
Regi: Rose Glass
I rollerna: Kristen Stewart, Katy O'Brian, Ed Harris, Dave Franco, Jena Malone

Handling: I den tävlingslystna, egocentriska bodybuilding-världen befinner sig Lou, en tillbakadragen person som faller hårt för den ambitiösa Jackie. Deras relation leder dock inte till något gott när båda blir indragna i Lous kriminella familj.

Omdöme: Jackie (Katy O'Brian) är ny i staden, letar efter ett jobb och någonstans att bo. Hon är en bodybuilder som siktar på att ställa upp i en tävling som ska hållas i Vegas om en månad. Hon skaffar jobb på den lokala skjutbanan som ägs av Lou Sr. (Ed Harris). På fritiden tränar hon på gymmet där Lou (Kristen Stewart) jobbar. Lou får genast upp ögonen för denna främling och rätt vad det är inleder de ett förhållande och Jackie får tak över huvudet.


©A24/Lionsgate

Det tar inte alls lång tid för filmen att etablera vad vi har att göra med. Stämningen sätts med en gång under förtexterna i rött till musik av Clint Mansell. En Clint Mansell som gjort musik till filmer som bl.a. Requiem for a Dream (2000), The Wrestler (2008), Moon (2009) och Black Swan (2010). Med en gång känner man sig trygg i hans händer och inledningen bådar gott för vad som skall komma.


©A24/Lionsgate

Vi förstår tidigt att Lou och Jackie kommer inleda en romans, något som leder till en del heta scener. Filmen blir sedan något i stil med Blood Simple (1984) av bröderna Coen. Detta då filmen utspelar sig i en liten småstad, det är slutet av 80-talet och intrigen tätnar när Lou och Jackie blir indragna i en del kriminella aktiviteter. Detta väcker den sovande björnen till liv, något som inte minst Lou försöker ställa till rätta.


©A24/Lionsgate

Vad gäller de båda huvudpersonerna är varken Lou eller Jackie genomgoda. Till viss del tvingas de till en del gärningar, men i grund och botten är båda skyldiga till både det ena och det andra. I Lous fall är det främst för att hon faller för Jackie och vill hjälpa henne, även om det är hon som försatt henne i knipan. Varken Kristen Stewart eller Katy O'Brian ger ett helt sympatiskt intryck men de sköter sig och känns övertygande nog i sina respektive roller.


©A24/Lionsgate

Filmen har en tilltalande stil som man inte finner i filmer varje dag, men ibland händer det. Gillar när en film skapar god stämning och atmosfär med hjälp av olika ingredienser. Musiken, det visuella, mystiken kring det förflutna i Lous familj och inte minst karaktären Lou Sr. som spelas skönt av Ed Harris som inte ser klok ut med sitt långa hår. Till en början tror man att han endast kommer vara med på ett hörn som comic relief när man ser honom, men han visar sig få en större roll längre in och ha en ganska elak sida.


©A24/Lionsgate

Skulle kategorisera filmen som en tillfredsställande kriminalthriller som hela tiden håller intresset uppe och aldrig direkt släpper greppet. Visst kan man se det som man gjort det lite enkelt för sig genom att försätta handlingen till 1989 så att man slipper tänka på modern teknik som skulle göra det svårare att komma undan med diverse brott som begås. Men det är ju en del av charmen och tycker man fångar det bra utan att gå till överdrift. Helt enkelt en mestadels lyckad film som har en del på gång och där man känner sig klart nöjd när eftertexterna börjar rulla.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.2