Traffic

Titel: Traffic
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA/Tyskland
År: 2000
Regi: Steven Soderbergh
I rollerna: Michael Douglas, Benicio Del Toro, Catherine Zeta-Jones, Don Cheadle, Luis Guzmán, Dennis Quaid, Miguel Ferrer, Amy Irving, Steven Bauer, Tomas Milian, James Brolin, Albert Finney, Clifton Collins Jr, Erika Christensen, Topher Grace

Handling: Narkotikan flödar in i USA via den mexikanska gränsen. Trots att gränspolisen jobbar hårt är frestelserna stora och korrupta poliser finns det gott om. Domaren Robert Wakefield väljer att ta upp kampen mot knarkhandeln och skickar med presidentens välsignelse specialtränade FBI-agenter till gränsen.

Omdöme: Steven Soderbergh kom att vinna en Oscar för bästa regi för denna film som synar drogproblemet på båda sidor om gränsen mellan USA och Mexiko. På den mexikanska sidan har polisen Javier Rodriguez (Benicio Del Toro) tillsammans med sin kollega fullt upp med att stoppa drogsmugglare.


© Initial Entertainment Group/USA Films

I ett land som lider av stor korruption, inte minst bland underbetalda poliser, är Javier en av de ärliga. Detta uppskattas av general Arturo Salazar (Tomas Milian) som behöver fler män som han i kampen mot drogkartellerna. Salazar går hårt åt en av drogkartellerna, frågan är vad hans motivation kan vara.


© Initial Entertainment Group/USA Films

På andra sidan gränsen i huvudstaden Washington D.C. blir domare Robert Wakefield (Michael Douglas) utsedd till drogczar av presidenten. Idealist som han är tänker han göra allt i sin makt för att gå till botten med det eskalerande drogproblemet. Det är dock ett tveeggat problem. Drogkartellerna tjänar stora pengar på sin affärsrörelse och ligger ofta steget före. Samtidigt är efterfrågan större än någonsin från droganvändarna i USA och för Roberts del drabbar det honom personligen då dottern Caroline (Erika Christensen) börjat använda tunga droger.


© Initial Entertainment Group/USA Films

Vi har även narkotikabekämpande DEA-agenterna Montel (Don Cheadle) och Ray (Luis Guzmán) som lyckas sätta dit Eduardo Ruiz (Miguel Ferrer). Han visar sig dock jobba åt en mäktig affärsman som han pekar ut mot immunitet. Affärsmannen visar sig vara make till Helena Ayala (Catherine Zeta-Jones) som varit helt ovetandes om sin makes illegala affärer. Nu är hon fast besluten att uppehålla familjens levnadsstandard, kosta vad det kosta vill.


© Initial Entertainment Group/USA Films

När den episka historien drar igång och Soderbergh valt att använda ett distinkt gult och blått filter i vissa scener, känns det lite tveksamt om det är rätt val. Det känns lite billigt på något sätt. Men denna teknik och det faktum att filmen har något av en dokumentär stil visar sig funka klart bra under filmens gång. På sätt och vis påminner stilen (minus färgfiltret) om en del av Costa-Gavras filmer.


© Initial Entertainment Group/USA Films

Den nästan 2.30 timmar långa filmen lyckas förvånansvärt bra med att följa flera karaktärer och sidohistorier som alla är en del av en huvudhistoria. Det är ett bra flyt som har mycket att tacka ett starkt manus (Oscarsvinnande), klippningen (Oscarsvinnande) och regin (Oscarsvinnande). Det är även hög standard på musiken av Cliff Martinez och en stämning som går att ta på. Realistiskt, dramatiskt och spänt mest hela tiden, vilken historia och karaktär man än följer.


© Initial Entertainment Group/USA Films

Något man inte kan säga nog om är de många prestationerna som sticker ut. Det är svårt att endast välja ut en eller två. Benicio Del Toro vann Oscarn för bästa manliga biroll och är helgjuten i sin roll. Don Cheadle och Luis Guzmán är favoriter som kollegorna som har en skön jargong mest hela tiden. Miguel Ferrer är passande som drogsmugglaren som ska vittna. Tomas Milian är övertygande som generalen och så har vi Clifton Collins Jr. som är skönt sliskig som kontraktsmördaren "Frankie Flowers".


© Initial Entertainment Group/USA Films

En film som har alla ingredienser för att bli en riktigt bra film och det lyckas den också vara. Just det faktum att den inte känns så lång trots sin speltid är ett bra betyg i sig. Bara för att en film har flera karaktärer att följa betyder inte per automatik att det blir ett bra flyt, men det har man här. Det är ett manus som får med de många problemen drogerna innebär, både storskaligt för de båda länderna och mer personligt när en familjemedlem hamnar i drogträsket. Det är även en film som håller och är lika aktuell idag som när den kom vilket är ännu ett tecken på en klassfilm.

5 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0 alt. 8.5
IMDb: 7.5

Erin Brockovich

Titel: Erin Brockovich
Genre: Drama
Land: USA
År: 2000
Regi: Steven Soderbergh
I rollerna: Julia Roberts, Albert Finney, Aaron Eckhart, Peter Coyote

Handling: En arbetslös ensamstående mamma får anställning hos sin advokat. Han har dåligt samvete för att han tidigare förlorade hennes stämning för personskada. När hon börjar jobba följer hon upp ett konstigt fall rörande vattenförgiftning. Filmen handlar om hur hon kommer att leda det största civilrättsliga målet någonsin i USA:s historia.

Omdöme: Denna verklighetsbaserade historia med regi av Steven Soderbergh hade länge valts bort. Dels för att jag hade fått för mig att historien skulle handla om en white trash-kvinnas kamp mot myndigheterna, dels då Julia Roberts axlar rollen. Men det visar sig att hon inte riktigt är white trash, även om hon ibland uppför sig så, och att det blir desto intressantare då det snarare handlar om en kamp för andra än bara henne själv.


©Universal Pictures/Columbia Pictures

Erin Brockovich (Julia Roberts) är en ensamstående trebarnsmamma som har svårt att hitta jobb. Hon har ingen vidare utbildning och om hon väl blir anställd på ett lågavlönat jobb är det inte tillräckligt och på det får hon snabbt sparken då hon har en tendens att vara uppkäftig.


©Universal Pictures/Columbia Pictures

En dag skadas hon i en olycka och kommer i kontakt med advokaten Ed Masry (Albert Finney). Rådande omständigheter, och kaxig som hon är, gör att hon pressar Ed till att anställa henne på hans advokatbyrå. Han ger henne en chans och efter en turbulent start kommer hon något stort på spåren. Hennes talang visar sig sitta i att inte ta ett nej som svar och kunna övertyga de drabbade att lita på henne då hon är extremt öppen och ärlig.


©Universal Pictures/Columbia Pictures

Samtidigt som hon formar ett bra radarpar med advokaten Ed Masry, vilket leder till att fallet de jobbar på går mot civilrättslig domstol, försöker hon få privatlivet att gå runt. Hennes nya granne, MC-knutten George (Aaron Eckhart), visar sig ha god hand med hennes barn vilket hjälper henne kunna lägga ner mer energi på jobbet. Men någonstans måste gränsen dras då fallet uppslukar hela hennes vakna tid och påverkar relationen till barnen och George.


©Universal Pictures/Columbia Pictures

Imponerande att Steven Soderbergh var Oscarsnominerad med både denna och Traffic (2000) samma år, förlorade dock till Gladiator (2000). Han var även Oscarsnominerad för bästa regi för båda och vann för Traffic (2000). Julia Roberts vann för bästa kvinnliga huvudroll och det kan man inte ha några invändningar mot. Dock är Albert Finney (Oscarsnominerad för bästa manliga biroll i ett mycket tuffare fält) lika bra vid hennes sida och övertygar en hel del. Han bidrar även med en del komiska ögonblick mitt i allvaret.


©Universal Pictures/Columbia Pictures

Filmen visar sig ha bra regi och är en mänsklig historia som inte bara följer en hårt kämpande kvinna utan framförallt kampen för rättvisa åt en grupp människor som på egen hand inte har någon chans. Men tillsammans och inte minst med hjälp av Erin och Ed, kan de fajtas mot ett stort företag som gjort många människor väldigt sjuka och vetat om det. Rent utsagt förjäkligt hur de kan ha något sådant på sitt samvete.


©Universal Pictures/Columbia Pictures

På sätt och vis har filmen element av All the President's Men (1976). I den handlar det om grävande journalistik för att avslöja en skandal. Här är det något liknande då Erins ihärdiga grävande får resultat och blir nyckeln till att de kan gå vidare med rättsliga åtgärder. Utan hennes övertygelse och starka personlighet hade det hela kanske inte upptäckts, eller åtminstone inte kunnat leda till en rättslig process.


©Universal Pictures/Columbia Pictures

Avslutningsvis får sägas att även om Julia Roberts alltså är duktig och övertygande i huvudrollen, är Erin Brockovich som karaktär inte alltid lätt att tycka om, snarare tvärtom. Det är helt enkelt hennes stil som fått henne i trubbel här i livet, men i det här fallet blir det även en styrka då hon inte ger sig så lätt. Precis som Ed säger borde Erin gå en charmkurs då hon ibland är otrevlig och smått vidrig mot folk, speciellt när hon vill hävda sig och känner sig pressad. Nu har hon kanske en poäng men faktum kvarstår att hon i sina värsta stunder förtjänar en örfil med sin dryga och uppkäftiga attityd.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.5

Before the Devil Knows You're Dead

Titel: Before the Devil Knows You're Dead
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 2007
Regi: Sidney Lumet
I rollerna: Philip Seymour Hoffman, Ethan Hawke, Marisa Tomei, Albert Finney, Michael Shannon, Amy Ryan

Handling: Girighet. Skuld. Förräderi. Hämnd. Charles och Nanette Hanson har försökt se till att göra det bästa för familjen. Andy, deras äldsta, älskar sin hustru Gina och tjänar massor av pengar. Hank, deras yngsta, älskar sin dotter och försöker få henne att klara av sina studier vid en av landets bästa privatskolor. Men skenet bedrar. Andy har både drogmissbruk och förskingring på sitt samvete och hans äktenskap håller på att falla sönder. Hank klarar inte av att försörja sin dotter, han dricker för mycket och dessutom har han en hemlig kärleksaffär, med sin brors hustru. Andy har en lösning på åtminstone de finansiella problemen, nämligen att råna föräldrarnas juvelerarbutik.

Omdöme: Andy (Philip Seymour Hoffman) och Hank (Ethan Hawke) är bröder, helt olika varandra men de har en sak gemensamt och det är att de båda är i stort behov av pengar. Andy har ett välbetalt jobb och en hustru i Gina (Marisa Tomei) som han älskar. Men ett drogmissbruk och det faktum att hans fru börjar bli alltmer bedrövad gör att han vill komma över en större summa pengar så att de kan flytta till Rio de Janeiro. Detta då Gina var som lyckligast när de nyligen var på semester där.


©ThinkFilm

Hank har det allmänt svårt med att få ekonomin att gå ihop, han dricker för mycket och har ingen möjlighet att betala underhållsbidrag till sin ex-fru för deras dotter. En dotter han älskar väldigt mycket men för varje dag känner han att han förlorar henne p.g.a. det ekonomiska. Som om det inte vore nog har han ett förhållande med sin brors fru Gina...


©ThinkFilm

Andy kommer med lösningen på deras problem. Som storebror har han tagit tag i det hela och kommit fram med en plan. Planen går ut på att råna en juvelerarbutik i ett sömnigt samhälle. Det hela är riskfritt, in och ut, ingen kommer skadas och stöldgodset tänker han sedan sälja till en hälare han känner sedan tidigare. Det enda lilla kruxet är att juvelerarbutiken ägs av deras föräldrar...


©ThinkFilm

Sidney Lumet kom här att göra sin sista film som satte punkt för en lång och framgångsrik karriär som inleddes 50 år tidigare med klassikern 12 Angry Men (1957). Det blev första och enda filmen han filmade med hjälp av digitalfoto och även om han själv lär ha gillat processen känns det inte helt rätt. Digitalfotot under början av 2000-talet var inte optimalt och en sån här film hade gjort sig bättre om den filmats på gammal hederlig film. Även om fotot absolut inte är dåligt så förlorar digitalfotot ändå något vad gäller den riktiga filmkänslan.


©ThinkFilm

Filmen berättas inte i kronologisk ordning så vi hoppar ganska friskt i historien och mellan karaktärerna. Vi tar t.ex. del av juvelerarrånet tidigt och backar sedan bandet för att se bakgrunden till det hela och även från olika perspektiv. Upplägget har sina för- och nackdelar. Det tar ett tag att komma in i filmen p.g.a. detta men sedan blir det ganska fascinerande då det hela leder till intriger som påverkar hela familjen.


©ThinkFilm

I grunden är det egentligen en ganska simpel premiss men skådespelarna och regin gör att filmen har något lite annorlunda. Philip Seymour Hoffman övertygar som vanligt och även om det inte är en av hans allra främsta prestationer finns det hela tiden en självklarhet i hur han spelar rollen. Albert Finney som fadern Charles är också duktig och blir en viktig pusselbit under inte minst andra halvan.


©ThinkFilm

En film som växer allt eftersom och väntar med det bästa till sist. För när Andy och Hank pressas och blir än mer desperata, tar Andy befälet och alla spärrar släpps. Det är en familjetragedi och filmen har en mörk ton redan från början, men extra mycket när det hela får sin upplösning. Trots det fanns det utrymme att få fram mer stämning, dramatik och spänning. Precis som när filmen sågs första gången saknas något för att filmen ska gå hem fullt ut, även om den har prestationerna, handlingen och musiken.

4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3