Step Brothers

Titel: Step Brothers
Genre: Komedi
Land: USA
År: 2008
Regi: Adam McKay
I rollerna: Will Ferrell, John C. Reilly, Mary Steenburgen, Richard Jenkins, Adam Scott, Kathryn Hahn, Seth Rogen

Handling: Brennan och Dale är två bortskämda killar som blir konkurrerande styvbröder när deras föräldrar blir tillsammans och gifter sig.

Omdöme: Brennan (Will Ferrell) och Dale (John C. Reilly) lever bekymmersfria liv utan åtaganden eller ansvar. Brennan lever med sin mor Nancy (Mary Steenburgen) och Dale lever med sin far Robert (Richard Jenkins). Efter att Nancy och Robert träffats under ett seminarium och blivit förälskade, gifter de sig. Det innebär att Brennan och Nancy flyttar in hos Dale och Robert.


©Columbia Pictures

De nyblivna styvbröderna ogillar varandra skarpt med en gång. Detta främst då det innebär en stor förändring i deras, i deras ögon, så perfekta liv. De måste dela rum med varandra och snart står det klart att de kommer skapa en massa huvudvärk för sina föräldrar.


©Columbia Pictures

Någonstans mitt i allt bråk inser de att de faktiskt har en hel del gemensamt och kan vara bästa vänner istället. Detta inkluderar Brennans lillebror, den framgångsrike och självgode Derek (Adam Scott) som får båda styvbröderna att gå upp i varv. Det gör inte saken bättre för föräldrarna som vill kunna gå i pension och drömmer om att segla, något de inte kan göra så länge Brennan och Dale bor hemma.


©Columbia Pictures

Brennan och Dale agerar som två jättebebisar i vuxna kroppar. De är vana vid att få som de vill och utnyttjar det faktum att deras föräldrar tar hand om dem trots att de är vuxna män runt 40. Mentalt befinner de sig dock i de yngre tonåren. Nästan så man känner att Will Ferrell och John C. Reilly spelar rollerna som smått förståndshandikappade. I vissa avseenden känns det som det går till överdrift men samtidigt har de valt att bara ha kul med det vilket leder till en del barnsligt roliga situationer.


©Columbia Pictures

Något man måste säga är att Will Ferrell och John C. Reilly funkar bra ihop och är på samma nivå, vilket bara gör det roligare. Hade den ena sjunkit till en lägre mental nivå och den andra inte hade känts lika övertygande med det hade det inte funkat lika bra. Även viktigt att föräldrarna spelas av två duktiga skådespelare i Mary Steenburgen och Richard Jenkins. Deras samspel med styvbröderna och deras uppenbara frustration hade inte blivit effektfull med svagare skådespelare.


©Columbia Pictures

Filmen tappar väl en aning efter runt en timme då styvbrödernas agerande påverkar föräldrarnas relation negativt. De efterföljande 15-20 minuterna är nog filmens svagaste, kanske för att tonen blir lite mörkare och humorn inte kommer fram på samma sätt som tidigare. Filmen avslutas dock bättre och på det stora hela har filmen tillräckligt med humor och roliga scener för att bli en helt ok komedi. Ibland tar den ut svängarna vilket ger blandat resultat men det får man ta.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9

Days of Thunder

Titel: Days of Thunder
Genre: Action/Drama/Sport
Land: USA
År: 1990
Regi: Tony Scott
I rollerna: Tom Cruise, Robert Duvall, Nicole Kidman, Michael Rooker, Randy Quaid, John C. Reilly, Cary Elwes

Handling: Cole Trickle börjar tävla i NASCAR-racing. Han är en tuff förare med hett temperament och hans attityd gör att han får problem med både de andra förarna och sitt eget team.

Omdöme: Tim Daland (Randy Quaid), som blivit rik som återförsäljare av Chevrolet-bilar, vill lägga pengar på NASCAR-racing. Han rekryterar f.d. stallchefen och bilbyggaren Harry Hogge (Robert Duvall) som återvänder från sin pension. Harry ska sedan jobba med det nya stjärnskottet Cole Trickle (Tom Cruise) som kommer lite från ingenstans. Cole visar att han kan köra fort, väldigt fort. Men han har ett hett temperament och verkar ha svårt att ta stallorder från Harry.


©Paramount Pictures

Samtidigt som Cole och Harry försöker samarbeta och börja vinna lopp får Cole en tuff konkurrent på banan i rivalen och regerande mästaren Rowdy Burns (Michael Rooker). En svår olycka kommer också göra att Cole träffar Dr. Claire Lewicki (Nicole Kidman) vilket får gnistorna att flyga.


©Paramount Pictures

Tom Cruise, regissören Tony Scott och producenterna Jerry Bruckheimer och Don Simpson återförenades efter framgången med Top Gun (1986). Man ville även få med Harold Faltermeyer som kompositör men han tackade nej och rekommenderade istället sin landsman Hans Zimmer som även rekommenderades av Tom Cruise och Ridley Scott då Zimmer gjort musiken till Rain Man (1988) respektive Black Rain (1989).


©Paramount Pictures

En del liknar denna vid Top Gun (1986), men även om de i vissa avseenden har en del inslag som påminner om varandra är det två vitt skilda filmer. Denna blev inte lika framgångsrik (även om den till slut spelade in över $150m) och hade problem med produktionen vilket inte minst gjorde att budgeten fördubblades. En orsak lär ha varit att man inte hade ett färdigt manus när man började spela in vilket skapade en del problem. Det ledde till att detta blev sista filmen som Jerry Bruckheimer och Don Simpson gjorde hos Paramount Pictures innan de gick över till Disney och deras produktionsbolag.


©Paramount Pictures

Man kan se filmen på två olika sätt. Antingen tar man det hela på största allvar och analyserar racingen och dramat kring racingen, vilket gör att man nog blir besviken. Eller så ser man filmen som lite lättsammare underhållning vilket kan ge en trevlig filmstund. Personligen hamnar jag lite mitt emellan då storyn är relativt tunn och ibland blir det nästan skrattretande med komiska inslag som inte riktigt funkar. Samtidigt inser man då att man nog inte ska ta filmen på så stort allvar.


©Paramount Pictures

Filmen har bra racingkänsla och inte minst starkt racingljud (Oscarnominerad för bästa ljud). På det det typiska Tony Scott-fotot som kommer fram på sina håll även om det gärna fått vara ännu mer närvarande. Eftersom filmen alltså har ett något svagt manus och på sina håll slänger in smått barnsliga scener blir det svårt att se det hela mer än som lite underhållning för stunden. Det är trots allt välgjort men det kunde definitivt blivit något mer av det hela om man hade lagt ner mer tid på manuset innan man började spela in. En sak filmen ledde till var att Tom Cruise och Nicole Kidman träffades och senare gifte sig i slutet av 1990.


©Paramount Pictures

3 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.1

For Love of the Game

Titel: For Love of the Game
Genre: Drama/Sport/Romantik
Land: USA
År: 1999
Regi: Sam Raimi
I rollerna: Kevin Costner, Kelly Preston, John C. Reilly, Jena Malone, J.K. Simmons, Brian Cox

Handling: Baseballproffset Billy Chapel, som på toppen av sin karriär tvingas omvärdera sitt liv. Efter 20 år med Detroit Tigers ryktas han på grund av ett ägarbyte bli flyttad till en annan klubb, samtidigt som hans älskade Jane lämnar honom. På ett fullsatt stadium, med skrikande fans, ger han en bländande uppvisning i baseball när den är som bäst. Själv vet han att denna match kanske blir hans sista och för första gången förstår Billy att han inte kan få allt han vill ha - han måste välja mellan kärleken och karriären.

Omdöme: Det känns som Kevin Costner dykt upp i var och varannan baseball-film genom åren. Men faktum är att han "bara" medverkat i tre baseball-filmer. Dessa är Bull Durham (1988), Field of Dreams (1989) och denna. Det är främst Field of Dreams (1989) som gjort att man förknippar honom med baseball-filmer då det är en klart bra och trevlig film.


©Universal Pictures

Billy Chapel (Kevin Costner) är ett baseballproffs vars långa och framgångsrika karriär lider mot sitt slut. Han spelar för Detroit Tigers som inte kommer nå slutspelet och vars ägare Gary Wheeler (Brian Cox) i ett privat samtal med Billy avslöjar att han säljer laget. De nya ägarna har gjort det klart att de tänker byta bort Billy efter säsongen. Wheeler nämner att stora spelare som Billy Chapel har en chans att sluta på egna villkor om han lägger av efter säsongen.


©Universal Pictures

För Billys del är baseball allt här i livet. Det är hans stora passion och kärleken för sporten har gjort att han vid 40 års ålder fortfarande är med i matchen. Men det har också gjort att han är ensam utan familj. En dag under en visit i New York under en bortamatch träffar han Jane Aubrey (Kelly Preston). De kommer inleda en relation som de båda bestämmer ska vara lättsam. Varje gång Billy har match i New York träffas de och har kul, resten av tiden lever de sina liv.


©Universal Pictures

Nu när Billy ska spela sista matchen för säsongen och matchen äger rum i New York, är tanken att han ska träffa Jane. Men efter fem år har Jane fått nog och lämnar Billy då hon ska flytta till London. Billy går in i säsongens sista match som även kan bli hans sista i karriären. Samtidigt som han spelar sitt livs match blickar han tillbaka på relationen med Jane och inser att han kanske gått miste om sin stora kärlek vid sidan om baseballen.


©Universal Pictures

Filmen har gott om budskap och regisseras av Sam Raimi som kände sig rörd av manuset. En kombination av att kunna visa upp baseball som han älskade och en historia som utspelar sig under matchen gjorde att han kände att det skulle bli hans nästa projekt efter lyckade A Simple Plan (1998). Man ser vad han såg i manuset, sen är frågan om han får ut det mesta i filmen.


©Universal Pictures

Något saknas för att filmen ska greppa tag i en ordentligt. Det är egentligen ett ganska intressant koncept med att låta vad som kan vara Billy Chapels sista match i karriären utspela sig samtidigt som han blickar tillbaka på sin relation med Jane. De många känslorna som dyker upp som han måste kämpa mot och bearbeta mitt under pågående match skapar ett upplägg som kan leda till fyrverkerier.


©Universal Pictures

På sina håll blir det lite känslosamt och man vill gilla filmen mer än vad man gör. Den känns också lite för utdragen efter ett tag, något som nog är medvetet för att spegla hur Billy måste kämpa både fysiskt och psykiskt under matchens gång. Till stor del blir det mer en kärleksfilm där romantiken mellan Billy och Jane får ett stort utrymme. En relation som visar hur Billys prioriteringar påverkar honom negativt då han oftast tänker på sig själv och baseballen framför Jane utan att han inser det. Att komma till insikt med vad som faktiskt är viktigt i hans liv blir vad han tampas med under matchens gång.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.6