Guarding Tess

Titel: Guarding Tess / Mer än plikten kräver
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 1994
Regi: Hugh Wilson
I rollerna: Nicolas Cage, Shirley MacLaine, Austin Pendleton, James Rebhorn

Handling: Doug arbetar som Secret Service-agent. Han har ett svårt uppdrag som innebär att agera livvakt till Tess, Amerikas första dam en gång i tiden. Tess har dock sina egna idéer om det mesta.

Omdöme: Secret Service-agenten Doug Chesnic (Nicolas Cage) ser fram emot att återvända till Washington och få ett nytt spännande uppdrag. Han har i tre års tid agerat chefslivvakt åt f.d. första damen Tess (Shirley MacLaine).


© TriStar Pictures

Det visar sig att Tess bett sittande presidenten om en personlig tjänst - att låta Doug fortsätta i sin roll. Doug kan tacka nej, men eftersom presidenten själv bett om det har han inte mycket annat val än att återvända till Ohio och den sömniga tjänsten han velat slippa.


© TriStar Pictures

Doug går efter regelboken och försöker hålla resten av Secret Service-agenterna på sin vakt, vilket är svårt med tanke på att de mestadels sitter och vaktar Tess i hennes hem. Men Tess börjar ge sig ut på diverse utflykter och med hjälp av sin personliga chaufför Earl (Austin Pendleton) gillar hon att sticka iväg från Secret Service, något som förvisso ger dem något att göra men driver Doug till vansinne.


© TriStar Pictures

När filmen togs an trodde jag att det skulle vara mer komedi än det visar sig vara. Istället är det en ganska realistisk titt på hur f.d. politiker och deras familjer fortsätter leva med Secret Service-beskydd långt efter att de lämnat rampljuset. Man kan tänka sig att det till stor del går till så här när en liten grupp Secret Service-agenter måste stå emot tristessen ifall de har högre ambitioner och är ute efter adrenalinkickar.


© TriStar Pictures

Nicolas Cage och Shirley MacLaine funkar bra ihop och lär ha blivit goda vänner under inspelningen. Dock är alltså filmen inte den renodlade komedin som förväntat. Istället är det snarare ett drama om deras relation som inledningsvis är väldigt tryckt och gör att de hamnar i gräl. Men när de tar ett snack med varandra inser de att de har stor respekt för varandra och faktiskt bryr sig.


© TriStar Pictures

Filmen tar en vändning till att bli än mer allvarlig under sista tredjedelen vilket kommer oväntat. Eftersom man sitter och tror att det ska vara en lättsammare film tar det ett tag innan man inser att det faktiskt är en film som gjorts med en del hjärta och inte ska vara en skrattfest. Visst finns det en del scener där man får svårt att hålla sig för skratt, men i grunden är det en film om ömsesidig respekt mellan änkan och f.d. första damen Tess och Secret Service-agenten Doug.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.2

Forrest Gump

Titel: Forrest Gump
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1994
Regi: Robert Zemeckis
I rollerna: Tom Hanks, Robin Wright, Gary Sinise, Mykelti Williamson, Sally Field, Haley Joel Osment

Handling: Forrest Gumps liv skildras under tre våldsamma decennier. Från att ha ansetts vara efterbliven blir han toppidrottsman, krigshjälte i Vietnam och framgångsrik affärsman. Det enda Forrest egentligen vill är dock att hans livs kärlek Jenny ska ha det bra. Forrest förkroppsligar en tidsålder, en lössläppt oskuld i ett USA på väg att förlora sin oskuld. Hans hjärta vet vad hans begränsade IQ inte kan förstå.

Omdöme: Det är början av 80-talet då vi träffar Forrest Gump (Tom Hanks) sittandes på en busshållplatsbänk i Savannah, Georgia. Där berättar han om sitt liv för främlingar som sitter och väntar på sina bussar. Historien kommer ta oss från hans unga år fram till varför han sitter och väntar på bussen.


© Paramount Pictures

Forrest växte upp med sin förstående mor Mrs. Gump (Sally Field) i 50-talets Alabama i den amerikanska södern. Med IQ på 75 kommer Forrest få det svårt här i livet och skolan vill inte ta emot honom då de istället vill placera honom i specialskola. Men mamma är fast besluten att Forrest ska behandlas som alla andra och klarar vad andra klarar. Forrest har även problem med benen och ryggen vilket gör att han som ung måste bära benstöd. Dessutom mobbas han ofta, vilket dock får honom att inse att han är duktig på att springa snabbt som vinden.


© Paramount Pictures

Är det någon i Forrests liv som kommer betyda en hel del för honom vid sidan av hans mor så är det Jenny (Robin Wright). De är barndomsvänner och kommer förbli nära med varandra genom skoltiden och även i vuxen ålder. För även när Forrest kommer vara iväg och slåss i Vietnamkriget kommer han aldrig sluta tänka på Jenny.


© Paramount Pictures

Under Vietnamkriget träffar Forrest två andra personer som kommer spela stor roll i hans liv. Dels är det Alabama-brodern kallad för Bubba (Mykelti Williamson) som är på ungefär samma IQ-nivå som Forrest och som är besatt av räkor. Dels är det löjtnant Dan (Gary Sinise) som är deras plutonchef i Vietnam. Forrests hjältemod kommer rädda många liv och påverka flera människor, men han kan inte rädda alla, inklusive hans nära och kära. Hans mor har dock lärt honom att det är en del av livscykeln.


© Paramount Pictures

Hela 13 Oscarsnomineringar varav den vann 6 Oscars, inklusive för bästa film och regi. Tom Hanks kom att vinna sin andra Oscar i rad för bästa manliga huvudroll efter att ha vunnit för Philadelphia (1993) året innan. Han är också duktig men frågan är om inte Gary Sinise är snäppet vassare. Han fick en Oscarsnominering men vann inte.


© Paramount Pictures

En älskad klassiker som bygger på en bok som i sin tur ledde till det Oscarsvinnande manuset av Eric Roth. Det är en historia och ett manus som på ett smart sätt tar oss igenom Forrest Gumps liv med diverse historiska händelser som han på ett eller annat sätt varit delaktig i. Vissa gånger endast då han upplever det som alla andra, som t.ex. med alla politiker som blir skjutna, andra gånger direkt delaktig i att skriva historia.


© Paramount Pictures

I grunden är det ett drama med förvånansvärt mycket olycka och död, men då det är berättat med den positiva synen Forrest har på livet, mycket tack vare sin kära mors uppfostran, blir händelserna snarare till en svart komedi. Forrest har en förmåga att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Många gånger är han glatt ovetandes och inser inte alltid innebörden, allvaret eller för den delen riskerna. Hans låga IQ kan helt enkelt vara till en fördel, särskilt som han kompenserar det med ett stort hjärta.


© Paramount Pictures

Visst är det en smått otrolig historia och nästan lite fantasy-aktig med tanke på att historien placeras Forrest Gump i en rad historiska situationer och händelser. Men det är det smarta med filmen och gör att man får en episk historia som engagerar. Känner kanske inte lika starkt för filmen som många andra gör, det är trots allt inte helt lätt att verkligen gilla Forrest Gump. Men det finns en hel del värme och hjärta med historien och även karaktären. Dessutom är det en rakt igenom välgjord film av Robert Zemeckis som helt enkelt var rätt regissör för filmen för att få fram magin som den besitter.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0
IMDb: 8.8

Angels in the Outfield

Titel: Angels in the Outfield / Angels / Angels - Änglar finns!
Genre: Komedi/Drama/Fantasy/Sport
Land: USA
År: 1994
Regi: William Dear
I rollerna: Joseph Gordon-Levitt, Danny Glover, Christopher Lloyd, Tony Danza, Brenda Fricker, Ben Johnson, Adrien Brody, Matthew McConaughey, Dermot Mulroney

Handling: En pojke, vars mamma är död och hans pappa är för oansvarig för att ta hand om honom, bor hos en fosterfamilj. Han tror att om hans favoritlag i baseboll börjar vinna, så ska allting ordna sig.

Omdöme: Vi träffar pojken Roger (Joseph Gordon-Levitt) som bor hos fostermamman Maggie (Brenda Fricker) eftersom hans mor har dött och hans oansvarige far (Dermot Mulroney) inte kan ta hand om honom. Roger undrar om de kommer bli en familj igen och fadern svarar att chansen finns om baseball-laget California Angels, som är ett bottenlag, lyckas vinna serien.


© Buena Vista Pictures

Roger bestämmer sig för att be att California Angels börjar vinna så att han kan få vara en del av en familj igen. Laget, som leds av managern George Knox (Danny Glover), har det kämpigt och ligger i botten efter halva säsongen. Knox är frustrerad och börjar tappa tron på spelarna som han helst av allt vill bli av med. Men något sker när Roger säger sig se änglar ute på planen...


© Buena Vista Pictures

Lite kul att se en så pass ung Joseph Gordon-Levitt och han funkar helt ok tillsammans med sin bästis J.P. (Milton Davis Jr) som förvisso är en svagare skådis men ändå rolig. Danny Glover har alltid uppskattats och här får han både spela bitter och upprörd samtidigt som han uppvisar tendenser att vara en mysfarbror längre in när han blir vän med Roger och J.P. Adrien Brody och Matthew McConaughey ses dessutom som två av baseballspelarna i laget innan de blev stjärnor och Oscarsvinnare.


© Buena Vista Pictures

Det är en Disney-film som är en remake på Angels in the Outfield (1951). Det är inte en barnfilm utan snarare en film för hela familjen. En feel good-film som uppvisar en del hjärta, humor och även hjärta. Men det är även gott om fantasy-inslag när änglarna dyker upp och ger spelarna en hjälpande hand eller två. Man får ta det lite med en klackspark då det är lite blandad kvalité på effekterna.


© Buena Vista Pictures

Om man känner för något lite lättsammare så funkar det helt ok. Det är också gjort under en tid då det fortfarande kändes oförstört där ras och politik inte fick överhanden. Helt enkelt mer naturligt än många modernare filmer av det här slaget. Sedan ska det väl sägas att baseball-fans kanske uppskattar filmen mer än desto mer neutrala åskådare.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2

I.Q.

Titel: I.Q.
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1994
Regi: Fred Schepisi
I rollerna: Meg Ryan, Tim Robbins, Walter Matthau, Stephen Fry, Charles Durning

Handling: Edward är en hårt arbetande bilmekaniker som förälskar sig i den vackra och intelligenta Catherine. Catherine har dock inga planer på att lämna sin nuvarande fästman.

Omdöme: Catherine Boyd (Meg Ryan) är en intelligent matematiker vid Princeton-universitetet på 1950-talet. Hon är förlovad med James Moreland (Stephen Fry), professor i experimentell psykologi. En dag när de får biltrubbel stannar de vid en bilverkstad där Edward Walters (Tim Robbins) jobbar. Det är kärlek vid första ögonkastet, åtminstone för Eds del.


©Paramount Pictures

Ed bestämmer sig för att söka upp Catherine och lämna tillbaka en fickklocka hon glömde på bilverkstan. Till sin förvåning öppnar en äldre herre som visar sig vara Albert Einstein (Walter Matthau). Han visar sig vara Catherines morbror och tillsammans med Alberts tre goda vänner, genierna Kurt Gödel (Lou Jacobi), Boris Podolsky (Gene Saks) och Nathan Liebknecht (Joseph Maher), bekantar de sig med Ed.


©Paramount Pictures

När de fyra genierna förstår att Ed är förtjust i Catherine, inser de att han är precis vad hon behöver. De ogillar nämligen hennes fästman James som de kallar för råttprofessorn då han experimenterar på råttor och är allmänt dryg och har en överlägsen attityd. Då de vet att Catherines hjärna säger att hon ska vara med en intellektuell man, hjälper de fyra genierna Ed att bli intellektuell och en i gänget för att inte bara vinna Catherines hjärta utan även hennes hjärna.


©Paramount Pictures

Fred Schepisi, som tidigare inte minst hade regisserat den klart mysiga Roxanne (1987) av och med Steve Martin, har nog på sätt och vis velat skapa något liknande här. Det blir inte lika mysigt men det är trots allt något oförstört över filmen då den både utspelar sig på 50-talet och är från 90-talet.


©Paramount Pictures

När man läser på lite mer om filmproduktionen gillade regissören Schepisi filmen men kände att resultatet kunde blivit bättre. Han fick inte som han ville då det fanns två producenter, en filmstudio och Tim Robbins att tampas med. De såg till att regissörens vision inte kom fram fullt ut. Han ville t.ex. att de fyra genierna skulle få ta större plats och bl.a. ha Peter Ustinov och John Cleese vid sidan av Walter Matthau. I vilket fall som helst blev det en kompromiss som kanske gjorde att filmen gick på säkerhet och efter en mall mer än att våga lite mer.


©Paramount Pictures

Meg Ryan och Tim Robbins har väl kanske aldrig den rätta kemin så att det skulle spraka om dem, men samtidigt hamnar filmen inte riktigt i de situationerna där magin skulle ha en chans att komma fram. Istället är det främst kul att se Walter Matthau iklä sig rollen som Albert Einstein då han faktiskt liknar honom och det känns som han gått in för rollen mer än att spela sig själv som han oftast brukar göra. Matthau var en klasskådespelare så det är föga förvånande att han klarar rollen och blir lite av en mysfarbror som filmen kan falla tillbaka mot när det behövs.


©Paramount Pictures

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2

Barcelona

Titel: Barcelona
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1994
Regi: Whit Stillman
I rollerna: Taylor Nichols, Chris Eigeman, Mira Sorvino, Tushka Bergen

Handling: Den unga amerikanen Ted bor i Barcelona under senare delen av det kalla kriget. Han lever ett lugnt och ganska isolerat liv, tills kusinen Fred flyttar in. De är oerhört olika, men tilltalas av samma typ av kvinnor.

Omdöme: Det är slutet av kalla kriget och amerikanen Ted (Taylor Nichols) bor och jobbar i Barcelona. En kväll anländer hans kusin Fred (Chris Eigeman) oannonserat då hans örlogsfartyg lagt till i Barcelona. Kusinerna har ett brokigt förflutet ända sedan barndomen, men de är trots allt familj och Ted låter Fred bo hos honom ett par nätter.


©The Criterion Collection

Samtidigt som Fred väntar på att få nya order ger han sig ut med Ted och utforskar Barcelona. Det leder till att de följer med ett par lokala till en fest. En av dem är Marta (Mira Sorvino) som Ted känner sedan tidigare. Fred faller för henne och som det visar sig har de båda kusinerna samma smak vad gäller kvinnor, något som komplicerar deras redan tryckta relation.


©The Criterion Collection

Ted har kommit till en punkt i sitt liv då han känner att han inte bara vill gå efter kvinnor han är attraherad av fysiskt. Istället vill han träffa någon som han vill gifta sig med, en hemkär tjej som han kan slå sig ner med. En kväll när han ska på en jazzkonsert dyker hans dejt inte upp. Istället kommer hennes väninna Montserrat (Tushka Bergen) för att ge honom den dåliga nyheten. De spenderar kvällen tillsammans och Ted inser att hon kan vara kvinnan han sökt efter.


©The Criterion Collection

Trevligt med Barcelona även om det inte blir så mycket sightseeing som man kanske hade kunnat förvänta sig. Ted lever trots allt här och det blir mer att gå ut på diverse ställen än att agera turist. Han visar Fred några av turistattraktionerna från bilen och det får räcka så. Men trots att man inte visar upp mer av Barcelona finns det där i bakgrunden vilket i sig är trevligt.


©The Criterion Collection

Ted och Fred har en slags hatkärlek till varandra. För även om de inte behöver gilla varandra bara för att de är kusiner, är de trots allt varandras enda kusiner. Fred har en tendens att göra livet surt för Ted som tar det mesta på fullaste allvar. Därför gnabbas och har de sig mest hela tiden.


©The Criterion Collection

Det blir en mycket dialogdriven film som på sina håll nästan går till överdrift. Inte att det skulle vara för mycket dialog men snarare att det ibland blir en massa snack utan så mycket poäng. Fast det visar sig ändå att filmen har en stil som är olik det mesta man sett. Och även om det inte alltid är strålande växer filmen på en då det är lite udda.


©The Criterion Collection

Mira Sorvino gör en av sina tidigaste filmroller och det får sägas att hon är duktig och övertygande som spanjorskan Marta. Chris Eigeman i rollen som Fred påminner en hel del om John C. McGinley i stilen då han har ett visst sätt att tala och agera. Fred är nästan lite smått oförstående över saker och ting samtidigt som han mycket väl är medveten om att han irriterar Ted, vilket Fred inte har något emot.


©The Criterion Collection

En film som alltså skiljer sig från det mesta man sett vilket både är positivt och negativt. Det gör trots allt att man inte vet vart det ska leda. Det blir ibland för snackigt men samtidigt är dialogen på sina håll träffsäker. Lite ojämn dialog och film kanske men överlag känner man sig ändå nöjd med vad man får ta del av.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0

China Moon

Titel: China Moon
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1994
Regi: John Bailey
I rollerna: Ed Harris, Madeleine Stowe, Benicio Del Toro, Charles Dance

Handling: Polisdetektiven Kyle blir indragen i en turbulent affär med den gifta Rachel. När Rachel råkar skjuta sin våldsamma man, går Kyle motvilligt med på att hjälpa henne att gömma kroppen.

Omdöme: Polisdetektiven Kyle Bodine (Ed Harris) och hans kollega Lamar Dickey (Benicio Del Toro) utreder våldsbrott, inte minst mord. Kyle har öga för detaljer och lär upp Lamar som är yngre och lätt känner sig uttråkad. Efter att de, främst Kyle, löst ett mordfall beger de sig till en bar där de firar kvällen. Där får Kyle syn på den vackra Rachel Munro (Madeleine Stowe) som han får ögonkontakt med. Han blir fast besluten att lära känna henne bättre.


©Orion Pictures

Kyle lär känna Rachel bättre, mycket bättre. Hon visar sig vara olyckligt gift med bankiren Rupert Munro (Charles Dance). Det bekymrar dock inte Kyle, åtminstone inte till en början då han tar varje chans att spendera tid med Rachel. Men deras affär utvecklas till mer än bara en passionerad och het romans.


©Orion Pictures

Rachel nämner en dag att hon fått nog av sin make som är på henne fysiskt, psykiskt och verbalt. Det kommer även fram att hon tänkt tanken att döda sin make, något Kyle givetvis inte vill höra talas om och försöker få henne att inte tänka. Frågan är hur långt Kyle är villig att gå för att få vara med sin nyfunna kärlek och drömkvinna?


©Orion Pictures

Detta var en film som spelades in 1991 men släpptes inte förrän 1994. Inte för att filmen var dålig men för att Orion Pictures hade ekonomiska bekymmer och gick i konkurs vilket gjorde att filmreleasen lades på hyllan fram till 1994. Men det var nog en film som inte uppmärksammades eller gavs mycket chans när den väl släpptes. Dock är det en av flera kvalitativa thrillers som kom under 90-talet.


©Orion Pictures

Filmen är en neo-noir som har en del likheter med Body Heat (1981). I båda fallen med en femme fatale som förför en man, det är i varmt och fuktigt klimat, hon vill göra sig av med sin make osv. Intressant nog regisserad av John Bailey som här gjorde en av få filmer som regissör men som hade en gedigen karriär som filmfotograf, däribland på ett par Lawrence Kasdan-regisserade filmer. Kasdan regisserade för övrigt nämnda Body Heat (1981) även om Bailey inte fotade just den. Istället fotade han fina filmer som t.ex. American Gigolo (1980), Ordinary People (1980), Groundhog Day (1993), In the Line of Fire (1993), Nobody's Fool (1994) och As Good as It Gets (1997).


©Orion Pictures

Även om filmen har en del likheter och känsla av Body Heat (1981) tar storyn en helt annan väg, vilket är skönt. Det blir inte riktigt som man väntat sig. Och även om filmen hade setts en gång i tiden mindes inget från den mer än att den uppskattades. Det visar sig att det finns en del vändningar och överraskningar som gör att det inte blir så lätt att komma ihåg hur allt ligger till. Till viss del kanske onödigt krångligt men samtidigt bra då allt inte går som på räls.


©Orion Pictures

Gillar det här, det är myspys på något sätt. Man kan sitta och tänka vilka fel karaktärerna gör och vad de borde gjort osv. Men när man tänker efter så sker en hel del utan att det är planerat vilket gör att man lätt begår misstag. Och även med det som är planerat är det smått omöjligt att tänka på allt eller att allt går som man tänkt sig. Det blir mer trovärdigt på det viset. Och som Kyle nämner tidigt i filmen, alla begår misstag förr eller senare.


©Orion Pictures

Ja, även om det inte är en perfekt film så är jag svag för film-noir och neo-noir av det här slaget med mysterium, spänning och brott som begås. Det hjälper även när allt inte är glasklart och man inte vet vem man kan lita på, precis som det blir här. Det skapas också god stämning med hettan, regnet och hela upplägget vilket gör att man har trevligt med filmen från början till slut. Många gånger saknar den här typen av film stämningen och atmosfären som denna besitter vilket den i mina ögon vinner på även om andra filmer kanske hyllas mer.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.3

Little Big League

Titel: Little Big League
Genre: Komedi/Drama/Sport
Land: USA
År: 1994
Regi: Andrew Scheinman
I rollerna: Luke Edwards, Ashley Crow, Timothy Busfield, John Ashton, Kevin Dunn, Dennis Farina, Jason Robards

Handling: Ägaren till baseballaget Minnesota Twins dör och testamenterar laget till sitt barnbarn, den baseball-tokige 12-årige Billy. Billy gör sig snabbt populär hos laget då han sparkar deras impopulära manager. De blir mindre glada då de får höra att Billy utnämner sig själv till ny manager.

Omdöme: Billy Heywood (Luke Edwards) är en 12-årig pojke som går i skolan och lever med sin mamma Jenny (Ashley Crow). Hans pappa är död så farfar Thomas (Jason Robards) är hans fadersfigur och bästa vän. Billy och Thomas umgås ofta och det mesta kretsar då kring baseball. Kanske inte så konstigt då farfar Thomas äger baseballaget Minnesota Twins. Billy är minst sagt baseball-tokig då han kan det mesta om sporten, inklusive de olika spelen och historiken kring sporten.


©Columbia Pictures

När kära farfar Thomas dör, lämnar han laget Minnesota Twins till Billy. Eftersom han är så pass ung behöver han hjälp att driva laget, vilket är Arthur (Kevin Dunn) som sköter spelaravtal och transaktioner, Mac (John Ashton) som är en av tränarna samt O'Farrell (Dennis Farina) som är lagets manager (huvudtränaren). Eftersom laget är bland de sämsta och O'Farrell skriker och behandlar spelarna illa, väljer Billy att ge honom sparken. Istället utser han sig själv till lagets manager...


©Columbia Pictures

Att en 12-åring skulle leda ett professionellt proffslag får man så klart ta med en nypa salt. Billy visar sig dock sitta på tillräckligt med kunskap och passion för att vara värd en chans. Hans farfar trodde uppenbarligen på honom då han gav honom laget, och han borde veta då han och Billy umgicks en hel del och pratade baseball.


©Columbia Pictures

En sån här film skulle i nio av tio fall vara en barnfilm gjord av Disney som skulle vända sig till småttingarna. Istället är det en vuxnare familjefilm som faktiskt visar sig vara något bättre än väntat. Mycket har att göra med att inramningen är småmysig och att humorn oftast funkar. Det blir en del roliga situationer som Billy hamnar i med de vuxna som styr och spelarna som alla är minst sagt skeptiska till att en 12-åring ska bestämma.


©Columbia Pictures

Filmen funkar över förväntan under första halvan, kanske mer än så. När tonen ändras till att bli lite allvarligare och det mer handlar om resultat, försvinner glädjen. Det är precis vad Billy inser, att man ska ha kul och glädje. Filmen blir även mycket baseballinriktad under andra halvan, inte minst sista tredjedelen, och det blir lite utdraget. Speltiden sträcks till två timmar och det blir till slut kännbart.


©Columbia Pictures

Hade filmen fortsatt så som den var under första timmen hade det kunnat bli något riktigt bra av det hela. Nu får man ändå ganska kul med filmen, mycket tack vare den trevliga stämningen från det sena 80-talet/början av 90-talet som inte går att återkskapa i modernare filmer. Betyget landar till slut någonstans mellan en trea och stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2