Internal Affairs

Titel: Internal Affairs / Misstänkta förbindelser
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1990
Regi: Mike Figgis
I rollerna: Andy Garcia, Richard Gere, Nancy Travis, Laurie Metcalf, William Baldwin, Annabella Sciorra, Michael Beach, Richard Bradford, Xander Berkeley, Elijah Wood

Handling: En ung polis börjar jobba på Los Angeles-polisens avdelning för interna utredningar. Han blir besatt av tanken på att få fast en självsäker, korrumperad snut.

Omdöme: När polisen Raymond Avilla (Andy Garcia) börjar jobba som internutredare inom Los Angeles-polisen, får han Amy Wallace (Laurie Metcalf) som partner. Han lär sig ett och annat av henne medan hon tidigt ser att Raymond är en duktig och mycket driven polis. Deras första fall blir att utreda LA-polisen Van Stretch (William Baldwin) som hamnat i trubbel för tredje gången senaste året. Raymond gick polisutbildningen med Van men försäkrar Amy om att han inte kommer låta det påverka sitt omdöme.


© Paramount Pictures

När utredningen fortlöper dyker ett namn ständigt upp - Dennis Peck (Richard Gere). Han är en kollega och vän till Van Stretch. Dennis nämns ofta som en av Los Angeles bästa poliser men han har inte avancerat från sin tjänst som patrullerande polis, något som lär vara för att han själv vill ha det så.


© Paramount Pictures

Som det visar sig är Dennis Peck en duktig polis och smart, men han är även manipulativ. Han hjälper sina kollegor så de gillar honom men även står i skuld till honom. Det och annat han har på dem gör att han har en hållhake på dem ifall han behöver en gentjänst. Raymond och Amy upptäcker att Dennis Peck inte bara kan vara korrumperad vad gäller pengar utan även ligga bakom dödsfall.


© Paramount Pictures

Det här är en typ av film som uppskattas när den görs rätt. En film som hade setts en gång i tiden. Kom ihåg att den gillades men annars mindes inget från den förutom att Richard Gere och Andy Garcia var med. Regin står britten Mike Figgis för som här gjorde sin andra film där den första var den mindre lyckade Stormy Monday (1988). Till en början tänker man på att fotot inte är så där varmt och behagligt som Los Angeles-baserade filmer brukar ha. Istället är det lite av ett brittiskt skimmer över filmen, åtminstone till en början.


© Paramount Pictures

Filmen har en del som talar för den. Allt börjar med skådespelarna och karaktärerna. Richard Gere går emot sina vanliga roller och får spela en elaking som Dennis Peck. Och han gör det övertygande. Man känner att Dennis är i kontroll och vet vilka knappar han ska trycka på för att få som han vill. Andy Garcia är alltid duktig och man vet vad man får. Raymond låter dock sina känslor styra lite för mycket vilket Dennis utnyttjar. De båda lär inte ha kommit överens under inspelningen, men trots det lär Gere se det som en av sina favoritfilmer.


© Paramount Pictures

Vid sidan av de två huvudpersonerna får vi även bra support från birollerna. Laurie Metcalf som internutredaren Amy Wallace är duktig, William Baldwin funkar bra som polisen som utreds, Nancy Travis som Raymonds fru Kathleen och Annabella Sciorra som Dennis fru likaså. Sedan har vi Richard Bradford och Xander Berkeley i mindre biroller plus en ung Elijah Wood som son till Van Stretch.


© Paramount Pictures

Filmen spelade in bra med pengar när den kom och fick ganska bra kritik, ändå känns det som den nog är lite underskattad och bortglömd. Visst är det inte en klassiker men den levererar något som engagerar och är en ganska rå historia om korrupta poliser och poliserna som försöker stoppa dem. Bättre än mycket annat i genren och väl värd att se.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.5

Whispers in the Dark

Titel: Whispers in the Dark / Viskningar i natten
Genre: Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1992
Regi: Christopher Crowe
I rollerna: Annabella Sciorra, Jamey Sheridan, Alan Alda, Anthony LaPaglia, John Leguizamo, Deborah Kara Unger, Jill Clayburgh, Anthony Heald

Handling: En kvinnlig psykiatriker behandlar en kvinna som har en älskare. Psykiatrikern möter en man som hon gillar. Det visar sig vara samma man hennes patient har som älskare. När ett mord sker och bevisen pekar mot att det är mannen som gjort det, måste hon avgöra om det stämmer.

Omdöme: Ann Hecker (Annabella Sciorra) jobbar som psykiatriker i New York. Hon tar emot patienter med diverse sexuella fantasier, oftast osunda eller till och med kriminella sådana. En av Anns patienter är f.d. sexbrottslingen John (John Leguizamo) som numera är en framgångsrik konstnär som genom sin konst får utlopp för sina sexuella begär och fantasier. En annan patient är Eve (Deborah Kara Unger) som delar med sig av sina vilda sexuella möten med sin älskare och även fantasier.


© Paramount Pictures

Ann, som blir alltmer uppslukad av Eves sexuella historier, börjar ha livliga drömmar om fantasierna. För att tyda sina drömmar och känslor vänder hon sig till sin mentor och nära vän, Dr. Leo Green (Alan Alda). Med hans hjälp försöker hon komma tillrätta med sin situation för att inte bara kunna släppa sina tankar och känslor utan även för att vara en god psykiatriker åt sina patienter, speciellt Eve som har det svårt.


© Paramount Pictures

En dag träffar Ann den charmige Doug McDowell (Jamey Sheridan) som verkar vara raka motsatsen till hennes numera ex-pojkvän Paul (Anthony Heald). Doug tar henne med storm och Ann känner att det kan vara början på en underbar relation. Men när det visar sig att Doug är patienten Eves älskare, förändrar det allt. Inte blir det bättre av att ett mord sker och polisdetektiven Larry Morgenstern (Anthont LaPaglia) misstänker att Doug kan vara skyldig.


© Paramount Pictures

Det första man kan börja med är att jag är ganska svag för thrillers och det kom en hel del solida sådana runt tidigt 90-tal. Även när det inte är de allra bästa brukar de lyckas fånga mitt intresse. Detta är ett exempel på det. Ett sätt att avgöra om en sån här film funkar i mina ögon är om jag börjar titta på klockan och känner mig trött eller om den behåller intresset rakt igenom. Denna får mig iofs att kolla klockan ett par gånger, men det är mer för att det är intressant att se vad den ska bjuda på resten av tiden då man tror att filmen borde vara i sin slutfas. Istället visar det sig att den har fler vändningar och inte bara tar sig den enklaste vägen från A till B.


© Paramount Pictures

Det är en erotisk thriller, en genre som var populär i början av 90-talet. På sätt och vis påminner mig historien även en del om gamla italienska giallo-filmer där man har ett mysterium i grunden med flera misstänkta. På så vis kan filmen leda en att tro att det finns en huvudmisstänkt bara för att ändra spår ett par gånger längs vägen. Lite småtrevligt med sådana historier och det gör att det hela behåller intresset istället för att ha en given mördare och sedan dra ut på det hela utan att det blir direkt spännande.


© Paramount Pictures

Visst är det kanske inte den mest trovärdiga historien när allt är sagt och gjort. För om man börjar analysera ett och annat i efterhand, finns det en del som kanske är lite väl otroligt eller sammanträffanden som man inte kan blunda för. Men det går inte att komma ifrån att det bjuds på flera misstänkta och vändningar som gör det till en titt som funkar. Giallo-likheten sett till mysteriet är faktiskt ganska träffsäker och mördaren lämnar även ett par lik efter sig när röken lagt sig.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 5.6

The Funeral

Titel: The Funeral
Genre: Kriminalare/Drama
Land: USA
År: 1996
Regi: Abel Ferrara
I rollerna: Christopher Walken, Chris Penn, Vincent Gallo, Benicio Del Toro, Annabella Sciorra, Isabella Rossellini

Handling: Det är 1930-tal i New York, och gangsterbröderna Ray och Chez ska hämnas på den som dödade deras lillebror.

Omdöme: De två gangsterbröderna Ray (Christopher Walken) och Chez (Chris Penn) sörjer tillsammans med resten av familjen sin lillebror Johnny (Vincent Gallo) som skjutits till döds i 1930-talets New York. Misstankarna riktas mot Gaspare (Benicio Del Toro) som bröderna haft affärer med. Medan bröderna Ray och Chez försöker ta itu med sitt hämndbegär, har deras fruar Jean (Annabella Sciorra) respektive Clara (Isabella Rossellini) fullt upp med att tygla sina makar.


©October Films

Via tillbakablickar får vi se vad som föranledde mordet på Johnny samtidigt som de tre bröderna har diverse personliga problem. Ray är den äldste brodern och den mest sansade av de tre. Som ung fick han lära sig vad som krävs att vara gangster av sin far. Chez uppvisar två sidor där han ena stunden kan vara charmig för att i nästa se det svartna för ögonen. Johnny har kommunistiska åsikter, gillar att provocera och är känd för sina perversa böjelser.


©October Films

Tittar man på filmerna Abel Ferrara gjort är det lite av en B-films regissör, även om en del av filmerna inte alls är tokiga. Här återförenades han med Christopher Walken från King of New York (1990) som förmodligen är Abel Ferraras bästa film. Det var en stor anledning till varför denna film lockade, även om 1930-talet sällan är en favoritperiod.


©October Films

Filmen visar sig hålla en ojämn standard rakt igenom. Inledningen känns lite trött och engagerar inte nämnvärt när familjen sörjer Johnnys död. Det rycker sedan upp sig en del med tillbakablickarna som inte bara ger mer djup åt karaktärerna utan även storyn. Det mesta pekar mot ett håll när det kommer till Johnnys död, men är saker och ting så glasklara som de verkar?


©October Films

Skådespelarna får en del att jobba med och det får sägas att prestationerna är av varierad grad. Mestadels bra men man känner att det inte är en toppregissör då det ibland nästan blir som en teaterpjäs. Kanske ligger något i att Abel Ferrara inte alltid lär ha varit närvarande vid inspelningen då ryktet säger att han var upptagen med att ta droger. Hur det än ligger till är filmen så pass ojämn att det blir svårt att komma in i den fullt ut. En del bra scener får man och överlag är det bra prestationer men detta kunde blivit klart mycket bättre i rätt händer.

3 - Skådespelare
3 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.6