Coma

Titel: Coma / Koma
Genre: Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1978
Regi: Michael Crichton
I rollerna: Genevieve Bujold, Michael Douglas, Richard Widmark, Rip Torn, Lois Chiles, Tom Selleck, Ed Harris

Handling: En Bostonläkare kommer en olycksbådande plan på spåren när hon undersöker oförklarliga fall av hjärnskador på sitt sjukhus. Hennes misstankar väcks när ett alarmerande högt antal liknade fall inträffar efter mindre operationer, men hennes frågor ignoreras av hennes chefer, och till slut är hennes liv i fara.

Omdöme: På Bostons största sjukhus arbetar läkarna - och älskarna - Dr. Susan Wheeler (Genevieve Bujold) och Dr. Mark Bellows (Michael Douglas). De träffas ibland på sjukhuset men jobbar på olika avdelningar, vilket gör att de har mycket att prata om när de kommer hem. En dag ska en av Susans bästa väninnor, Nancy Greenly (Lois Chiles), genomgå en rutinoperation och hamnar i koma. Händelsen skakar givetvis Susan, men hennes första instinkt är att ta reda på varför.


© MGM

Susan börjar gräva i det hela, och Mark är visserligen stödjande, men försöker få henne på andra tankar så att hon kan koncentrera sig på sitt jobb. Han vill ju inte att hon ska riskera att förlora sin tjänst. Susans efterforskningar leder henne på kollisionskurs med sjukhusets ansvarige narkosläkare, Dr. George (Rip Torn). Det får i sin tur Susans chef, Dr. Harris (Richard Widmark), att försöka lugna henne så att han inte behöver vidta drastiska åtgärder.


© MGM

Det hela utvecklas till ett mysterium i sjukhusmiljö, där Susan på egen hand leker detektiv. Då det är högst personligt - men också för att nyfikenheten driver henne - finns inget som kan stoppa henne från att fortsätta snoka. Någon eller några börjar finna henne obekväm, eftersom hon uppenbarligen kommer närmare sanningen när hon upptäcker flera mystiska koma-fall det senaste året.


© MGM

Regissören och manusförfattaren Michael Crichton filmatiserade boken av Robin Cook, men det mest intressanta är att de kände varandra från tiden då de båda studerade medicin. Deras bakgrund är en starkt bidragande orsak till att historien och filmen bevarar realismen i den medicinska miljön. På sina håll kan de medicinska detaljerna och termerna nästan motarbeta filmen, men till stor del uppskattas de. Lite kul att en film som Westworld (1973), som Crichton för övrigt också skrev och regisserade, ibland gör sig påmind med tanke på hur mysteriet och konspirationen är uppbyggd.


© MGM

Precis som i boken är huvudpersonen en kvinna, något som vissa ville ändra till en man när filmen skulle produceras. Men Crichton stod på sig och menade att det skulle bli en mer ordinär film med en man i huvudrollen. Genevieve Bujold axlar huvudrollen och funkar, även om det är långt ifrån optimalt. Michael Douglas var i början av sin filmkarriär och passar bra, men eftersom hon känns lite kylig genom hela filmen blir deras relation inte helt övertygande.


© MGM

Birollerna är där det blir extra kul, eftersom flera kända namn och ansikten dyker upp i stora som små roller. Richard Widmark som Dr. Harris är stabil som vanligt, och Rip Torn är sådär smålurig som man är van vid att se honom. Lois Chiles, som Susans väninna, syns året innan hon spelade Bondbrud i Moonraker (1979). Tom Selleck har en rolig liten roll som patient, och Ed Harris dyker upp i en ännu mindre roll (i sin filmdebut) som ST-läkare.


© MGM

Filmen hade setts ett par gånger, men det är en typ av film som lockar en tillbaka med jämna mellanrum. Det faktum att det är ett mysterium och en thriller, där man inte riktigt minns hur allt ligger till - främst vem eller vilka som ligger bakom - är själva nyckeln. Som det visar sig fungerar den biten fortfarande bra, alltså är det inget fel på manuset. Däremot är filmen något svagare än vad minnet av den sa.


© MGM

Man kan peka på ett par orsaker till varför filmen inte riktigt är så tillfredsställande och bra som den kunde varit. Genevieve Bujold i huvudrollen är en av dem, men inte huvudanledningen. Musiken av Jerry Goldsmith, som vanligtvis brukar leverera bra musik, är lite väl skrikig och lyckas inte riktigt skapa den rätta spänningen. Trots det vilar en ganska bra stämning över filmen tack vare inramningen. Speltiden hade däremot kunnat trimmas då det överlag känns lite utdraget. Även produktionen är något ojämn - ibland känns det lite som en TV-film, men det blandas med en tät, konspiratorisk paranoia-thriller.


© MGM

Sammanfattningsvis blir det lite blandade känslor med filmen. Den har sina brister, men lyckas ändå underhålla och hålla intresset uppe. Trots svagheterna är det en film som är värd att se och återbesöka. Betygmässigt är det närmare en rak trea än en svag fyra som den en gång i tiden nosade på, men en stark trea känns ändå rätt till slut.


© MGM

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.9

The China Syndrome

Titel: The China Syndrome / Kina-syndromet
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 1979
Regi: James Bridges
I rollerna: Jane Fonda, Jack Lemmon, Michael Douglas, Wilford Brimley, Scott Brady, Peter Donat, James Karen

Handling: Medan hon gör en serie reportage om alternativa energikällor i Kalifornien, bevittnar den opportunistiska TV-reportern Kimberly Wells en olycka vid ett kärnkraftverk. Tillsammans med kameramannen Richard Adams är de fast beslutna att publicera händelsen, men blir snart indragna i en ondskefull konspiration för att mörklägga och hålla händelsens fulla konsekvenser hemliga.

Omdöme: Ett nyhetsteam ska göra ett reportage på ett kärnkraftverk i Kalifornien. TV-reportern Kimberly Wells (Jane Fonda), som känner sig redo att ta steget att göra viktiga reportage, och hennes kameraman Richard Adams (Michael Douglas) bevittnar något som verkar vara mycket allvarligt. Mitt under deras guidade tur av kärnkraftverket, när de befinner sig i observatorierummet, ser de hur skiftledaren Jack Godell (Jack Lemmon) försöker få kontroll över situationen.


© Columbia Pictures

Kimberly och Richard försäkras om att det hela gått till rutinmässigt och att det inte varit någon risk för en olycka. Men de båda känner att det finns mer med händelsen än vad kärnkraftverket och myndigheterna säger. Eftersom Richard i hemlighet filmat händelsen, dock utan ljud, är de redo att gå ut med det hela i ett nyhetsinslag. De blir dock ständigt motarbetade och inser att det hela mörkläggs.


© Columbia Pictures

När man vill se en kvalitetsfilm är det bra att kunna plocka fram en gammal goding som man vet håller måttet. Vad som visar sig vara lite överraskande, men positivt, är dels att filmen inte minns så bra som väntat och dels att den har mer spänning i form av thriller-element än väntat. Ett starkt och gripande drama förväntades, men thriller-inslagen är väldigt närvarande. Dessutom med gott om konspiratoriska inslag, något som passar en sån här film utmärkt.


© Columbia Pictures

Det finns mycket som talar för filmen. Som nämnts har den en hel del på gång och lyckas övertyga en om att det är påtaglig fara på mer än ett sätt. Originalmanuset skrevs intressant nog av en man med ingenjörsbakgrund och inspirerades av en liknande händelse på ett kärnkraftverk år 1975. Det ger filmen en påtaglig känsla av realism som är välkommen. Michael Douglas gillade verkligen manuset och valde att producera filmen som sitt nästa projekt efter One Flew Over the Cuckoo's Nest (1975).


© Columbia Pictures

Filmens tre stjärnor ger filmen precis rätt mängd skådespeleri, om man säger så. De är övertygande för att de känns jordnära. Det är inga hjältar utan snarare ordinära karaktärer som sätts i en extraordinär situation. Jack Lemmon är klippan som ger karaktären den mänskliga faktorn som är så oerhört viktig. Jane Fonda är naturlig som TV-reportern som vill avancera och går efter det när hon ser chansen, men samtidigt spelar hon rollen på ett sätt som får en att sympatisera med henne. Den här typen av TV-reporter som börjar gräva i saker kan ofta kännas arrogant och självupptagen - inte här. Michael Douglas, som till en början bara skulle producera filmen, hoppade in som kameramannen Richard, en stolt, framfusig och ibland påträngande karaktär, vilket funkar bra.


© Columbia Pictures

Det är inte bara filmens tre stjärnor som passar och övertygar. Till stor del förs tankarna också till All the President's Men (1976), en annan mycket bra och snarlik film om ett journalistiskt jättescoop, där rollsättningen är lika genomgående välavvägd. Filmerna har faktiskt flera likheter med varandra och gillar man den ena är chansen stor att man även gillar den andra.


© Columbia Pictures

Finns ingen tvekan om att det är en av de bästa filmerna året har att erbjuda. Den skapar ett slags obehag då den målar upp ett scenario som känns och är väldigt troligt. Därför blir det lätt att dras in i filmens händelseutveckling och följa med på den emotionella resan karaktärerna går igenom, men även spänningen som vi som tittare känner. Smått fascinerande och det är inte många filmer som lyckas med det. En känsla av konspiration och paranoia som ofta var märkbart närvarande i just 70-tals filmer. Fyra till stark fyra.

5 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0 alt. 8.5
IMDb: 7.4

Traffic

Titel: Traffic
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA/Tyskland
År: 2000
Regi: Steven Soderbergh
I rollerna: Michael Douglas, Benicio Del Toro, Catherine Zeta-Jones, Don Cheadle, Luis Guzmán, Dennis Quaid, Miguel Ferrer, Amy Irving, Steven Bauer, Tomas Milian, James Brolin, Albert Finney, Clifton Collins Jr, Erika Christensen, Topher Grace

Handling: Narkotikan flödar in i USA via den mexikanska gränsen. Trots att gränspolisen jobbar hårt är frestelserna stora och korrupta poliser finns det gott om. Domaren Robert Wakefield väljer att ta upp kampen mot knarkhandeln och skickar med presidentens välsignelse specialtränade FBI-agenter till gränsen.

Omdöme: Steven Soderbergh kom att vinna en Oscar för bästa regi för denna film som synar drogproblemet på båda sidor om gränsen mellan USA och Mexiko. På den mexikanska sidan har polisen Javier Rodriguez (Benicio Del Toro) tillsammans med sin kollega fullt upp med att stoppa drogsmugglare.


© Initial Entertainment Group/USA Films

I ett land som lider av stor korruption, inte minst bland underbetalda poliser, är Javier en av de ärliga. Detta uppskattas av general Arturo Salazar (Tomas Milian) som behöver fler män som han i kampen mot drogkartellerna. Salazar går hårt åt en av drogkartellerna, frågan är vad hans motivation kan vara.


© Initial Entertainment Group/USA Films

På andra sidan gränsen i huvudstaden Washington D.C. blir domare Robert Wakefield (Michael Douglas) utsedd till drogczar av presidenten. Idealist som han är tänker han göra allt i sin makt för att gå till botten med det eskalerande drogproblemet. Det är dock ett tveeggat problem. Drogkartellerna tjänar stora pengar på sin affärsrörelse och ligger ofta steget före. Samtidigt är efterfrågan större än någonsin från droganvändarna i USA och för Roberts del drabbar det honom personligen då dottern Caroline (Erika Christensen) börjat använda tunga droger.


© Initial Entertainment Group/USA Films

Vi har även narkotikabekämpande DEA-agenterna Montel (Don Cheadle) och Ray (Luis Guzmán) som lyckas sätta dit Eduardo Ruiz (Miguel Ferrer). Han visar sig dock jobba åt en mäktig affärsman som han pekar ut mot immunitet. Affärsmannen visar sig vara make till Helena Ayala (Catherine Zeta-Jones) som varit helt ovetandes om sin makes illegala affärer. Nu är hon fast besluten att uppehålla familjens levnadsstandard, kosta vad det kosta vill.


© Initial Entertainment Group/USA Films

När den episka historien drar igång och Soderbergh valt att använda ett distinkt gult och blått filter i vissa scener, känns det lite tveksamt om det är rätt val. Det känns lite billigt på något sätt. Men denna teknik och det faktum att filmen har något av en dokumentär stil visar sig funka klart bra under filmens gång. På sätt och vis påminner stilen (minus färgfiltret) om en del av Costa-Gavras filmer.


© Initial Entertainment Group/USA Films

Den nästan 2.30 timmar långa filmen lyckas förvånansvärt bra med att följa flera karaktärer och sidohistorier som alla är en del av en huvudhistoria. Det är ett bra flyt som har mycket att tacka ett starkt manus (Oscarsvinnande), klippningen (Oscarsvinnande) och regin (Oscarsvinnande). Det är även hög standard på musiken av Cliff Martinez och en stämning som går att ta på. Realistiskt, dramatiskt och spänt mest hela tiden, vilken historia och karaktär man än följer.


© Initial Entertainment Group/USA Films

Något man inte kan säga nog om är de många prestationerna som sticker ut. Det är svårt att endast välja ut en eller två. Benicio Del Toro vann Oscarn för bästa manliga biroll och är helgjuten i sin roll. Don Cheadle och Luis Guzmán är favoriter som kollegorna som har en skön jargong mest hela tiden. Miguel Ferrer är passande som drogsmugglaren som ska vittna. Tomas Milian är övertygande som generalen och så har vi Clifton Collins Jr. som är skönt sliskig som kontraktsmördaren "Frankie Flowers".


© Initial Entertainment Group/USA Films

En film som har alla ingredienser för att bli en riktigt bra film och det lyckas den också vara. Just det faktum att den inte känns så lång trots sin speltid är ett bra betyg i sig. Bara för att en film har flera karaktärer att följa betyder inte per automatik att det blir ett bra flyt, men det har man här. Det är ett manus som får med de många problemen drogerna innebär, både storskaligt för de båda länderna och mer personligt när en familjemedlem hamnar i drogträsket. Det är även en film som håller och är lika aktuell idag som när den kom vilket är ännu ett tecken på en klassfilm.

5 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0 alt. 8.5
IMDb: 7.5

The Star Chamber

Titel: The Star Chamber / Den inre cirkeln
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1983
Regi: Peter Hyams
I rollerna: Michael Douglas, Hal Holbrook, Yaphet Kotto, James Sikking

Handling: I domare Hardins rättssal blir uppenbart skyldiga oftare och oftare frikända på formella grunder. När två pedofiler som dödade en nioårig pojke går fria är måttet rågat och då kommer en äldre kollega och mentor till hjälp.

Omdöme: Grova brott begås runt om Los Angeles och dagligen får domare Steven Hardin (Michael Douglas) fall där han ser brottslingar gå fria på teknikaliteter och diverse kryphål i lagarna. Han är fortfarande relativt grön som domare och försöker se på det med oförstörda ögon. Men efter att först en seriemördare som erkänt går fri och sedan två män som dödat en liten pojke går fria, börjar han få nog av orättvisan.


©20th Century Fox

Hardin vänder sig till sin vän och mentor domare Caulfield (Hal Holbrook) för råd. Hur klarar han av att blunda för eländet och sova om nätterna? Domare Caulfield har väntat på rätt tillfälle innan han delar med sig sin hemlighet. En hemlighet som endast är för den inre cirkeln bestående av nio domare. Eftersom de endast är åtta för tillfället då den nionde begått självmord, är den lediga stolen Hardins om han så önskar.


©20th Century Fox

Det är tydligt att Peter Hyams velat skapa en slags konspirationsthriller i kombination med vigilantism. Inte helt omöjligt att han inspirerats av filmer som The Parallax View (1974) och Death Wish (1974), inte minst då denna har lite liknande ton som förstnämnda och även har samma kompositör i Michael Small. Hans musik är inte lika framstående här som i den, men tendenserna finns där.


©20th Century Fox

Tycker filmen nästan per omgående drar in en med diverse våldsbrott som sker och med polisen som jobbar febrilt med att jaga rätt på gärningsmännen. Innan de lyckas gripa brottslingarna känns det som gärningsmännen redan hunnit begå en rad nya brott. Och våldsbrotten blir värre och fler. Då hjälper det inte att domstolarna släpper dem fria även om de så uppenbart är skyldiga.


©20th Century Fox

Första halvan av filmen funkar bra då vi följer brottslingarna och polisernas arbete samtidigt som domare Hardins frustration ökar. Bägaren håller på att rinna över och till slut får han en chans att ställa saker och ting till rätta tack vare den inre cirkeln som domare Caulfield är en del av.


©20th Century Fox

Filmen lyckas väl inte riktigt bli så bra, tät och tankeväckande som den har potential att bli. Andra halvan stannar den upp lite och det handlar mer om Hardins personliga kamp. Det funkar så där och även om allt inte visar sig vara så svart eller vitt som det först verkar, blir det moraliska dilemmat inte så kraftfullt som önskat. Man hade nog gjort bäst i att göra det till mer av en gastkramande thriller och låtit de konspiratoriska inslagen få större utrymme, för det fanns det helt klart möjligheter till.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3

A Perfect Murder

Titel: A Perfect Murder / Ett perfekt mord
Genre: Kriminalare/Drama/Thriller
Land: USA
År: 1998
Regi: Andrew Davis
I rollerna: Michael Douglas, Gwyneth Paltrow, Viggo Mortensen, David Suchet

Handling: Wall Street-höjdaren Steven Taylor verkar vara en perfekt make till den vackra och intelligenta Emily Bradford Taylor. Mycket lite i deras tillvaro är dock som det verkar utåt. Steven är mycket väl medveten om Emilys älskare, den bohemiske konstnären David Shaw. De befinner sig i en situation där rikedom och prestige ökar spänningen mellan dem. När Steven kontaktar David för att begå det perfekta mordet på sin älskade hustru, startar en kedjereaktion av händelser utanför hans kontroll.

Omdöme: I denna remake av Alfred Hitchcocks klassiker Dial M for Murder (1954) har en hel del ändrats. Snarare en nyversion då det främst är grundpremissen som finns kvar men annars har det uppdaterats till en modern 90-tals thriller. En film som expanderat historien den bygger på och egentligen är det två helt olika filmer som inte bör jämföras.


©Warner Bros.

Emily (Gwyneth Paltrow) har en het romans med konstnären David (Viggo Mortensen) och hon är lycklig och kär. Det är en helt annan relation än vad Emily har med sin make Steven (Michael Douglas). Steven är smått kontrollerande och bryr sig mest om sig själv. Han är en Wall Street-höjdare och frågan är om Emily bara är med honom för pengarnas och maktens skull.


©Warner Bros.

Steven håller ögonen på sin unga fru och får reda på relationen mellan Emily och David. Det får Steven att ta kontakt med David och utpressa honom. Så pass att han anlitar David att mörda Emily. Steven har nämligen en hållhake på David. Det perfekta mordet som Steven planerat på sin fru Emily kommer dock få en och annan vändning och överraskning. Frågan är om polisdetektiven Karaman (David Suchet) kan lista ut hur det hela ligger till.


©Warner Bros.

En sak man kan säga om filmen är att den har ett bra tempo utan att kännas stressad. Inte långsamt och inte med en massa snabba klipp. Man har helt enkelt fått till balansen med att berätta historien kring triangeldramat samtidigt som det hela tiden för historien framåt. Själva mordplanen, det perfekta mordet, sker relativt tidigt vilket gör att man inte behöver sitta och vänta till slutet eller särskilt länge för den delen. Spänningsmomentet slutar dock inte där då historien har en hel del kvar att berätta. Det gör att filmen kan bibehålla spänningen i princip rakt igenom.


©Warner Bros.

Michael Douglas är ju smått perfekt för rollen som överlägsen och kontrollerande make från Wall Street. Det är svårt att inte tänka på honom i rollen som Gordon Gekko från Wall Street (1987), även om han här alltså har snickrat ihop en mordplan. Gwyneth Paltrow är helt ok men en bit från samma klass som sin äldre motspelare. Med tanke på detaljer som kommer fram om Emilys bakgrund har man en del frågor kring varför hon gift sig med honom överhuvudtaget. Viggo Mortensen passar och har vad som krävs för att både spela romantiker, utpressare och potentiell mördare.


©Warner Bros.

En karaktär som man sitter och väntar på ska få större utrymme är David Suchet i rollen som polisdetektiven Karaman. Efter att han dykt upp tror man att han kommer bli en viktig bricka i spelet. Men här gör man en stor miss då han endast är med i två-tre scener till. Hade helt klart velat se honom dyka upp och snoka i det hela och sätta press på Steven. Det hade kunnat vara ingrediensen som saknas för att höja filmen till något mer. Men det är en småtrevlig film som funkar att se om även när man minns en del från premissen.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.6