Once Around

Titel: Once Around / Once Around - Mannen som inte passade in
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1991
Regi: Lasse Hallström
I rollerna: Holly Hunter, Richard Dreyfuss, Danny Aiello, Gena Rowlands, Laura San Giacomo, Griffin Dunne

Handling: Renata tycker att hon misslyckats i livet. Så gifter hon sig med Sam - en rik fastighetsförsäljare. Men hennes stora italienska familj skakas om - det blir en kulturkrock som hotar att spränga familjens samhörighet.

Omdöme: Familjen Bella består av Joe (Danny Aiello), Marilyn (Gena Rowlands) och deras barn Renata (Holly Hunter), Jan (Laura San Giacomo) samt Tony (Danton Stone). Efter att Jan gift sig är det bara Renata kvar som ogift. Alla förväntar sig att hon står på tur med sin pojkvän Rob (Griffin Dunne). Men efter att han gjort det klart att han inte tänker gifta sig med henne, tar relationen slut.


©Universal Pictures

Renata är bekymrad över sin framtid. Ingen man, hon jobbar som servitris och flyttar tillbaka in hos föräldrarna. Hon tar chansen att starta en karriär som fastighetsmäklare nere i Karibien och där får hon syn på Sam Sharpe (Richard Dreyfuss). Hon känner genast att han är mannen för henne. Han visar sig vara en framgångsrik fastighetsförsäljare som talar inför de nya rekryterna.


©Universal Pictures

Efter att Renata och Sam inlett ett förhållande tar hon med honom att träffa hennes familj. Till en början är Sam lite av en frisk fläkt då han säger vad han tycker och tänker, oftast med goda avsikter. Han har dock en förmåga att gå folk på nerverna eftersom han säger och gör saker som uppfattas som nedvärderande och arrogant, även om han menar väl. Noterbart att Richard Dreyfuss och hans Sam påminner en del om Jon Skolmen och hans Ole Bramserud i Sällskapsresan (1980), både till utseendet och den oftast positiva attityden han besitter.


©Universal Pictures

Lasse Hallström kom här att göra sin första amerikanska film och man har samlat en bra grupp skådespelare. Kvartetten Holly Hunter, Richard Dreyfuss, Danny Aiello och Gena Rowlands övertygar och samtliga var eller kom att bli Oscarsvinnare (Hunter och Dreyfuss) och Oscarsnominerade (Aiello och Rowlands). Även om de inte blev nominerade för denna film sköter de sig alla bra och känns som en stor familj.


©Universal Pictures

Familjen är viktig och för familjen Bella är det en självklarhet att stötta varandra och finnas där för varandra. Det är inte det att Sam är en utomstående eftersom familjen accepterat och välkomnat sina två andra barns kärlekar i familjen med öppna armar. Sam är bara annorlunda och ställer till problem då familjen alltid blir osams och håller på att splittras när han är med.


©Universal Pictures

En film som är mer drama än komedi, speciellt längre in. Och man får säga att filmen blir känslosam på sina håll under inte minst senare delen av filmen, både med ett par fina och sorgliga ögonblick. Något som är lite synd är att James Horners musik inte får större utrymme. Det spelas mest ett par låtar under filmens gång och det är inte förrän sisådär sista halvtimmen av filmen som Horners musik kommer med. Den lyfter då filmen men det borde helt klart ha varit mer av den filmen igenom. Småtrevlig film trots allt som besitter fina och dramatiska stunder och den tidiga 90-tals känslan man är ute efter.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5

Broken City

Titel: Broken City
Genre: Kriminaldrama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2013
Regi: Allen Hughes
I rollerna: Mark Wahlberg, Russell Crowe, Catherine Zeta-Jones, Barry Pepper, Jeffrey Wright, Griffin Dunne

Handling: Den före detta polisen Billy Taggart får i uppdrag att spåra New Yorks borgmästares fru för att undersöka en otrohetsaffär, men inser snart att det handlar om mycket mer än så.

Omdöme: New York-polisen Billy Taggart (Mark Wahlberg) hamnar i blåsväder efter en dödsskjutning och tvingas lämna poliskåren. En som dock ser honom som en hjälte är New Yorks borgmästare Nick Hostetler (Russell Crowe). Sju år senare har Billy fått ordning på sitt liv, lever med sin flickvän, skådespelerskan Natalie (Natalie Martinez) och jobbar som privatdetektiv. Mestadels får han i uppdrag att spana på och fotografera otrohetsaffärer. Affärerna går hyfsat men han har svårt att få betalt av sina klienter.


©20th Century Fox

En dag kontaktas Billy av borgmästare Hostetler. Han har inte glömt Billy och ger honom en chans att tjäna bra med pengar när han anlitar Billy att spana på frun Cathleen (Catherine Zeta-Jones). Detta då Hostetler är övertygad om att hon har en affär men vet inte med vem. Billy slänger sig på uppdraget och får snart smaskigt material som kan komma att bli en stor grej i kommande borgmästarval där Hostetler ställs mot utmanaren Jack Valliant (Barry Pepper).


©20th Century Fox

Politiskt maktspel i New York där Billy Taggart blir en bricka i spelet. Vi tas med på vad som verkar bli ett rutinmässigt spaningsuppdrag för Billy, men innan han vet vad som händer har han blivit indragen i den smutsiga politiken. En värld där de inblandade inte skyr några medel för att få fram smuts på sina motståndare och gör allt för att tysta de som kan hota deras position.


©20th Century Fox

Ingen tokig film där en konspiration växer fram och där huvudpersonen inte kan veta vem han kan lita på. Däremot är det ibland lite väl enkelt på sina håll då Billy liksom snubblar över bevis vilket känns lite tillrättalagt. Det är inte dåligt men man vill gärna att det blir lite smartare och krångligare att komma fram till ett och annat.


©20th Century Fox

Manuset listades en gång i tiden som ett av de bästa icke-producerade manusen. En del vändningar gör att vi hålls på tårna filmen igenom, men det blir aldrig riktigt nervigt eller att man skulle känna att huvudpersonen måste frukta för sitt liv. Tycker inte heller karaktärsdjupet riktigt finns där vilket gör att man inte får ut det mesta av ett par duktiga skådespelare. Det faller till slut på regissören Allen Hughes som aldrig riktigt fått till det med tidigare filmer som Menace II Society (1993), Dead Presidents (1995), From Hell (2001) och The Book of Eli (2010).

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.1

After Hours

Titel: After Hours / En natt i New York
Genre: Komedi/Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 1985
Regi: Martin Scorsese
I rollerna: Griffin Dunne, Rosanna Arquette, Linda Fiorentino, John Heard, Teri Garr, Verna Bloom, Will Patton, Bronson Pinchot

Handling: Paul är en ordbehandlare som vill ha mer mänskliga kontakter, vilket han får med besked under en mardrömslik natt i New York. Det börjar bra med en träff med Marcy på ett café, men slutar med att Paul jagas av ett medborgargarde genom gatorna i New York. Frågan är om Paul någonsin kommer hem igen?

Omdöme: Paul Hackett (Griffin Dunne) är fast på sitt jobb som ordbehandlare i New York. En kväll efter jobbet sitter han på ett fik och läser en bok. Då får han kontakt med en ung kvinna vid namn Marcy (Rosanna Arquette). Hon fångar hans intresse och efter ett kort samtal tipsar hon honom om en konstnärinna han kan kontakta om han vill köpa pappersvikter. Paul bestämmer sig för att ringa så fort han kommer hem. Det visar sig att Marcy övernattar där och bjuder över Paul mitt i natten.


©Warner Bros.

Stackars Paul. Han ser fram emot en chans att träffa Marcy igen men har ingen aning om vad som väntar. Konstnärinnan tillika väninnan Kiki (Linda Fiorentino) släpper in Paul som får vänta på Marcy som behövde gå till det nattöppna apoteket. Det ger Paul en chans att lära känna den frigjorda Kiki en stund innan Marcy dyker upp.


©Warner Bros.

Saker och ting går inte riktigt som Paul förväntat sig och hoppats på. Det får honom att ge sig ut i New York-natten där han kommer att träffa en rad udda personer och hamna i skruvade situationer. Det enda han vill är att ta sig hem så att han kan få lite sömn. Men varje gång han tror att han kommer närmare sin högsta önskan för stunden, är det något som liksom drar honom tillbaka så att han är fast på andra sidan stan.


©Warner Bros.

Denna Martin Scorsese-film hade setts en gång i tiden, men när den nu sågs var det förvånansvärt lite som kändes igen. Förfriskande när man vet ungefär vad man kommer få men ändå är det relativt nytt. Det är en film med svart humor och ibland blir det nästan bisarrt med tanke på vad Paul går igenom denna galna natt. Inte till den grad att det skulle flippa ur helt men ändå med vissa händelser och karaktärer som nästan får en att skaka på huvudet. Ibland kan man inte låta bli att skratta gott.


©Warner Bros.

Lite kul att jag mindes Griffin Dunne som något svag och intetsägande i huvudrollen. Nu gillar jag honom desto mer. Han känns klart passande för rollen och är lite som en "average Joe" som man kanske inte skulle lägga märke till normalt sett. Han påminner också en hel del om en viss Dudley Moore på sina håll, något jag inte tänkt på tidigare. Kanske också för att Paul hamnar i komiska situationer som gör att han blir alltmer frustrerad, något Dudley Moore ofta spelade bra, inte minst i Blake Edwards-komedin 10 (1979).


©Warner Bros.

Filmen har helt klart en mestadels lyckad look och stämning där i New York-natten. Det blir en ganska rolig och småspännande resa man gör med Paul som hamnar i trubbel som han har svårt att ta sig ur. Lite som en Kafka-historia på sina håll skulle man kunna säga, men även en lättsammare Alfred Hitchcock-film, något som också lär ha varit tanken. Även om filmen inte får till det fullt ut sker många oväntade saker och den är tillräckligt skruvad utan att gå för långt för att man ska få trevligt under en New York-natt Paul sent kommer glömma.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.6

Johnny Dangerously

Titel: Johnny Dangerously
Genre: Komedi/Kriminalare
Land: USA
År: 1984
Regi: Amy Heckerling
I rollerna: Michael Keaton, Peter Boyle, Griffin Dunne, Marilu Henner, Joe Piscopo, Maureen Stapleton, Danny DeVito

Handling: En historia som utspelar sig på 1930-talet och handlar om en ärlig och godhjärtad man som tvingas bege sig in på brottets bana för att finansiera sin mammas mediciner.

Omdöme: Johnny Kelly även känd som Johnny Dangerously (Michael Keaton) är den äldsta sonen till Ma Kelly (Maureen Stapleton), en immigrant i New York. Då mammas hälsa är sviktande, behöver Johnny skaffa pengar till mediciner och läkarvård. Det gör att Johnny redan som ung blir involverad med den lokala gangsterbossen Jocko Dundee (Peter Boyle).


©20th Century Fox

I 1930-talets New York jobbar Johnny upp sig till att bli Jocko Dundees högra hand och hans arvtagare. Johnny lever gott och charmar nattklubbssångerskan Lil Sheridan (Marilu Henner). Vad Johnny inte räknat med är att hans lillebror Tommy (Griffin Dunne) siktar på att bli distriktsåklagare efter avslutade juridikstudier som Johnny betalat för. Bröderna hamnar nu på båda sidor om lagen, något som kommer skapa en rad problem.


©20th Century Fox

Amy Heckerling, som gjorde regidebut med ungdomskomedin Fast Times at Ridgemont High (1982), gjorde här sin andra långfilm. Året efter gjorde hon European Vacation (1985) om familjen Griswold. Denna komedi har mer tendenser till crazy-humor än de två nämnda filmerna, men den tar det inte för långt. Många gånger kan den typen av humor skära sig för mycket och förlora greppet om storyn, vilket inte blir fallet här.


©20th Century Fox

Det får sägas att filmen till en början inte direkt charmar en när Johnny introduceras och börjar berätta om sina eskapader när han härjade som Johnny Dangerously. Sakta men säkert blir det dock bättre när Johnny växt in i rollen som gangster. Vägen dit är alltså något svagare så det gäller att inte förlora hoppet och titta vidare för att bli belönad.


©20th Century Fox

Man får sig gott om skratt filmen igenom, ibland med replikerna, ibland humorn och annat som filmen plockar fram. På gränsen till crazy-humor men inte lika påtaglig som man får i t.ex. Airplane! (1980) eller Hot Shots! (1991). Vad som ändå gör att filmen funkar är att den aldrig flippar ur för mycket och oftast finner sätt att vara rolig. Många gånger kan den här typen av filmer tappa en hel del längs vägen, men här är det snarare så att filmen växer på en. Inte strålande men tillräckligt rolig för att ge en underhållande filmstund.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5