Out of Sight

Titel: Out of Sight
Genre: Kriminaldrama/Romantik/Thriller
Land: USA
År: 1998
Regi: Steven Soderbergh
I rollerna: George Clooney, Jennifer Lopez, Ving Rhames, Don Cheadle, Steve Zahn, Albert Brooks, Dennis Farina, Luis Guzmán, Catherine Keener, Michael Keaton, Samuel L. Jackson

Handling: Jack Foley rymmer från ett fängelse och blir samtidigt kär i Karen Sisco. Dessa två stöter på varandra medan Jack, tillsammans med Buddy Bragg, planerar att råna en rik snubbe på hans diamanter samtidigt som Karen, som är polis, och hennes vänner vill sätta fast dem.

Omdöme: Året efter Quentin Tarantinos klart lyckade Jackie Brown (1997) var det Steven Soderberghs tur att filmatisera en Elmore Leonard-historia. De båda filmerna har en gemensam karaktär i Ray Nicolette då Michael Keaton repriserar sin roll här även om han synd nog endast dyker upp i en scen. Även Samuel L. Jackson, som har den manliga huvudrollen i Tarantinos film, dyker upp här på slutet men i en annan roll.


©Universal Pictures

Jack Foley (George Clooney) är en bankrånare som åker in i fängelset. Han rymmer med hjälp av sin vän Buddy (Ving Rhames) men deras flyktförsök kompliceras av federala agenten Karen Sisco (Jennifer Lopez). De tvingas ta med henne som sin gisslan och under flykten visar det sig slå gnistor mellan Jack och Karen, något som får Jack att vilja träffa henne igen under andra omständigheter.


©Universal Pictures

Medan Jack och Karen inte kan släppa varandra från sina tankar, planerar Jack och Buddy att slå till mot Richard Ripley (Albert Brooks) som Jack satt inne med och som ska ha oslipade diamanter till ett värde av $5m i sitt hem. Informationen har de fått av en annan kåkfarare i form av opålitlige Glenn Michaels (Steve Zahn). Han i sin tur pratar för mycket och vänder sig till Maurice "Snoopy" Miller (Don Cheadle) gällande diamanterna.


©Universal Pictures

Steven Soderbergh, som endast hade gjort mindre och smalare filmer, ville göra en film för den breda publiken. Detta för att öppna dörrar till andra projekt längre fram. Man har valt att ge två "heta" skådespelare, George Clooney och Jennifer Lopez, de två huvudrollerna och omgärda dem med duktiga karaktärsskådespelare i birollerna. Det visar sig att det är birollerna som i mångt och mycket gör filmen.


©Universal Pictures

I grunden har man en bra historia av Elmore Leonard med ett Oscarsnominerat manus av Scott Frank. Den har en hel del på gång och man hoppar friskt i historien. Den har dock en sak som inte riktigt funkar och det är relationen mellan Jack och Karen. Det känns krystat med en bankrånare på rymmen och en federal agent som ska inleda en romans. Det leder även till filmens svagaste parti längre in då filmen liksom pausas och tar en avstickare för att Jack och Karen ska ha en het stund tillsammans. Det hjälper inte heller att Clooney och inte minst Lopez inte övertygar. Speciellt henne hade man gärna bytt ut mot en mer kapabel skådespelerska.


©Universal Pictures

Om man bortser från de båda huvudrollerna finner man det mesta av det bästa med resten av karaktärerna och rollbesättningen. Ving Rhames är stabil som Buddy. Don Cheadle är skön som Snoopy. Steve Zahn är passande som smått patetiske Glenn. Luis Guzmán tar kanske ändå priset som Chino som får en att skratta varje gång han är med. Och man kan nämna flera andra som funkar bra i mindre roller. Helt klart så att birollerna underhåller och är mest lyckade.


©Universal Pictures

En film som sågs när den kom ut och inte mycket mindes från den. Lite blandade känslor nu när den ses, vilket nog speglar synen vid båda tittarna. Den är sevärd och har en del bra scener filmen igenom, underhållande och bitvis rolig. Och som sagt med flera biroller som sticker ut och höjer upplevelsen. Samtidigt lite besviken då den inte når upp i nivå med Jackie Brown (1997) och de två huvudrollerna är långt ifrån optimala.


©Universal Pictures

Hade definitivt varit intressant om Tarantino även gjort denna då resultatet nog hade varit desto mer tillfredsställande. Han brukar oftast pricka rätt med rollvalen så de två huvudrollerna hade nog varit annorlunda och bättre. Detsamma kan sägas om musiken som här mest består av högst mediokra jazziga toner.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0

Goodrich

Titel: Goodrich
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 2024
Regi: Hallie Meyers-Shyer
I rollerna: Michael Keaton, Mila Kunis, Kevin Pollak, Andie MacDowell

Handling: Andy Goodrichs liv ändras när hans fru går in i ett rehabprogram och lämnar honom ensam med deras unga barn. Goodrich stöder sig på Grace, hans vuxna dotter från hans första äktenskap, när han utvecklas till den pappa hon aldrig haft.

Omdöme: Tidigt under morgontimmarna när Andy Goodrich (Michael Keaton) ligger och sover blir han väckt av att mobilen ringer. Det är hans fru som han trodde låg bredvid honom i sängen. Hon ringer för att säga att hon precis skrivit in sig på rehab för att ta itu med sitt pillerproblem, något Andy varit helt ovetandes om. Det visar sig dessutom att hon kommer stanna där i 90 dagar och ber Andy ta hand om tvillingbarnen de har ihop. Som om det inte vore nog säger hon att det är över mellan dem.


©Ketchup Entertainment

Andy är van vid att han går iväg till sitt konstgalleri Goodrich som behöver hela hans uppmärksamhet, inte minst då ekonomin krisar. Situationen tvingar honom att tänka om, vilket inte blir det enklaste. Han måste nu ta hand om de 9-åriga tvillingbarnen vilket han behöver hjälp med. För även om han tillbringar mer tid med dem, måste han iväg till galleriet. Han tar hjälp av en barnvakt, men även sin vuxna dotter Grace (Mila Kunis) från sitt första äktenskap.


©Ketchup Entertainment

Grace är gravid och gift med Pete (Danny Deferrari). Då hon mest är ensam hemma dessa dagar kan hon hjälpa till med barnen, även om det är något motvilligt. Det visar sig nämligen att hon är avundsjuk på sina halvsyskon då pappa Andy alltid var för upptagen när hon växte upp. Och då föräldrarna skilde sig, saknade hon sin pappa då hon bodde hos mamma Ann (Andie MacDowell).


©Ketchup Entertainment

Det blir lite blandade känslor med filmen. Den spelar på det bitterljuva vilket också är då som filmen funkar som bäst. En del fina scener och situationer uppstår när Andy alltmer inser vad han saknat här i livet. Han säger hela tiden att han kommer bli ok, vilket alla känner igen. Han verkar sällan vara riktigt lycklig men inte heller nere, helt enkelt ok.


©Ketchup Entertainment

Andy tvingas nu omprioritera sitt liv en del utan frun hemma. Tvillingarna är högsta prioritet men han älskar även sin ögonsten Grace. Hon känner också att hon kanske kan få tillbaka sin pappa som hon saknat. Problemet är att tvillingarna fortfarande kräver hans fulla uppmärksamhet vilket gör relationen med Grace ansträngd.


©Ketchup Entertainment

Till slut blir det en film som trots att den är något ojämn har tillräckligt med värme för att man ändå inte kan bli missnöjd. Humorn är ok även om det sällan blir riktigt roligt och en del scener hade man kanske kunnat vara utan. Men då den får till det ganska bra på slutet känner man att den bitterljuva historien ändå har en poäng. Varken högst sevärt eller bortkastat. Mer positivt än negativt att ta med sig, med andra ord helt ok.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5

Johnny Dangerously

Titel: Johnny Dangerously
Genre: Komedi/Kriminalare
Land: USA
År: 1984
Regi: Amy Heckerling
I rollerna: Michael Keaton, Peter Boyle, Griffin Dunne, Marilu Henner, Joe Piscopo, Maureen Stapleton, Danny DeVito

Handling: En historia som utspelar sig på 1930-talet och handlar om en ärlig och godhjärtad man som tvingas bege sig in på brottets bana för att finansiera sin mammas mediciner.

Omdöme: Johnny Kelly även känd som Johnny Dangerously (Michael Keaton) är den äldsta sonen till Ma Kelly (Maureen Stapleton), en immigrant i New York. Då mammas hälsa är sviktande, behöver Johnny skaffa pengar till mediciner och läkarvård. Det gör att Johnny redan som ung blir involverad med den lokala gangsterbossen Jocko Dundee (Peter Boyle).


©20th Century Fox

I 1930-talets New York jobbar Johnny upp sig till att bli Jocko Dundees högra hand och hans arvtagare. Johnny lever gott och charmar nattklubbssångerskan Lil Sheridan (Marilu Henner). Vad Johnny inte räknat med är att hans lillebror Tommy (Griffin Dunne) siktar på att bli distriktsåklagare efter avslutade juridikstudier som Johnny betalat för. Bröderna hamnar nu på båda sidor om lagen, något som kommer skapa en rad problem.


©20th Century Fox

Amy Heckerling, som gjorde regidebut med ungdomskomedin Fast Times at Ridgemont High (1982), gjorde här sin andra långfilm. Året efter gjorde hon European Vacation (1985) om familjen Griswold. Denna komedi har mer tendenser till crazy-humor än de två nämnda filmerna, men den tar det inte för långt. Många gånger kan den typen av humor skära sig för mycket och förlora greppet om storyn, vilket inte blir fallet här.


©20th Century Fox

Det får sägas att filmen till en början inte direkt charmar en när Johnny introduceras och börjar berätta om sina eskapader när han härjade som Johnny Dangerously. Sakta men säkert blir det dock bättre när Johnny växt in i rollen som gangster. Vägen dit är alltså något svagare så det gäller att inte förlora hoppet och titta vidare för att bli belönad.


©20th Century Fox

Man får sig gott om skratt filmen igenom, ibland med replikerna, ibland humorn och annat som filmen plockar fram. På gränsen till crazy-humor men inte lika påtaglig som man får i t.ex. Airplane! (1980) eller Hot Shots! (1991). Vad som ändå gör att filmen funkar är att den aldrig flippar ur för mycket och oftast finner sätt att vara rolig. Många gånger kan den här typen av filmer tappa en hel del längs vägen, men här är det snarare så att filmen växer på en. Inte strålande men tillräckligt rolig för att ge en underhållande filmstund.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5

One Good Cop

Titel: One Good Cop / One Man's Justice
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 1991
Regi: Heywood Gould
I rollerna: Michael Keaton, Rene Russo, Anthony LaPaglia, Rachel Ticotin, Tony Plana, Kevin Conway, Benjamin Bratt

Handling: En polismans partner blir dödad. Den döde kollegan lämnar efter sig tre barn. Polismannen bestämmer sig för att ta hand om barnen, men det visar sig inte vara så lätt.

Omdöme: Artie Lewis (Michael Keaton) och Stevie Diroma (Anthony LaPaglia) har varit poliskollegor i flera år i New York. Artie är lyckligt gift med Rita (Rene Russo) men paret saknar barn då de inte lyckats skaffa barn. Stevie är ensamstående med tre unga döttrar efter att hans fru gått bort i en sjukdom. Under en polisinsats där en man de tidigare gripit är drogpåverkad och hotar sin familj, uppstår en svår situation som leder till att Stevie dödas.


©Hollywood Pictures

Artie och Rita tar in Stevies tre döttrar som de känner sedan tidigare. De har alltid varit farbror Artie och faster Rita åt ungarna. Men nu är det ett nytt läge som paret ställs inför. Deras hjärtan säger att de vill hjälpa flickorna och ta hand om dem, kanske permanent. Hjärnan och plånboken sätter dock stopp för de tankarna, åtminstone till en början.


©Hollywood Pictures

Samtidigt som Artie och Rita tar hand om flickorna och försöker ta reda på vad som krävs för att ta över vårdnaden om dem, har Artie sitt polisyrke att sköta. Där får han chansen att leta upp och ge sig på drogbaronen som importerar den nya drogen kallad för "ice" som polismördaren var hög på när han dödade Stevie. Spåren leder till Beniamino (Tony Plana), en kriminell latinamerikan som gjort sig hemmastadd i New York och tar över drogmarknaden med den nya, farliga drogen.


©Hollywood Pictures

En film som börjar lite som en buddy cop-film för att sedan övergå till att bli ett drama när Artie och Rita tar hand om de tre barnen. Något överraskande verkar det bli ett familjedrama av det hela då paret och barnen försöker gå vidare och skapa ett liv tillsammans. Dock övergår det senare till att bli en kriminalare när Artie ger sig på Beniamino och hans drogverksamhet.


©Hollywood Pictures

Michael Keaton var i ropet runt den här tiden, inte minst då han spelade Bruce Wayne/Batman i Batman (1989) och Batman Returns (1992). Trots detta hamnade filmen lite mellan stolarna när den kom och släpptes till och med direkt på video i många länder. Kanske var det för att filmen inte är så actionfylld som det förväntades eller så var marknadsföringen inte den bästa. Dessutom var kritiken när den kom i USA negativ, inte minst då man ifrågasatte den moraliska aspekten med filmen med tanke på att huvudkaraktären tar till en del metoder som inte ligger inom lagens gränser.


©Hollywood Pictures

Heywood Gould, som här gjorde regidebut baserat på eget manus, hade tidigare bl.a. skrivit manusen till filmer som Rolling Thunder (1977), The Boys from Brazil (1978), Fort Apache the Bronx (1981) samt Cocktail (1988). Möjligen var förstagångsregissören lite oklar över vilken typ av film han ville göra och då blev det lite av varje. Egentligen inte så tokigt, bara att det blir lite ojämnt när man inte riktigt vet vad filmen vill. Detta klarnar sedan längre in och då funkar det bättre. Inte så tokigt och blir även lite mer fartfyllt när det hela ska tas i mål.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 5.8

Knox Goes Away

Titel: Knox Goes Away
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 2023
Regi: Michael Keaton
I rollerna: Michael Keaton, James Marsden, Al Pacino, Suzy Nakamura, Marcia Gay Harden

Handling: När en yrkesmördare har en form av demens som utvecklas snabbt, ges han en möjlighet att ställa saker till rätta genom att rädda livet på sin främmande vuxna son.

Omdöme: John Knox (Michael Keaton) är en yrkesmördare som får reda på att han lider av en slags demens som förvärras i rask takt. Det kommer inte ta år eller månader innan hans hälsa är utom kontroll. Han har därför högst ett par veckor på sig att ordna ett och annat innan hans tillstånd inte tillåter honom att minnas vad det är han gör.


©Lionsgate

Det senaste kontraktsmordet går snett vilket blir startskottet på Knox plan att dra sig tillbaka för gott. Han behöver omvandla sina värdesaker till pengar som ska delas på tre personer. En av dessa är hans vuxna son Miles (James Marsden). En dag dyker Miles upp och behöver sin fars hjälp. Det blir en chans för John att hjälpa sin främmande son och göra något gott. Till sin hjälp tar han sin gamle vän, tjuven Xavier (Al Pacino) som ska se till att han håller sig till sin plan.


©Lionsgate

Michael Keaton, som gjorde regidebut 15 år tidigare med The Merry Gentleman (2008), gör ett bra jobb som regissör och skådespelare på den här filmen. Inte någon film som skulle vara direkt actionladdad utan snarare en som låter storyn och skådespelarna få utrymme att berätta historien i ett behagligt tempo.


©Lionsgate

Under filmens gång kommer tre filmer upp i tankarna som filmen antingen påminner en del om eller har inslag av. Den första är Mr. Brooks (2007) där en familjefar är en iskall mördare och behöver hjälpa sin vuxna dotter som hamnar i trubbel. Den andra är De zaak Alzheimer / The Memory of a Killer (2003) om en mördare som lider av Alzheimer. Den tredje är Memento (2000) där en man som lider av korttidsminnesförlust måste skriva ner ledtrådar för att genomföra sin plan.


©Lionsgate

Det blir inte så tokigt det här. Förutom ett stabilt manus, som alltså har en del likheter med nämnda filmer, är Michael Keaton gedigen i huvudrollen utan att för den delen behöva visa upp hela sitt känsloregister. Han håller det istället relativt lågmält då karaktären måste försöka behålla sitt fokus samtidigt som förvirringen blir allt större.


©Lionsgate

Vid sidan om Keaton funkar James Marsden bra som sonen Miles. Man känner av hans desperation när han hamnat i en svår knipa. Helt klart en övertygande prestation som funkar från början till slut. Sen får man inte glömma Al Pacino som dyker upp efter runt halva filmen och blir lite av en sidekick till Keaton resten av vägen. Även om han mestadels inte behöver förta sig, spelar han rollen på ett skönt sätt.


©Lionsgate

Allt som allt får man säga att filmen funkar bra. Den håller en engagerad rakt igenom och man får vara nöjd med resultatet. Är det två saker som är mindre bra är det dels poliserna som sköter utredningen och leder jakten på Knox. De är något svaga och småkorkade, även om det är meningen för att lätta upp stämningen lite. Hade gärna sett ett par bättre skådespelare och karaktärer här. Dels är det ett beslut Knox tar med en person som förråder honom. Förvisso kan det ses som att han är barmhärtig och inte bara en kallblodig mördare, men det hade varit att föredra om han visat en iskall sida i det läget.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0