Airport

Titel: Airport / Airport - Flygplatsen
Genre: Drama/Action/Thriller
Land: USA
År: 1970
Regi: George Seaton
I rollerna: Burt Lancaster, Dean Martin, George Kennedy, Jean Seberg, Helen Hayes, Jacqueline Bisset, Van Heflin, Maureen Stapleton

Handling: Flygplatschefen Mel får i uppdrag att försöka hålla Lincoln International Airport i Chicago öppen, trots att en av de värsta snöstormarna i historien rasar där ute.

Omdöme: Lincoln International Airport i Chicago står inför en kaosartad dag då ett kraftigt snöoväder dragit in. Det blir upp till ansvarige flygplatschefen Mel Bakersfeld (Burt Lancaster) att försöka koordinera allt och ta hand om både sådant som faller på hans bord och äktenskapsstrul. En av Mels medarbetare är chefsmekanikern Joe Patroni (George Kennedy) som kallas in för att försöka flytta på ett plan som fastnat i den djupa snön ute på landningsbanan.


©Universal Pictures

Mel har ett nära samarbete med chefen för kundrelationer, Tanya Livingston (Jean Seberg) som får ett intressant fall på sitt bord. Den äldre damen Ada Quonsett (Helen Hayes) har tagits på bar gärning som fripassagerare på ett av flygbolagens flyg. Hon visar sig vara en slug liten gammal gumma som har satt det hela i system.


©Universal Pictures

Mitt i kaoset som snöovädret inbringar blir flyget mot Rom denna kväll av extra intresse. En av piloterna är gifte Vernon Demerest (Dean Martin) som har ett förhållande med flygvärdinnan Gwen (Jacqueline Bisset). De båda kommer försöka lösa ett par tuffa situationer ombord, inte minst passageraren D.O. Guerrero (Van Heflin) som kan ha smugglat ombord en bomb...


©Universal Pictures

Denna smått klassiska och framgångsrika katastroffilm kom att få tre uppföljare i Airport-filmserien. Det blev hela tio Oscarsnomineringar varav en vinst för bästa kvinnliga biroll (Helen Hayes). Det är dock inte den utpräglade katastroffilmen som senare skulle bli så populär under 70-talet, åtminstone inte till en början. Det är snarare ett melodrama om de olika karaktärerna som vi kommer träffa denna dag på och runt flygplatsen.


©Universal Pictures

Filmen bygger på en bok och regisseras av veteranen George Seaton som kom från den gamla skolan. Hans kanske mest kända film var vid sidan av denna gamla klassikern Miracle on 34th Street (1947) som gav honom hans första av två Oscarsvinster för bästa manus. Filmen har också en stil som snarare påminner om ett melodrama från 50-talet eller början av 60-talet än en mer renodlad katastroffilm från 70-talet. Det är något som kanske gör vissa besvikna som förväntar sig mer fart och fläkt. Men faktum är att det blir ganska trevligt att följa de olika karaktärernas öden utan att stressa eller behöva ha katastrofläge rakt igenom.


©Universal Pictures

En sak som filmen gjort bra är att samla ett gäng duktiga skådespelare. Rakt igenom är det svårt att hitta någon som inte skulle passa eller göra ett mer än gediget jobb i respektive roll. Oscarsvinnande Helen Hayes sticker ut mest i en komisk och klockren gestaltning av den lilla gamla gumman som man får vara på sin vakt för. Även eleganta Jean Seberg sticker ut och påminner en del om en blandning mellan Grace Kelly och Kim Novak från gamla Hitchcock-klassiker från 50-talet. Dean Martin lär ha sagt att rollen som piloten Vernon var en av hans favoritroller. Burt Lancaster å sin sida såg inte storheten med filmen som han kallade för skräp.


©Universal Pictures

Skräp är det definitivt inte. Småmysigt melodrama under första halvan och katastroffilm under andra halvan då de olika människoödena sammanflätas. Inte någon direkt spänning över det hela, men man vill ändå se hur det ska gå då karaktärerna byggts upp bra och prestationerna alltså genomgående är övertygande.


©Universal Pictures

Lite av en gammal hederlig matinékänsla över filmen. 50-tals känslan i berättarstilen är mestadels positiv om man gillar den sortens filmer. Inte riktigt så modern som många andra filmer runt den här tiden, men den vinner nog på att vara gjord på det här sättet. En del scener känns dock kanske lite onödiga även om den inte vill stressa med att bygga upp karaktärerna. Till slut ger det ganska tillfredsställande resultat.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.6

Johnny Dangerously

Titel: Johnny Dangerously
Genre: Komedi/Kriminalare
Land: USA
År: 1984
Regi: Amy Heckerling
I rollerna: Michael Keaton, Peter Boyle, Griffin Dunne, Marilu Henner, Joe Piscopo, Maureen Stapleton, Danny DeVito

Handling: En historia som utspelar sig på 1930-talet och handlar om en ärlig och godhjärtad man som tvingas bege sig in på brottets bana för att finansiera sin mammas mediciner.

Omdöme: Johnny Kelly även känd som Johnny Dangerously (Michael Keaton) är den äldsta sonen till Ma Kelly (Maureen Stapleton), en immigrant i New York. Då mammas hälsa är sviktande, behöver Johnny skaffa pengar till mediciner och läkarvård. Det gör att Johnny redan som ung blir involverad med den lokala gangsterbossen Jocko Dundee (Peter Boyle).


©20th Century Fox

I 1930-talets New York jobbar Johnny upp sig till att bli Jocko Dundees högra hand och hans arvtagare. Johnny lever gott och charmar nattklubbssångerskan Lil Sheridan (Marilu Henner). Vad Johnny inte räknat med är att hans lillebror Tommy (Griffin Dunne) siktar på att bli distriktsåklagare efter avslutade juridikstudier som Johnny betalat för. Bröderna hamnar nu på båda sidor om lagen, något som kommer skapa en rad problem.


©20th Century Fox

Amy Heckerling, som gjorde regidebut med ungdomskomedin Fast Times at Ridgemont High (1982), gjorde här sin andra långfilm. Året efter gjorde hon European Vacation (1985) om familjen Griswold. Denna komedi har mer tendenser till crazy-humor än de två nämnda filmerna, men den tar det inte för långt. Många gånger kan den typen av humor skära sig för mycket och förlora greppet om storyn, vilket inte blir fallet här.


©20th Century Fox

Det får sägas att filmen till en början inte direkt charmar en när Johnny introduceras och börjar berätta om sina eskapader när han härjade som Johnny Dangerously. Sakta men säkert blir det dock bättre när Johnny växt in i rollen som gangster. Vägen dit är alltså något svagare så det gäller att inte förlora hoppet och titta vidare för att bli belönad.


©20th Century Fox

Man får sig gott om skratt filmen igenom, ibland med replikerna, ibland humorn och annat som filmen plockar fram. På gränsen till crazy-humor men inte lika påtaglig som man får i t.ex. Airplane! (1980) eller Hot Shots! (1991). Vad som ändå gör att filmen funkar är att den aldrig flippar ur för mycket och oftast finner sätt att vara rolig. Många gånger kan den här typen av filmer tappa en hel del längs vägen, men här är det snarare så att filmen växer på en. Inte strålande men tillräckligt rolig för att ge en underhållande filmstund.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5