Le silencieux / The Silent One

Titel: Le silencieux / The Silent One / Escape to Nowhere / The Great Manhunt / Jagad av KGB
Genre: Drama/Thriller
Land: Frankrike/Italien/Storbritannien
År: 1973
Regi: Claude Pinoteau
I rollerna: Lino Ventura, Leo Genn, Suzanne Flon, Robert Hardy

Handling: En skildring av en fransk vetenskapsmans liv som en bricka i spelet mellan stormakternas underrättelsetjänster.

Omdöme: Clément Tibère (Lino Ventura) är en fransk vetenskapsman som anländer till London med en sovjetisk delegation. Det var för 16 år sedan som han "rekryterades" då sovjeterna iscensatte hans död och tog honom till öst för att där utveckla deras kärnkraft. Brittiska underrättelsetjänsten har dock koll på vem han är och denna gång ser de till att sno tillbaka honom under näsan på sovjeterna.


©Gaumont

Den brittiska underrättelsetjänsten vill nu ha information från Clément, att han pekar ut korrupta brittiska vetenskapsmän som jobbar åt östblocket. Eftersom han fruktar för sitt liv går han motvilligt med på att hjälpa britterna. I utbyte får han en ny identitet och pengar, men han är väl medveten om att sovjeterna kommer jaga honom då de kan lägga ihop ett plus ett varifrån britterna fått sin information.


©Gaumont

Gammal hederlig spionthriller som bygger på en bok av fransmannen Francis Ryck. Det är något visst med spionfilmer gjorda under kalla kriget. Man känner av spänningarna som ligger i luften och det behöver inte vara det högsta tempot för att bli en sevärd spionfilm. Tänker inte minst på ett par John le Carré-filmatiseringar som ofta har ett lite sävligt tempo. I jämförelse med de filmerna är det nog ändå lite mer fart här, speciellt när Clément släpps loss och hamnar på flykt.


©Gaumont

Clément Tibère är hal som en ål. Han är ju trots allt inte en spion eller agent, han är en vetenskapsman som blivit bortförd mot sin vilja. Men han är inte dum och vill hålla sig levande så länge det går, även om han mycket väl vet att det är en prestigesak för sovjeterna att jaga rätt på honom. Kanske har han hittat en lösning på hur han ska hålla sig vid liv men det kräver att han håller sig undan tillräckligt länge så att han kan fullfölja sin plan.


©Gaumont

Ingen direkt tempostark film men eftersom det bygger på en bok känns det som det hela tiden finns en poäng med det hela. Systematiskt skulle man kunna kalla det för då vi följer Clément som är beräknad i allt han gör. Eftersom han är en jagad man utsätter han inte bara sig själv för livsfara utan även de han kommer i kontakt med, vilket kan vara helt främmande till gamla bekanta, vänner och även familjemedlemmar.


©Gaumont

Har alltid gillat Lino Ventura och han är smått perfekt för en sån här roll. Han inger ett lugn och det är en slags coolhet över honom. Nu är karaktären inte i full kontroll på något sätt men han spelar ändå rollen på ett vis som får en att känna att han ligger ett steg före och kan komma att klara sig. Kanske blir det något utdraget med en speltid som letar sig upp mot knappt två timmar men historien får med så mycket att det nästan krävs med tanke på att man har ett lite lägre tempo. Landar på mellan en trea till stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.9

Witness in the City

Titel: Un témoin dans la ville / Witness in the City / Vittnet är farligt
Genre: Film-Noir/Kriminalare/Thriller
Land: Frankrike
År: 1959
Regi: Édouard Molinaro
I rollerna: Lino Ventura, Franco Fabrizi, Sandra Milo, Jacques Berthier

Handling: En rik industrialist mördar sin älskarinna genom att knuffa henne från ett tåg för att få det att se ut som självmord. Hennes man, Ancelin vill hämnas men hans ansträngningar går inte osedda då ett vittne blir inblandat i bilden som leder till ett katt-och-råtta-spel med dödlig utgång.

Omdöme: Efter att Pierre Verdier (Jacques Berthier) mördar sin älskarinna genom att knuffa henne från ett tåg, kommer han undan med det. Detta eftersom det inte finns något bevis för att det inte var ett självmord. Pierre släpps fri och tror att han kommit undan med brottet.


©Gaumont

Den mördade kvinnans make, Ancelin (Lino Ventura) tänker inte låta Pierre komma undan så lätt. Han planerar det perfekta mordet på Pierre genom att ta sig in i hans hus och vänta på att Pierre ska komma hem. Sedan iscensätter han så att det ser ut som Pierre begått självmord då han inte kunnat leva med älskarinnans död på sitt samvete.


©Gaumont

Ancelin tror att han kan bege sig från mordplatsen och komma undan med sitt perfekta brott. Han har dock inte räknat med att Pierre ringt efter en taxi. Taxichauffören Lambert (Franco Fabrizi) konfronterar Ancelin när han kommer ut från huset i tron att det är Pierre som ringt efter taxin. Ancelin säger inte ett ord och flyr platsen men inser snart att han måste likvidera vittnet som sett honom lämna brottsplatsen. Ancelin måste nu planera för hur han ska eliminera Lambert.


©Gaumont

Édouard Molinaro har visat sig vara en intressant regissör. Han gjorde en mycket fin regidebut med Back to the Wall (1958) och följde upp det med denna film året efter. Andra filmer som setts är The Passion of Slow Fire (1961) som var mer medioker om än inte dålig. Dessutom de två lyckade komedierna Oscar (1967) och L'emmerdeur (1973).


©Gaumont

Tycker detta är en trevlig fransk film-noir som dock har ett fel och det är musiken. Kanske inte direkt dålig men mestadels jazzig på ett sätt som inte skapar spänningen som filmen hade förtjänat. För det skapas annars ganska god stämning på Paris gator med dimman, skuggorna och hur Ancelin följer efter och spanar på Lambert när han väntar på rätt tillfälle att slå till.


©Gaumont

Filmen är inte utan humor då Ancelin inte har turen med sig. Alltid verkar något komma emellan när han är redo att slå till mot Lambert. Och när han väl får chansen visar det sig att taxichaufförerna håller ihop i vått och torrt. Om du ger dig på en av våra egna kommer vi jaga dig. Lite likt som när någon ger sig på en polis och alla poliser sätts in i jakten.


©Gaumont

Tycker det finns ett värde i denna film och för den delen den här typen av fransk noir-film från runt den här tiden. Uppskattar atmosfären som byggs upp och oftast har de bra historier som grund. Här får man säga att filmen är som bäst varje gång Lino Ventura och hans Ancelin är med. Då känns det som det mesta av det bästa sker och historien förs framåt. När taxichaufförernas liv hamnar i fokus blir det lite mer trevande. Till slut har dock filmen fler plus än minus att visa upp och avslutar typiskt för noir-genren.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.9

Adieu poulet / The French Detective

Titel: Adieu poulet / The French Detective
Genre: Kriminaldrama/Komedi
Land: Frankrike
År: 1975
Regi: Pierre Granier-Deferre
I rollerna: Lino Ventura, Patrick Dewaere, Victor Lanoux, Julien Guiomar

Handling: När politiska skurkar mördar en konkurrents volontär och även dödar en polis, är polisinspektören Verjeat fast besluten om att sätta dit politikern som ligger bakom "beställningen". Men när han skämmer ut den misstänkte politikern får han reda på att han kommer förflyttas inom en vecka. Han måste nu, med hjälp av en ung polis, försöka vinna tid och tänka ut en plan för att få som han vill.

Omdöme: Poliskommissarie Verjeat (Lino Ventura) och hans yngre kollega polisinspektör Lefèvre (Patrick Dewaere) utreder skjutningen av en poliskollega. Skjutningen verkar vara kopplad till ett bråk mellan två politiska partier och den skottskadade polisen pekar ut skytten då han känner till honom sedan tidigare. Verjeat går direkt på politikern Pierre Lardatte (Victor Lanoux) då den nu försvunne gärningsmannen var anställd av Lardatte. Han nekar dock att ha någon som helst vetskap om det hela då han inte är ansvarig för vem som jobbar med att skydda honom.


©Les Films Ariane/Mondex Films

Det politiska spelet gör att Verjeat, som inte är villig att spela med och blunda för vad som försiggår, snällt får finna sig i att bli förflyttad till en annan stad. Det är ett sätt för politikern Lardatte att slippa blodhunden Verjeat och istället få in en ersättare som han kan styra. Verjeat måste nu finna ett sätt att vinna tid så att han kan fortsätta sin utredning och sätta dit Lardatte en gång för alla.


©Les Films Ariane/Mondex Films

Egentligen inte en tokig premiss även om det inte är något man inte sett tidigare. Filmen bygger på en bok men det mer intressanta är att manuset är skrivet av Francis Veber. Han är känd för sina många manus och filmer inom komedigenren, däribland amerikanska remaken Three Fugitives (1989) och dess original. Tyvärr har flera av hans filmer en tendens att inte funka fullt ut, många gånger inte min kopp te.


©Les Films Ariane/Mondex Films

Denna film är ett kriminaldrama som borde kunna bli småspännande och mystiskt. Men det blir inte riktigt så, mycket tack vare manuset som väljer att slänga in humor som inte direkt funkar eller passar. Det blir liksom varken hackat eller malet. Det hamnar någonstans mittemellan och puttrar mest på, trots att man känner att det kunde blivit något bättre av det hela om man gjort det till ett renodlat kriminaldrama.


©Les Films Ariane/Mondex Films

Något som inte heller hjälper är musiken som mestadels är smått fruktansvärd. Oftast låter det exakt som när någon helt okoordinerat slår på olika pianotangenter. Olidligt och helt oförklarligt hur man kan tycka att det skulle kunna vara bra eller passa. Som tur är slipper man under långa stunder någon som helst musik, annars hade det blivit värre.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
1 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.8

Razzia sur la chnouf

Titel: Razzia sur la chnouf / Razzia / Narkotikarazzia
Genre: Kriminaldrama
Land: Frankrike
År: 1955
Regi: Henri Decoin
I rollerna: Jean Gabin, Lino Ventura, Albert Rémy, Magali Noël

Handling: Henri, mannen från Nantes, återvänder till Frankrike efter en lyckosam period i USA, där han jobbade åt narkotikasmugglaren Liski. Med sina nya kunskaper ökar han vinsten åt organisationen. Men samtidigt följer polisen varje drag från hans sida.

Omdöme: En narkotikaliga har bestämt sig för att ersätta mannen som överser operationen med Henri Ferré (Jean Gabin). Henri anländer till Paris från Nantes efter en tur i USA. Han är en rutinerad räv som plockats in för att styra upp verksamheten. Detta innebär att han träffar medarbetare från de olika leden. Mestadels är det heroin ligan tillhandahåller och nu vill de öka försäljningen, något Henri snart börjar göra de olika medarbetarna väl medvetna om.


©Gaumont

Som täckmantel driver Henri en restaurang som han tagit över från sin företrädare. Restaurangen blir ett tillhåll för hans affärer och möten med kriminella från organisationen, inte minst Roger (Lino Ventura) och Bibi (Albert Rémy) som skickas av organisationens ledare för att göra diverse smutsiga jobb. På restaurangen jobbar även den unga barflickan Lisette (Magali Noël) som alla har ögonen på men som faller för den äldre Henris mogenhet och charm.


©Gaumont

Filmen inleder med informationstext om att filmen hoppas nå ut till en del av alla de som en dag kommer i kontakt med droger. Det visar sig att filmen till viss del försöker visa upp en ärlig bild av drogvärlden där inte bara de kriminella som styr och langarna synas utan även några av de som blivit beroende av heroin, opium och marijuana. Dock är denna del av filmen som visar upp användarna tyvärr alltför ointressant och har mer tagits med från en informativ vinkel istället för att integreras med huvudhistorien. Det gör att filmen ibland tappar lite fokus.


©Gaumont

Jean Gabin är så där självklar i huvudrollen som man ofta sett honom. Året innan gjorde han den desto bättre gangsterfilmen Grisbi (1954). Här handlar det alltså om en narkotikaliga och deras verksamhet. Han är klart stabil men varken han eller filmen lägger i en högre växel som önskat. Det är en film som man verkligen kan säga puttrar på. När man tror att den ska börja hetta till återgår den snart igen till samma gamla ljumna tempo.


©Gaumont

Som tidigare nämnts har filmen valt att delvis göra det till en informativ film om droger. Som det visar sig tar det bort lite för mycket från det som filmen borde lagt ner mer energi på. Spänningen försvinner lite grann tack vare detta och även om filmen inte är dålig når den inte heller upp i några vidare höjder. En ok film är det dock med någon intressant vändning längs vägen, men hade hoppats på lite mer av filmen.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.0