Days of Thunder

Titel: Days of Thunder
Genre: Action/Drama/Sport
Land: USA
År: 1990
Regi: Tony Scott
I rollerna: Tom Cruise, Robert Duvall, Nicole Kidman, Michael Rooker, Randy Quaid, John C. Reilly, Cary Elwes

Handling: Cole Trickle börjar tävla i NASCAR-racing. Han är en tuff förare med hett temperament och hans attityd gör att han får problem med både de andra förarna och sitt eget team.

Omdöme: Tim Daland (Randy Quaid), som blivit rik som återförsäljare av Chevrolet-bilar, vill lägga pengar på NASCAR-racing. Han rekryterar f.d. stallchefen och bilbyggaren Harry Hogge (Robert Duvall) som återvänder från sin pension. Harry ska sedan jobba med det nya stjärnskottet Cole Trickle (Tom Cruise) som kommer lite från ingenstans. Cole visar att han kan köra fort, väldigt fort. Men han har ett hett temperament och verkar ha svårt att ta stallorder från Harry.


©Paramount Pictures

Samtidigt som Cole och Harry försöker samarbeta och börja vinna lopp får Cole en tuff konkurrent på banan i rivalen och regerande mästaren Rowdy Burns (Michael Rooker). En svår olycka kommer också göra att Cole träffar Dr. Claire Lewicki (Nicole Kidman) vilket får gnistorna att flyga.


©Paramount Pictures

Tom Cruise, regissören Tony Scott och producenterna Jerry Bruckheimer och Don Simpson återförenades efter framgången med Top Gun (1986). Man ville även få med Harold Faltermeyer som kompositör men han tackade nej och rekommenderade istället sin landsman Hans Zimmer som även rekommenderades av Tom Cruise och Ridley Scott då Zimmer gjort musiken till Rain Man (1988) respektive Black Rain (1989).


©Paramount Pictures

En del liknar denna vid Top Gun (1986), men även om de i vissa avseenden har en del inslag som påminner om varandra är det två vitt skilda filmer. Denna blev inte lika framgångsrik (även om den till slut spelade in över $150m) och hade problem med produktionen vilket inte minst gjorde att budgeten fördubblades. En orsak lär ha varit att man inte hade ett färdigt manus när man började spela in vilket skapade en del problem. Det ledde till att detta blev sista filmen som Jerry Bruckheimer och Don Simpson gjorde hos Paramount Pictures innan de gick över till Disney och deras produktionsbolag.


©Paramount Pictures

Man kan se filmen på två olika sätt. Antingen tar man det hela på största allvar och analyserar racingen och dramat kring racingen, vilket gör att man nog blir besviken. Eller så ser man filmen som lite lättsammare underhållning vilket kan ge en trevlig filmstund. Personligen hamnar jag lite mitt emellan då storyn är relativt tunn och ibland blir det nästan skrattretande med komiska inslag som inte riktigt funkar. Samtidigt inser man då att man nog inte ska ta filmen på så stort allvar.


©Paramount Pictures

Filmen har bra racingkänsla och inte minst starkt racingljud (Oscarnominerad för bästa ljud). På det det typiska Tony Scott-fotot som kommer fram på sina håll även om det gärna fått vara ännu mer närvarande. Eftersom filmen alltså har ett något svagt manus och på sina håll slänger in smått barnsliga scener blir det svårt att se det hela mer än som lite underhållning för stunden. Det är trots allt välgjort men det kunde definitivt blivit något mer av det hela om man hade lagt ner mer tid på manuset innan man började spela in. En sak filmen ledde till var att Tom Cruise och Nicole Kidman träffades och senare gifte sig i slutet av 1990.


©Paramount Pictures

3 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.1

What's Up, Doc?

Titel: What's Up, Doc? / Go'dag yxskaft?
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1972
Regi: Peter Bogdanovich
I rollerna: Barbra Streisand, Ryan O'Neal, Madeline Kahn, Kenneth Mars, Austin Pendleton, Michael Murphy, Liam Dunn, John Hillerman, Randy Quaid, M. Emmet Walsh

Handling: Howard och hans fästmö befinner sig i San Francisco för att försöka få ett bidrag till Howards musikaliska forskning. Men Howards så välorganiserade tillvaro vänds upp-och-ned, och han hamnar i en härva av stulna juveler, förväxlat bagage och hemliga agenter.

Omdöme: Klassisk gammal hederlig screwballkomedi av Peter Bogdanovich. Det hela utspelar sig i San Francisco där en rad olika karaktärer anländer till hotellet Bristol. Inga konstigheter med det men fyra identiska väskor kommer att ställa till det. En innehåller topphemliga dokument, en annan värdefulla smycken.



©Warner Bros.

Howard Bannister (Ryan O'Neal) och hans fästmö Eunice Burns (Madeline Kahn) ska närvara vid en konferens på hotellet i hopp om att Howard ska få ett bidrag till sin musikaliska forskning. Han har dock inte räknat med Judy (Barbra Streisand) som är den eviga studenten. Hon är hungrig och har inget rum, så hon försöker komma nära Howard. Hon kommer visa sig skapa en rad problem för Howard.



©Warner Bros.

Andra gäster och diverse personer ränner runt på hotellet och letar efter väskan de är ute efter. Det springs mellan hotellrummen och diverse förväxlingar uppstår på klassiskt vis. Väskorna hamnar i fel rum och i fel händer vilket givetvis skapar förvirring.



©Warner Bros.

Klassisk förväxlingskomedi av det här slaget kan vara riktigt kul när den får till det. Och denna får till det. När handlingen äger rum på hotellet och det verkar som hela filmen kommer utspela sig där, kan man känna att det hela kan bli för mycket och liksom rinna ut i sanden. Istället går filmen in i nästa fas då vi tas med på jakt på San Franciscos gator vilket skapar en rad nya roliga situationer.



©Warner Bros.

Det finns flera bra karaktärer och prestationer i filmen som inte bara förlitar sig på Ryan O'Neal och Barbra Streisand. Tänker t.ex. på Madeline Kahn som i sin filmdebut spelar smått irriterande och dominant på ett slående sätt. Hon skulle senare bl.a. spela en liknande roll i en annan klassiker, nämligen Young Frankenstein (1974). Kenneth Mars, som även han senare var med i nämnda film, är helskön som kroaten Hugh Simon som är Howards misstänksamma konkurrent.



©Warner Bros.

Som pricken över i:et bjuds vi på en skön final i rättegångssalen där samtliga samlas för att försöka reda ut vad det är som egentligen hänt. Domare Maxwell (Liam Dunn) drivs till vansinne i ett par scener där man inte kan hålla sig för skratt. Det blir en passande avslutning som liksom cementerar att detta inte bara är en klassiker utan även en riktigt bra sådan.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.7